Inlägg publicerade under kategorin Film/TV

Av Ulf - Torsdag 6 aug 22:00

 


Regi: Jeremy Dyson & Andy Nyman

Manus: Jeremy Dyson & Andy Nyman (baserat på deras pjäs med samma namn)

Medverkande: Andy Nyman, Martin Freeman, Paul Whitehouse mfl.

Produktionsbolag: Warp Films/Altitude Film Entertainment/Lionsgate UK mfl.

År: 2017

Längd: 98 min

Land: Storbritannien

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: https://www.imdb.com/title/tt5516328/

 

Sedan han var barn har professor Phillip Goodman ägnat sig åt hobbyn att avslöja charlataner och lurendrejeri inom parapsykologin. Han har modellerat sitt tillvägagångssätt på det av Charles Cameron, en man som sysslade med liknande arbete innan han spårlöst försvann. Goodman blir därför väldigt förvånad när han kontaktas av en väldigt sjuk Cameron. Det fanns tre fall han aldrig kunde motbevisa berättar han för honom och han vill att Goodman ska försöka göra det innan han dör.

 

Problemet med när en film hypas som "smart" och "speciell" är att jag som tittare öppnar ögon och öron lite extra mycket för att syna berättelsestrukturen i sömmarna. Jag vill väldigt gärna bli överraskad, men blir det ganska sällan. Kanske är det en bieffekt av att ha sett väldigt mycket film eller min utbildning som litteraturvetare. Hur som helst tog det mig cirka 25 minuter att räkna ut slutet till Ghost Stories och filmen förlorade rätt mycket på det. Därmed inte sagt att allt är dåligt. Långt ifrån.

 

Manuset presenterar tre (eller egentligen fyra) spökhistorier som i viss mån följer de klassiska troperna, men i och med Jeremy Dysons & Andy Nymans bearbetning blir de tämligen effektiva. Jag önskar dock att jag hade sett deras scenuppsättning av berättelserna först då jag tror att de hade fått mycket större effekt på en teaterscen. 

 

Som i princip alla antologifilmer finns här starka och svaga kort. Den i särklass svagaste berättelsen är mittendelen som har lite eller ingen riktning. Berättelse nummer tre är helt klart den bästa, både när det gäller manus och skådespel. Det är till stor del Martin Freemans förtjänst. Freeman, känd från diverse storfilmsproduktioner, spelar skjortan av resten av ensemblen och är en karaktär man verkligen älskar att hata. Han glider även sömlöst in i filmens avslutning, vilket gör Ghost Stories till en film som följer en tydlig dramatisk kurva där man sparar det bästa till sist.

 

Problemet jag har med filmen är just att den är tämligen förutsägbar. Om jag inte hade hört hypen innan jag såg filmen hade jag kanske satt ett lite högre betyg, men i detta fall måste jag säga att recensionerna skadade upplevelsen. Synd.

 

Betyg: 3+ vedervärdiga Freemankaraktärer av 5 möjliga

ANNONS
Av Ulf - Tisdag 4 aug 15:00

 

Regi: Courtney Andujar/Hillary Andujar/Anthony Cousins mfl.

Manus: Courtney Andujar/Hillary Andujar/Anthony Cousins mfl.

Medverkande: Jeremy King, Noah Segan, Toni Trucks mfl.

Produktionsbolag: Paper Street Pictures

År: 2019

Längd: 109 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: Ej bedömd, troligen 15

IMDB: https://www.imdb.com/title/tt7521214/

 

Chad driver Rad Chad's Horror Emporium, en affär som specialiserar sig på hyr-VHS inom allting skräck. När han får en ny anställd försöker han illustrera olika saker han behöver veta med exempel från affären. I sju kortare segment får vi en salig blandning av splatter och... mer splatter.

 

Scare Package är en av skräckstreamingplattformen Shudders egna beställningsjobb. Precis som Shudder självt innehåller den många goda idéer men genomförandet är lite halvdant. Vissa av segmenten är förbaskat roliga (det här är mer av en skräckkomedi än en regelrätt skräckfilm), men efter filmens första halva går det stadigt utför. Det är som personen med det övergripande ansvaret för att sätta ihop de olika delarna tänkte satsa fullt ut på det bästa först för att få tittaren hooked, men sen kunde hen inte följa upp det.

 

Samtliga kortfilmer är gjorda i en 80-talsestetik som funkar väldigt bra för det mesta. Tänk tidiga alster av Troma och du kommer ganska nära sanningen. Precis som sin uppenbara inspirationskälla sparar man inte på splattereffekterna och även om de inte alla träffar målet så är de åtminstone kreativa. Regin är lite upp och ner med framförallt skådespelet och den komiska timingen som främsta skillnad. Egentligen kan man säga att de fem första kortfilmerna fungerar antingen bra eller relativt bra. Sen stinker de två avslutande delarna verkligen ner hela rullen med sin uselhet. Att förlägga en av de sämsta filmerna sist (och låta den utgöra en halvtimme av filmens speltid) drar ner betyget ett snäpp.

 

Scare Package försöker till syvende och sist vara så "meta" och "smart" att den snubblar i sin egen blodpöl. Nu blir det ganska ofta tröttsamma "det-här-känner-skräckfans-igen-så-då-måste-det-vara-kul"-skämt. Synd, eftersom det som funkar gör det bra. Att man dessutom får med skräckikonen Joe Bob Briggs i sin paradroll är en bonus och står för pluset i betyget.

 

Betyg: 2+ tämligen dumma antologier av 5 möjliga

ANNONS
Av Ulf - Tisdag 28 juli 22:45

 


Regi: Michael Beach Nichols

Manus: Michael Beach Nichols & Christopher K. Walker

Medverkande: Christopher Barcia, Trevor J. Blank, Andrew Caldwell mfl.

Produktionsbolag: Crush Pictures/No Weather Productions/Topic Studios

År: 2019

Längd: 78 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: Ej bedömd, troligen 11

IMDB: https://www.imdb.com/title/tt9097270/

 

Ett dokumentärfilmsteam följer "anti-clownen" Wrinkles som föräldrar i Florida kan anlita för att skrämma olydiga barn. Men vad är egentligen på riktigt, vad är påhitt och vad ligger mittemellan?

 

Premissen för Wrinkles The Clown är också dess styrka. Att clownen verkar i Florida, länge ansett som knäppgöksstaten nummer ett borta i väst, känns fullkomligt logiskt. Dessvärre är det här mest en upprepning av vad så många tidigare dokumentärer/beskrivningar av fenomenet clownskräck redan har gjort.

 

Mer eller mindre löjliga dramatiseringar som tagna ur en lågbudgetskräckfilm blir nästan så pinsamma att jag inte orkade. Det gjorde jag förvisso inte heller. Jag stängde av efter en halvtimme, men såg andra halvan när jag vek tvätt idag. Så engagerad var jag... fram tills minut 50 eller så.

 

Det kommer en ofantligt smart twist i dokumentärens tredje akt som ställer allt på sin spets. Allt vi tidigare sett får en ny innebörd och det är också här som dokumentärens absoluta fokus borde legat. Tyvärr kan det inte riktigt rädda filmen till högre betyg än den får. För mycket av speltiden har gått åt för den särdeles tråkiga presentationen. Om Michael Beach Nichols hade förlagt två tredjedelar av filmens speltid på det som visas efter minut 50 och inte tvärtom hade det blivit en mycket mer intressant film. Man kanske också hade hunnit lyfta blicken från Florida. Om du har någon timme över kan det här vara sevärt. Se till att stå ut de första 50 minuterna och du blir belönad. Irriterande felklippt.

 

Betyg: 2+ för smart för sitt eget bästa av 5 möjliga

Av Ulf - Fredag 24 juli 23:45

 


Regi: Dave Franco

Manus: Dave Franco & Joe Swanberg

Medverkande: Dan Stevens, Alison Brie, Sheila Vand mfl.

Produktionsbolag: Black Bear Pictures

År: 2020

Längd: 88 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: https://www.imdb.com/title/tt10003008/

 

Charlie och Josh åker tillsammans med sina respektive, Michelle och Mina, till ett strandhus. Planen är att fira att Charlie och Mina precis är på väg att ta ett stort steg i arbetslivet, men vad de två andra inte vet är att den spänning som finns mellan de båda är på väg att mynna ut i något de båda kommer få ångra - inte minst eftersom någon verkar ha filmat dem...

 

Det här var en rejäl genremashup! The Rental börjar som en film om 30+-par som helst av allt vill ligga med sina bästa vänner för att sluta i en slasher. Vägen mellan de båda genrerna är lång, men Dave Franco lyckas hålla ihop sin film tämligen väl, inte minst tack vare fina skådespelarinsatser.

 

Franco, brorsa till den lite mer namnkunnige James med samma efternamn, visar med sin regidebut prov på väldigt fin skådespelarregi. Det gäller inte minst alltid sevärda Alison Brie i rollen som Michelle. Brie spelar skjortan av de övriga som inte på något sätt är dåliga de heller. Framförallt är det ensemblespelet som imponerar och Franco kan vara något på spåren här med regissörsrollen. Han har dock lite mer att lära när det kommer till manusförfattandet.

 

Okej, jag gillar när man mixar och matchar genres på ett oväntat sätt, men det krävs sin skribent för att detta ska bli naturligt. Franco och Joe Swanberg är inte riktigt där än. När man ser till deras tidigare alster är det tydligt att det är Swanberg som fått dra det tyngre lasset och om Franco bara får lite erfarenhet även som manusförfattare kan han bli någon att hålla ögonen på även gällande detta. Som det är nu har The Rental lite för tydliga skarvar för att fungera fullt ut och sista akten känns något oinspirerad. Fullgod underhållning dock.

 

Betyg: 3 yuppies i strandhus av 5 möjliga

Av Ulf - Tisdag 21 juli 21:32

 


Regi: Brett Pierce & Drew T. Pierce

Manus: Brett Pierce & Drew T. Pierce

Medverkande: John-Paul Howard, Piper Curda, Jamison Jones mfl.

Produktionsbolag: Cailleach Productions

År: 2019

Längd: 95 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: https://www.imdb.com/title/tt8305806/

 

17-årige Ben spenderar sommaren tillsammans med sin far i en turisthåla där denne driver småbåtshamnen. Ben har inte alltför höga tankar om stället, men blir snart vän med sin kollega Mallory. Det är bara det att det håller på att hända något i grannhuset. Pojken där är rädd för sin mor och Ben börjar undersöka varför...

 

Intressant nog är The Wretched årets mest framgångsrika film på bio sett till antalet veckor på förstaplatsen. När alla storpremiärer sköts upp fick de fåtal biografer som fortsatte ha öppet i USA hålla tillgodo med filmer som kanske inte riktigt brukar toppa mer än en helg. The Wretched lyckades behålla förstaplatsen på biotoppen i USA i fem veckor. Det är rätt coolt för en skräckfilm, pandemi eller inte.

 

Jag förstår också varför den här filmen kunde suga sig fast vid förstaplaceringen. Det är en variation på gamla klassiska skräck- och thrillerteman (vars specifika anfader, Rear Window anno 1954, fortfarande är ohotad etta), men lyckas göra något eget av dessa. Eller ja, lyckas och lyckas - de delar man lånat från exempelvis tidigare nämnda film och dess efterföljare är också ganska typiska. Bröderna Pierce (både manus och regi) har dock några riktigt bra idéer att tillägga, men tyvärr följer de inte dessa fullt ut. Det gör att The Wretched har svårt att hitta sin egen identitet, men å andra sidan är den tillräckligt välbekant i tematiken för att den ska slå på bred front.

 

Hantverket är helt klart över medel för genren och en mix mellan praktiska och datorgenererade effekter gör att den får en närmst tidlös look. Skådespelarmässigt är den väl kanske inte särskilt mycket att skriva hem om, men den som åtminstone äger sina scener är Piper Curda som är sjukt charmig. Jag hade inte förväntat mig något annat av ännu (!) ett begynnande stjärnskott från Disney Channel. De verkar ärligt talat producera inte bara hälften av alla filmer på bio utan även skådespelarna numera.

 

The Wretched klarar sig absolut över godkäntgränsen och jag kan rekommendera den till genrefans och folk som gillar skräck men kanske inte vill ge sig i kast med de allra mest bloddrypande eller skräckinjagande inkarnationerna på film.

 

Betyg: 3 men jäääävlar vad de finns många plot points som inte går någonstans av 5 möjliga

Av Ulf - Fredag 17 juli 23:40

 

Regi: Natalie Erika James

Manus: Natalie Erika James & Christian White

Medverkande: Emily Mortimer, Robyn Nevin, Bella Heathcote mfl.

Produktionsbolag: AGBO/Carver Films/Nine Stories Productions

År: 2020

Längd: 89 min

Land: Australien

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: https://www.imdb.com/title/tt9072352/

 

När Kays 80-åriga mamma Edna försvinner spårlöst från sitt hem på den australiensiska landsbygden åker hon och hennes dotter, Sam, dit för att bistå med sökandet. Efter tre dagars fruktlöst sökande dyker Edna plötsligt upp i köket en morgon som inget har hänt. Hon vägrar prata om vart hon har varit och Kay börjar oroa sig för att senildemensen har slagit till med full kraft till sist. Men tänk om det är något som bara ge samma symptom som senildemens?

 

Australiensisk skräck är, när den når hit, oftast bland de bästa filmerna i genren. Natalie Erika James långfilmsdebut (även manus tillsammans med Christian White) uppfyller återigen denna tes. James har gjort en film som vida överskrider hennes ringa erfarenhet i långfilmsformatet och det här är hands down kanske 2020 års bästa skräckrulle än så länge tillsammans med The Invisible Man (2020). Styrkan ligger framförallt i tvetydigheten och skådespelet.

 

Manuset kan som sagt tolkas på fler än ett vis och du kanske inte alls håller med om min tolkning. Det gör det till en film att komma ihåg. Här finns lager på lager med undertext och James lyckas få fram det absolut bästa i sina skådespelare för att förmedla det. Bäst av de tre huvudrollsinnehavarna är, med liten marginal men ändock, veteranen Robyn Nevin i rollen som Edna. För alla som sett någon sjunka allt djupare ner i demensdimmorna är det ett lika delar hjärtskärande som skrämmande porträtt.

 

Scenografi och bildspråk bör också nämnas. Filmen utspelar sig till allra största del i vad som ser ut som en gammal kolonialvilla och huset känns levande och inbott. Huset självt spelar en stor roll i filmens narrativ, inte minst mot slutet, och här har man verkligen hittat rätt. Bildspråket och kompositionen är även den utsökt med små medel som talar stora ord. Det enda jag har att anmärka på är att James och White hade kanske kunnat vara lite mer tydlig med vissa relationer mellan karaktärerna och att storyn behöver stramas upp lite i mittakten. Annars är det här en fantastiskt bra skräckfilm med både hjärta och hjärna.

 

Betyg: 4+ år av ensamhet och glömska av 5 möjliga

Av Ulf - Torsdag 16 juli 13:15

 

Regi: Régis Roinsard

Manus: Régis Roinsard, Romain Compingt, Daniel Presley

Medverkande: Lambert Wilson, Olga Kurylenko, Sidse Babett Knudsen mfl.

Produktionsbolag: Trésor Films/Mars Films/Wild Bunch mfl.

År: 2019

Längd: 105 min

Land: Frankrike/Belgien

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: https://www.imdb.com/title/tt6270534/

 

Nio översättare kontrakteras för att översätta den avslutande och väldigt efterlängtade delen i en populär trilogi. För att motverka att texten läcker innan publicering går översättarna med på att spendera två månader i en övervakad bunker, totalt avskilda från omvärlden. När de första tio sidorna, trots de rigorösa säkerhetsarrangemangen, läcker online blir dock det tidigare välbetalda jobbet till en mardröm... speciellt eftersom säkerhetsläckan hotar att läcka hela manuset om hen inte får en lösensumma.

 

Pusseldeckare i stängt rum och med en litterär twist? Jag är så där. The Translators är en oftast lyckad variation på whodunnit-mysterie och har några riktigt smarta vändningar. Dessvärre lider den också något av att det är för många karaktärer. Det är svårt att knyta an till vissa av dem då de inte uppvisar några större personlighetsdrag och skådespelet är varierande från väldigt bra till ganska svajigt.

 

Ironin i att se en dåligt översatt kopia av filmen spelade också in i min bedömning. Det är inte filmens fel som sådant, men översättningen gjorde att vissa saker blev förvirrande på ett sätt som de troligen inte hade varit om jag hade talat franska.

 

På tal om språk är det ett av filmens starkaste kort. Översättarna, naturligtvis väldigt språkbegåvade, kommunicerar med varandra på en rad olika språk, inte minst för att förvirra deras "fångvaktare". Att använda språket i sig som en del i historieberättandet är inte jättevanligt när det kommer till film och jag hade gärna sett mer av den varan i andra filmer.

 

The Translators må inte vara en film jag kommer komma ihåg om några år, men den är klart över medel i både underhållningsvärde och utförande. För alla diggare av genren rekommenderas den. För er som ser på thrillers bara lite då och då kan ni säkert hitta något bättre.

 

Betyg: 3 arga italienare av 5 möjliga

Av Ulf - Söndag 12 juli 22:14

 

Regi: Aaron Schneider

Manus: Tom Hanks (baserat på C.S Foresters roman The Good Shepherd)

Medverkande: Tom Hanks, Stephen Graham, Michael Benz mfl.

Produktionsbolag: Sony Pictures Entertainment/Stage 6 Films/Bron Creative mfl.

År: 2020

Längd: 91 min

Land: Kanada/Kina/USA

Svensk åldersgräns: 11

IMDB: https://www.imdb.com/title/tt6048922/

 

När USA gick in i andra världskriget 1941 blev den tidigare nog så viktiga Atlantpassagen ännu viktigare och ännu farligare än innan. Kapten Krause ombord på Greyhound ska leda en konvoj till de allierade i Europa, men för att göra detta måste konvojen passera genom ett område där de inte kan få luftunderstöd... och i vattnet lurar en mindre flotta tyska ubåtar.

 

Tom Hanks ger sig på manusförfattande igen med den här andra världskriget-rullen och gör bra ifrån sig. Subgenren (pun intended!) ubåtsfilm är något som jag alltid gillat, men det är ovanligt att se en hel film från den andra sidan - alltså en konvoj eller liknande som hela tiden ligger i riskzonen för en attack. Jag kan efter den här filmen säga att det fanns nog få uppdrag under kriget som var mer frustrerande än att strida mot ubåtar.

 

Hanks fångar den här frustrationen perfekt i sitt manus med små medel. Det är inte stora "oh my God, we're all going to die!"-scener utan hopbitna käkar och blickar som förmedlar den utsatthet som besättningen upplever. Regissör Aaron Schneider, tämligen oprövad i långfilmsformatet, gör också ett fint jobb med att få ut det bästa av sina skådespelare.

 

Greyhound är dock först och främst en actionfilm till sjöss och inte en film för stora rollprestationer. Skeppen spelar huvudrollerna och även en landkrabba som undertecknad kunde hänga med i alla nautiska termer utan problem. Filmen får egentligen bara problem när man försöker förmänskliga karaktärerna. Deras personlighetsdrag känns tämligen påklistrade. Exempelvis är Hanks karaktär religiös till nästan det löjliga och har en idé om att han inte kan sova ombord på ett skepp. Han är kapten! På en överfart som i bästa fall varar flera dagar! Dumheter.

 

Trots dessa mindre skavanker är Greyhound en jäkligt spännande film som jag rekommenderar till alla historieintresserade. Det är också ett exempel på att man kan göra en väldigt snygg film för 50 miljoner och få den att se ut som den kostat minst det trippla. Föredömligt kort och klockar in på dryga 90 minuter. Se och lär, filmskapare.

 

Betyg: 4 bredsidor av 5 möjliga

 

 

Presentation

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2020
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Skitfin kultur med Blogkeen
Följ Skitfin kultur med Bloglovin'

Bloggportaler

Kultur & Historia bloggar Kultur Blogg listad på Bloggtoppen.se BloggRegistret.se Nöje och Underhållning Bloggparaden länkkatalog Favoritlistan.se 1000länkar.com - gratis länkkatalog Sverigeregistret

Senaste kommentarerna


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se