Regi: Dan Pringle

Manus: Dan Pringle

Medverkande: Ziad Abaza, Lucinda Rhodes Thakrar, Scot Williams mfl.

Produktionsbolag: N/A

År: 2016

Längd: 120 min

Land: Storbritannien

Svensk åldersgräns: Ej bedömd, troligen 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt3221544/

Efter att hans far dött som följd av ett bråk med stökiga kunder tar sonen Salah över hans kebabaffär. När han inser att klientelet runt affären minst sagt är fulla drägg på helgerna börjar Salah få nog. Efter att ha tappat besinningen och dunkat en apfull kunds ansikte i frityrolja får han en idé - om dräggen ändå kommer till honom, varför inte servera dem lite speciell kebab? Se bara upp för hår och tänder...

Det finns få saker jag föraktar så mycket som överdriven dryckeskultur. Vuxna människor som använder spriten som både en ursäkt för att göra vad man vill och som i princip får krupp om ett ställe inte skulle servera alkohol är bara patetiska. Så ja, i viss mån kan jag identifera med Salahs idé om att rensa upp bland slöddret. Och det är det som K-Shop är - en vigilantefantasi. Som sådan funkar den också ganska bra. Problemet är att den saknar lite av vad de riktigt bra filmerna i genren har i form av svidande svart humor och en genomgående samhällskritik.

K-Shop har en del samhällskritik, det är sant, men den har inte samma genomgående röda tråd som vi hittar i exempelvis Falling Down (1993). Den är ytterst välspelad, med en lysande Ziad Abaza i huvudrollen, men manuset skulle behöva en extra genomkoll. Just affärsägaren som mördar jobbiga kunder är en välbeprövad trop, i exempelvis Sweeny Todd eller Little Shop Of Horrors (1986), men skillnaden ligger i att dessa filmer hade en karismatisk huvudkaraktär, medan K-Shop:s Salah bara blixtrar till ibland. Det hade kunnat motverkas med att korta ner filmen med kanske 20 minuter för att få en tajtare karaktärsutveckling och göra en tydligare poäng. Slutscenen slår nämligen huvudet på spiken med en karaktär som försöker projicera sin egen tomhet som stereotypisk festprisse på Salah. Med en tydligare struktur hade det här kunnat bli riktigt, riktigt bra. Nu är det "bara" bra.

Betyg: 3+ kebabhak av 5 möjliga

K-Shop visas på FFF 2016, söndag 23/10, klockan 21:00 på Kino 1

Regi: Dan Kwan & Daniel Scheinert

Manus: Dan Kwan & Daniel Scheinert

Medverkande: Paul Dano, Daniel Radcliffe, Mary Elizabeth Winstead mfl.

Produktionsbolag: Blackbird/Cold Iron Pictures/Tadmor

År: 2016

Längd: 97 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: Ej bedömd, troligen 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt4034354/

Skeppsbrutne Hank är precis på väg att hänga sig själv när han upptäcker en död kropp på stranden. Tillsammans beger de sig på en surrealistisk resa hem. Fast är kroppen, Manny, död, levande eller någonstans i mitten? En sak är säker - han är jäkligt praktisk!

För varje film Daniel Radcliffe är med i kommer han längre och längre ifrån den något präktige Harry Potter. Hans roll som Manny i Swiss Army Man är minst sagt märklig, men han får också visa att av trion som spelade huvudrollerna i tidigare nämnda franchise så är han den klart bäste skådespelaren. Tillsammans med Paul Dano bygger han upp den här filmen till något av det märkligaste jag sett på länge. Mitt i all surrealism har dock Swiss Army Man ett stort hjärta. Framförallt handlar den om ensamhet och vänskap. Även om denna vänskap är ett fantasifoster (eller inte?) genomsyrar den manuset till den milda grad att framförallt Radcliffe blir en fantastiskt minnesvärd karaktär.

Det är väldigt svårt att sätta fingret på vad för typ av film Swiss Army Man är. Stundtals baseras den på bisarr kroppsfunktionshumor för att i nästa sekund ha väldigt rörande scener om vänskapens och kärlekens villkor. Det gör att den går att se på en rad olika sätt. Antingen lutar du dig tillbaka och låter dig drabbas av vännernas resa hem rakt av, eller kan du fördjupa dig i varför de gör de val de gör. En film med många bottnar är oftast en riktigt bra film - så också här. Lägg till ett mycket bra användande av musik, ett vackert foto och du får en film som absolut är sevärd.

Swiss Army Man har möts av väldigt blandade reaktioner. När filmen hade premiär på Sundance-festivalen både hyllades och sågades den med flertalet kritiker som lämnade biosalongen i protest. Mitt råd är att gå in med ett öppet sinne. Fisskämt har aldrig varit så poetiska. Om du har möjlighet, se den på duk. Den kommer gå upp på Fantastisk Filmfestival i Lund i slutet av månaden och fråga värt om det inte blir den enda visningen på duk i närområdet. Bilda en egen uppfattning. Personligen kan jag bara älska en film där man använder ett fisande lik som utombordare.

Betyg: 4+ flatulensfanfarer av 5 möjliga