Regi: Lee Daniels

Manus: Danny Strong (baserat på Wil Haygoods artikelserie)

Medverkande: Forest Whitaker, Oprah Winfrey, David Oyelowo mfl.

Produktionsbolag: Follow Through Productions/Salamander Pictures/Laura Ziskin Productions mfl.

År: 2013

Längd: 132 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1327773/

Som ni kommer märka de kommande veckorna så har Oscarssäsongen smygstartat här på bloggen. Det innebär att jag min vana trogen kommer recensera de nominerade filmerna. Nomineringarna släpps först om några veckor, men jag tänkte att jag lika gärna kunde börja beta av listan på de filmer som troligtvis får en nominering eller två. Lee Daniels nutidshistorieepos The Butler är definitivt en film som ligger bra till i förhandstipsen - inte minst tack vare att Oprah Winfrey gör storstilad comeback i en hyllad biroll.

The Butler berättar om Cecil Gaines liv och arbete som butler till inte mindre än sju amerikanska presidenter. Från söderns bomullsplantage till maktens finrum får vi se ett USA i förändring under Cecils liv, inte minst gällande situationen för landets svarta befolkning. Samtidigt försöker Cecil balansera familjeliv med sitt arbete, något som inte alltid kommer smärtfritt.

The Butler har verkligen en imponerande skådespelarensemble. Utöver Whitaker i huvudrollen och Winfrey som Gaines fru, Gloria, har idel kända skådespelare blivit castade i rollerna som de olika presidenterna. Vi har Robin Williams som Eisenhower, John Cusack som Nixon, James Marsden som JFK, Liev Schreiber som LBJ och Alan Rickman som Reagan. Mycket talang, minst sagt - och då utelämnar jag flertalet andra namnkunniga skådespelare. Av presidenterna är det främst Rickman som spelar skjortan av resten (varför är jag inte förvånad?) och Winfrey är som sagt mycket bra. Den bästa rollen görs dock av David Oyelowo som Cecils militante son Louis. Han äger varje scen han är med i och spänningen mellan Whitaker och Oyelowo är filmens höjdpunkt.

The Butler lider dock av manusproblem och vet inte riktigt vad den vill vara. Vill den vara en berättelse om amerikansk nutidshistoria? En berättelse om konflikten mellan far och son med olika politiska ståndpunkter? En berättelse om medborgarrättsrörelsen? The Butler försöker göra allt ovanstående och resultatet blir ofta tämligen platt fall. Exempelvis får vi först stifta bekantskap med Cecil under hans barn- och ungdomstid för att sen få berättat för oss att "ja, och så gifte jag mig och fick två barn." Vi presenteras sen i nästa scen för Cecils tonårige son och hans "minsting" på nio år. Va? Vad hände? Utelämnar du inte en ganska viktig del i livet där? Följden blir att så fort man får sig få en insikt om Cecils karaktär slår filmen undan fötterna för nämnda karaktärsutveckling och fäller sig själv. Det blir inte riktigt intressant förrän vi kommer fram till Reagans tid och då känns det lite för sent.

The Butler är en tekniskt kompetent film med mycket bra skådespel. Manuset skulle däremot behövt mer än en genomläsning och redigering till för att historieberättandet skulle fungera fullt ut.

Betyg: 3 med det där är en episk afro som Louis flickvän har av 5 möjliga