Alla inlägg den 13 december 2013

Av Ulf - 13 december 2013 19:44

 

"Tänk er att Dirty Harry vandrar in i en koreansk hämndthriller... skriven av Bröderna Grimm."



Quentin Tarantino har kallat hans alster för årets bästa film. Under årets Fantastisk Filmfestival fick jag tillfälle att prata med en av upphovsmännen bakom filmen med detta imponerande epitet. Efter kraschade telefoner, datorbyten och pusslande med ljudfiler kan jag äntligen återge större delen av intervjun med Navot Papushado. Tillsammans med Aharon Keshales röner han just nu stora framgångar på världens filmfestivaler med hämnddramat Big Bad Wolves.

 

Det verkar som att Israels första riktiga genrefilmsregissörer har hittat ett vinnande koncept. Jag träffar Navot i ett provisoriskt pressrum i Lunds stadshall och slås genast av hur han direkt verkar fylla rummet med sin entusiasm när det gäller film. Det är väldigt tydligt att Navot först och främst älskar sitt hantverk och att han tagit med sig denna passion och kärlek in i sitt skapande.

 

Skitfinkultur: Skulle du vilja berätta lite om dig själv och hur du kom in på banan som regissör?

 

Navot: Faktum är att jag egentligen skulle bli lärare i historia. Det var det jag började plugga till på universitetet. Jag var också väldigt intresserad av filmkonst i stort och tysk film från mellankrigstiden och andra världskriget i synnerhet.

 

S: Som Leni Riefenstahl?

 

N: Ja, bland annat Riefenstahl, men framförallt de renodlade propagandafilmerna. Det var lite därför som jag började studera historia. Jag var inställd på att bli akademiker och ville kombinera detta med mitt stora filmintresse. Min far skötte projektorn på en liten biograf när jag växte upp, så jag såg väldigt mycket film på bio gratis. Jag gjorde dock aldrig kopplingen mellan min uppväxt, mitt intresse för historia och mitt filmintresse. Jag hade inga planer på att göra film själv, men en dag hände det liksom bara. Jag var lite uttråkad av mina kurser i historia och jag älskade verkligen kurserna jag läste i filmvetenskap. Jag hade en jättebra föreläsare i filmvetenskap, så jag frågade honom och fakulteten om jag kunde byta huvudämne. Efter att ha skrivit ett långt brev om varför jag ville göra detta fick jag också min vilja igenom. Det kändes lite konstigt att skriva ett brev till en professor där man försökte förklara sin passion utan att gå till överdrift, men det gick vägen.

 

En annan anledning till att jag ville byta inriktning var Aharon, min medregissör. Han var en av mina lärare och vi hade blivit vänner. Han är väldigt ung för att vara professor. Han är 37 och när jag träffade honom var han redan en av Israels ledande filmkritiker. Vi växte upp med samma typ av filmer och regissörer. Vi älskade Back To The Future, Indiana Jones och allt annat som exempelvis Lucas, Spielberg, Carpenter, Craven och De Palma gjorde. Vi tillhörde den första generationen i Israel som hade tillgång till två tv-kanaler. Med den nya kanalen kom många av de populära amerikanska tv-serierna som vi bara hade kunnat läsa om tidigare. Sen kom MTV och öppnade en helt ny värld för oss gällande filmberättande till musik. Man kan säga att vi tillhörde Israels Generation X.

 

S: Så ni kom in ganska sent i brytpunkten mellan Generation X och nästa våg?

 

N: Ja, man kan säga att vi hela tiden försökte hinna ifatt den amerikanska populärkulturen. Det hände så mycket på den fronten för oss och resten av Israel de där åren. Vi var den första generationen som till stor del influerades av populärkultur från väst, amerikansk film och populärkultur. Jag och Aharon älskade samma filmer - jag tror till och med att vi båda har The Good, The Bad & The Ugly som favoritfilm. Jag antar att vi såg den i en ålder där vi blev väldigt imponerade av den typen av historier. För mig har alltid westerns och krigsfilmer, exempelvis Where Eagles Dare, Kelly's Heroes och The Dirty Dozen, varit stora inspirationskällor. Jag och Aharon växte upp i samma miljö och vi ville göra den här typen av film. Inte nödvändigtvis med stor budget, men filmer som hade samma känsla, filmer som är underhållande. Universitetet uppmuntrade knappast detta. De ville att vi skulle göra film som skulle gå bra på festivaler som Cannes, Berlin och Venedig. Aharon var den ende som uppmuntrade mig att gå min egen väg. Det mest ironiska är att när jag väl gjorde en independentskräckfilm plockades den upp av just Cannes. Det var mycket Aharons förtjänst, så vi började jobba allt närmre och gjorde Rabies tillsammans.


S: Er andra film tillsammans, Big Bad Wolves, verkar ha gått ännu bättre. Den vann fem priser på motsvarigheten till Oscarsgalan i Israel. Tror du det finns någon chans att den kan bli nominerad till Bästa utländska film på den amerikanska galan? (red. anm: Den här intervjun gjordes i dagarna när nomineringarna skulle tillkännages).

 

N: När vi läste nomineringarna igår visste vi redan att vi inte skulle vara med. I Israel måste din film vara nominerad till Bästa film på den inhemska galan för att hållas i åtanke för att bli officiellt Oscarsbidrag. Vi blev nominerade i alla klasser förutom just den. Filmen som blev nominerad till Oscarsjuryn vann sex priser, vi vann fem. Det kändes väldigt konstigt att vara nominerad i alla klasser utom den viktigaste. Många tidningar i Israel ifrågasatte detta. Det enkla svaret är att Israel troligen inte är redo att skicka en genrefilm till Oscarsgalan. Filmen som nominerades istället handlade, som merparten av israelisk film, om ockupationen och konflikten mellan Israel och Palestina. Det var kanske en mer politiskt korrekt film att skicka, men man måste ändå medge att det var ett stort kliv framåt för genrefilm i Israel. Tills för två år sedan hade vi de facto ingen genrefilm i Israel - nu vinner en sådan film fem nationella filmpriser! Något håller på att hända med den israeliska filmmarknaden. Big Bad Wolves toppar både kritiker- och försäljningslistorna och har gjort det den senaste månaden - inte bara för inhemska filmer utan för alla filmer. Det är enormt! En genrefilm på första plats i Israel!


S: Ser du en ljus framtid för den här typen av film i Israel rent generellt?

 

Det känns lite som marknaden har vuxit upp. Folk sa att "ja, okej, det gick bra för Rabies internationellt. Den vann några priser, men den är ju inte seriös! Det är en genrefilm." Vi tar den här typen av film seriöst. När vi dessutom fick distribution i USA av Magnolia och fortsatte vinna priser med Big Bad Wolves började folk bli intresserade på riktigt. Vi gjorde omkring 70 festivalvisningar av Rabies; med Big Bad Wolves är det nästan tre gånger så många. Men, som sagt, vi tar den här typen av film på allvar. Det är hardcorepubliken, publiken som betalar biljetterna och vill se filmen på duk, som vi gör de här filmerna för - nördarna. Folk som är beredda att betala 100 dollar för en samlarfigur är samma typ av människor som gärna betalar 15 dollar för en biobiljett. Resten av vår publik kanske laddar ner filmerna på nätet, det spelar ingen större roll så länge vi har hardcorepubliken. Big Bad Wolves är ingen blockbuster, det är den för våldsam för, men den går väldigt bra. Den är inte för alla, vi förstår att exempelvis publiken i Israel inte vill se våld på bio i så stor utsträckning eftersom de lever med det nära inpå dagligen, men för en genrefilm går den riktigt bra. Om vi säger så här - våra producenter kommer troligen köpa en ny yacht.


S: Varför tror du att det går så bra för just Big Bad Wolves? Även om det är en bra film finns det ju många bra filmer som folk av diverse anledningar inte får höra talas om.


N: Vi är skyldiga genrefilmsfestivalerna enormt mycket. Festivaler som den här, Tribeca, Fantasia och Fright Fest är festivaler där du som filmskapare får träffa dina fans personligen. Det är fansen som i sin tur skriver om filmen, tweetar om den, skriver på Facebook om den, berättar för sina vänner och pushar filmen framåt. Fansen på de här festivalerna är de mest passionerade och högljudda fans som finns och det är mycket för deras skull som vi åker världen runt med våra filmer. Det är villkorslös kärlek - om vi gör en film i stilen ni vill se kommer ni älska oss för det. Vi kommer å andra sidan älska er för att ni går och ser våra filmer. Genrefilm har ofta svårt att få stor budget och kan ha brister lite här och där, men ni förlåter både det och oss. Det är en gemensam kärlek för historieberättande det handlar om. Ta till exempel zombiegenren som exempel. Om en zombiefilm har några nya idéer att komma med måste det inte vara den absolut bästa film rent tekniskt som världen skådat - det faktum att vi gjort en film för en specialpublik kommer alltid ge oss extrapoäng. Det handlar alltid om att göra dina filmer för någon. Du gör inte dina filmer för folk i kostym som kliar sig i skägget och säger: "Det här är viktigt. Det här måste vi visa. Folk måste se det här och prata om det." Nej! Vi gör film för att vi vill få besökarna att skrika, skratta, gråta och prata om den - och sen se den igen för det var så jäkla kul! Så när vi pitchade idén för Big Bad Wolves till studion tog vi saker från allt vi älskade och sa: "Tänk er att Dirty Harry vandrar in i en koreansk hämndthriller... skriven av Bröderna Grimm."

 

 


Big Bad Wolves har ännu inte fått ordentlig svensk biografdistribution. Köp DVD:n online och stöd en riktigt intressant filmskapare.


ANNONS

Presentation

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13 14
15
16
17
18 19
20
21 22
23
24
25
26 27 28
29
30 31
<<< December 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Skitfin kultur med Blogkeen
Följ Skitfin kultur med Bloglovin'

Bloggportaler

Kultur & Historia bloggar Kultur Blogg listad på Bloggtoppen.se BloggRegistret.se Nöje och Underhållning Bloggparaden länkkatalog Favoritlistan.se 1000länkar.com - gratis länkkatalog Sverigeregistret

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se