Animated Double Feature: Over The Moon & A Shaun The Sheep Movie: Farmageddon

 

Efter att ha trollbundits av årets animerade nominerade hitintills var det igår dags för de som inte tippas ha någon större chans att vinna. Därmed inte sagt att de skulle vara dåliga. Ofta hittar jag mina favoriter bland just de där produktionerna som inte hyllats till skyarna. Igår började det dock illa med kinesisk-amerikanska Over The Moon (2020).

 

Over The Moon

 

Regi: Glen Keane & John Kahrs

Manus: Audrey Wells

Medverkande: Cathy Ang, Phillipa Soo, Ken Jeong mfl.

Produktionsbolag: Glen Keane Productions/Janet Yang Productions/Netflix mfl.

År: 2020

Längd: 95 min

Land: USA/Kina

Svensk åldersgräns: Btl

IMDB: https://www.imdb.com/title/tt7488208/

 

Fei Fei växer upp med de sagor hennes mamma berättar för henne om mångudinnan Chang'e och dennas gemål, Houyi. När mamman efter en tids sjukdom dör lyckas Fei Fei ändå hitta glädje i arbetet på familjens bageri - tills den dagen då hennes pappa träffar en ny kvinna. Fast besluten att träffa mångudinnan för att få sin önskan om hennes mamma tillbaka uppfylld börjar Fei Fei bygga en raket.

Varje gång jag recenserar en animerad film för barn måste jag tänka mig tillbaka till hur jag själv skulle reagerat om jag såg den som liten. Vissa saker översätts helt enkelt inte så bra från barndom till ens vuxna jag. När jag gjorde detta tankexperiment med Over The Moon blev resultatet dock det samma - det här är en riktig skitfilm.

Tänk en valfri Pixar-film och plocka bort all charm, all karaktärdesign värd namnet och krydda den med riktigt taffliga sångnummer och du får Over The Moon. Jag gillar musikaler skarpt. Vad jag inte gillar är musikaler där alla låtarna handlar om vad karaktärerna för tillfället gör. Jämför exempelvis med öppningen till The Lion King (1994). Här är ledmotivet integrerat med historien, men slår dig inte över huvudet med vad de menar hela tiden. Istället för "it's the circle of life" skulle det i Over The Moons sätt att skriva låttexter på bli något i stil med "the monkey is carrying the lion cub up the cliff and there are a lot of animals down below.". När det musikaliska dessutom låter plastigt och massproducerat blir varje sångnummer en övning i tålamod.

Karaktärsdesignen ser ut som något katten hostat upp och sen är det manuset... det är helt enkelt uselt.Vi har sett den här storyn tusen gånger förr. "Åh nej, min familj ser inte ut som den en gång gjorde! Jag måste göra något åt saken, men på vägen lär jag mig att min förälder alltid är med mig i mina minnen" och yada-yada-yada. Som sagt, en riktig skitfilm. Betyg: 1 döda CG-ögon av 5 möjliga.

A Shaun The Sheep Movie: Farmageddon

 

Regi: Will Becher & Richard Phelan

Manus: Mark Burton  & John Brown

Medverkande: Justin Fletcher, John Sparkes, Amalia Vitale mfl.

Produktionsbolag: Aardman Animations/Amazon Prime Video/StudioCanal mfl.

År: 2019

Längd: 86 min

Land: Storbritannien/Frankrike/Belgien + ett ton andra

Svensk åldersgräns: Btl

IMDB: https://www.imdb.com/title/tt6193408/

 

Den lilla bondgården på den engelska landsbygden där fåret Shaun bor tillsammans med sina vänner får utomjordiskt besök! Staden drabbas av UFO-feber när flera i lokalbefolkningen ser något mystiskt på natthimmeln. Men allt är inte vad det verkar som och Shaun måste skydda besökaren från en organisation som säkert inte vill bjuda den på pizza direkt.

 

Jag är sjukt svag för leranimation. Det finns något så tillfredsställande med att verkligen se att det här är karaktärer och modeller som verkligen finns fysiskt och inte enbart som ettor och nollor. Därför har jag också alltid gillat Will Bechers filmer. De är lika mycket hantverk som roliga och spännande äventyr och hans stil går aldrig att ta miste på. När man dessutom blandar leranimation med science fiction-tema har man sålt mig direkt.

 

I motsats till Over The Moon är den här filmen fylld av fantasi och detaljrikedom. Becher är, skulle jag vilja påstå, världens främste leranimatör och han visar verkligen prov på det här. Bechers vana trogen talar inte karaktärerna annat än i påhittade fraser och läten. Det gör att filmen passar mycket bra för vem som helst. Det finns ingen språklig barriär och ingen anledning att vänta på en dubb. Allt berättande är visuellt och även om det inte är världens mest originella historia (det här är leranimationen av E.T. (1982)) lyser kärleken till både karaktärer och genre igenom. Referenserna är många och ofta jäkligt smarta, men ligger inte heller i förgrunden och blir ett ok för filmen att dra. Har du minsta intresse av sci-fi har du mycket kul igenkänningshumor att hämta här.

 

Farmageddon var precis vad jag behövde efter skitmackan som var Over The Moon. Där den förra var en överdrivet tillrättalagd "produkt" känns det här som en rejäl film. Och leranimation är som sagt jäkligt coolt!

 

Betyg: 4 fårastronauter av 5 möjliga

 

Regi: Matteo Garrone

Manus: Matteo Garrone & Massimo Ceccherini (efter Carlo Collodis bok)

Medverkande: Federico Ielapi, Roberto Benigni, Rocco Papaleo mfl.

Produktionsbolag: Archimede/Rai Cinema/Le Pacte mfl.

År: 2019

Längd: 125 min

Land: Italien/Frankrike/Storbritannien

Svensk åldersgräns: 7

IMDB: https://www.imdb.com/title/tt8333746/

 

Den utblottade snickaren Geppetto får idén att skapa en docka han ska turnera med, precis som han sett i den dockteater som tagit upp residens i staden. När hans skapelse, Pinocchio, svarar på tilltal förstår Geppetto att han skapat något alldeles speciellt - en levande docka. Fast med liv kommer även vilja och Pinocchio hamnar i allsköns trubbel när han blir kidnappad av dockteaterns ägare.

 

Jag tror det är svårt att hitta någon större fan av Pinocchio än Roberto Benigni. Efter sitt internationella genombrott med La vita è bella (1997) snöade han fullständigt in på historien om träpojken och släppte 2002 sin egen, totalt kalkonmässiga, version av sagan. Nu får han återvända till historien han älskar, men den här gången som Geppetto. Det är en adaption av Carlo Collodis bok som ligger mycket närmre originaltexten än tidigare versioner jag sett - på gott och ont.

 

Det är väldigt sällan jag reagerar med häpnad över makeup-effekter, men i Pinocchio är Oscarsnomineringen verkligen på sin plats. Man hade enkelt kunnat slå om till CGI och ingen hade lyft på ögonbrynen. Vad man istället gör är att skapa så minutiöst perfekta makeups att illusionen blir sjukt häftig. Visst har man bättrat på maken med lite CGI, men det är subtilt och ger filmens dockkaraktärer en väldigt levande känsla. Häftigt! Likaså är resten av produktionen snygg och Benigni gör en bra roll som Geppetto. Problemet är bara att jag inte gillar grundhistorien.

 

Historier om levande dockor går det tio på dussinet av, men det som Collodi gjorde i sin bok var att föra in en hel del satir och samhällskritik. Matteo Garrone har tagit till fasta på denna och gjort en bra mycket mörkare variant av historien de flesta av oss främst känner till från Disneys animerade dito. I viss mån kan jag förstå viljan att göra detta, men det fungerar bara delvis. Scenerna där filmen blir som mest absurd är ofta väldigt underhållande, men att kontrastera dessa sagoinslag med realism skaver betänkligt ganska ofta.

 

Sen var det det där med grundstoryn. Jag har problem med alla storys där protagonisterna är så naiva att de alltid hamnar i trubbel - om de inte åtminstone är dumsnälla. Pinocchio är bara dum. Han är inte särskilt snäll eller elak utan bara... dum. När han blir lurad för femtielfte gången kunde jag bara himla med ögonen. Samtidigt vet jag att den här filmen är inte tänkt för mig. Den är, trots sitt mörker, först och främst en barnfilm. Det är dock inte Pixar-klass på den direkt. Fint hantverk (no pun intended), men storyn känns ganska upprepande och halvdan.

 

Betyg: 2+ dockskrällen av 5 möjliga

 

Regi: Jason Woliner

Manus: Sacha Baron Cohen och ett ton fler.

Medverkande: Sacha Baron Cohen, Maria Bakalova, Tom Hanks mfl.

Produktionsbolag: Four by Two Films

År: 2020

Längd: 95 min

Land: USA/Storbritannien

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: https://www.imdb.com/title/tt13143964/

 

Seriöst? Nej, bara nej. Men man kan åtminstone... nej, åt helvete nej.

 

Betyg: 0 brutalt usla koncept och filmer av 5 möjliga

 

Linda gillar inte clowner. Därför utsatte vi henne för en film med mördarclowner från yttre rymden. Vi är snälla, jag lovar. I en märklig stad där alla tonåringarna är över 30 år anländer ett rymdskepp med ondsinta och hungriga clowner för att tunna ut beståndet av småstadsfolk. Matti och Ulf diskuterar clownporr och Linda skaffar en ärkefiende i matte paintern Mark Sullivan. Gustaf försöker hålla ihop galenskapen bäst han kan, men kommer han kunna fly undan filmens målsökande popcorn och det extremt catchiga ledmotivet? Och just det, Linda vill inte bo i en ballong. Det är lite otacksamt.

 

 

 

 

 

 

 

Best Motion Picture

 

Judas & The Black Messiah

Mank

Minari

Nomadland

Promising Young Woman

Sound Of Metal

The Father

The Trial Of The Chicago 7

Best Performance By An Actor In A Leading Role

Anthony Hopkins (The Father)

Chadwick Boseman (Ma Rainey's Black Bottom)

Gary Oldman (Mank)

Riz Ahmed (Sound Of Metal)

Steven Yeun (Minari)

Best Performance By An Actress In A Leading Role

 

Andra Day (The United States vs. Billie Holiday)

Carey Mulligan (Promising Young Woman)

Frances McDormand (Nomadland)

Vanessa Kirby (Pieces Of A Woman)

Viola Davis (Ma Rainey's Black Bottom)

Best Performance By An Actor In A Supporting Role

 

Daniel Kaluuya (Judas & The Black Messiah)

LeKeith Stanfield (Judas & The Black Messiah)

Leslie Odom Jr. (One Night In Miami...)

Paul Raci (Sound Of Metal)

Sacha Baron Cohen (The Trial Of The Chicago 7)

 

Best Performance By An Actress In A Supporting Role

 

Amanda Seyfried (Mank)

Glenn Close (Hillbilly Elegy)

Maria Bakalova (Borat Subsequent Moviefilm)

Olivia Colman (The Father)

Youn Yuh-jung (Minari)

 

Best Achievment In Directing

 

Chloé Zhao (Nomadland)

David Fincher (Mank)

Emerald Fennell (Promising Young Woman)

Lee Isaac Chung (Minari)

Thomas Vinterberg (Another Round)

Best Original Screenplay

 

Judas & The Black Messiah

Minari

Promising Young Woman

Sound Of Metal

The Trial Of The Chicago 7

Best Adapted Screenplay

 

Borat Subsequent Moviefilm

The White Tiger

Nomadland

One Night In Miami...

The Father

Best Animated Feature

 

Onward
A Shaun The Sheep Movie: Farmageddon

Soul

Over The Moon

WolfWalkers

Best International Feature

Collective (Romania)

Another Round (Denmark)

Quo Vadis, Aida? (Bosnia & Herzegovina)

Shaonian De Ni (Hong Kong)

The Man Who Sold His Skin (Tunisia)

Best Cinematography

 

Judas & The Black Messiah

Mank

News Of The World

Nomadland

The Trial Of The Chicago 7

 

Best Editing

Nomadland
Promising Young Woman

Sound Of Metal

The Father

The Trial Of The Chicago 7

 

 

Best Production Design

Ma Rainey's Black Bottom
Mank

News Of The World

Tenet

The Father

Best Costume Design

 

Emma

Ma Rainey's Black Bottom

Mank

Mulan

Pinocchio

Best Makeup & Hairstyling

 

Emma
Ma Rainey's Black Bottom

Hillbilly Elegy

Mank

Pinocchio

Best Original Score

 

Da 5 Bloods

Mank

Minari

News Of The World

Soul

 

Best Original Song

Judas & The Black Messiah (Fight For You)

Eurovision Song Contest: The Story Of Fire Saga (Husavik)

La Vita Davanti A Sé (Io Si)

One Night In Miami... (Speak Now)

The Trial Of The Chicago 7 (Hear My Voice)

 

Best Sound Editing

 

Greyhound

Mank

News Of The World

Soul

Sound Of Metal

 
Best Visual Effects

 

Love & Monsters

Mulan

Tenet

The Midnight Sky

The One And Only Ivan

Best Documentary, Short

 

A Concerto Is A Conversation

A Love Song For Latasha

Colette

Do Not Split

Hunger Ward

 

My Octopus Teacher
Collective

Crip Camp

Time

El Agente Topo

Burrow

Genius Loci

If Anything Happens I Love You

Já-Fólkið

Opera

 

Best Short Film, Live Action

Feeling Through

The Letter Room

The Present

Two Distant Strangers

White Eye

 

Regi: Maite Alberdi

Manus: Maite Alberdi

Medverkande: Sergio Chamy, Romulo Aitken, Marta Olivares mfl.

Produktionsbolag: Micromundo Producciones/Motto Pictures/Sutor Kolonko mfl.

År: 2020

Längd: 84 min

Land: Chile/USA/Tyskland/Nederländerna/Spanien

Svensk åldersgräns: Btl

IMDB: https://www.imdb.com/title/tt11394298

 

83-årige Sergio Chamy hade nog aldrig tänkt sig ett liv som hemlig agent på ålderns höst. När han blir anlitad av en detektivbyrå för att ta reda på eventuella missförhållanden på ett ålderdomshem får hans liv ny mening.

 

The Mole Agent är en ytterst problematisk dokumentär. Frågan är om det egentligen är en dokumentär eller inte? Filmteamet som följer Sergio på ålderdomshemmet anges bara som att vara där i "annat syfte". Det verkade lite märkligt när jag såg filmen och efter lite research är inte jag den ende som har noterat detta. Romulo Aitken, detektiven som anställer Sergio, har dessutom sedermera åkt fast för både knarksmuggling och "brott mot de mänskliga rättigheterna". Jag tänker därför inte ge den här filmen ett omdöme som dokumentär. Det finns för många frågetecken, för mycket skumraskaffärer och hela researchprocessen har bara lämnat mig med en dålig smak i munnen. What the hell?!

 

Animated Short Films Triple Feature: Burrow, If Anything Happens I Love You, Yes-People

 

Årets troligen sista klump med nominerade kortfilmer avhandlades igår. Tyvärr verkar det som jag inte kommer få tag i resten, däribland några favorittippade. Nåväl, igår var det den animerade kortfilmsklassen som avhandlades... och vi kan väl ge priset till Pixar igen då?

 

Skämt åsido, Pixar gör förbaskat bra film i såväl kort- som långt format. Årets bidrag, Burrow (2020), är en söt liten film om en kanin som vill gräva sig en ny jordhåla. Vart han än gräver hamnar han dock i hålor redan bebodda av allt från maskar till grävlingar. Dags att gräva djupare, tänker kaninen, men det råkar bli lite för djupt.

 

Som alltid när det gäller Pixar är animationen oklanderlig och man lyckas på sex minuter berätta en fullständig story där de lyckas få mig att bry mig om karaktärerna. Förvisso "fuskar" de lite genom att använda antropomorfa djur (läs: jag smälter direkt), men det här är riktigt bra. En tämligen blek färgpalett gör också sitt till för att ge filmen en sagobokskänsla. Finns att njuta av på Disney+ för den som är hågad!

 

Netflix ville inte vara sämre och är i tävlan med den bra mycket tyngre If Anything Happens I Love You (2020). Ett äkta par håller på att glida ifrån varandra efter dotterns död. I en kortfilm där det visuella och musiken sköter berättandet istället för dialogen får vi sedermera reda på vad som hänt.

 

Även om If Anything... har en lovvärd premiss tar det på tok för lång tid (!) för den att leverera sin emotionella pay-off. När man bara har 13 minuter på sig krävs det ett bra mycket tajtare berättande än så här. Väldigt avskalad i sin estetik, vilket filmskaparna hade kunnat göra mer med. Det är inte en dålig kortfilm, men den känns inte på samma nivå som kvällens andra två.

 

Slutligen är det kul att Island får lite uppmärksamhet i Oscarssammanhang. I sin Yes-People (2020) visar Gísli Darri Halldórsson upp en vanlig dag i ett isländskt hyreshus. Premissen är att all dialog är olika betoningar av "Yes" (eller "Ja"). Det hade enkelt kunnat bli irriterande, men jag tror att vi nordbor går igång på den här filmen främst för att den beskriver vår fåordighet väldigt väl. Den har inte gått hem alls lika bra i andra geografiska regioner tydligen så kanske är det en kulturell grej man måste ha upplevt för att uppskatta? Hur som helst hade jag riktigt roligt med Yes-People!

 

Regi: Jasmila Zbanic

Manus: Jasmila Zbanic

Medverkande: Jasna Djuricic, Johan Heldenbergh, Boris Isakovic mfl.

Produktionsbolag: Coop99 Filmproduktion/Deblokada Produkcija/Digital Cube mfl.

År: 2020

Längd: 101 min

Land: Bosnien & Hercegovina/Österrike/Nederländerna + en mängd andra.

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: https://www.imdb.com/title/tt8633462/

 

Srebrenica, sommaren 1995. Medan den serbiska armén drar fram mot staden försöker de holländska FN-styrkorna lugna innevånarna. Sanningen är att de fått order om att inte "provocera" serberna utan förhandla med dem. De har dock ett dåligt utgångsläge då de inte fått nya leveranser sedan februari och serberna är både välbeväpnade och stridserfarna. Mitt i kaoset arbetar Aida Selmanagic som tolk mellan stadens innevånare och FN-styrkorna samtidigt som hon försöker säkra sin egen familjs säkerhet.

 

De flesta krig är, om än fruktansvärda, ganska kallt logiska. Sida X vill ha något (land, resurser etc) från sida Y och stridigheter utbryter. Kriget i det forna Jugoslavien (eller "krigen" snarare) tillhör inte de mest lättförståeliga. Det finns så många märkligheter som inträffade, men samtidigt finns det en del beröringspunkter som alla kan enas om var rent åt helvete fel. Massakern i Srebrenica är en av dessa beröringspunkter. Drygt 8 000 pojkar och män avrättades i vad som med största sannolikhet är det värsta krigsbrottet i Europa sedan andra världskrigets slut.

 

En sådan historia förpliktigar. Hur gör man film av ett krigsbrott där många inblandade fortfarande är i livet? Jasmila Zbanic har lyckats. Zbanic har erfarenhet av den här typen av film innan och har även förstahandsupplevelser av kriget att dra ifrån. Den närmast dokumentära stilen i Quo Vadis, Aida? verkar till ämnesområdets fördel. Det känns som att Zbanic har fångat det totala kaos som måste ha rådit utanför FN-högkvarteret när närmre 30 000 människor ville söka skydd där.

 

Det är också viktigt att påpeka att Zbranic, sin vana trogen, inte målar ut några hjältar i den här filmen, annat än i viss mån Aida. FN-soldaterna står inför en omöjlig situation, Srebrenicas befolkning reagerar på det sätt som man förväntar sig att de ska reagera (läs: med bestörtning, som om deras liv dragits upp med rötterna) och det finns även ljusglimtar hos de serbiska styrkorna. Det är det som gör den här konflikten så komplex att skildra. Aida stöter på en gammal elev som nu står med vapen mot henne. Han frågar hur det är med henne och med hennes familj, men tittaren vet att om hon skulle försöka fly skulle han inte tveka att skjuta. Det är en absurd situation fångad på film.

 

Det enda jag i viss mån hade önskat lite mer av är kontexten av FN:s uppdrag under händelserna. Vad hade de befogenheter att göra? Hur reagerade omvärlden gällande agerandet? Det enda jag vet om detta utan att researcha vidare är att det blev en stor mängd förhör om det. I övrigt är Quo Vadis, Aida? ännu en mycket stark berättelse nominerad i kategorin bästa utländska film. Det är inte ens 30 år sedan massakern hände och den får aldrig någonsin glömmas bort.

 

Betyg: 4+ sällsamma nutidshistorier av 5 möjliga