Regi: Reinaldo Marcus Green

Manus: Zach Baylin

Medverkande: Will Smith, Aunjanue Ellis, Jon Bernthal mfl.

Produktionsbolag: Star Thrower Entertainment/Westbrook Studios/Keepin’ It Reel

År: 2021

Längd: 144 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 11

IMDB: https://www.imdb.com/title/tt4995540/

Richard Williams har en plan – hans två döttrar ska bli de bästa tennisspelarna världen någonsin skådat. Trots att behöva kämpa i motvind med sin bakgrund i Compton och den väldigt vita tennisvärldens förutfattade meningar håller Richard benhårt fast vid sin plan. Hans döttrars namn? Venus och Serena.

Det sägs att det är en väldigt tunn linje mellan geni och galenskap och Richard Williams är verkligen en man som passar det gamla ordstävet. Å ena sidan fast dedikerad att hålla familjen och döttrarnas välmående i första rummet, men å andra sidan också nästan despotisk i sin träningsmetodik och sitt insisterande på att alla skulle följa hans plan. Det är bara det att han hade rätt i allt han förutsåg.

Will Smith kan som bekant spela vilken roll som helst och är sevärd även i King Richard. Smith har en sällsynt kombination mellan sårbarhet och undertryckt frustration och ilska som gör att man aldrig riktigt vet var man har honom. Och häri ligger ett problem – jag har lite svårt att se Richard som en “good guy”.

Visst, ska man träna vinnare måste man satsa, men det finns något… psykopatiskt med att göra upp en plan som ens döttrar ska följa från att de är födda. Samtidigt försöker filmen visa på hur Richard trots allt är en familjeman och eftersom det här är en “hyllningsbiografi” problematiseras inte Richards mörkare sidor särskilt mycket. Visst, han grälar med frugan Oracene (Ellis), men det blir sällan eller aldrig några konsekvenser för hans handlande. Han har förvisso rätt i sin satsning, men jag har svårt att tro att det var så här rosenskimrande.

Smith är som sagt bra, men han har god hjälp av tidigare nämnda Ellis, Saniyya Sidney (Venus), Demi Singleton (Serena) och framförallt Jon Bernthal som flickornas blivande tränare Rick Macci. Regin är även den bra, men kom igen, vi behöver inte en film på närmre två och en halv timme om det här. Klippsaxen är inte farlig såvida du inte sticker den i ögat eller något.

King Richard är en tämligen typisk men välgjord framgångssaga med bra skådespel och åtminstone försök till socialt patos. Vad som egentligen hände får vi nog aldrig veta. Om någon kan det här med att vara sin egen hype man är det Richard Williams.

Betyg: 3+ serveess av 5 möjliga