Inlägg publicerade under kategorin Oscarsgalan 2014

Av Ulf - 18 februari 2014 18:28

 


 

Regi: Joshua Oppenheimer & anonym medregissör

Manus: Joshua Oppenheimer

Medverkande: Anwar CongoHerman Koto, Syamsul Arifin mfl.

Produktionsbolag: Final Cut for Real/Piraya Film A/S/Novaya Zemlya mfl.

År: 2012

Längd: 115 min (recenserad kopia, förlängd version: 159 min)

Land: Danmark/Norge/Storbritannien

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt2375605/

 

Under åren 1965 - 1966 mördades mellan 500 000 - 2 500 000 kommunister eller påstådda sympatisörer i Indonesien. Anwar Congo var en av bödlarna och var själv personligt ansvarig för drygt 1 000 avrättningar. Idag är han fortfarande sedd som lite av en nationalhjälte hos Indonesiens styrande. Dokumentärfilmaren Joshua Oppenheimer och hans anonyme medregissör (anonym av fortsatt rädsla för dödspatrullerna) intervjuar Congo och hans bundsförvanter och frågar hur de kan vara stolta över det som de gjorde. Resultatet blir att Congo beslutar sig för att filmatisera hur det gick till. Oppenheimer dokumenterar processen med filmen och försöker hitta ett spår av dåligt samvete i Congo.

 

Vissa dokumentärer gör ont att se. The Act Of Killing är så avskyvärd att jag var tvungen att gå ut och ta luft för att orka fortsätta. Congos totala brist på empati och medkänsla med sina offer gör att man hela tiden sitter med en klump i magen. Vad då? menar Congo. Mitt samvete krävde att de skulle dö. Anledningen var kommunisternas misslyckade statskupp ett år tidigare, men retoriken känns igen från andra folkmord. Kommunisterna var inte människor, ordvalet om deras död var att de skulle "utrotas". Congo kom på flera mer "humana" sätt att ha ihjäl folk på, bland annat genom en in i detalj beskriven garrottering. Han berättar lugnt och sakligt om tortyr, övergrepp och allsköns hemskheter utan att röra en min. Om något är han stolt över vad han gjort. Filmrekonstruktionen bödlarna utför är så bisarr i sin extrema amatörism samtidigt som de har fullt stöd från regeringen med både pengar och små biroller från ministrar. Congo själv tycker att det är en utmärkt familjefilm de gör...

 

Oppenheimers film ger samtidigt en intressant inblick i det moderna Indonesien. När han efter en visning i Berlin fick frågan om att detta inte var som att låta gamla SS-officerare göra en semi-dokumentär om Förintelsen svarade Oppenheimer att de skyldiga fortfarande är vid makten i Indonesien. Nivån på korruptionen är total och när högt statsanställda menar på att paramilitära organisationer behövs i samhället undrar man om Indonesien ligger på samma planet som resten av världens länder. Gangsteridealet hyllas och är något som ska eftersträvas, eller som en statsanställd säger i filmen: "Bara man vet hur man ska använda sig av dem är de till stor nytta." Dessa paramilitära organisationer är enorma i sin storlek. Den största organisationen, Pancasila Youth, har omkring 3 miljoner medlemmar. Dessa ses som samhällspelare samtidigt som deras ledare i en intervju nostalgiskt sitter och tänker tillbaka på när han kunde våldta vem han ville - helst 14-åriga flickor. Jag upprepar, de här männen styr landet.

 

Kommer då Oppenheimer till något slags avslut? Får han Congo att erkänna vad han gjorde var fel? Både ja och nej och jag vill inte avslöja något. Vad som däremot står klart när eftertexterna rullar är att attityden gentemot avvikande politiska åsikter i Indonesien är en total seger för propagandamaskineriet. Goebbles hade varit stolt...

 

Betyg: 5 klumpar i magen av 5 möjliga

Av Ulf - 16 februari 2014 23:00

 

Regi: Alexander Payne

Manus: Bob Nelson

Medverkande: Bruce Dern, Will Forte, June Squibb mfl.

Produktionsbolag: Blue Lake Media Fund/Bona Fide Productions/Echo Lake Productions

År: 2013

Längd: 114 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: Ej satt, troligen 7

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1821549/


Woody Grant är en fåordig äldre herre som bor tillsammans med sin fru i Billings, Montana. När Woody får ett erbjudande om ett lotteri med posten misstolkar han reklambrevet som att han redan har vunnit. Nu tänker han ta sig till Lincoln, Nebraska för att hämta sin miljonvinst, kosta vad det kosta vill. Ödet vill dock annorlunda och tillsammans med en av sina söner blir Woody strandad i sin gamla hemstad, där alla verkar vilja ha något av den gamle mannen.

 

Alexander Payne återvänder till sina något excentriska familjer och deras öden, precis som han gjorde i den fantastiska The Descendants (2011). Nebraska är inte riktigt lika vass i sitt manus som nämnda film men är ändå en mycket charmig film med både värme och svärta.

 

Bruce Dern är mycket bra i huvudrollen som Woody och fick rättvist sin första Oscarsnominering sedan 1978 års Coming Home. Dern är perfekt som surgubbe som trots sin mycket påfrestande personlighet ändå lyckas vara charmig. Filmens bästa scener tillhör dock June Squibb i rollen som hans fru, Kate. Squibb lyckas med att gå den fina balansgången mellan att till synes avsky sin suput till make på ytan men ändå hysa en djup kärlek för honom om man skrapar på det yttersta lagret.

 

Nebraskas problem är längden. Bob Nelsons manus håller inte riktigt för en knappt två timmar lång film. Som nästan verkar vara ett tema med de nominerade filmerna i år skulle Nebraska mått bra av att kortas ner ungefär en halvtimme. Det skulle blivit en bättre sammanhållen film. Det ska dock sägas att Nelsons manus bygger lite på den långsamma berättarstilen för att verkligen understryka den tristess som i princip alla i filmen tycks känna över sina liv i allmänhet och staten Nebraska i synnerhet. Det gör filmen till en trots allt trevlig bekantskap, mycket välspelad, men ändå i visst behov av omklippning.

 

Betyg: 4 gubbar på vift av 5 möjliga

Av Ulf - 15 februari 2014 20:56

 


Regi: Paolo Sorrentino

Manus: Paolo Sorrentino & Umberto Contarello

Medverkande: Toni ServilloCarlo Verdone, Sabrina Ferilli mfl.

Produktionsbolag: Indigo Film/Medusa Film/Babe Film mfl.

År: 2013

Längd: 142 min

Land: Italien/Frankrike

Svensk åldersgräns: Ej satt, troligen 11 eller 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt2358891/

 

Jep är en gammal societetsherre vars stjärna i den italienska kulturnatten tändes av hans enda bok. Nu lever Jep ett bekvämt liv med att skriva krönikor, intervjuer och recensioner, men det är något som saknas. När han nås av beskedet att hans ungdomskärlek dött börjar Jep blicka tillbaka på sitt liv och se det ofullständiga i det.

 

The Great Beauty har jämförts med verk av både Fellini och Rossellini, men denna jämförelse är enligt mig väldigt ytlig. Oj, någon gör en film om en man i Rom som är något svår och djup? Då måste den liknas vid de gamla giganterna. Nej, Paolo Sorrentino är inte någon ny Fellini eller Rossellini. Hans porträtt av Roms kulturella "dekadens" blir bara yta på yta utan egentligen karaktärsutveckling. Ta exempelvis vår protagonist Jep och hans vänner. Samtalen de för säger absolut ingenting. De rapar bara upp samma saker man kan höra i vilka bokcirklar som helst. Det snällaste jag kan säga om Jep är att han ändå har en viss sund distans till det pretentiösa konstdravlet han konsumerar.

 

The Great Beauty klarar sig från en nolla i betyg helt på filmteknik. Det är en förbaskat snygg film, men innehållslös. Det är helt enkelt en jävla massa snack utan några riktiga känslor. Och snackar gör de! Dialogen går i 180, med referenser till Proust här och Aristoteles där. Istället för att faktiskt säga något om vad den verkar vilja göra en ansats till, den åldrande mannens plats i ett nytt samhälle han inte riktigt förstår, blir det ingenting av det hela. The Great Beauty representerar den värsta typen av film - yta framför substans, men ändå hävdande ett djup som inte finns där.

 

Betyg: 1 men de har en dvärg med... det är lite Fellini av 5 möjliga

Av Ulf - 13 februari 2014 15:45

 

Best Motion Picture

 

American Hustle

Captain Phillips

Dallas Buyers Club

Gravity

Her

Nebraska

Philomena

12 Years A Slave

The Wolf Of Wall Street

 


Best Performance By An Actor In A Leading Role

 

Christian Bale (American Hustle)

Bruce Dern (Nebraska)

Leonardo DiCaprio (The Wolf Of Wall Street)

Chiwetel Ejiofor (12 Years A Slave)

Matthew McConaughey (Dallas Buyers Club)

 

 

Best Performance By An Actress In A Leading Role

 

Amy Adams (American Hustle)

Cate Blanchett (Blue Jasmine)

Sandra Bullock (Gravity)

Judi Dench (Philomena)

Meryl Streep (August: Osage County)

 


Best Performance By An Actor In A Supporting Role

 

Barkhad Abdi (Captain Phillips)

Bradley Cooper (American Hustle)

Michael Fassbender (12 Years A Slave)

Jonah Hill (The Wolf Of Wall Street)

Jared Leto (Dallas Buyers Club)

 

 

Best Performance By An Actress In A Supporting Role


Sally Hawkins (Blue Jasmine)

Jennifer Lawrence (American Hustle)

Lupita Nyong'o (12 Years A Slave)

Julia Roberts (August: Osage County)

June Squibb (Nebraska)

 


Best Achievment In Directing


David O. Russell (American Hustle)

Alfonso Cuarón (Gravity)

Alexander Payne (Nebraska)

Steve McQueen (12 Years A Slave)

Martin Scorsese (The Wolf Of Wall Street)

 

 

Best Original Screenplay


Eric Warren Singer & David O. Russell (American Hustle)

Woody Allen (Blue Jasmine)

Craig Borten & Melisa Wallack (Dallas Buyers Club)

Spike Jonze (Her)

Bob Nelson (Nebraska)

 

 

Best Adapted Screenplay

 

Richard Linklater, Judy Delpy, Ethan Hawke (Before Midnight)

Billy Ray (Captain Phillips)

Steve Coogan & Jeff Pope (Philomena)

John Ridley (12 Years A Slave)

Terence Winter (The Wolf Of Wall Street)

 

 

Best Animated Feature

 

The Croods

Despicable Me 2

Ernest & Celestine

Frozen

The Wind Rises

 

 

Best Foreign Language Film

 

The Broken Circle Breakdown (Belgien)

The Hunt (Danmark)

The Great Beauty (Italien)

The Missing Picture (Kambodja)

Omar (Palestina)

 

 

Best Cinematography

 

The Grandmaster

Gravity

Inside Llewyn Davis

Nebraska

Prisoners

 

 

Best Editing

 

American Hustle

Captain Phillips

Dallas Buyers Club

Gravity

12 Years A Slave

 

 

Best Production Design


American Hustle

Gravity

The Great Gatsby

Her

12 Years A Slave

 

 

Best Costume Design

 

American Hustle

The Great Gatsby

The Grandmaster

The Invisible Woman

12 Years A Slave

 

 

Best Makeup & Hairstyling

 

Dallas Buyers Club

Jackass Presents: Bad Grandpa

The Lone Ranger

 

 

Best Original Score

 

The Book Thief

Gravity

Her

Philomena

Saving Mr. Banks

 

 

Best Original Song

 

"Alone Yet No Alone" (Alone Yet Not Alone)

"Happy" (Despicable Me 2)

"Let It Go" (Frozen)

"The Moon Song" (Her)

"Ordinary Love" (Mandela: Long Walk To Freedom)

 

 

Best Sound Mixing


Captain Phillips

Gravity

The Hobbit: The Desolation Of Smaug

Inside Llewyn Davis

Lone Survivor

 

 

Best Sound Editing

 

All Is Lost

Captain Phillips

Gravity

The Hobbit: The Desolation Of Smaug

Lone Survivor

 

 

Best Visual Effects

 

Gravity

The Hobbit: The Desolation Of Smaug

Iron Man 3

The Lone Ranger

Star Trek: Into Darkness

 

 

Best Documentary, Short

 

CaveDigger

Facing Fear

Karma Has No Walls

The Lady In Number 6: Music Saved My Life

Prison Terminal: The Last Days Of Private Jack Hall

 


Best Documentary, Feature

 

The Act Of Killing

Cutie & The Boxer

Dirty Wars

The Square

20 Feet From Stardom

 

 

Best Short Film, Animated

 

Feral

Get A Horse!

Mr. Hublot

Possessions

Room On A Broom

 

 

Best Short Film, Live Action

 

That Wasn't Me

Just Before Losing Everything

Helium

Do I Have To Take Care Of Everything?

The Voorman Problem

Av Ulf - 13 februari 2014 15:45

 

 

Regi: Brian Percival

Manus: Michael Petroni (baserat på Markus Zusaks roman med samma namn)

Medverkande: Sophie Nélisse, Geoffrey Rush, Emily Watson mfl.

Produktionsbolag: Fox 2000 Pictures & Studio Babelsberg

År: 2013

Längd: 131 min

Land: USA/Tyskland

Svensk åldersgräns: 11

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0816442/

 

När den tyska krigsmaskinen börjar rulla skickas Liesel till att bo med en fosterfamilj. Hon får snabbt en vän i grannpojken Rudy, men framförallt börjar hon sluka böcker. I och med nazisternas bokbål blir det snart brist på saker utöver partipropaganda att läsa i den lilla staden. Samtidigt som hennes fosterfamilj gömmer en ung judisk man i sin källare börjar Liesel "låna" böcker från borgmästarens fru - en farlig sysselsättning när nationalsocialisternas förtryck blir allt värre.

 

Det var egentligen bara en tidsfråga innan Markus Zusaks fantastiska bok filmatiserades. Jag måste säga att adaptionen fungerar rätt bra också, även om här finns en del saker som går förlorade. Det som framförallt saknas lite från filmen är den totala kärleksförklaringen till litteraturen jag kände från källmaterialet. Det är klart, annat medium, annan fokus, men jag känner att man nog kunnat trycka lite mer på just litteraturens roll i historien. Samtidigt har Michael Petroni lyckats behålla samma nyanserade ton när det framförallt gäller karaktärerna. Det är inte alltför ofta som man ser en amerikansk (förvisso med tysk inblandning) film som visar den tyska civilbefolkningens liv och leverne under andra världskriget. Det gäller inte minst den ambivalenta inställningen till nazismen som många karaktärer uppvisar.

 

Rent tekniskt är The Book Thief en kompetent film som dock sällan framstår som något alldeles speciellt. Det som framstår som filmens främsta tekniska aspekt är John Williams soundtrack. Det är ett mycket vackert ljudspår i klassisk Williams-anda och han har inte fått Oscarsnomineringen för lång och trogen tjänst. Williams är fortfarande en av de allra vassaste filmmusikkompositörerna.

 

Filmens svagaste kort är tyvärr skådespelarna. Utöver en mycket bra Geoffrey Rush (när är han inte bra?) och en lika bra Emily Watson är det ofta ganska träigt skådespel. Speciellt gäller detta barnskådespelarna som ibland snubblar lite väl mycket över sina repliker. Jag vet inte riktigt om jag ska skylla det på skådespelarna eller regin de får dock. Många scener känns som de skulle behöva en tagning till. Å andra sidan fungerar regin utöver skådespelarditon bra.

 

Som ni märker är det ömsom vin, ömsom vatten när det gäller The Book Thief. Den starka historien gör dock att jag hellre friar än fäller. Boken är däremot bättre.

 

Betyg: 4- litterära långfingrar av 5 möjliga

Av Ulf - 12 februari 2014 19:24

 

Regi: Jeff Tremaine

Manus: Johnny Knoxville/Spike Jonze/Jeff Tremaine

Medverkande: Johnny KnoxvilleJackson Nicoll, Greg Harris mfl.

Produktionsbolag: Dickhouse Productions & MTV Films

År: 2013

Längd: 92 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: N/A

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt3063516/

 

Johnny Knoxville skiter på en vägg. Nej. Godnatt.

 

Betyg: 0 idiotiska påhitt av 5 möjliga

Av Ulf - 11 februari 2014 14:35


 

Regi: Kar Wai Wong

Manus: Kar Wai Wong/Jingzhi Zou/Haofeng Xu

Medverkande: Tony Leung Chiu WaiZiyi ZhangJin Zhang mfl.

Produktionsbolag: Block 2 Pictures/Jet Tone Films/Sil-Metropole Organisation mfl.

År: 2013

Längd: 130 min

Land: Hong Kong/Kina

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1462900/

 

Historien om Ip Man, stormästare i Wing Chun Kung Fu. Vi får följa Ip Man genom både glädje och sorg med försöket till enande av de nord- och sydkinesiska kampsportsskolorna, Japans ockupation av stora delar av östra Kina under andra världskriget och genom familjelivets uppgång och fall.

 

Som kampsportstok hade jag givetvis hört talas om den här filmen, men blivit varnad för den av flertalet filmvänner. Jag förstår deras poänger, men jag måste ändå säga att The Grandmaster inte alls var så illa som jag befarade. Det är klart, här finns saker som verkligen stör och irriterar, men också en del som är bra. Vissa scener är gudomligt vackert filmade men av någon anledning envisas man med att filma på tok för mycket i slow-motion. Det gick till den milda grad att jag ringde en polare som sett filmen och undrade om jag fått en dålig kopia av bolaget. Nej, det skulle tydligen vara så här. Utan överanvändningen av slow-motion känns det som filmen hade blivit 20 minuter kortare - vilket hade varit välkommet!

 

Skådespelarmässigt är däremot The Grandmaster riktigt bra. Tony Leung Chiu Wai är en av de större skådespelarna i Hong Kong och Kina och gör en mycket bra roll som Ip Man. Det samma gäller för Ziyi Zhang i rollen som Gong-skolans arvtagerska Gong Er. Fightingen är däremot ganska märklig. En film om Ip Man borde inte förlita sig på att använda linor så pass mycket som den gör. Det är lite väl mycket stil över substans och det irriterar. Samtidigt lider actionscenerna av samma sak som många västerländska actionrullar från tidigt 00-tal gjorde - fruktansvärt snabba klipp och skakig kamera i kombination med väldigt stiliserat våld. Det funkar sådär. Även manuset är sådär. Kronologiska hopp som inte alltid känns logiska skapar förvirring och om du blinkar missar du en ganska viktig karaktärs presentation. När vi ser honom nästa gång ska vi direkt veta vem det är. Det är... sådär. "Sådär" är ett ord som beskriver The Grandmaster ganska bra. Det är inte den katastrof som jag fick höra att den var, men det finns så mycket bättre biografier över kampsportsmästare än så här.

 

Betyg: 2+ atemitekniker av 5 möjliga


Av Ulf - 10 februari 2014 14:18

 

 

Regi: Felix Van Groeningen

Manus: Felix Van Groeningen & Carl Joos (baserat på Mieke Dobbels & Johan Heldenberghs pjäs The Broken Circle Breakdown Featuring the Cover-Ups of Alabama)

Medverkande: Johan HeldenberghVeerle Baetens, Nell Cattrysse mfl.

Produktionsbolag: Menuet Producties & Topkapi Films mfl.

År: 2012

Längd: 111 min

Land: Belgien/Nederländerna

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt2024519/

 

Didier och Elise blir blixtförälskade och flyttar in tillsammans på den belgiska landsbygden. Snart tas Elise upp i Didiers bluegrassband och lyckan blir bara än större när de båda får en dotter, Maybelle, tillsammans. Sju år senare drabbas dock Maybelle av cancer och avlider. Det blir början till slutet, ackompanjerat av bluegrass.

 

Oj... jag måste samla mig lite. Som ni märkte kom det ingen recension igår. Det var för alla känslor som The Broken Circle Breakdown rörde upp. Det här är bland de bästa kärlekshistorier jag sett på film, någonsin. Låt det sjunka in ett tag. Jag har sett tusentals filmer, varav många på temat kärlek. The Broken Circle Breakdown lyckas stå ut bland dessa som en av de allra starkaste. Det är få historier förunnat.

 

Johan Heldenbergh och Veerle Baetens är magnifika i huvudrollerna. Deras band till varandra känns äkta och den sorg de uttrycker lämnar en klump i magen på den mest hårdhudade. Samspelet mellan Heldenbergh och Baetens är otroligt. Det känns verkligen som passion mellan skådespelarna som genomsyrar både scenerna de har tillsammans och musikscenerna. Ja, musikscenerna är ett kapitel för sig. Jag har älskat country och singer/songwriter-musik av den äldre skolan sedan mina gymnasiedagar och tolkningarna som filmens band gör av de här låtarna är enastående. Helt klart det bästa soundtracket av årets nominerade. Det är dessutom ett kvalitetstecken när man läser recensioner av amerikaner på nätet som säger att de upptäckte sin egen folkmusik genom en belgisk film. Det är stort.

 

Manusförfattarna har verkligen anpassat historien från scen till film. Jag har inte sett pjäsen, men Van Groeningen och Joos har tagit flera grepp som inte skulle kunna göras på scen och på så sätt skapat sin egen version av historien. Utöver skådespelarinsatserna är dialogen i princip klanderfri. Det ord som jag ständigt återkommer till när jag tänker på The Broken Circle Breakdown är "äkta". Det är stora, osminkade, känslor - rå ångest och ljusstark glädje - och jag fullkomligen älskar det! Se, njut, gråt, må gott, lyssna!

 

Betyg: 5 belgiska cowboys av 5 möjliga

 

Presentation

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2022
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Bloggportaler

Kultur & Historia bloggar Kultur Blogg listad på Bloggtoppen.se BloggRegistret.se Nöje och Underhållning Bloggparaden länkkatalog Favoritlistan.se 1000länkar.com - gratis länkkatalog Sverigeregistret

Skapa flashcards