Alla inlägg den 28 oktober 2016

Av Ulf - 28 oktober 2016 11:45

 


FFF 2016 Dag 9: Hämnaren med ögonen

 

Sedan mitten av tonåren har jag i egenskap som skribent träffat på en mängd personer jag beundrat. Jag har skakat hand med Bob Dylan, sprungit rakt in i en SVT-panel för att prata med Terry Pratchett och lyssnat på Nick Caves sluddrande redogörelse för någonting jag aldrig kommer förstå. Jag trodde jag var immun mot att bli starstruck. Men sen står hon där, min tonårsförälskelse - Christina Lindberg.

 

Woody Allen säger i Annie Hall (1977) att han som barn föll pladask för den onda drottningen i Snow White (1937).  Det, och eventuellt någon neuros, är nog allt jag delar med Mr. Allen. Min "onda drottning" i tonåren var Christina Lindberg i Thriller - en grym film (1973). Jag såg den hemma hos en något äldre filmsamlarvän på den raspigaste bootleg som fanns att tillgå. Vad vännen heter kommer jag inte ihåg. Däremot kommer jag ihåg att jag på serietidningsmanér tappade hakan när Lindberg börjar sin gruvliga hämnd på de män som plågat henne. Läderrocken, håret, ögonlappen - allt bara skrek "badass!". Hon var, precis som Allens onda drottning, en kvinna som hade makt och tänkte utnyttja den. Att hon dessutom hade ett avsågat hagelgevär gjorde att det var svårt att neka henne den maktutövningen. Hon var så mycket mer intressant än det arketypiska mähäet som Snövit och liknande karaktärer utgjorde. Lindberg väntade inte på att bli räddad eller hämnad, hon gjorde det själv.

 

 

 

Lindbergs tid i filmbranschen var i princip över innan jag ens var påtänkt. Därför hade jag ingen aning om den uppsjö nakenbilder hon poserat för innan och under sin filmkarriär. Världen innan internet, ungdomar! I avsaknad av mer ekivoka bilder drogs därför inte min blick främst till bröstkorgen utan till ögonen, eller ja, ögat i det här fallet. Den blicken säger allt. Den säger att "om du jävlas med mig kommer du få ångra det!". När hon då står där framför mig bakom ett bord i Kinos foajé drygt 20 år sedan jag såg henne på film för första gången händer det igen. Pang, ögonen. Inte som ett hot om hämnd om jag helt skulle gå emot min personlighet och jävlas med någon jag inte känner utan intelligens och värme. Plötsligt är jag 14 år gammal igen och vet inte hur man pratar med någon av motsatta könet. Jag lyckas dock både få en autograf och senare en väldigt illa tagen bild i och med att min hand skakade. Under visningen av SVT-dokumentären om Lindberg som inledde det cineastiska utbudet under kvällen märker jag att det inte bara är jag. En kille som intervjuar henne säger att han inte haft några problem med att intervjua exempelvis Morgan Freeman, men med Lindberg så skakar han.

 

Lindberg säger flera gånger under kvällen att hon måste gjort något rätt för 40 år sedan i och med att folk fortfarande pratar om hennes filmer. Det fanns en mängd titlar inom exploitationfilmen och subgenren sexploitation, men hur många av dem kommer man ihåg idag? Det handlar om Lindberg själv. Det märks när hon träder in i salongen inför den inledande frågestunden. Hon kan verkligen äga ett rum. Det är som sagt ögonen, men också hållningen. Jag kan inte förklara det på ett annat sätt än att hon har det där speciella det som filmskapare, fotografer och konstnärer eftersöker. Lindberg berättar lätt och ledigt om sin karriär och olika händelser i den. Ett exempel är hennes kultstatus i Japan, något som verkar hända en förvånansvärt stor del svenska artister och skådespelare. Kanske är det att det svenska och japanska lynnet går väl ihop? Lindberg berättar nämligen om hur hon trots all uppmärksamhet hon fick för sitt utseende ändå var mycket blyg och lite tillbakadragen.

 

Den svenska censuren förfasades över Thriller och filmen totalförbjöds i flera omgångar. Till sist kom en väldigt nedklippt version (82 min i jämförelse med originalets 107) ut på marknaden. Där kunde historien ha slutat - en kontroversiell film som var svår att få tag i. Mytomspunnen men sällan sedd. I och med de regelverk som Sverige var tvungna att införa i och med EU-medlemsskapet kom dock en ljusning för filmen. Plötsligt fanns den, tillsammans med allsköns andra tidigare förbjudna filmer, oklippt på marknaden. Snabbspola fram till 2003 då Quentin Tarantinos Kill Bill släpptes. Var inte Darryl Hannahs karaktär, Elle Driver, ganska bekant? Mycket riktigt gjorde Tarantino ingen hemlighet av att han baserat Driver på Lindbergs karaktär i Thriller. Med den draghjälp som en prisad Hollywood-regissör kan ge fick filmen en ny vår. Ett tiotal år senare medverkade Lindberg i den amerikanskproducerade uppföljaren, Cry For Revenge. Dessvärre har konflikter mellan producent och regissör gjort att filmen lagts på hyllan. För ett fan är det extremt frustrerande att veta att filmen i princip är klar men att den inte kan släppas. Lindberg verkar dock ta det hela med ro när hon berättar om sitt liv efter filmkarriären.

 

  Elle Driver från Kill Bill

 

Efter en kort men intensiv karriär på vita duken drog Lindberg sig tillbaka från strålkastarljuset och omskolade sig till journalist. Ett långvarigt samboförhållande verkar också ha spelat in i beslutet då sambon, Bo Sehlberg, helt sonika var svartsjuk. När Sehlberg gick ur tiden 2004 fortsatte Lindberg att driva den tidningen de tillsammans verkat för, Flygrevyn. Efter att idag ha sålt företaget är hon nu fri att göra vad hon vill. Det är något som återkommer under kvällen - friheten. Lindberg berättar om ett 1970-tal där det inte fanns HIV och synen på sex var friare än idag då hon upplever att en nymoralism har uppkommit. Jag är beredd att hålla med. Vi ser idag långt många fler exempel på det som på engelska kallas för body shaming. Det paradoxala är att det i lagstiftning och offentliga rum blivit mer accepterat med alternativa sexualiteter, men i diskussioner med gemene man verkar det som vi har tagit ett steg tillbaka. Som Lindberg säger hade vi säkert kunnat lära oss en del av 70-talet.

 

Kvällen avslutades med en visning av 1973 års Anita. Anita är en 16-årig flicka i Stockholm som lider av nymfomani, inte på det sätt vi ofta slänger oss med ordet utan en fullt uttalad psykologisk definition av det. Den unge psykologistudenten Erik försöker hjälpa henne komma underfund med varför hon agerar som hon gör, samtidigt som han måste inse fakta - han är hopplöst förälskad i henne. 

 

Internationell poster för Anita  

 

Anita är verkligen en film av sin tid. Den skildrar ett Stockholm som inte längre finns och gärna bakgatorna och de lite ruffigare kvarteren. Tillsammans med sin kultstatus som en av filmerna som definierade "den svenska synden" gör detta den filmhistoriskt intressant. Som film betraktat är den givetvis väldigt explicit, men det som slog mig när jag såg om den igår är att den bortom scenerna uppenbart filmade för att visa upp Lindbergs företräden är att grundpremissen inte alls är så dum. I grund och botten handlar filmen om att inte få vara den man är, att växa upp och att hitta en plats och människor man trivs med. Sen att Stellan Skarsgård är Lindbergs motspelare gör bara saken bättre. Ibland undrade jag dock om de blivit sponsrade av Chiquita. Jag vet inte hur många bananer Skarsgård sätter i sig under filmens gång, men jag tänker göra en dryckeslek av det.

 

Slutklämmen i Anita ger ett eko av det som Lindberg berättat om sitt liv. När hon upptäcker att hennes föräldrar bytt lås på ytterdörren utbrister hon: "De har låst mig ute. Jag är fri!". Sett till dokumentären verkar Lindberg just vara det - fri. Fri efter många års dålig självbild och kamp med panikångest. Och hon kan fortfarande få mig knäsvag med de där ögonen.

 

 

 

Ikväll avslutar jag festivalbevakningen den här gången med visning av Unseen klockan 21:00 och japanska galenskaper i Kaijyu Mono klockan 23:00. Kino som vanligt.

ANNONS

Presentation

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1
2
3
4
5
6
7
8 9
10
11
12 13
14
15 16
17
18
19
20
21 22 23
24 25 26 27 28
29
30
31
<<< Oktober 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Skitfin kultur med Blogkeen
Följ Skitfin kultur med Bloglovin'

Bloggportaler

Kultur & Historia bloggar Kultur Blogg listad på Bloggtoppen.se BloggRegistret.se Nöje och Underhållning Bloggparaden länkkatalog Favoritlistan.se 1000länkar.com - gratis länkkatalog Sverigeregistret

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se