Inlägg publicerade under kategorin Film/TV

Av Ulf - Torsdag 17 juni 11:44

 


Regi: Antoine Fuqua

Manus: Ian Shorr & Todd Stein (baserat på D. Eric Maikranzs bok The Reincarnationist Papers)

Medverkande: Mark Wahlberg, Chiwetel Ejiofor, Sophie Cookson mfl.

Produktionsbolag: Paramount Pictures/New Republic Pictures/Di Bonaventura Pictures mfl.

År: 2021

Längd: 106 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: https://www.imdb.com/title/tt6654210/

 

Evan har alltid känt sig annorlunda. Saker och ting som han aldrig ens provat visar han sig vara en mästare på exempelvis. Dessvärre lider han också av schizofreni och har svårt att hitta ett jobb. Allt detta ändras när han blir kontaktad av en hemlig organisation, The Believers, som avslöjar att Evan är en av ett fåtal människor som kan minnas alla sina tidigare liv och deras färdigheter i dem. Nu måste han få tillbaka sina minnen innan en annan grupp med Infinites förstör världen.

 

Okej, first things first: Nej, det här är ingen bra film. Det är en skräpfilm som heter duga, men den har tillräckligt med förlåtande kvaliteter för att den ska kunna klassas som en "ball rull" - det vill säga en film man kan dra igång för hjärndöd pangpang. Det har framförallt med Mark Wahlberg att göra.

 

Wahlberg har haft en minst sagt brokig karriär med fantastiska roller ena året och riktigt usla det andra. När han inte själv har flippat ut det vill säga. I Infinite håller han sig i mittfåran till dessa två extremer, men det som gör filmen så pass underhållande som den bitvis är är att manusförfattarna har gett honom en ifrågasättande cynisk personlighet som både rackar ner på de mer mystiska aspekterna samtidigt som han går med på saker och ting för att "det kan ju inte bli värre." Det gör honom till om inte en älskvärd så i alla fall underhållande karaktär.

 

Det samma kan sägas för filmen i stort. Så länge den inte tar sig själv på för stort allvar är det ett kul matinéäventyr som funkar för stunden. Chiwetel Ejiofor spelar över något förbaskat i rollen som filmens skurk, men man märker att han själv inser hur löjligt manuset är att det snarare blir underhållande än irriterande.

 

Till syvende och sist kan jag dock inte ge filmen högre betyg än vad jag gör av en enkel anledning - Infinite är ännu ett exempel på hur storbudgetfilm just nu är inne i en av sina dummaste perioder under min levnadstid. Budgeten hade säkert kunnat täcka tio mindre bombastiska och mer minnesvärda filmer, vilket mest gör mig trött. För vad det är är det dock underhållande för stunden.

 

Betyg: 2+ pang-pang utan hjärna av 5 möjliga

Av Ulf - Måndag 14 juni 17:52

 


Klang och jubel när första säsongens bästa film koras och vi är... tämligen överens. Ulf googlar saker som kommer ge honom konstig reklam att ta ställning till och Linda har vänner som gör... saker. Quizmaster Matti kastar in en skruvboll när tre filmer ska tävla mot varandra helt plötsligt! Gustav har sin egen tolkning om när räkorna kommer tillbaka från rymden (it makes sense! I promise!), men Linda har visst agg mot dessa lögnaktiga kräftdjur! Jag förstår henne! Häng med vidare i säsong 2 där vi ska börja med att prata om pestsmittade hundar. Det ni!

 

 

Av Ulf - Onsdag 9 juni 20:30


Regi: Bartosz M. Kowalski

Manus: Bartosz M. Kowalski/Jan Kwiecinski/Mirella Zaradkiewicz

Medverkande: Julia Wieniawa-Narkiewicz, Michal Lupa, Wiktoria Gasiewska mfl.

Produktionsbolag: Akson Studio/Plan Zet/Polski Instytut Sztuki Filmowej

År: 2020

Längd: 102 min

Land: Polen

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: https://www.imdb.com/title/tt11240506/

 

Jag brukar ju göra lite throwbacks och dylikt under sommarmånaderna med tanke på att antalet filmer som släpps då ofta inte är så ohyggligt många. I år har jag tänkt göra något lite annorlunda. Förutom Schlock Summer, där jag tittar på gammal kultfilm med skräckförtecken, hade jag tänkt en ny serie - Internationella skrik. I denna kommer varje del ha en recension av en skräckfilm från ett nytt land. Varför? För att det är kul.. .typ.

 

I denna, den första delen, tittar vi på en polsk skräckfilm från förra året, Bartosz M. Kowalskis Nobody Sleeps In The Woods Tonight (2020). Och ja, jag använder de internationella engelska titlarna om det finns en. Jag orkar inte ställa om tangentbordet för varannan mening!

 

Ett gäng ungdomar ska spendera några veckor på ett läger för teknikberoende. Istället för smartphones och surfplattor blir det långvandring och vildmarksliv. Det finns dock något i skogarna som vill dem illa... eller tja, vill alla illa.

 

Vad är bloggens första regel? Inget bra händer någonsin i skogen. Det visar sig att den regeln även kan översättas till polska skogar. Bartosz M. Kowalskis skräckrulle följer en tämligen typisk struktur för en slasher enligt alla konstens regler. Det är den gamle mannen som varnar ungdomarna för att skogen är farlig, det är lössläppta tonåringar som möter snabba och blodiga öden och det finns en final girl som är lätt att tycka om. Ändå har Nobody Sleeps In The Woods Tonight något som lyfter den över genomsnittet. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är, men om jag skulle peka ut något är det den bisarrt svarta humor som vävs in i manuset. Många av birollskaraktärerna är minnesvärda och här finns några scener som jag tror inte riktigt föll det väldigt katolska Polen i smak i sina insinuationer om vad präster tycker om att göra på fritiden...

 

Nobody Sleeps är en smula för lång för att hålla hela vägen ut, men med ett manus späckat med filmiska citat från slashergenrens historia i både bild och musik och specialeffekter över genomsnittet hade jag ändå ganska roligt! Som slasher betraktat är den formelmässig, fast på ett bra sätt. Inte helt fy skam och en bra film att börja min internationella skräckvandring med.

 

Betyg: 3+ skurkar i behov av hudvård av 5 möjliga


  

Av Ulf - Måndag 7 juni 13:03

 

På det igen med första omgångens andra... omgång. Ja, ni fattar. Precis som förra veckan snackar vi om poddåret som gått och får lite sköna tillbakablickar till när Matti nästan sket på sig (det är inte som ni tror!) och hur Ulf tappade konceptet fullständigt med det bästa skämt du någonsin hört om brännmärkningar. Också i det här avsnittet: hur blev Gustaf egentligen brudgden med hela svenska folket, kameler är onda och hur blev Lindas lore/lår ett av poddens kännetecken? Nästa vecka står slutstriden!

 

(Litet tillägg här angående något helt annat: Pandemin ställer till det rejält med filmdistributionen fortfarande och mitt avlönade jobb ställer höga krav just nu så därför har uppdateringarna uteblivit. Det ändras nästa vecka när Schlock Summer är tillbaka igen!)

 

 

 

 

Av Ulf - Måndag 31 maj 19:44

 

Det är ju inte varje vecka man får fira att en podd man är med i nästan är lika gammal som pandemin! Nåja, Ulf kom med lite senare, så han är fortfarande purung... och ödmjuk! Gustaf, allfadern, har guidat oss med järnhand och... nej, det har han inte. Han har varit en god och rättvis härskare som hävdar att podden är demokratisk. That's loser talk! Men vilken film var bäst under det gångna året? Matti har gjort kalkylerna, legat sömnlös om nätterna och skrikit i avgrunden för att ta fram ett rankingsystem. A shitload of films enter, one film leaves. Gör dock inte som Ulf och kolla upp mördar-Linda ("Smulan" även kallad) och hennes dark facts angående en viss dinosauriefilm. Damn, Linda! Damn! Del 2 kommer nästa vecka!

 

 

Av Ulf - Söndag 30 maj 18:45

 


Regi: Kevin Lewis

Manus: G.O Parsons

Medverkande: Nicolas Cage, Emily Tosta, Beth Grant mfl.

Produktionsbolag: JD Entertainment/Landafar Entertainment/Landmark Studio Group mfl.

År: 2021

Längd: 88 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: Ej bedömd, troligen 15

IMDB: https://www.imdb.com/title/tt8114980/

 

En man blir strandad i en liten håla där det enda sättet han kan betala för reparationerna på sin bil är att arbeta av kostnaden. Samhällets borgmästare har ett jobb till honom på den nerlagda temarestaurangen Willy's Wonderland. Städa upp lite i hörnen, damma lite, bry dig inte om de mordiska dockorna som vill ha ihjäl dig. Ni vet, standardkontrakt. Den här gången har dock dockorna mött sin överman.

 

Nicolas Cages karriär tog ett svandyk runt millennieskiftet för att sen nästan blir "större". Idag är han egentligen mest känd för att han tar de knäppaste rollerna i de knäppaste filmerna, men vad folk ofta glömmer är att han är en riktigt bra skådespelare när han får rätt manus. Anledningen till alla de här "haha-kolla-på-när-Cage-freakar-ut-filmerna" är den enorma skuld han lyckades hamna i där allt försvann och sen skulle 13 miljoner dollar in i kvarskatt. Nu är han dock skuldfri sedan ett bra tag tillbaka och fortsätter göra sådana här filmer. Varför? För att det är enkelt och jävligt kul!

 

Okej, alla hans filmer av den här typen träffar knappast målet, men i och med att han gör så många är det ändå en förvånansvärt stor procent som gör det. Willy's Wonderland landar någonstans i mittfåran. Dockorna är creepy och välgjorda, Cage freakar ut men gör det utan dialog (han har inte en enda replik i filmen och är med i så gott som varje scen) och dockorna behöver nog en fackförening efter allt våld de utsätts för. All good.

 

Det finns dock inte heller något som riktigt sticker ut med den här filmen i Cages filmografi. Om det hade varit vilken annan skådis som helst hade man tappat hakan av galenskapen, men det krävs lite mer för att komma över den ribban för Cages filmer nu. Gillar du kitsch och splatter är dock Willy's Wonderland en riktigt kul stunds verklighetsflykt.

 

Betyg: 3+ docksplatterscener av 5 möjliga

Av Ulf - Torsdag 27 maj 08:27

 


Regi: Rose Glass

Manus: Rose Glass

Medverkande: Morfydd Clark, Jennifer Ehle, Lily Frazer mfl.

Produktionsbolag: Escape Plan Productions/BFI Film Fund/Film4

År: 2019

Längd: 84 min

Land: Storbritannien

Svensk åldersgräns: Ej bedömd, troligen 15

IMDB: https://www.imdb.com/title/tt7557108

 

Sjuksköterskan Maud har efter ett oklart trauma fått lämna sin anställning på det lokala sjukhuset, men fått anställning som hemvårdare för den döende dansaren Amanda. Maud har genom sina svårigheter utvecklat en extremt stark tro och mellan sjukvårdssessionerna samtalar hon med den (förklarligt nog) skeptiska Amanda om denna. Men är allt som det ska i huset? Och är allt som det ska med Maud?

 

De flesta skräckfilmer om tro är tämligen lika varandra - besatthet och/eller kamp mot demoner. Saint Maud vänder detta på huvudet och är ett långsamt och krypande karaktärsporträtt om en kvinna som antingen är på väg att helt gå upp i sin tro eller förlora den. Rose Glass debut som långfilmsregissör och manusförfattare kommer inte lämna dig oberörd.

 

Det tål att påpekas att det här inte är en film som far med stora gester och en jump scare per minut. Den kräver tålamod och fokus på ett sätt som de flesta skräckfilmer inte gör. Jag är dock lite frågande till genrebenämningen. För mig är det här mycket mer av en psykologisk thriller med vissa, mindre, skräckelement. Det kan göra filmen en otjänst i och med att jag inte tror den går hem hos gemene skräckfan.

 

Samspelet mellan de två huvudsakliga skådespelarna, Morfydd Clark (Maud) och Jennifer Ehle (Amanda) är en förutsättning för att den här filmen ska funka så bra som den gör och framförallt Ehle gör en mycket fin roll. Rose Glass manus låter de båda spela ut de dramatiska scenerna väl och deras begynnande vänskap gör att filmens upplösning blir så mycket mer effektiv.

 

Pandemin ställde till det för Saint Maud som skulle gått upp på biograferna redan för två år sedan. När den nu finns på video-on-demand istället gör dig själv en tjänst - koppla bort allt annat och släck ner rummet. Se den själv... och ha rena underkläder redo mot slutet av filmen.

 

Betyg: 4+ when you see it, you'll shit bricks av 5 möjliga

 

Av Ulf - Måndag 24 maj 14:27

 

Poddteamet som är så vita att de är genomskinliga tar sig an en av de mest framgångsrika skräckfilmerna någonsin med en afrobritt i huvudrollen. Gulfkriget (Gustaf vs. Ulf) bryter ut, men precis som verklighetens Gulfkrig v.1.0 är det över ganska fort. De flesta är dock fikalösa den här veckan, eftersom någon (Linda) var en halvtimme sen till inspelningen - trots att hon är så ung att hon fyllt 29 några år i rad nu! Matti kämpar på med sin proletärskorpa bäst han kan, referens 45254 till Varan-TV görs och segregationen mellan mjölk och Fruit Loops avhandlas. Sen har vi det till sist dokumenterat - Jennifer Connelly är antikrist. I alla fall om Ulf får bestämma (och det får han, för att det är hans blogg den här texten går ut via)! Och hur mycket kostar egentligen Gustaf att köpa? Den som lyssnar får se!

 

 

Presentation

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2021
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Bloggportaler

Kultur & Historia bloggar Kultur Blogg listad på Bloggtoppen.se BloggRegistret.se Nöje och Underhållning Bloggparaden länkkatalog Favoritlistan.se 1000länkar.com - gratis länkkatalog Sverigeregistret

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se