Inlägg publicerade under kategorin Betyg: 4

Av Ulf - 28 februari 2016 12:34

 


Regi: Tobias Lindholm

Manus: Tobias Lindholm

Medverkande: Pilou Asbæk, Tuva Novotny, Dar Salim mfl.

Produktionsbolag: AZ Celtic Films/Nordisk Film Production

År: 2015

Längd: 115 min

Land: Danmark

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt3830162/

 

Claus Michael Pedersen har befäl över en styrka fredsbevarande soldater i Afghanistan. Samtidigt kämpar hans fru, Maria, med att hålla ihop vardagen med tre barn hemma i Danmark. Under ett rutinuppdrag hamnar Claus patrull under tung beskjutning. Claus tvingas ta ett beslut som kan stå honom och hans familj dyrt.

 

Ännu ett år, ännu en dansk höjdarfilm. Det är lite så det känns. Danmark fortsätter vara det klart bästa filmlandet i Skandinavien och förtjänar alla sina internationella framgångar. A War är ytterligare en riktigt bra film från vårt grannland. Tobias Lindholm jobbar i vad som håller på att bli en dansk tradition med tung socialrealism som trots sina teman aldrig blir långsamma. Jag är djupt imponerad av dansk filmindustri och kan bara hoppas på att Sverige blickar västerut.

 

Tobias Lindholms regi är oklanderlig med total kontroll över sina duktiga skådespelare. Det är främst Pilou Asbæks film det här, men även Tuva Novotny gör mycket bra ifrån sig i en lite mer nedtonad roll än den förstnämnde. Lindholms manus är även det mycket bra och balanserar de två "krigen" väl med varandra. Den engelska titeln, A War, missar poängen lite. Det är inte ett krig som skildras utan även det "krig" som pågår när en familj lämnas hemma i osäkerhet. Lindholm väcker även ett intressant moraliskt dilemma i sin berättelse och jag kommer säkert fundera en del på agerandet hos Pilou Asbæks karaktär de kommande veckorna. Det är så man vet att man skrivit en bra historia.

 

Det enda som drar ner betyget något är att det i övrigt mycket bra manuset tappar lite i tempo i början av sista akten. Det är dock inte någon anledning till att inte se den här filmen. Svensk filmindustri, tag lärdom.

 

Betyg: 4 olika krig av 5 möjliga

ANNONS
Av Ulf - 19 februari 2016 15:30

 



Regi:  Deniz Gamze Ergüven

Manus: Deniz Gamze Ergüven & Alice Winocour

Medverkande: Günes SensoyDoga Zeynep Doguslu, Tugba Sunguroglu

Produktionsbolag: CG Cinéma/Vistamar Filmproduktion/Uhlandfilm mfl.

År: 2015

Längd: 97 min

Land: Frankrike/Turkiet/Tyskland/Qatar

Svensk åldersgräns: 11

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt3966404/

 

Fem systrar växer upp på den turkiska landsbygden tillsammans med sin farmor och farbror. En dag blir en oskyldig lek med några pojkar i grannskapet början på en allt striktare isolation från omvärlden där flickorna ska giftas bort så snart som möjligt. För några av flickorna blir de arrangerade äktenskapen trots allt tämligen lyckade, men när den yngsta av dem, 13-åriga Lale, ser hur olyckliga några av hennes systrar blir bestämmer hon sig för att hon aldrig ska låta sig giftas bort, kosta vad det kosta vill.

 

Historien bakom Mustang är smått tragisk. Inspelad i Turkiet, med ett turkiskt team och skådespelare, valde landet att inte skicka filmen som sitt Oscarsbidrag. Anledningarna till varför går isär, men den vanligaste citerade orsaken är att filmen visar upp en turkisk landsbygd som kanske inte riktigt är vad landet vill promota utomlands. Istället får filmen tävla för Frankrike som också haft ett finger med i produktionen. Trist för Turkiet då Mustang är en mycket bra film som behandlar ett svårt ämne på ett respektfullt sätt.

 

Det är ett Turkiet i splittring vi presenteras för. Den lilla byn där systrarna bor är fjärran från utelivet i Istanbul trots att det geografiskt bara skiljer tio mil mellan orterna. I byn härskar fortfarande gamla traditioner som understöds av äldre generationsmedlemmar från båda könen. Jag ska inte moralisera över arrangerade äktenskap. De fungerar bra på sina ställen och var normen även här under många århundraden. Det som skaver är istället att det inte så mycket är ett lika utbyte som det är underkastelse från kvinnan som visas. Vissa av flickorna använder systemet för sina egna syften, men de systrar som inte riktigt kan ta för sig hamnar i en väldigt jobbig situation. Sen har vi Lale, rebellen.

 

Lale, fantastiskt spelad av Günes Sensroy i sin första filmroll, är en karaktär som är väldigt enkel att tycka om. Hon kör sitt eget race och låter inte någon berätta för henne vad hon ska och inte ska göra. Samtidigt är hon obrottsligt lojal mot sina systrar, även dessa med jätteduktiga skådespelare bakom sig.

 

Bra skådespelare till trots är det manus och regi som skiner mest. Deniz Gamze Ergüven & Alice Winocour har skrivit en historia som berör och problematiserar, samtidigt som den inte skyr från att trampa traditionalisterna på tårna. Kontrasten mellan byn och det lockande, mer sekulariserade, Istanbul är utsökt och historien berättas i ett bra tempo med oväntade vändningar. Det enda jag saknade lite var en lite mer utförlig bakgrund till flickornas situation. Vad hände deras föräldrar? Eftersom den äldsta av systrarna är i sena tonåren måste de känt sina föräldrar under många år. Vad blev kontrasten med att bo med en mer konservativ farmor? På det hela taget är dock Mustang en väldigt bra film som belyser ett viktigt ämne. Gå och se!

 

Betyg: 4+ undersköna turkiska vykortsvyer av 5 möjliga

ANNONS
Av Ulf - 9 februari 2016 19:30

 


Regi:   Evgeny Afineevsky

Manus: N/A

Medverkande: Bishop AgapitSerhii Averchenko, Kristina Berdinskikh mfl.

Produktionsbolag: Afineevsky - Tolmor Production/Campbell Grobman Films/Netflix mfl.

År: 2015

Längd: 102 min

Land: Storbritannien/Ukraina/USA

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt4908644/

 

Med hjälp av deltagarnas egna bilder pusslar Evgeny Afineevsky ihop historien om hur stora delar av befolkningen i Kiev vintern 2013 till sist fick nog. Under följande 93 dagar ockuperade tusentals ukrainare Frihetstorget i centrala Kiev och krävde presidentens avgång - en fredlig demonstration som snabbt blev våldsam när regeringen satte in specialstyrkor och "legitimerade" råskinn för att skingra demonstranterna.

 

Startskottet för vad som skulle bli inbördeskriget i Ukraina (eller det illa dolda krig som Ryssland nu för mot landet) gick i november 2013. När president Yanukovych gick emot sina tidigare löften att föra landet närmre EU istället för Ryssland upplevde många detta som ett enormt svek. Evgeny Afineevsky visar med sitt samlade material hur detta blev till en gräsrotsrörelse på bred front och hur människor från alla samhällsklasser och politiska tillhörigheter samlades. Det är en minst sagt inspirerande historia. Sen kommer det fruktansvärda.

 

Att höra på nyheterna att regeringstrupper öppnat eld mot demonstranter och att se de senares egna bilder av det inträffade är två väldigt skilda saker. Den uppenbara polisbrutaliteten som visas är skrämmande och man känner genast sympati för demonstranterna. Till sist, när demonstranterna hotar att slå tillbaka på bred front, flyr presidenten. Inte bara en lakej utan en feg lakej alltså.

 

Evgeny Afineevsky balanserar till synes sin berättelse väl, men det finns vissa saker som jag skulle önskat mer inblick i. Demonstranternas berättelse står i centrum, visst, men jag skulle vilja höra från den andra sidan också. Hur försvarar den tidigare regeringen sitt agerande? Givetvis kan man inte få den före dette presidenten att uttala sig, men någon från polisstyrkan under fingerat namn och skyddad identitet borde man kunna få. Likaså blir efterspelet, med allt från Krimkrisen till stridigheterna i östra delarna av landet, väldigt styvmoderligt behandlat. Det är en pågående konflikt, ja, och på så vis svår att göra en dokumentär om, men det vore väldigt intressant att se.

 

Winter On Fire är ännu en mycket bra dokumentär i årets Oscarsrace, men den saknar den där extra lilla skärpan som höjer den hela steget till fantastisk. För dig som vill ha en snabbgenomgång om vad som egentligen hände i början av den nuvarande krisen/kriget i Ukraina är det dock ett mycket bra ställe att börja på.

 

Betyg: 4 folkrörelser av 5 möjliga

Av Ulf - 8 februari 2016 14:00

 



Regi:  Steven Spielberg

Manus: Matt Charman, Joel Coen, Ethan Coen

Medverkande: Tom Hanks, Mark Rylance, Alan Alda mfl.

Produktionsbolag: Amblin Entertainment/DreamWorks SKG/Fox 2000 Pictures

År: 2015

Längd: 142 min

Land: USA/Tyskland/Indien

Svensk åldersgräns: 11

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt3682448/

 

När FBI griper en misstänkt sovjetisk spion mitt under Kalla krigets mest kyliga dagar sätts försäkringsadvokaten James B. Donovan på fallet att försvara honom. Donovan, som mest tänkt att lösa en besvärlig situation för sina kollegor, börjar snart respektera den misstänkte, Rudolf Abel. När Sovjet skjuter ner ett amerikanskt spionplan över sitt territorum blir dock Donovan indragen i ett politiskt spel på en nivå som han inte alls har någon erfarenhet av.

 

Det är inte ofta Spielberg sätter sig i regissörsstolen nuförtiden och ännu mer sällan som det han gör blir riktigt bra. Hans senaste film, Lincoln (2012), var dock en 2012 års bästa filmer och när han nu ger sig på ett annat historiskt drama är det med samma känsla för detaljer och öga. Bridge Of Spies kommer aldrig riktigt upp till nämnda presidentfilm, men i sina stunder är det en riktigt tät spionthriller, vida överlägsen det mesta som kommit i genren de senaste åren.

 

Mycket är skådespelarnas förtjänst. Jag glömmer ofta hur jäkla bra Tom Hanks är. Han har varit med i mycket skräp sedan sin storhetsperiod på 90-talet, men så fort han får en roll som faktiskt är välskriven och har något att säga faller han direkt tillbaka till gammal form. Likaså är Mark Rylance fantastisk i sin roll som Rudolf Abel och ger med sin väldigt avskalade skådespelarstil Abel en väldigt sällsam kvalitet. Abel framstår som någon som gjort ett jobb, inte särskilt ideologiskt motiverad, och blir en enkel karaktär att tycka om.

 

Spielberg har som sagt sitt mästerliga öga för detaljer och för att regissera skådespelare. Bridge Of Spies är en fruktansvärt snygg film, men frågan är om den kommer få lika stort genomslag på den fronten som de mer spektakulära rullarna från 2015. Det är väldigt, väldigt svårt att ta stora historiska miljöer och göra något nytt med dem som inte bara blir stort och blaffigt. Produktionsdesignen är helt klanderfri och Berlin har aldrig varit mörkare eller regnigare.

 

Det som höjer Bridge Of Spies ett snäpp över gemene spionfilm, förutom produktiondesignen och skådespelet, är manuset. Baserat på verkliga historiska händelser lyckas Matt Charman och bröderna Coen (bara en sådan sak! Bröderna Coen och Spielberg i samma film!) berätta en djupt humanistisk historia och visa på hur jäkla spänt läget egentligen var. Det är en sak att säga det, som görs i åtskilliga liknande filmer, och en annan att faktiskt visa det. Visst, här finns lite enkla grepp, som gamla varningsfilmer med budskapet "duck & cover", men skräcken lyser verkligen igenom hos karaktärerna. Ingen ville ha ett kärnvapenkrig, men sättet att se hur alla pushades nästan till ruinens brant är lika skrämmande som fascinerande så här i efterhand. Samtidigt lyckas bröderna Coen få in sin säregna humor på ett subtilt sätt, inte minst i den Kafka-liknande byråkratin i öststaterna.

 

Spionthrillers är en genre som det går tio på dussinet av, men det var länge sedan jag såg något i genren av den här kalibern. Mycket bra, mycket sevärt.

 

Betyg: 4 terrorbalansakter av 5 möjliga

Av Ulf - 6 februari 2016 21:00

 


Regi: Louie Psihoyos

Manus: Mark Monroe

Medverkande: Louie PsihoyosJoel Sartore, Elon Musk mfl.

Produktionsbolag: Oceanic Preservation Society/Okeanos - Foundation For The Sea/Insurgent Docs mfl.

År: 2015

Längd: 90 min

Land: USA/Kina/Hong Kong/Indonesien/Mexico/Storbritannien

Svensk åldersgräns: Ej bedömd, troligen 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1618448/

 

Oceanic Preservation Society, personerna bakom den Oscarsvinnande dokumentären The Cove (2009), följer med en grupp miljöaktivister på deras resa för att dokumentera hur utrotningshotade djur säljs som mat och medicin. Louie Psihoyos och Mark Monroe kastar dock ett bredare nät än bara havet när de försöker besvara frågan om vi är på väg mot en ny massutrotning av djur, som den som drabbade dinosaurierna.

 

The Cove var en dokumentär som i all önskvärd detalj visade handeln med och slakten av delfiner i Japan. Det är en av få dokumentäer som jag fått ta en paus ifrån eftersom jag blev så pass upprörd att jag mådde illa. Oavsett om man äter kött eller inte finns det aldrig något försvar för grymhet mot djur. Aldrig. Racing Extinction är inte lika drabbande som sin föregångare, men ändock en mycket viktig film som behöver få spridning.

 

När Racing Extinction fungerar som bäst är det en väldigt obehaglig och sorglig film. I en tidig scen besöker teamet världens största ljudbank för inspelade djurläten. En vacker fågelsång spelas och teknikern säger att den tillhör en hane från en nu utdöd fågelart. Det är den sista kända fågeln vi hör och han sjunger för sin partner som aldrig kommer tillbaka. Om man inte berörs av det är man gjord av sten.

 

Jag är dock inte hundra procent med ingången till vad teamet faktiskt gör åt problematiken. Efter att ha presenterat problematiken i sig själv, vilket görs mycket bra med ett större perspektiv än bara klimatförändringar och jakt, fokuserar teamet på att få folk att sluta jaga stingrockan till utrotning. Det är hedersamt och bra, men några konkreta förslag presenteras inte på förändring. Det talas om att styra om ekonomin från fiske till turism i det område i Indonesien där man dödar flest rockor. Exakt hur man tänker göra detta går man dock inte in på. Det blir nästan lite tragikomiskt när de vita miljöaktivisterna ska berätta för indonesierna att de minsann håller på att utrota en hel art, varpå en byäldste svarar med att fråga vad de ska göra? De har ingen annan inkomstkälla och fisket betalar barnens utbildning. Det är klart att de upptäckt att det blir färre och färre rockor, men istället för att komma med pekpinnar kunde kanske teamet tillsammans med de boende komma fram till sätt att påbörja en omstrukturering från just fiske till turism - inte bara säga att det vore bra.

 

Racing Extinction menar dock väl och är en sevärd film med ett budskap som vi alla borde ta till oss. Det handlar inte om det moraliska eller omoraliska i jakt eller att äta kött eller inte utan om ren skär överlevnad. Till sist kommer vi tvingas att verkligen ta tag i problemen, men det kanske är dags att göra det innan vi ställer till ekosystemet alldeles för mycket.

 

Betyg: 4- fantastiska undervattensfoton av 5 möjliga

 

 

Av Ulf - 4 februari 2016 20:45

 

 

 

 

 

Best Motion Picture

 

The Big Short

Bridge Of Spies

Brooklyn

Mad Max: Fury Road

The Martian

The Revenant

Room

Spotlight

 

Best Performance By An Actor In A Leading Role

 

Bryan Cranston (Trumbo)

Matt Damon (The Martian)

Leonardo DiCaprio (The Revenant)

Michael Fassbender (Steve Jobs)

Eddie Redmayne (The Danish Girl)


Best Performance By An Actress In A Leading Role

 

Cate Blanchett (Carol)

Brie Larson (Room)

Jennifer Lawrence (Joy)

Charlotte Rampling (45 Years)

Saoirse Ronan (Brooklyn)

 

Best Performance By An Actor In A Supporting Role

 

Christian Bale (The Big Short)

Tom Hardy (The Revenant)

Mark Ruffalo (Spotlight)

Mark Rylance (Bridge Of Spies)

Sylvester Stallone (Creed)


Best Performance By An Actress In A Supporting Role

 

Jennifer Jason Leigh (The Hateful Eight)

Rooney Mara (Carol)

Rachel McAdams (Spotlight)

Alicia Vikander (The Danish Girl)

Kate Winslet (Steve Jobs)

 

Best Achievment In Directing

 

Adam McKay (The Big Short)

George Miller (Mad Max: Fury Road)

Alejandro G. Iñárritu (The Revenant)

Lenny Abrahamson (Room)

Tom McCarthy (Spotlight)

 

Best Original Screenplay

 

Bridge Of Spies

Ex Machina

Inside Out

Spotlight

Straight Outta Compton

 

Best Adapted Screenplay

 

The Big Short

Brooklyn

Carol

The Martian

Room

 

Best Animated Feature

 

Anomalisa

Boy And The World

Inside Out

Shaun The Sheep Movie

When Marnie Was There

 

Best Foreign Language Film

 

Embrace Of The Serpent (Colombia)

Mustang (France)

Son Of Saul (Hungary)

Theeb (Jordan)

A War (Denmark)

 

Best Cinematography

 

Carol

The Hateful Eight

Mad Max: Fury Road

The Revenant

Sicario


Best Editing

 

The Big Short

Mad Max: Fury Road

The Revenant

Spotlight

Star Wars: The Force Awakens


Best Production Design

 

Bridge Of Spies

The Danish Girl

Mad Max: Fury Road

The Martian

The Revenant

 

Best Costume Design

 

Carol

Cinderella

The Danish Girl

Mad Max: Fury Road

The Revenant

 

Best Makeup & Hairstyling

 

Mad Max: Fury Road

100-åringen som klev ut genom fönstret och försvann

The Revenant


Best Original Score

 

Bridge Of Spies

Carol

The Hateful Eight

Sicario

Star Wars: The Force Awakens


Best Original Song

 

Earned It - 50 Shades Of Grey

Manta Ray - Racing Extinction

Simple Song #3 - Youth

Til It Happens To You - The Hunting Ground

Writing's On The Wall - Spectre

 

Best Sound Mixing

 

Bridge Of Spies

Mad Max: Fury Road

The Martian

The Revenant

Star Wars: The Force Awakens

 

Best Sound Editing

 

Mad Max: Fury Road

The Martian

The Revenant

Sicario

Star Wars: The Force Awakens

 

Best Visual Effects

 

Ex Machina

Mad Max: Fury Road

The Martian

The Revenant

Star Wars: The Force Awakens

 

Best Documentary, Short

 

Body Team 12

Chau, Beyond The Lines

Claude Lanzmann: Spectres Of The Shoah

A Girl In The River: The Price Of Forgiveness

Last Day Of Freedom

 

Best Documentary, Feature

 

Amy

Cartel Land

The Look Of Silence

What Happened, Miss Simone?

Winter On Fire: Ukraine's Fight For Freedom

 

Best Short Film, Animated

 

Bear Story
Prolouge
Sanjay's Super Team
We Can't Live Without Cosmos
World Of Tomorrow

 

Best Short Film, Live Action

 

Ave Maria

Day One

Everything Will Be Okay (Alles Wird Gut)

Shok

Stutterer

 

Av Ulf - 30 januari 2016 15:24

 


Regi: Mark Burton & Richard Starzak

Manus: Mark Burton & Richard Starzak

Medverkande: Justin FletcherJohn Sparkes, Omid Djalili mfl.

Produktionsbolag: StudioCanal/Aardman Animations/Anton Capital Entertainment (ACE)

År: 2015

Längd: 85 min

Land: Storbritannien/Frankrike

Svensk åldersgräns: Btl

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt2872750/

 

Shaun vill att han och de andra fåren på gården ska ta en ledig dag och lurar således Bonden att somna i en husvagn. När husvagnen rullar iväg mot Staden måste Shaun och de andra fåren hitta honom. Efter sig får de Stadens främste djurinfångare och saker blir inte lättare när Bonden visar sig ha fått minnesförlust.

 

Shaun The Sheep Movie lyckas med en mycket svår sak - att berätta en hel historia utan att behöva använda sig av en enda rad dialog. Röstskådespelarna är mest där för att göra känslouttryck, men poängen är att filmen kan visas var som helst i världen och alla, oavsett ålder, kan förstå den. Det är väldigt imponerande. Samtidigt är detta en film som passar i princip alla barn, vilket är ovanligt i sig. Här finns en eller två scener som kanske kan vara skrämmande för de allra yngsta, men i nio fall av tio lyckas historien hålla sig på rätt sida. Om de två ovanstående sakerna är svåra att lyckas med är det kanske ännu svårare att få en sådan film att resa sig över det sockersöta träsket och faktiskt bli underhållande för alla ålderskategorier.

 

Det märks att det här främst är en brittisk film. Här finns en torr humor som en amerikansk variant troligen inte hade haft. Som många animerade filmer de senaste 20 åren har filmen även igenkänningshumor för vuxna, men går aldrig över gränsen. Vissa scener, både de mer vuxna referenserna och den slapstickkomik som presenteras, fick mig att skratta högt och länge. Filmen har heller ingen tung sensmoral att tynga ner den utan är i grund och botten som en kul tivoliattraktion. Den låter, lyser och har högt tempo samtidigt som vi tack och lov slipper dåligt designade CG-karaktärer. Istället är det klassisk leranimation som gäller (föga förvånande med teamets tidigare framgångar) och datorteknik har först och främst använts till att göra animationen mjukare, inte för designen i sig.

 

Shaun The Sheep Movie var en riktig överraskning för mig och jag kan varmt rekommendera den till både små och stora barn. En perfekt familjefilm att mysa till en regnig lördag som denna.

 

Betyg: 4 bestämda får av 4 möjliga

Av Ulf - 27 januari 2016 17:31

 


Svensk titel: Väckelse

Författare: Stephen King

År: 2014 (svensk utgåva 2015)

Sidor: 407

Förlag: Albert Bonniers Förlag AB (Originalförlag: Scribner)

ISBN: 978-91-7503-490-4

 

“The world’s most brilliant confabulators are in asylums.”

 

Jamie Morton är sex år gammal när han träffar pastor Charles Jacobs för första gången. Jacobs blir snabbt en populär man i den lilla staden, men när hans fru och son dör i en bilolycka håller han en predikan så svavelosande att han inte kan vara kvar. Omkring 25 år senare stöter Jamie på Jacobs igen. Jamie, nu heroinberoende musiker, får erbjudandet att genomgå en behandling hos den tivoliarbetande gamle pastorn. När Jamie mycket riktigt blir kvitt sitt heroinberoende med Jacobs behandling börjar han dock inse att kanske inte allt är så rättfram som pastorn vill få det att framstå som.

 

Religion, eller snarare avsaknad och svek av den samma, är ett ständigt återkommande tema i Kings böcker. Frågan är om det varit lika starkt som huvudteman i någon av hans tidigare romaner än Revival. Samtidigt är boken ett ganska markant stilbrott med mycket han skrivit sedan 00-talet. Kvar är språkbehandlingen och de fint utmejslade karaktärerna. Däremot har King tagit mycket inspiration ifrån kanske för honom oväntade källor. Den springande punkten är att Revival enkelt hade kunnat placeras in i H.P Lovecrafts Cthulu-mytos. Som det delade litterära universum nämnda mytos utgör åberopar King framförallt den fiktiva boken De Vermis Mysteriis (tänk Necronomicons mindre kända kusin) och parallellerna till "The Old Ones" står att finna framförallt mot bokens slut. King har varit inne på Lovecrafts domäner tidigare, men aldrig så här tydligt och aldrig så här stilsäkert. Den fruktansvärda hopplöshet King lyckas beskriva mot slutet av boken är så drabbande att jag faktiskt rös när jag slog igen boken. Riktigt, riktigt obehagligt alltså.

 

Revival fungerar alltså väldigt bra som ren skräckroman, men det är det andra huvudtema, sorg och saknad, som gör att den lyfter. Charles Jacobs är en lika sorglig som diabolisk karaktär i Jamies liv. Den personliga tragedin när hans familj omkommer hade enkelt kunnat användas till ett förutsägbart slut, men King går ett steg längre och gör Jacobs till en modern Dr. Frankenstein. I mitt långa Stephen King-projekt kommer hans magnum opus, The Dark Tower, att läsas sist. Jag har en stark känsla av att King kommer göra rejäla kopplingar mellan Revival och nämnda serie och det är verkligen något jag hoppas på att han kommer göra. Här finns en ren helvetesvision som är få förunnat att kunna skriva. 

 

Revival är något av det bästa King skrivit på många år. Det enda som drar ner betyget något är att den är tämligen ojämn i mitten. Bearbetning eller redigering hade kunnat göra historien tajtare, men slutintrycket är ändå att detta är en bok som både King-fans och fans av skräcklitteratur i stort inte får missa. Läs den inte om du är deprimerad bara...

 

Betyg: 4+ blixtar och dunder av 5 möjliga

Presentation

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2 3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Skitfin kultur med Blogkeen
Följ Skitfin kultur med Bloglovin'

Bloggportaler

Kultur & Historia bloggar Kultur Blogg listad på Bloggtoppen.se BloggRegistret.se Nöje och Underhållning Bloggparaden länkkatalog Favoritlistan.se 1000länkar.com - gratis länkkatalog Sverigeregistret

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se