Nu är Linda borta igen! Den här gången på ett kallt och vitt ställe. Det hade kunnat vara ett curlingkonvent, men snarare är det… Dalarna? Norge? Värmland? Ett ställe med snö i alla fall! Ulf kanaliserar sin inre spanske svärdskämpe eftersom han, som vi alla vet, är Iñigo Montoya och hans farsa mår inte så bra. Gustafs hat för ålar kommer fram i ljuset och han är verkligen i högform i veckans avsnitt med en snuskighet som hade kunnat rivalisera Farbror Överkokt Blomkål. Mattis mörka förflutna som pit monster i Örkelljungas kolgruvor avslöjas och är det egentligen värre att bli kallad för nazistsynthare eller basist? Slutet gott, allting gott, förutom till Gustaf, det ålahuet, som har fel som alltid!