Tacka gudarna för Itunes! Hittade alla kortfilmerna samlade idag förutom La Luna. What gives?! Nåja, här kommer de tre första nominerade i live action-kategorin. Verkar inte som varken Pentecost eller Raju har några officiella posters. Fick ta vad jag hittade. Uppmuntrar fortfarande folk som läser Skitfinkultur och vet var jag kan få tag på de filmer jag saknar på min lista via stream att höra av sig!

Titel: Pentecost

Regi: Peter McDonald

Manus: Peter McDonald

Medverkande: Andrew Bennett, Scott Graham, Michael McElhatton mfl.

Produktionsbolag: National Film Board Of Ireland

År: 2011

Längd: 11 min

Land: Irland

Svensk åldersgräns: Ej bedömd, troligen Btl.

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1866218/

När den unge Damien lyckas knocka en präst med rökelsekaret under en gudstjänst förbjuder hans far honom från att se Liverpool spela Europacupfinalen. Men Damien får en chans att gottgöra sitt misstag när ärkebiskopen själv kommer på besök.

Pentecost är en pärla och elva minuters ren fröjd att se. Peter McDonald har fångat ett punkuppror i miniatyr på ett fantastiskt sätt och jag skrattade så jag vek mig under slutscenen. Se den och skratta gott du med!

Betyg: 5 straffsparkar med 5 möjliga

Titel: Raju

Regi: Max Zähle

Manus: Max Zähle & Florian Kuhn

Medverkande: Wotan Wilke Möhring, Julia Richter, Krish Gupta mfl.

Produktionsbolag: Hamburg Media School

År: 2011

Längd: 24 min

Land: Tyskland/Indien

Svensk åldersgräns: Ej bedömd, troligen Btl eller 7.

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1819651/

Ett tyskt par åker till Calcutta för att adoptera barnhemspojken Raju. När den nyblivne adoptivfadern tappar bort Raju på en lokal marknad börjar paret jaga efter honom i en storstad där de inte kan språket och försvunna barn är en vardagshändelse.

Ambitiöst och drabbande om än lite långsam uppstart för att vara en kortfilm. Det här känns som ett ämne som skulle lämpa sig bättre som långfilm och det är kardinalsynden nummer ett när det gäller kortfilm. Men, välspelat moraliskt drama som ställer frågan om ursprung eller materiellt välstånd är viktigare. Intressant och väl värd en titt.

Betyg: 3+ tveksamma affärsidéer av 5 möjliga

Titel: The Shore

Regi: Terry George

Manus: Terry George

Medverkande: Ciarán Hinds, Conleth Hill, Kerry Condon mfl.

Produktionsbolag: -

År: 2011

Längd: 31 min

Land: Nordirland (i tävlan som autonom region)

Svensk åldersgräns: Ej bedömd, troligen Btl eller 7.

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt2201259/

Paddy försöker dryga ut den lilla a-kassa han får genom att plocka musslor och andra skaldjur på stranden nedanför sitt hus. Samtidigt återvänder Jim till Nordirland efter 25 års frånvaro tillsammans med sin dotter. Det visar sig att Paddy och Jim har en lång historia tillsammans.

En lite ojämnt spelad försoningskomedi med några riktigt roliga förvecklingar. Roliga missförstånd om livets krokiga vägar. Något långsam uppstart, men denna vägs upp mer än väl av en riktigt rolig scen involverande män i gummistövlar som jagas av en häst. Säger inte mer än så.

Betyg: 4 enarmade musselplockare av 5 möjliga

Regi: Simon Curtis

Manus: Adrian Hodges (efter Colin Clarks böcker)

Medverkande: Michelle Williams, Eddie Redmayne, Kenneth Branagh mfl.

Produktionsbolag: Trademark Films & UK Film Council

År: 2011

Längd: 99 min

Land: Storbritannien/USA

Svensk åldersgräns: Btl

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1655420/

Colin Clark vill desperat slå sig in i filmbranschen och lyckas få ett jobb som tredje regiassistent till Laurence Olivier under produktionen av The Prince & The Showgirl (1957). Clark finner sig snart i sitt nya yrke, men hans allt närmre relation till filmens kvinnliga stjärna, Marilyn Monroe, ses inte på med blida ögon av alla i teamet.

Jag har aldrig förstått hela grejen kring Marilyn Monroe. Hon var en okej skådespelerska, var attraktiv och kunde sjunga lite. Mer än så är det inte. Framförallt är jag så trött på historier kring henne. Hon var plågad, hon var en aspirerande skådespelerska i en miljö som inte tog henne på allvar och yada-yada-yada. Simon Curtis dramatisering av vad som försegick mellan Colin Clark och Monroe vid inspelningen av tidigare nämnda film är ännu ett tröttsamt mytologiserande av en redan söndermytologiserad ikon. Michelle Williams är väldigt bra i huvudrollen och Kenneth Branagh gör en perfekt surmulen Laurence Olivier. Likaså finns här bra rollprestationer av bland andra Judi Dench och Julia Ormond. Men bortsett från de goda skådespelarprestationerna är det här en väldigt tom film.

Manuset verkar mer som Colin Clarks våta fantasier om Monroe än något annat och jag blev mest irriterad på hela den stackars vackra rika flicka-stämningen som ligger som en våt filt över hela filmen. Till syvende och sist har My Week With Marilyn inte någon egen röst eller utmärkande drag. Det är en välspelad pekoral om en redan på tok för uppmärksammad skådespelerska vars tragiska livsöde verkar intressera folk mer än vad hon faktiskt gjorde framför kameran.

Betyg: 2 blonda bombnedslag med dålig impulskontroll av 5 möjliga