Regi: Don Mancini

Manus: Don Mancini

Medverkande: Fiona Dourif, Brad Dourif, Summer Howell mfl.

Produktionsbolag: Universal 1440 Entertainment

År: 2013

Längd: 97 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt2230358/

Child's Play-franchisen  är en av de där skräckfilmsserierna som traumatiserade fler ungar än de som faktiskt såg filmerna. Det fanns alltid något "välvilligt" syskon eller klasskamrat som berättade hela handlingen. Givetvis såg de också till att överdriva mängden äckel och blod. Det hörde liksom till. Själv är jag livrädd för levande dockor. Trots detta har Child's Play-filmerna aldrig varit något som skrämt mig. Det har en enkel anledning - Brad Dourif.

Brad Dourif Oscarnominerades för sin roll som Billy Bibbit i One Flew Over The Cuckoo's Nest (1975) och har sedan dess spelat knäppgök i merparten av sina roller. För den stora massan kommer han dock säkert främst bli ihågkommen som rösten till just Chucky. Varje gång Chucky pratar ser jag bara Brad Dourif framför mig. Det är inte särskilt skrämmande och inte särskilt kul heller. I denna, den sjätte filmen i serien, har skaparen Don Mancini, försökt gå tillbaka till en lite mer seriös ton efter de senaste delarnas slapstickkomedi. Det funkar faktiskt rätt bra - tills Dourif öppnar munnen.

Handlingen kretsar kring den rullstolsbundna Nica, som bor tillsammans med sin överbeskyddande mor i ett stort gammalt kråkslott till hus. En dag får modern ett paket innehållande en docka. Den natten verkar det som att moderns depression till sist tar överhanden och hon hoppar från husets stora trappa. Men hoppade hon verkligen? Nicas syster anländer nästa dag med sin familj för att ta hand om det praktiska med begravning och annat. Det verkar dock inte vara det enda hon är ute efter...

Curse Of Chucky fungerar riktigt bra den första halvtimmen. Den har en suspens som jag inte brukar förknippa med serien, men det beror ironiskt nog på att Chucky i sig inte har en särskilt stor roll i filmen förrän ungefär mittstrecket passeras. Karaktärerna är, om än inte enormt djuplodande, helt okej och Fiona Dourif (dotter till Brad) gör en bra roll som Nica. Sen öppnar Chucky munnen. Från att ha varit en spännande, nästan mer thrillerliknande än slasher, film blir Curse Of Chucky en standardslasher. Inget fel med det, men skillnaden mellan ton gällande filmens första och andra halva gör att det känns som en halv historia. För fansen funkar det, för mig som aldrig varit en stor fan av serien blir det mest en axelryckning.

Betyg: 2 dockor som tittar snett på mig av 5 möjliga