Alla inlägg den 5 augusti 2011

Av Ulf - 5 augusti 2011 19:06


Regi: Steve Miner

Manus: Martin Kitrosser & Carol Watson

Medverkande: Dana Kimmell, Paul Kratka, Jeffrey Rogers mfl.

Produktionsbolag: Georgetown Productions Inc./Jason Productions

År: 1982

Längd: 95 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 15 år

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0083972/


Dagen efter händelserna i förra delen (borde det tekniskt sett inte göra det till lördagen den 14:e?) hittar Jason en nyanländ grupp ungdomar att terrorisera. Bland dem finns Chris, en tjej som återvänder till Crystal Lake efter att ha blivit attackerad av en mystisk man där för två år sedan...


Nu börjar det hända saker med den här franchisen! Det här kan nämligen vara den film i serien som är den mest formelbildande. Därmed inte sagt att den är bra, långt, långt ifrån, men den lyckas vara fruktansvärt underhållande av absolut fel orsaker. För det första är filmen i "gammel-3D" - dvs en film som använde sig av de gamla röd-gröna plastglasögonen. Till släppet på video konverterades filmen till 2D med riktigt skrattretande resultat. Allt ska vara i 3D, vilket ger en hel del - låt oss säga innovativa - kameravinklar. Bland annat får vi svaret på den odödliga frågan om hur världen ser ut utifrån en popcorngrytas perspektiv.


Steve Miner fick forsatt förtroende i regissörsstolen och frågan är varför. Det finns knappt någon suspens, skådespelarna är på en all-time low (vissa repliker är helt obetalbart roliga) och agerar som om att bli jagad av en galen seriemördare främst är lite jobbigt.


De usla 3D-effekterna, de lika usla skådespelarna och det skrattretande manuset och regin till trots kan jag inte låta bli att tycka att den här filmen är förbaskat charmig. Det är inte skrämmande, inte stor filmkonst, men vill ni se en underhållande kalkonslasher är detta ett bra val.


Betyg: 3 jävligt förbannade campare i hockeymask av 5 möjliga

ANNONS
Av Ulf - 5 augusti 2011 15:27



Monopolisering och domslut


Den vanligaste definitionen på ordet ”monopol” är att ett ensamt företag har full kontroll över en bestämd marknad. I Tidsams fall ägs man av fyra företag som tillsammans delar på ett monopol. Man kan alltså hävda att Tidsam är ett oligopol som driver ett monopol. Konkurrenslagen säger följande om monopol:


[…] ”är avtal mellan företag förbjudna om de har till syfte för att hindra eller snedvrida konkurrensen på ett märkbart sätt eller om de ger ett sådant resultat.”


Med ovanstående i åtanke kan man fråga sig om Tidsam hade som syfte att utvecklas till ett monopol eller om det kom som en följd av en rad smarta affärer. Vilket det än är säger lagen svart på vitt att effekten av vad Tidsam gjorde mot Epix genom att vägra dem distribution är olagligt. De hindrade konkurrensen genom att utestänga tidningar som inte passade in i deras sortiment. Många mindre förlag klarade inte av den markanta höjningen i medlemsavgiften. Resultatet av Tidsams nya regler var att de blev ett distributionsnätverk för de förlag som redan hade pengar att röra sig med. Nya förlag stängdes effektivt ut från marknaden eftersom det inte längre spelade någon roll om man lyckades trycka sin tidning – man kunde sällan eller aldrig få den massdistribuerad. På det hela taget tycks detta vara ett ganska klart fall av brott mot konkurrenslagen. Trots detta friades Tidsam i KKV: s beslut i ärendet.


KKV har i sitt beslut (diarienummer 766/94) slagit fast att Tidsam, på grund av den omorganisation de genomförde, inte kunde utöka sin distribution. Införandet av ett nytt faktureringssystem och ny datahantering ska ha lett till att personalen under åren 1993 – 1995 var tvungna att genomgå omfattande utbildning. Från en objektiv ståndpunkt ställer jag mig kritisk till att det skulle ta två år för en normalbegåvad person att lära sig använda ett nytt system. KKV menar vidare att om en tidning inte kunde distribueras via Tidsam kunde den distribueras via SMD med ungefär samma resultat. Som jag tidigare skrivit är detta helt enkelt inte sant – SMD hade mycket sämre distributionsmöjligheter än Tidsam. I nästa paragraf kommer sen ett ordentligt logiskt krumsprång. KKV hade tidigare sagt att Tidsam inte kunde distribuera fler tidningar än de gjorde under åren 1993 – 1995. Samtidigt säger de i nästa stycke att:


”Under perioden mars 1994 – februari 1995 har i princip endast nya titlar från ägarförlagen tagits upp till distribution.” [min kursivering]


Frågan blir då uppenbar – om Tidsam inte hade kapacitet att ge ut fler tidningar hur kunde de då ge ut fler tidningar från ägarförlagen? Vidare slår KKV fast att om det uppstår en plats i Tidsams utgivning är denna först och främst reserverad för ägarförlagen. I klarspråk är detta positiv särbehandling och fungerar till att snedvrida marknaden till ägarförlagens fördel, alltså ett brott mot § 6 i konkurrenslagen. Men det mest talande exemplet på Tidsams inställning gentemot tidningsmarknaden hittar man ytterligare några paragrafer längre ner:


”Tidsam och dess ägare finner det därtill orimligt att konkurrens med hjälp av Tidsam skall kunna få ske, riktad mot Tidsams ägare, från förlag som inte byggt upp en distributionsapparat med eget betydande risktagande, vilket Tidsams ägare gjort”


Återigen, för att förenkla det hela kan man säga att om man inte har pengar och resurser till att bygga en egen distributionsapparat ska man inte heller få ta del av Tidsams såvida man inte rättar sig efter ägarförlagen. Tidsam själva anser dock att de:


[…] ”bidrar till att förbättra konkurrensen. Tidsam har försökt undvika att få en dominerande ställning på den relevanta marknaden.”


Tidsam menar att eftersom förlaget SMD finns som en andra aktör på marknaden gynnas konkurrensen och den dynamik som uppstått mellan Tidsam och SMD är mer än skälig. SMD är ju, som KKV slagit fast, ett fullgott distributionsalternativ till Tidsam. Därför kommer Tidsams något selektiva utgivning inte heller vara dålig för konsumenten eftersom denne kan finna de tidningar som Tidsam ratat på någon av SMD: s försäljningsställen. Intressant nog förde SMD en liknande företagspolicy som Tidsam och tillämpade många regler och organisatoriska grepp rakt av…

 

I januari 1996 kom slutligen KKV: s beslut i ärendet. Utöver den tidigare nämnda § 6 i konkurrenslagen prövades även § 19 som definieras:


”Missbruk från ett eller flera företags sida av en dominerande ställning på marknaden är förbjudet.”


KKV utökar denna definition med kriterier som säger att ett missbruk under § 19 kan innefatta begränsning av produktion, marknader, orättvis teknisk utveckling samt vägran att sälja en tjänst eller vara.  Märkligt nog friar KKV Tidsam från brott mot § 6 och ägnar större delen av sitt beslut till att diskutera huruvida § 19 har följts. Tidsam hade vid den här tiden drygt 85 % av den totala distributionsmarknaden för kommersiella tidskrifter i Sverige. Den mindre distributören SMD hade de övriga 15 procentandelarna. KKV kunde inte annat än fastslå att Tidsam hade en starkt dominerande ställning på marknaden. Vidare menar KKV att Tidsams policy att låta ägarförlagen gå före i distributionsleden innebar en negativ särbehandling av de övriga förlagen. Denna orättvisa ser dock KKV som något tillfälligt som skulle rätta till sig efter att Tidsam fått ordentlig koll på marknaden. KKV skriver också i sitt beslut att de lediga platserna i leden ska delas ut på ett objektivt och förutsägbart vis. I samma paragraf kommer sen en formulering som måste vara det årets underdrift:


”Tidsams återförsäljarnät är ca dubbelt så stort som SM Distributions, vilket kan ha betydelse för tidningarnas spridning.”


KKV erkänner att SMD kanske inte har samma distributionskapacitet som Tidsam, men det krävs ingen professor i företagsekonomi för att inse att om ens vara bara finns tillgänglig på hälften så många ställen kommer detta att sätta djupa spår i försäljningen. Som tidigare visat uppnådde SMD inte ens den omtalade ”hälften” av Tidsam. Intressant är också att KKV inte anser den tidigare nämnda höjningen av medlemsavgiften som något orättvist. Personligen tror jag att en avgift som höjs från 3 000 till 180 000 kronor är ganska så kännbar för ett mindre förlag. Detta är i sin tur också ett brott mot § 8 i konkurrenslagen som säger att:


”Ett dominerande företag får inte direkt eller indirekt bestämma oskäliga priser och villkor.”


En höjning med 6000 % på två år borde de flesta anse som oskäligt – dock inte KKV. Trots sina mindre invändningar friade KKV Tidsam också från brott mot § 19.



Imorgon: Del 4: Grävande journalistik & konsekvenser



ANNONS

Presentation

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2 3 4 5 6 7
8
9 10 11
12
13
14
15
16
17
18
19
20 21
22
23
24
25
26
27
28
29
30 31
<<< Augusti 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Skitfin kultur med Blogkeen
Följ Skitfin kultur med Bloglovin'

Bloggportaler

Kultur & Historia bloggar Kultur Blogg listad på Bloggtoppen.se BloggRegistret.se Nöje och Underhållning Bloggparaden länkkatalog Favoritlistan.se 1000länkar.com - gratis länkkatalog Sverigeregistret

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se