Regi: Harald Zwart

Manus: Christopher Murphey

Skådespelare: Jaden Smith, Jackie Chan, Taraji P. Henson

Produktionsbolag: Jerry Weintraub Productions/China Film Group

År: 2010

Längd: 140 min

Land: USA/Kina

Svensk åldersgräns: 11 år

Tolvårige Dre flyttar tillsammans med sin mamma till Kina. Efter att ha pratat med "fel" tjej hamnar Dre snabbt i trubbel med det lokala kung fu-gänget. Dre blir påpucklad några gånger innan han räddas av vaktmästaren Han. För att pojkarna ska lämna Dre ifred följer Han med honom till dojon där hans plågoandar tränar. Jo, de kan lämna honom ifred - om han går med på att ställa upp i en kung fu-turnering.

The Karate Kid från 1984 är en av mina favoritfilmer genom alla tider. Sedan jag var liten kan jag inte se den utan att fälla en tår. Jag vet inte vad det är med den som gör den så bra - förhållandet mellan Daniel och Mr. Miyagi, lärdomarna Daniel får motta eller hela filmens sprakande scenografi och stämning från tiden då 80-talet var som mest pastellfärgat. Drygt 25 år senare kommer då en re-make. Rent semantiskt borde "re-make" innebära att man gör om något, att man ändrar på vissa saker från den tidigare utgåvan och tillför något nytt. I Hollywood idag verkar det mest betyda "ta ett gammalt manus från en film som folk gillade och flytta handlingen till ett annat land". Klart! Nu tar vi kafferast!

Det är lite svårt att kritisera den här filmen, eftersom den i grund och botten är samma film som originalet. Scenografin är annorlunda och fightingen är mer korreograferad men när man tar scener ord för ord ur originalmanuset blir det mest en gäspning av det hela. Nu är jag inte helt rättvis - det finns smärre skillnader, men dessa gör historien sämre. Exempelvis tryckte Mr. Miyagi alltid på att det enda som räknades i livet var balans på olika sätt. Detta kunde gälla karate eller förhållande till andra människor. Jackie Chans Mr. Han försöker uttrycka något liknande men det faller mest platt och blir till mystiskt mumbo-jumbo. Scenografin har som sagt förändrats även den och även om Kina är ett förbaskat vackert land fick jag känslan av att filmen mestadels gjort som ett försök att locka turister. Den skulle lika gärna kunnat heta The Karate Kid: Welcome To China, We Got Old Shit. Varenda landmärke ska med, från Den förbjudna staden till Kinesiska muren.

Var den här filmen faller är dock på en mycket viktig punkt - bristen på konflikt. Ja, Dre får spö åt höger och vänster men gänget han hamnar i trubbel med känns inte alls lika hotfulla och elaka som Cobra Kai gör i originalet. Sen saknade jag verkligen den elakaste av de elaka - John Kresse. Den "onde" tränaren här blir mest en pappfigur (pun intended om ni tänker tillbaka på originalet).

Några ord om skådespelarna också. Jackie Chan är bra i rollen som Mr. Han men han är ingen Pat Morita. Jag älskar verkligen Chans filmer, men Chan är en fysisk komiker alternativt en lagom trovärdig hårding - han är inte en gammal mysfarbror och kommer nog aldrig att bli. Jaden Smith har jag klagat över i tidigare recensioner, men här är han faktiskt inte helt illa. Han börjar växa in i samma typ av charm som hans far har. Ibland blir det lite väl mycket Fresh Prince of Beijing, men på det hela taget sköter sig Smith helt okej.

Så, ska du se den här filmen? Tja, gillar du urvattnade versioner av klassiker, kör på. Jag skulle personligen investerat i en dvd-box med orignalfilmerna (nåja, nummer ett och nummer två i alla fall) från valfri videobutik. Såg en sådan för strax under hundralappen för inte så länge sedan.

Betyg: 2+ filmer som gjordes bättre för 26 år sedan av 5 möjliga