Saxat från 2019-06-18:

"'Schlock', från jiddisch 'shlak', något som är dåligt eller dåligt gjort. Inom film använt för att beskriva något du vet är objektivt dåligt, men som du ändå uppskattar. I viss mån utbytbart med 'b-film'. Skitfinkultur älskar schlock. Därför kommer jag då och då under sommaren (även känt som blockbusterdödens land) att kolla tillbaka på gamla schlockfavoriter, se nya jag får rekommenderade och givetvis även ge min egen åsikt om dessa"

Jepp, då är det sommar igen och inte ens blockbusterdöden kan rädda en filmhungrig bloggare längre. Covid-19 har i princip gjort att hjulen i Hollywood stannat av helt, annat än tv-serier som legat i pipelinen sedan innan. Det gör att jag i sommar kommer främst fokusera på gammal film av ovanstående karaktär samt "världsfilm", i brist på bättre ord - film från andra ställen i världen som jag missat i och med att de inte fått en riktig release här. Först ut i år är The Gate (1987).

Regi: Tibor Takács

Manus: Michael Nankin

Medverkande: Stephen Dorff, Christa Denton, Louis Tripp mfl.

Produktionsbolag: The Vista Organisation/Alliance Entertainment/Gate Productions

År: 1987

Längd: 85 min

Land: Kanada

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: https://www.imdb.com/title/tt0093075/

Tioårige Glen ska lämnas ensam hemma tillsammans med sin tonåriga syster Alexandra för första gången. Det hade inte varit några problem om det inte varit för den "grotta" som Glen och hans polare Terry har upptäckt i trädgården. Det visar sig nämligen att grottan är en port till helvetet (var annars?) och genom en rad olyckliga sammanträffanden är den på väg att öppnas...

The Gate var en sådan film jag bara sett omslaget till säkert ett hundratal gånger (inte minst i den klassiska gamla katalogen från Melody Line!) men aldrig kommit för mig att se. Det visade sig att det är en liten gömd pärla! En ung Stephen Dorff gör sin filmdebut i huvudrollen som Glen och Michael Nankin har skrivit ett manus som inte bara är nostalgiskimrande så här i efterhand utan faktiskt tämligen spännande på sina ställen!

Den som spelar den verkliga huvudrollen i filmen är dock specialeffektsmakaren Frank C. Carere. Hans monsterdesign och framförallt användande av forcerat perspektiv är sjukt imponerande för att vara för en lågbudgetfilm från 80-talet. Det var för övrigt Carere som även låg bakom effekterna i Cronenbergs klassiker Videodrome (1983), men tyvärr verkar det inte som han fick några större uppdrag senare i sin karriär. Hans sista credit är 20 år gammal så antingen har han dragit sig tillbaka eller gått ur tiden. Synd vilket som!

The Gate har diverse logiska luckor och halvkassa birollsinsatser, men seriöst, vem bryr sig när skådespelare i latexdräkter försöker ha ihjäl folk samtidigt som de ser ut att vara cirka 30 centimeter långa? Inte jag i alla fall! För diggare av 80-talskitsch är The Gate något att kolla in!

Mest schlockiga scenen: Allt med smådemonerna (se föregående paragraf) och det faktum att ett metalband har ett sublimt baklängesmeddelande på sin skiva där de beskriver hur man stänger porten. Masking for the save!