Inlägg publicerade under kategorin Betyg: 4

Av Ulf - 8 februari 2016 14:00

 



Regi:  Steven Spielberg

Manus: Matt Charman, Joel Coen, Ethan Coen

Medverkande: Tom Hanks, Mark Rylance, Alan Alda mfl.

Produktionsbolag: Amblin Entertainment/DreamWorks SKG/Fox 2000 Pictures

År: 2015

Längd: 142 min

Land: USA/Tyskland/Indien

Svensk åldersgräns: 11

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt3682448/

 

När FBI griper en misstänkt sovjetisk spion mitt under Kalla krigets mest kyliga dagar sätts försäkringsadvokaten James B. Donovan på fallet att försvara honom. Donovan, som mest tänkt att lösa en besvärlig situation för sina kollegor, börjar snart respektera den misstänkte, Rudolf Abel. När Sovjet skjuter ner ett amerikanskt spionplan över sitt territorum blir dock Donovan indragen i ett politiskt spel på en nivå som han inte alls har någon erfarenhet av.

 

Det är inte ofta Spielberg sätter sig i regissörsstolen nuförtiden och ännu mer sällan som det han gör blir riktigt bra. Hans senaste film, Lincoln (2012), var dock en 2012 års bästa filmer och när han nu ger sig på ett annat historiskt drama är det med samma känsla för detaljer och öga. Bridge Of Spies kommer aldrig riktigt upp till nämnda presidentfilm, men i sina stunder är det en riktigt tät spionthriller, vida överlägsen det mesta som kommit i genren de senaste åren.

 

Mycket är skådespelarnas förtjänst. Jag glömmer ofta hur jäkla bra Tom Hanks är. Han har varit med i mycket skräp sedan sin storhetsperiod på 90-talet, men så fort han får en roll som faktiskt är välskriven och har något att säga faller han direkt tillbaka till gammal form. Likaså är Mark Rylance fantastisk i sin roll som Rudolf Abel och ger med sin väldigt avskalade skådespelarstil Abel en väldigt sällsam kvalitet. Abel framstår som någon som gjort ett jobb, inte särskilt ideologiskt motiverad, och blir en enkel karaktär att tycka om.

 

Spielberg har som sagt sitt mästerliga öga för detaljer och för att regissera skådespelare. Bridge Of Spies är en fruktansvärt snygg film, men frågan är om den kommer få lika stort genomslag på den fronten som de mer spektakulära rullarna från 2015. Det är väldigt, väldigt svårt att ta stora historiska miljöer och göra något nytt med dem som inte bara blir stort och blaffigt. Produktionsdesignen är helt klanderfri och Berlin har aldrig varit mörkare eller regnigare.

 

Det som höjer Bridge Of Spies ett snäpp över gemene spionfilm, förutom produktiondesignen och skådespelet, är manuset. Baserat på verkliga historiska händelser lyckas Matt Charman och bröderna Coen (bara en sådan sak! Bröderna Coen och Spielberg i samma film!) berätta en djupt humanistisk historia och visa på hur jäkla spänt läget egentligen var. Det är en sak att säga det, som görs i åtskilliga liknande filmer, och en annan att faktiskt visa det. Visst, här finns lite enkla grepp, som gamla varningsfilmer med budskapet "duck & cover", men skräcken lyser verkligen igenom hos karaktärerna. Ingen ville ha ett kärnvapenkrig, men sättet att se hur alla pushades nästan till ruinens brant är lika skrämmande som fascinerande så här i efterhand. Samtidigt lyckas bröderna Coen få in sin säregna humor på ett subtilt sätt, inte minst i den Kafka-liknande byråkratin i öststaterna.

 

Spionthrillers är en genre som det går tio på dussinet av, men det var länge sedan jag såg något i genren av den här kalibern. Mycket bra, mycket sevärt.

 

Betyg: 4 terrorbalansakter av 5 möjliga

ANNONS
Av Ulf - 6 februari 2016 21:00

 


Regi: Louie Psihoyos

Manus: Mark Monroe

Medverkande: Louie PsihoyosJoel Sartore, Elon Musk mfl.

Produktionsbolag: Oceanic Preservation Society/Okeanos - Foundation For The Sea/Insurgent Docs mfl.

År: 2015

Längd: 90 min

Land: USA/Kina/Hong Kong/Indonesien/Mexico/Storbritannien

Svensk åldersgräns: Ej bedömd, troligen 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1618448/

 

Oceanic Preservation Society, personerna bakom den Oscarsvinnande dokumentären The Cove (2009), följer med en grupp miljöaktivister på deras resa för att dokumentera hur utrotningshotade djur säljs som mat och medicin. Louie Psihoyos och Mark Monroe kastar dock ett bredare nät än bara havet när de försöker besvara frågan om vi är på väg mot en ny massutrotning av djur, som den som drabbade dinosaurierna.

 

The Cove var en dokumentär som i all önskvärd detalj visade handeln med och slakten av delfiner i Japan. Det är en av få dokumentäer som jag fått ta en paus ifrån eftersom jag blev så pass upprörd att jag mådde illa. Oavsett om man äter kött eller inte finns det aldrig något försvar för grymhet mot djur. Aldrig. Racing Extinction är inte lika drabbande som sin föregångare, men ändock en mycket viktig film som behöver få spridning.

 

När Racing Extinction fungerar som bäst är det en väldigt obehaglig och sorglig film. I en tidig scen besöker teamet världens största ljudbank för inspelade djurläten. En vacker fågelsång spelas och teknikern säger att den tillhör en hane från en nu utdöd fågelart. Det är den sista kända fågeln vi hör och han sjunger för sin partner som aldrig kommer tillbaka. Om man inte berörs av det är man gjord av sten.

 

Jag är dock inte hundra procent med ingången till vad teamet faktiskt gör åt problematiken. Efter att ha presenterat problematiken i sig själv, vilket görs mycket bra med ett större perspektiv än bara klimatförändringar och jakt, fokuserar teamet på att få folk att sluta jaga stingrockan till utrotning. Det är hedersamt och bra, men några konkreta förslag presenteras inte på förändring. Det talas om att styra om ekonomin från fiske till turism i det område i Indonesien där man dödar flest rockor. Exakt hur man tänker göra detta går man dock inte in på. Det blir nästan lite tragikomiskt när de vita miljöaktivisterna ska berätta för indonesierna att de minsann håller på att utrota en hel art, varpå en byäldste svarar med att fråga vad de ska göra? De har ingen annan inkomstkälla och fisket betalar barnens utbildning. Det är klart att de upptäckt att det blir färre och färre rockor, men istället för att komma med pekpinnar kunde kanske teamet tillsammans med de boende komma fram till sätt att påbörja en omstrukturering från just fiske till turism - inte bara säga att det vore bra.

 

Racing Extinction menar dock väl och är en sevärd film med ett budskap som vi alla borde ta till oss. Det handlar inte om det moraliska eller omoraliska i jakt eller att äta kött eller inte utan om ren skär överlevnad. Till sist kommer vi tvingas att verkligen ta tag i problemen, men det kanske är dags att göra det innan vi ställer till ekosystemet alldeles för mycket.

 

Betyg: 4- fantastiska undervattensfoton av 5 möjliga

 

 

ANNONS
Av Ulf - 4 februari 2016 20:45

 

 

 

 

 

Best Motion Picture

 

The Big Short

Bridge Of Spies

Brooklyn

Mad Max: Fury Road

The Martian

The Revenant

Room

Spotlight

 

Best Performance By An Actor In A Leading Role

 

Bryan Cranston (Trumbo)

Matt Damon (The Martian)

Leonardo DiCaprio (The Revenant)

Michael Fassbender (Steve Jobs)

Eddie Redmayne (The Danish Girl)


Best Performance By An Actress In A Leading Role

 

Cate Blanchett (Carol)

Brie Larson (Room)

Jennifer Lawrence (Joy)

Charlotte Rampling (45 Years)

Saoirse Ronan (Brooklyn)

 

Best Performance By An Actor In A Supporting Role

 

Christian Bale (The Big Short)

Tom Hardy (The Revenant)

Mark Ruffalo (Spotlight)

Mark Rylance (Bridge Of Spies)

Sylvester Stallone (Creed)


Best Performance By An Actress In A Supporting Role

 

Jennifer Jason Leigh (The Hateful Eight)

Rooney Mara (Carol)

Rachel McAdams (Spotlight)

Alicia Vikander (The Danish Girl)

Kate Winslet (Steve Jobs)

 

Best Achievment In Directing

 

Adam McKay (The Big Short)

George Miller (Mad Max: Fury Road)

Alejandro G. Iñárritu (The Revenant)

Lenny Abrahamson (Room)

Tom McCarthy (Spotlight)

 

Best Original Screenplay

 

Bridge Of Spies

Ex Machina

Inside Out

Spotlight

Straight Outta Compton

 

Best Adapted Screenplay

 

The Big Short

Brooklyn

Carol

The Martian

Room

 

Best Animated Feature

 

Anomalisa

Boy And The World

Inside Out

Shaun The Sheep Movie

When Marnie Was There

 

Best Foreign Language Film

 

Embrace Of The Serpent (Colombia)

Mustang (France)

Son Of Saul (Hungary)

Theeb (Jordan)

A War (Denmark)

 

Best Cinematography

 

Carol

The Hateful Eight

Mad Max: Fury Road

The Revenant

Sicario


Best Editing

 

The Big Short

Mad Max: Fury Road

The Revenant

Spotlight

Star Wars: The Force Awakens


Best Production Design

 

Bridge Of Spies

The Danish Girl

Mad Max: Fury Road

The Martian

The Revenant

 

Best Costume Design

 

Carol

Cinderella

The Danish Girl

Mad Max: Fury Road

The Revenant

 

Best Makeup & Hairstyling

 

Mad Max: Fury Road

100-åringen som klev ut genom fönstret och försvann

The Revenant


Best Original Score

 

Bridge Of Spies

Carol

The Hateful Eight

Sicario

Star Wars: The Force Awakens


Best Original Song

 

Earned It - 50 Shades Of Grey

Manta Ray - Racing Extinction

Simple Song #3 - Youth

Til It Happens To You - The Hunting Ground

Writing's On The Wall - Spectre

 

Best Sound Mixing

 

Bridge Of Spies

Mad Max: Fury Road

The Martian

The Revenant

Star Wars: The Force Awakens

 

Best Sound Editing

 

Mad Max: Fury Road

The Martian

The Revenant

Sicario

Star Wars: The Force Awakens

 

Best Visual Effects

 

Ex Machina

Mad Max: Fury Road

The Martian

The Revenant

Star Wars: The Force Awakens

 

Best Documentary, Short

 

Body Team 12

Chau, Beyond The Lines

Claude Lanzmann: Spectres Of The Shoah

A Girl In The River: The Price Of Forgiveness

Last Day Of Freedom

 

Best Documentary, Feature

 

Amy

Cartel Land

The Look Of Silence

What Happened, Miss Simone?

Winter On Fire: Ukraine's Fight For Freedom

 

Best Short Film, Animated

 

Bear Story
Prolouge
Sanjay's Super Team
We Can't Live Without Cosmos
World Of Tomorrow

 

Best Short Film, Live Action

 

Ave Maria

Day One

Everything Will Be Okay (Alles Wird Gut)

Shok

Stutterer

 

Av Ulf - 30 januari 2016 15:24

 


Regi: Mark Burton & Richard Starzak

Manus: Mark Burton & Richard Starzak

Medverkande: Justin FletcherJohn Sparkes, Omid Djalili mfl.

Produktionsbolag: StudioCanal/Aardman Animations/Anton Capital Entertainment (ACE)

År: 2015

Längd: 85 min

Land: Storbritannien/Frankrike

Svensk åldersgräns: Btl

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt2872750/

 

Shaun vill att han och de andra fåren på gården ska ta en ledig dag och lurar således Bonden att somna i en husvagn. När husvagnen rullar iväg mot Staden måste Shaun och de andra fåren hitta honom. Efter sig får de Stadens främste djurinfångare och saker blir inte lättare när Bonden visar sig ha fått minnesförlust.

 

Shaun The Sheep Movie lyckas med en mycket svår sak - att berätta en hel historia utan att behöva använda sig av en enda rad dialog. Röstskådespelarna är mest där för att göra känslouttryck, men poängen är att filmen kan visas var som helst i världen och alla, oavsett ålder, kan förstå den. Det är väldigt imponerande. Samtidigt är detta en film som passar i princip alla barn, vilket är ovanligt i sig. Här finns en eller två scener som kanske kan vara skrämmande för de allra yngsta, men i nio fall av tio lyckas historien hålla sig på rätt sida. Om de två ovanstående sakerna är svåra att lyckas med är det kanske ännu svårare att få en sådan film att resa sig över det sockersöta träsket och faktiskt bli underhållande för alla ålderskategorier.

 

Det märks att det här främst är en brittisk film. Här finns en torr humor som en amerikansk variant troligen inte hade haft. Som många animerade filmer de senaste 20 åren har filmen även igenkänningshumor för vuxna, men går aldrig över gränsen. Vissa scener, både de mer vuxna referenserna och den slapstickkomik som presenteras, fick mig att skratta högt och länge. Filmen har heller ingen tung sensmoral att tynga ner den utan är i grund och botten som en kul tivoliattraktion. Den låter, lyser och har högt tempo samtidigt som vi tack och lov slipper dåligt designade CG-karaktärer. Istället är det klassisk leranimation som gäller (föga förvånande med teamets tidigare framgångar) och datorteknik har först och främst använts till att göra animationen mjukare, inte för designen i sig.

 

Shaun The Sheep Movie var en riktig överraskning för mig och jag kan varmt rekommendera den till både små och stora barn. En perfekt familjefilm att mysa till en regnig lördag som denna.

 

Betyg: 4 bestämda får av 4 möjliga

Av Ulf - 27 januari 2016 17:31

 


Svensk titel: Väckelse

Författare: Stephen King

År: 2014 (svensk utgåva 2015)

Sidor: 407

Förlag: Albert Bonniers Förlag AB (Originalförlag: Scribner)

ISBN: 978-91-7503-490-4

 

“The world’s most brilliant confabulators are in asylums.”

 

Jamie Morton är sex år gammal när han träffar pastor Charles Jacobs för första gången. Jacobs blir snabbt en populär man i den lilla staden, men när hans fru och son dör i en bilolycka håller han en predikan så svavelosande att han inte kan vara kvar. Omkring 25 år senare stöter Jamie på Jacobs igen. Jamie, nu heroinberoende musiker, får erbjudandet att genomgå en behandling hos den tivoliarbetande gamle pastorn. När Jamie mycket riktigt blir kvitt sitt heroinberoende med Jacobs behandling börjar han dock inse att kanske inte allt är så rättfram som pastorn vill få det att framstå som.

 

Religion, eller snarare avsaknad och svek av den samma, är ett ständigt återkommande tema i Kings böcker. Frågan är om det varit lika starkt som huvudteman i någon av hans tidigare romaner än Revival. Samtidigt är boken ett ganska markant stilbrott med mycket han skrivit sedan 00-talet. Kvar är språkbehandlingen och de fint utmejslade karaktärerna. Däremot har King tagit mycket inspiration ifrån kanske för honom oväntade källor. Den springande punkten är att Revival enkelt hade kunnat placeras in i H.P Lovecrafts Cthulu-mytos. Som det delade litterära universum nämnda mytos utgör åberopar King framförallt den fiktiva boken De Vermis Mysteriis (tänk Necronomicons mindre kända kusin) och parallellerna till "The Old Ones" står att finna framförallt mot bokens slut. King har varit inne på Lovecrafts domäner tidigare, men aldrig så här tydligt och aldrig så här stilsäkert. Den fruktansvärda hopplöshet King lyckas beskriva mot slutet av boken är så drabbande att jag faktiskt rös när jag slog igen boken. Riktigt, riktigt obehagligt alltså.

 

Revival fungerar alltså väldigt bra som ren skräckroman, men det är det andra huvudtema, sorg och saknad, som gör att den lyfter. Charles Jacobs är en lika sorglig som diabolisk karaktär i Jamies liv. Den personliga tragedin när hans familj omkommer hade enkelt kunnat användas till ett förutsägbart slut, men King går ett steg längre och gör Jacobs till en modern Dr. Frankenstein. I mitt långa Stephen King-projekt kommer hans magnum opus, The Dark Tower, att läsas sist. Jag har en stark känsla av att King kommer göra rejäla kopplingar mellan Revival och nämnda serie och det är verkligen något jag hoppas på att han kommer göra. Här finns en ren helvetesvision som är få förunnat att kunna skriva. 

 

Revival är något av det bästa King skrivit på många år. Det enda som drar ner betyget något är att den är tämligen ojämn i mitten. Bearbetning eller redigering hade kunnat göra historien tajtare, men slutintrycket är ändå att detta är en bok som både King-fans och fans av skräcklitteratur i stort inte får missa. Läs den inte om du är deprimerad bara...

 

Betyg: 4+ blixtar och dunder av 5 möjliga

Av Ulf - 26 januari 2016 23:00

 

 

Regi: Jay Roach

Manus: John McNamara (efter Bruce Cooks bok)

Medverkande: Bryan Cranston, Diane Lane, Helen Mirren mfl.

Produktionsbolag: Groundswell Productions/ShivHans Pictures

År: 2015

Längd: 124 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: Ej bedömd, troligen 11

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt3203606/

 

I och med kalla krigets allt snabbare eskalerande i slutet på 1940-talet började USA:s regering att undersöka "icke-amerikanska" aktiviteter. De jagade med andra ord kommunister både högt och lågt. I Hollywood uttrycktes detta i och med svartlistning av filmpersonal som uttryckt vänstersympatier. En av dessa var den högt ansedde manusförfattaren Dalton Trumbo. Det här är historien om hur Trumbo underminerade ett förtryckande system att kollapsa på sig själv.

 

Kommunistjakten i USA är ett riktigt mörkt kapitel i vår nutidshistoria. Det handlar egentligen inte så mycket om kommunism som det handlar om rädsla för oliktänkande. Det är något som inte bör vara en möjlighet i en demokrati, men tyvärr ser vi det hända gång på gång. Skeendet i USA på 50-talet förstörde en massa karriärer och familjer. Familjen Trumbo var inte ett undantag från svårigheterna.

 

Bryan Cranston gör en fantastiskt bra roll som Dalton Trumbo även om ironin att han är nominerad till en Oscar för sitt porträtt av en man som inte kunde ta emot sin egna Oscars på grund av sin politiska övertygelse är grym. Cranston spelar rollen mellan att hela tiden hålla sig på rätt linje i scener som mindre talangfulla skådespelare lätt hade kunnat spela över i. Cranston har dock bra draghjälp av sina medskådespelare, inte allra minst från Louis C.K i en riktigt tragisk biroll och John Goodman som... rollen han alltid spelar men gör så jäkla bra att jag inte kan klaga.

 

Jay Roach har seriöst bara gjort skräp innan den här filmen, men här håller han en väldigt fin ton genom hela produktionen och får ut det bästa av sina skådespelare. Likaså manuset är välskrivet och bjuder på riktigt rolig dialog mitt i allt elände.

 

Trumbo är en historia som behöver berättas, inte minst eftersom det dessvärre alltid kommer hända igen. Vilken form som blir den nästa återstår att se, men inget system kan undkomma förtryck för evigt. Som biografi över en fascinerande man som vägrade låta systemet vinna med orättvisor är det en film som funkar mycket bra. Den kommer troligen inte ses av jättemånga här i Sverige. Gör dig själv en tjänst och bli en av dem som ser den.

 

Betyg: 4 tankebrott av 5 möjliga

Av Ulf - 19 januari 2016 22:45

 


Regi: Duke Johnson & Charlie Kaufman

Manus: Charlie Kaufman (baserat på hans egen pjäs)

Medverkande: David ThewlisJennifer Jason Leigh, Tom Noonan

Produktionsbolag: Paramount Animation/Starburns Industries

År: 2015

Längd: 90 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 7

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt2401878/

 

Michael åker för att hålla en tal på en konferens. Djupt uttråkad och deprimerad har han inget att ta sig för, allra minst när han gör ett klumpigt försök att få ett one-night-stand med en gammal flickvän han inte sett på tio år. Michaels tråkiga vardag ändras dock när han stöter på ett fan till hans bok, Lisa. Lisa är inte som alla andra, men kan Michael verkligen bryta upp hela sitt liv för henne?

 

Mina två favoritskribenter när det gäller filmmanus om utflippade kärlekshistorier är Woody Allen och Charlie Kaufman. De båda lyckas alltid sätta fingret på de absurditeter som vi människor ägnar oss åt när det gäller förhållanden, attraktion och sexualitet. Kaufman har gjort något så pass märkligt med sin Anomalisa som att låta dockor spela alla huvudrollerna i en mix mellan dockanimation och stop motion. Det märkligaste är ändå att det funkar så pass bra som det gör.

 

Precis som alla Kaufmans filmer går Anomalisa att se som en rak berättelse, men när man skrapar lite på ytan hittar man fler och fler bottnar. Kaufman gillar att leka med identitet och här finns delar i den här filmen som påminde mig väldigt mycket om hans tidiga verk Being John Malkovich (1999). Samtidigt är Anomalisa en väldigt nedtonad film för att vara från Kaufmans kreativa galenskap. I grund och botten är det en utforskning av ensamhet och vad som gör livet värt att leva eller ej. För den som inte är bevandrad i psykologi finns det en ledtråd i namnet på hotellet som Michael bor på. Jag säger inte mer än så.

 

Anomalisa är en svår film att recensera. Det är isbergsteknikernas Titanicsänkare till film och när man börjar rota i Michael och Lisas personligheter väcks lika många frågor som man får svar... och jag älskar det! Få regissörer skulle ens komma på tanken att spendera månader med att göra en sexscen mellan dockor verklighetstrogen istället för komisk. Faktum är att den huvudsakliga sexscenen i Anomalisa gör fler rätt än de flesta scener av detta slag jag sett i spelfilmer. Det är klumpigt, tafatt, en partner som slår huvudet i sänggaveln, hår som kläms under händer och så vidare. Vi har liksom alla varit där...

 

Anomalisa är inte för alla, men för den som tycker om Kaufmans tidigare alster är det här en högtidsstund. Jag skulle vilja öka "knäpphetsgraden" lite till för högsta betyg, men det här är en mycket sevärd film som samtidigt inte har en snöbolls chans i helvetet att vinna den Oscar den är nominerad till. Se den.

 

Betyg: 4+ Jennifer Jason Leigh hade ett bra 2015 av 5 möjliga

Av Ulf - 9 januari 2016 13:57

 

 

Regi: Denis Villeneuve

Manus: Taylor Sheridan

Medverkande: Emily Blunt, Benicio Del Toro, Josh Brolin mfl.

Produktionsbolag: Black Label Media/Thunder Road Pictures/Lionsgate

År: 2015

Längd: 121 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt3397884/

 

Kate Macer leder en insatsstyrka för FBI:s räkning när hon gör ett makabert fynd. Under en razzia uppdagas minst två dussin kroppar. När två agenter dessutom dör av en sprängladdning i ett anslutande förråd tror Kate att hon kommer ställas som ansvarig för deras död. Istället rekryteras hon till en avdelning som sysslar med narkotikaspaning på allra högsta nivå. I och med att hon blir lovad att de kommer hitta personerna ansvariga för alla de döda i huset går hon med på utnämningen. Snart upptäcker hon dock att gruppen hon nu arbetar för gör saker på väldigt eget sätt.

 

Emily Blunt har för mig alltid varit den där skådespelerskan som är med i filmer som nästan är riktigt bra, men som faller på en eller annan sak. En titt på hennes filmografi bekräftar också min uppfattning - det är sällan Blunt är med i något riktigt dåligt, men hon har heller inte varit med i något riktigt bra. Den uppfattningen hamnar på skam med hennes roll i Sicario. Tillsammans med Josh Brolin och en fantastisk Benicio Del Toro har hon äntligen landat en roll i en mycket bra film, kanske till och med den bästa thrillern under 2015.

 

Taylor Sheridan har skrivit ett väldigt hårdkokt manus. Från filmens öppning med en dov, dov bas som stegrar under hela inledningsscenen (och som fick mig att tro att jag hade fel på ljudsystemet) till den moraliska ambivalensen i vad som är det bästa att göra när båda alternativen är dåliga. Denis Villeneuve har fingertoppskänsla i skådespelarregin, framförallt i scenerna mellan Del Toro och Blunt, och går från klarhet till klarhet. Jag älskade verkligen hans förra film, Enemy (2013), och även om Sicario inte är riktigt lika bra är jag något lugnare av att veta att det är Villeneuve som kommer regissera uppföljaren till Blade Runner (1982) och inte Zack Snyder eller så...

 

Även fotot måste nämnas. Roger Deakins, den evige tvåan i fototävlingar med sina tolv Oscarsnomineringar och inga vinster, har stått bakom kameran och ger Sicario en känsla av att vara en större historia än vad den egentligen är. Arbetet med färg och skuggor är som vanligt imponerande när Deakins har filmat och det är mycket möjligt att han får en trettonde Oscarsnominering för fotot... som han sen kommer förlora till Emmanuel Lubzeki.

 

Med en imponerande ensemble, bra regi och ett tätt manus är Sicario ett måste för thrillerdiggaren. Den saknar den där sista skärpan som skickar upp den på högsta betygspinnen, men är fortfarande mycket sevärd. Och kul att Blunt fått göra något bra!

 

Betyg: 4 våldsamma gränsövergångar av 5 möjliga

Presentation

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1
2
3 4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21 22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Skitfin kultur med Blogkeen
Följ Skitfin kultur med Bloglovin'

Bloggportaler

Kultur & Historia bloggar Kultur Blogg listad på Bloggtoppen.se BloggRegistret.se Nöje och Underhållning Bloggparaden länkkatalog Favoritlistan.se 1000länkar.com - gratis länkkatalog Sverigeregistret

Senaste kommentarerna


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se