Regi: Cary Fukunaga

Manus: Moira Buffini (efter Charlotte Brontës roman med samma namn)

Medverkande: Mia Wasikowska, Michael Fassbender, Judi Dench mfl.

Produktionsbolag: BBC Films & Ruby Films

År: 2011

Längd: 120 min

Land: Storbritannien/USA

Svensk åldersgräns: 11 år.

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1229822/

Föräldralösa Jane Eyre blir skickad till en brutal internatskola där hon får en gedigen utbildning. Efter att hon lämnat skolan får hon anställning som privatlärare åt den rike Mr. Rochesters dotter Adele på ett gods långt ute på den brittiska landsbygden. En lycklig tillvaro samt spirande romans tillsammans med Rochester smolkas dock av en mörk hemlighet från förr...

Jane Eyre har filmatiserats otaliga gånger och handen på hjärtat har de flesta filmatiseringarna varit ganska sömniga. Så är lyckligtvis inte fallet med denna, den senaste, av adaptionerna. Framförallt har Moira Buffini lyckats förmedla romanens gotiska drag på ett sätt jag inte upplevt att de tidigare inkarnationerna har klarat av. Jane Eyre kanske inte är det första man tänker på när man tänker "gotik" men många av romanens teman och troper kan enkelt översättas till en kuslig och tät stämning. Tack vare det otroligt vackra fotot och fantastiskt duktiga skådespelare får Jane Eyre anno 2011 en tyngd och ett djup som de tidigare filmatiseringarna inte har haft.

Mia Wasikowska är lysande i titelrollen och har en sårbarhet framför kameran som hon kontrasterar perfekt med Eyres mer temperamentsfulla drag. Sen är det denna ständige Fassbender. Är det något Michael Fassbender inte kan spela? Från att tidigare i år spelat skjortan av alla i X-Men: First Class till att i den här filmen göra ett väldigt bra porträtt av en av litteraturhistoriens odödliga karaktärer - jag kan bara applådera! Även Judi Dench måste nämnas. Hon gör, som alltid, mycket bra ifrån sig och lyser upp varenda scen hon är med i.

Jane Eyre är inte en perfekt film. Den har i viss mån problem med tempot och avgränsning av några av de olika kronologiska hoppen. Även Janes karaktär blir något underspelad (inte så lätt att lösa eftersom boken i mångt om mycket utforskar Janes känsloliv utan rak dialog) och får inte utvecklas riktigt i den mån jag hade önskat. Men, det här är små skavanker och inget som bör få dig att missa den här filmen!

Betyg: 4+ engelska hedar av 5 möjliga

Regi: Terrance Malick

Manus: Terrance Malick

Medverkande: Brad Pitt, Jessica Chastain, Hunter McCracken mfl.

Produktionsbolag: Cottonwood Pictures/Plan B Entertainment/River Road Entertainment

År: 2011

Längd: 139 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 11 år

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0478304/

Jack växer upp som en av bröderna i en väldigt patriarkalt styrd familj i en amerikansk villaförort på 1950-talet. När han som vuxen nås av en av sina bröders dödsbud tänker Jack tillbaka på sin barndom, sin ömsinta mor och sin auktoritäre far.

Ja... herregud. Jag blev varnad, jag blev varnad. Min gode vän Peter avslöjade att han varit tvungen att se filmen i två omgångar för att mäkta med den. Jag trodde jag skulle orka mig igenom skräpet, men efter en timme höll jag på att klättra på väggarna av tristess. Så ja, för en gångs skull tog även jag paus i en film. The Tree Of Life är ingen film - det är två och en halv timmes mental onani utan poäng.

Skådespelarna är bra, ingen tvekan om det. Brad Pitt gör en fantastisk insats som den auktoritäre fadersgestalten och även Hunter McCracken gör en jättefin insats som den yngre versionen av Jack. Anledningen till att jag inte listat Sean Penn i min inforuta där uppe är att Penn är med i cirka tio minuter och allt han gör är att se ut som han har en fis på tvären. Å andra sidan kan jag inte klaga på Penn alltför mycket då hans karaktär inte får något att arbeta med.

Medan skådespelarna är bra och fotot utsökt är manus och regi en enda jävla soppa. Terrence Malick har skrivit och regisserat en av de mest pretentiösa filmer jag sett. Det är i princip en coming-of-age-historia som, I shit you not, startar med universums födelse. Ja... och CG-dinosaurier. Vad i den heliga treenigheten och alla getter?! Historien som manuset försöker berätta är i princip en tunn version av den mycket bättre Stand By Me (1986) med en påklistad "poetisk" ådra som mest försöker maskera att Malick inte har något att säga. Malicks regi kanske hade varit okej om det inte är för att filmen är totalt sönderklippt. Det finns inte många tagningar som är över tio sekunder. Effekten blir den av en "fotokavalkad". För mig har film alltid varit ett berättande medium och det gör att jag inte får ut något av den här filmen. Det är den "fina" versionen av ett stort actionspektakel producerat av Michael Bay. En film får vara hur "konstig" den vill med kronologi som man måste vara en pusselmästare för att sätta ihop - men den måste ha något att berätta! En enkel historia, exempelvis en hämndactionrulle, kan bli hur bra som helst om den berättas på ett bra sätt. The Tree Of Life bevisar att även motsatsen är sann.

Det är för filmer som The Tree Of Life som jag startade den här bloggen; filmer som alla kritiker "ska" hylla men i likhet med en känd saga inte vågar säga är nakna. Palme d'Or-vinnare eller inte - det här ska inte genomlidas av någon.

Betyg: 1 om någon baskerbärande filmstudent försöker övertyga mig om det här är en bra film ska jag köra ner valfritt träd i halsen på honom av 5 möjliga

Regi: Rupert Wyatt

Manus: Rick Jaffa & Amanda SIlver

Medverkande: James Franco, John Lithgow, Andy Serkis mfl.

Produktionsbolag: 20th Century Fox Film Corporation/Chernin Entertainment/Dune Entertainment

År: 2011

Längd: 105 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 11 år

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1318514/

Will Rodman är en lysande ung forskare som ägnar sin karriär till att forska om ett botemedel mot Alzheimers - inte minst med tanke på att hans egen far sakta håller på att försvinna i sjukdomen. När testerna av ett preparat som verkar ytterst lovande blir stoppade och försökschimpanserna avlivas tar Will hem en unge född i fångenskap. Det visar sig snart att preparatets effekter har överförts till ungen på genetisk väg...

Okej, håll i hatten nu för det här säger jag inte ofta: det här är en prequel eller reboot som är i princip likvärdig med originalet. De poäng som originalet plockade genom att vara överraskande när den först kom går visserligen förlorade, men karaktärsutveckling, berättarteknik och givetvis specialeffekter är alla mycket bättre än vad som gavs i de gamla filmerna.

James Franco, en underskattad skådespelare i mina ögon, gör här ännu en bra roll men det är motion capture-mästaren Andy Serkis som är den här filmens stora stjärna. Serkis, bland annat känd som Gollum i Lord Of The Rings-trilogin (2001 - 2003) samt som King Kong i remaken av filmen med samma namn, måste få en heders-Oscar nu. Hans arbete med att porträttera figurer som egentligen inte "finns" och översätta dem till den vita duken är något helt speciellt och hans roll som ledarapan Ceasar är inget undantag. Även John Lithgow gör ännu en bra roll. Den enda skådespelaren som kanske är lite malplacerad är Tom "Draco Malfoy" Felton som en elak djurskötare. Jag väntade mig bara att han skulle dra fram trollstaven i vilken sekund som helst. 

Manuset är förvånansvärt välskrivet och välkomponerat. Tunga teman som förtryck, etik och djurrätt avhandlas mer eller mindre subtilt, men aldrig så att det blir pekpinnemässigt eller irriterande. När manuset dessutom på ett skickligt sätt väver in förstadiet till händelserna i Planet Of The Apes (1968) utan att låta det ta över historien kan jag bara applådera. Slutligen är Rupert Wyatts regi alltid på gränsen till pekoral men går aldrig över nämnda gräns. Han ligger i princip perfekt i linje genom hela filmen och jag hoppas verkligen att han får ta hand om eventuella uppföljare.

Som ni märker är det här riktigt jävla bra. Som science fiction-fan har jag de senaste åren i princip bara blivit matad med skit från Hollywood. Att en prequel skulle bli en av de bästa amerikanska science fiction-filmerna de senaste fem åren var lika oväntat som roligt. Om du gillar science fiction, originalet eller helt enkelt bra film - gå och se.

Betyg: 4+ apkonster av 5 möjliga