Regi: Rob Minkoff

Manus: John Fusco

Skådespelare: Jackie Chan, Jet Li, Michael Angarano mfl.

Produktionsbolag: Casey Silver Productions

År: 2008

Längd: 104 min

Land: USA/Kina/Australien/Sydkorea

Svensk åldersgräns: 11 år

Jasons största intresse i livet är sunkig kung fu-film från 70-talets glansdagar. Annars har han inte särskilt mycket som går som han vill i sitt liv. När han en dag blir tvingad att följa med på ett rån av den äldre mannen han köper film av tar Jasons liv en dramatisk vändning. Han sugs in i en portal till ett medeltida Kina. Där härskar Jade Warlord – en odödlig krigare som styr med järnhand till dess att kejsaren återvänder. Warlords ärkefiende, The Monkey King,  är den ende som kan stoppa honom. Dessvärre är han för närvarande en stenstod i Warlords palats. Det enda sättet att rädda honom är att föra hans vapen till honom. Gissa vem som fick med sig vapnet från Boston?

Jackie Chan är kungen av kung fu-film. Jag bryr mig inte om hur banbrytande Bruce Lee var, hur hårt Jet Li slår eller hur cool Tony Liu verkar – Jackie är kung. Dessvärre har hans karriär gått ordentligt i stå de senaste tio åren. Istället för att göra sin sedvanliga slapstickaction han blev känd för har han förlitat sig alldeles för mycket på CGI. Den här filmen är full med CGI men det funkar faktiskt förvånansvärt bra som eftersom den spelar som ett komplement till Jackies klassiska fightingstil. Det är också intressant att notera att Chan är den främste skådespelaren i den här filmen. Det är rätt illa. Jet Li är riktigt, riktigt usel. Han är bra i actionscenerna men har en blöt papperspåses personlighet när han ska leverera en replik. Han är dock inte sämst i filmen, otroligt men sant. Yifei Liu som spelar hans love interest är så urbota dålig att man bara vill strypa henne så fort hon har en scen. Michael Angarano är väl okej som protagonisten, men knappast någon man lägger på minnet.

Manuset spretar åt alla håll. Det medeltida Kina vi presenteras för är inte vad vi skulle kunna vänta oss. Här finns sagofigurer och odödliga krigare. Faktiskt är själva sättningen ganska charmig. Dessutom är scenografin helt fantastisk med varje scen som tagen ur en asiatisk konstbok. Tråkigt nog är berättelsen i sig väldigt ordinär och går ordentligt i clinch med den fantasirika miljön. Som bäst är det när Chan får spela ut sitt register som mästare av Drunken Kung Fu eller när han helt enkelt sparkar röv. Historien finns någonstans i bakgrunden, men är mest transportsträcka mellan fightingscenerna.

Regimässigt är filmen ett gediget hantverk om än inte något man hoppar högt över Minkoff är tidigare mest känd för båda filmerna om Stuart Little, så då förstår ni på vilken nivå vi rör oss här. Han skulle definitivt behövt göra något åt vissa delar av sin skådespelarregi för den är riktigt usel på sina ställen. En bra regissör kan till och med få Jet Li att se bra ut.

The Forbidden Kingdom är en matinérulle utan någon vidare substans. Den är otroligt vacker att titta på men är i grund och botten en ganska tom historia. Försäljningsargumentet att Li och Chan var i samma film för första gången funkar inte heller. Li suger. Punkt. Filmen kan vara helt okej tidsfördriv, men vänta er inget spektakulärt.

Betyg: 2+ asiatiska kampsportslegender som pratar som Mr. T av 5 möjliga