Alla inlägg den 17 juli 2020

Av Ulf - Fredag 17 juli 23:40

 

Regi: Natalie Erika James

Manus: Natalie Erika James & Christian White

Medverkande: Emily Mortimer, Robyn Nevin, Bella Heathcote mfl.

Produktionsbolag: AGBO/Carver Films/Nine Stories Productions

År: 2020

Längd: 89 min

Land: Australien

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: https://www.imdb.com/title/tt9072352/

 

När Kays 80-åriga mamma Edna försvinner spårlöst från sitt hem på den australiensiska landsbygden åker hon och hennes dotter, Sam, dit för att bistå med sökandet. Efter tre dagars fruktlöst sökande dyker Edna plötsligt upp i köket en morgon som inget har hänt. Hon vägrar prata om vart hon har varit och Kay börjar oroa sig för att senildemensen har slagit till med full kraft till sist. Men tänk om det är något som bara ge samma symptom som senildemens?

 

Australiensisk skräck är, när den når hit, oftast bland de bästa filmerna i genren. Natalie Erika James långfilmsdebut (även manus tillsammans med Christian White) uppfyller återigen denna tes. James har gjort en film som vida överskrider hennes ringa erfarenhet i långfilmsformatet och det här är hands down kanske 2020 års bästa skräckrulle än så länge tillsammans med The Invisible Man (2020). Styrkan ligger framförallt i tvetydigheten och skådespelet.

 

Manuset kan som sagt tolkas på fler än ett vis och du kanske inte alls håller med om min tolkning. Det gör det till en film att komma ihåg. Här finns lager på lager med undertext och James lyckas få fram det absolut bästa i sina skådespelare för att förmedla det. Bäst av de tre huvudrollsinnehavarna är, med liten marginal men ändock, veteranen Robyn Nevin i rollen som Edna. För alla som sett någon sjunka allt djupare ner i demensdimmorna är det ett lika delar hjärtskärande som skrämmande porträtt.

 

Scenografi och bildspråk bör också nämnas. Filmen utspelar sig till allra största del i vad som ser ut som en gammal kolonialvilla och huset känns levande och inbott. Huset självt spelar en stor roll i filmens narrativ, inte minst mot slutet, och här har man verkligen hittat rätt. Bildspråket och kompositionen är även den utsökt med små medel som talar stora ord. Det enda jag har att anmärka på är att James och White hade kanske kunnat vara lite mer tydlig med vissa relationer mellan karaktärerna och att storyn behöver stramas upp lite i mittakten. Annars är det här en fantastiskt bra skräckfilm med både hjärta och hjärna.

 

Betyg: 4+ år av ensamhet och glömska av 5 möjliga

ANNONS

Presentation

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16 17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2020 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Skitfin kultur med Blogkeen
Följ Skitfin kultur med Bloglovin'

Bloggportaler

Kultur & Historia bloggar Kultur Blogg listad på Bloggtoppen.se BloggRegistret.se Nöje och Underhållning Bloggparaden länkkatalog Favoritlistan.se 1000länkar.com - gratis länkkatalog Sverigeregistret

Senaste kommentarerna


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se