Senaste inläggen
Regi: Simon McQuoid
Manus: Greg Russo & Dave Callaham
Medverkande: Lewis Tan, Jessica McNamee, Josh Lawson mfl.
Produktionsbolag: New Line Cinema/Atomic Monster/Broken Road Productions
År: 2021
Längd: 110 min
Land: USA
Svensk åldersgräns: 15
IMDB: https://www.imdb.com/title/tt0293429/
Cole Young är en avdankad MMA-fighter som mest fungerar som kanonmat åt nya talanger. En dag dras dock han och hans familj in i en dödlig strid, inte bara om sin egen utan hela jordens säkerhet. Tillsammans med agenterna Sonya och Jax åker Cole till ett uråldrigt tempel där han och de övriga utvalda ska tränas inför den stundande turneringen i Mortal Kombat. Samtidigt smider deras fiender planer för att se till att turneringen inte blir av alls.
Är Mortal Kombat tidernas bästa fightingspelserie? Knappast. Är det den jag spelat absolut mest? Utan tvekan. Det finns få fightingspel som är så pass tillfredsställande att spela mot polare. De senare inkarnationerna i serien tillhör bland de mest våldsamma spelen på marknaden och det är precis så jag vill att min Moral Kombat ska vara - hårtslående, ofta på gränsen till illamåendeframkallande om det inte vore för den märkliga galghumor skaparna har kultiverat sedan det begav sig på 90-talet.
På tal om 90-talet var det givetvis också då man försökte filmatisera spelet första gången... eller gångerna. Resultaten blev kitschguld om inget annat. Och det är lite det jag letar efter här - gör antingen en Mortal Kombat-film från 2021 kitschig så in i helsike eller så bloddrypande att Hem & Skola startar en kampanj i ren förskräckelse. Nu blev det... lite av varje och inget av allt.
Skådespelarna varierar från acceptabla till usla, men det är knappast för skådespelarinsatserna man ser Mortal Kombat. När man nu hade en chans att göra fightingscener med en bra mycket större budget än i tidigare versioner hade man också chansen att få dem att kännas som spelet. Alltså att med bra redigering, ljuddesign och koreografi få mig som tittare att känna varenda brusten mjälte och blodstänk. Istället är Mortal Kombat oftast riktigt tafflig i fightingen. Det känns som den har lika stor tyngd som valfri version av spelet på skiva och de två skådespelare som uppenbarligen kan slåss, Hiroyuki Sanada (Scorpion) och Joe Taslim (Sub-Zero), får alldeles för lite speltid.
I grund och botten är Mortal Kombat bara dålig fan service. Den får ett knappt godkänt betyg tack vare Sanada och Taslims fighting och Josh Lawsons porträtt av Kano. En förvisso väldigt tacksam roll att spela, men ändå kul. Resten är för lite av allt. Med en biografmarknad som inte är på fötterna efter pandemin än hade ni alla möjligheter att göra den här rullen NC-17 och inte R-rated. Missad chans där.
Betyg: 2- och om man använder temat måste man för fan skrika MORTAL KOMBAT! av 5 möjliga
Ulf är över hårspraysmolnet med en av sina favoritfilmer den här veckan. Gustaf berättar om prinsesstårtans historia eftersom någon tyckte vi var en fejkpodd för att vi inte fikade tillräckligt mycket. Den så unga Linda kämpar med referensramarna trots sitt rockintresse (hon är för evigt 29 år för övrigt!) och något så spännande som olika måttenheter avhandlas. Hur lång är egentligen en tum? Men kan Ulf fortfarande vara vän med Linda om hon tycker den här filmen är sådär? Det är ett mysterie lika stort som Stonehenge, druiderna och vad de gjorde där egentligen? Mycket rockhistoria blir det! Cameo från Siewert Öholm!
I veckans avsnitt får vi följa med när Kurt-Thomas bråkar med länsman i en avlägsen socken! Nej, vänta, Kurt Thomas heter han visst. Fan, det hade förhöjt filmen ytterligare om den var på pilsnerfilmssvenska! Gustaf, Ulf och Matti får lära sig betydelsen av "double blackmail" och motvilliga hockeyfrillor. Varför man anlitar en olympisk gymnast för att bli hemlig agent? Vem kan annars volta som Kurt-Thomas? Han må inte vara den skarpaste gymnasten i lådan - mer av en sked - men han ser jävligt spännig ut i tights! Det är allt som räknas. Yakmala!
And The Winners Are... Samtliga Oscarsvinnare 2021
Best Short Film - Live Action: Two Distant Strangers
Best Short Film - Animated: If Anything Happens I Love You
Best Documentary - Short Subject: Colette
Best Documentary - Feature: My Octopus Teacher
Best Achievement In Visual Effects: Tenet
Best Achievement In Sound: Sound Of Metal
Best Achievement In Music Written For Motion Pictures - Song: Fight For You (Judas & The Black Messiah)
Best Achievement In Music Written For Motion Pictures - Score: Soul
Best Achievement In Makeup & Hairstyling: Ma Rainey's Black Bottom
Best Achievement In Costume Design: Ma Rainey's Black Bottom
Best Achievement In Production Design: Mank
Best Achievement In Editing: Sound Of Metal
Best Achievement In Cinematography: Mank
Best Animated Feature: Soul
Best Foreign Language Film Of The Year: Another Round (Denmark)
Best Writing, Screenplay Based On Material Previously Produced Or Published: The Father
Best Writing, Screenplay Written Directly For The Screen: Promising Young Woman
Best Achievement In Directing: Chloé Zhao (Nomadland)
Best Performance By An Actress In A Supporting Role: Youn Yuh-jung (Minari)
Best Performance By An Actor In A Supporting Role: Daniel Kaluuya (Judas & The Black Messiah)
Best Performance By An Actress In A Leading Role: Frances McDormand (Nomadland)
Best Performance By An Actor In A Leading Role: Anthony Hopkins (The Father)
Best Motion Picture Of The Year: Nomadland
Skitfinkulturs facit: 18/24 = 75% (BAH!)
Då var det dags igen! De flesta filmerna sedda och betygsatta. Som jag brukar tippar jag alltid galan. Nedan hittar ni den jag tror kommer vinna i fetstil och den jag vill ska vinna i kursivstil. Ofta, men inte alltid, tangerar dessa varandra. Mest noterbart i år är de extremt starka klasserna Bästa Kvinnliga Huvudroll och Bästa Icke-Engelskspråkiga Film. Det var länge sedan det var så jäkla tuff konkurrens där. Den enda film jag omvärderat under resans gång är dokumentären My Octopus Teacher. Det är mycket sällan jag går tillbaka och ändrar ett betyg för en film, men det där 4+ som jag gav den blir en rak 5:a. Den vägrar lämna mig, vilket brukar vara tecknet på en riktigt bra film.
Jag har ju gjort det här i några år nu. Nedan följer mitt facit:
2012: 75%
2013: 63%
2014: 88%
2015: 79%
2016: 75%
2017: 66%
2018: 79%
2019: 75%
2020: 83%
Blir i år första året över 90%? Den som lever får se!
Best Motion Picture
Best Performance By An Actor In A Leading Role
Chadwick Boseman (Ma Rainey's Black Bottom)
Best Performance By An Actress In A Leading Role
Andra Day (The United States vs. Billie Holiday)
Carey Mulligan (Promising Young Woman)
Vanessa Kirby (Pieces Of A Woman)
Viola Davis (Ma Rainey's Black Bottom)
Best Performance By An Actor In A Supporting Role
Daniel Kaluuya (Judas & The Black Messiah)
LeKeith Stanfield (Judas & The Black Messiah)
Leslie Odom Jr. (One Night In Miami...)
Sacha Baron Cohen (The Trial Of The Chicago 7)
Best Performance By An Actress In A Supporting Role
Maria Bakalova (Borat Subsequent Moviefilm)
Best Achievment In Directing
Emerald Fennell (Promising Young Woman)
Thomas Vinterberg (Another Round)
Best Original Screenplay
Best Adapted Screenplay
Best Animated Feature
Onward
A Shaun The Sheep Movie: Farmageddon
Best International Feature
Quo Vadis, Aida? (Bosnia & Herzegovina)
The Man Who Sold His Skin (Tunisia)
Best Cinematography
Best Editing
Nomadland
Promising Young Woman
Best Production Design
Best Costume Design
Emma
Best Makeup & Hairstyling
Best Original Score
Best Original Song
Judas & The Black Messiah (Fight For You)
Eurovision Song Contest: The Story Of Fire Saga (Husavik)
La Vita Davanti A Sé (Io Si)
One Night In Miami... (Speak Now)
The Trial Of The Chicago 7 (Hear My Voice)
Best Sound Editing
Best Visual Effects
The One And Only Ivan
Best Documentary, Short
Hunger Ward
Genius Loci
If Anything Happens I Love You
Best Short Film, Live Action
Feeling Through
The Letter Room
White Eye
Regi: Derek Tsang
Manus: Wing-Sum Lam & Yuan Li
Medverkande: Dongyu Zhou, Jackson Yee, Fang Yin mfl.
Produktionsbolag: Shooting Pictures/China Wit Media/Tianijn Xiron Entertainment mfl.
År: 2019
Längd: 135 min
Land: Kina/Hong Kong
Svensk åldersgräns: Ej bedömd, troligen 15
IMDB: https://www.imdb.com/title/tt9586294/
Under förberedelserna till antagningsproven för universitetet hoppar eleven Hu Xiaodie till sin död från skolans högsta våning. Eller gör hon det? Hennes enda "vän" (mer eller mindre), Chen Nian, blir snart offer för Xiaodies plågoandar som gjorde hennes skolgång till ett helvete. En kväll räddar hon av en slump den småkriminelle Xiao Bei undan en än värre misshandel än han redan fått. Medans proven drar allt närmre blir Nians och Beis förhållande till varandra allt djupare och Nian får finna sig i att hon fått en beskyddare.
Som lärare är det alltid intressant att se filmer som utspelar sig i andra skolsystem än det svenska. Många av de asiatiska skolsystemen är som bekant notoriskt hårda och så även det som skildras i Better Days. Filmen gör en ansats att behandla mobbningproblematik rent generellt och gör det på ett väldigt brutalt och jordnära sätt. Problemet är bara att fokuset skiftar lite för långt åt förhållandet mellan Nian och Bei och vad detta mynnar ut i.
Dongyu Zhou och Jackson Yee är jättebra i huvudrollerna, men det är framförallt en annan skådespelare jag kommer lägga på minnet, Ye Zhou som mobbargängets ledare Wei Lai. Hon är så sjukt obehaglig och har verkligen ingen ånger i vad hon utsätter andra för så länge hon inte själv hamnar i trubbel. En tvättäkta psykopat vars porträtt ändå inte blir överdrivet.
Det skiftande fokuset (och sedermera ihopknytandet) av manuset gör dock inte filmen några tjänster. Framförallt blir den på tok för lång. Här finns material för kanske 100 minuter riktigt bra film, men Derek Tsang har valt att dra ut på berättelsen en halvtimme till. Det är absolut ingen dålig film som så, men i jämförelse med resten av de nominerade i år är det den klart svagaste. Med lite om- och nedklippning hade det kunnat bli så mycket bättre.
Betyg: 3 benhårda skolor av 5 möjliga
Regi: Kaouther Ben Hania
Manus: Kaouther Ben Hania
Medverkande: Yahya Mahayni, Dea Liane, Monica Bellucci mfl.
Produktionsbolag: Twenty Twenty Vision Filmproduktion GmbH/Kwassa Films/Laika Film & Television mfl.
År: 2020
Längd: 104 min
Land: Tunisien/Frankrike/Belgien/Tyskland/Sverige/Turkiet
Svensk åldersgräns: 11
IMDB: https://www.imdb.com/title/tt10360862/
Sam Ali tvingas fly från Syrien redan innan inbördeskriget startar då han uttryckt lite tankar och idéer han inte skulle ha gjort offentligt. Helst av allt skulle han vilja inleda ett förhållande med den vackra Abeer, men då Sam är flykting i Libanon och Abeer mer eller mindre tvingas in i ett äktenskap som diplomathustru i Bryssel ser det inte särskilt ljust ut. En dag får dock Sam ett lika absurdt som lockande erbjudande - bli ett "levande konstverk" så kan du åka som en "vara" över gränserna och inte som en person. Var dock försiktig med vad du skriver på...
Ok, I'm calling it - årets startfält i Bästa utländska film kan vara det bästa jag sett. Visserligen har jag en film kvar imorgon, men om det inte är något i hästväg uselt har kategorin i år bjudit på idel toppbetyg. I huvudsak tunisiska The Man Who Sold His Skin är en lika aktuell som absurd historia med lysande skådespel och en skopa svart humor.
Yahya Mahayni bär rollen som Sam med bravur. Framförallt har Kaouther Ben Hania skrivit honom väldigt mänsklig. Han kanske inte gör de "rätta" sakerna alla gånger, men han har alltid hjärtat på rätta stället, felar och snubblar, men är i regel en protagonist man verkligen känner för. Hans kemi med den undersköna Dea Liane (Abeer) är också en av filmens höjdpunkter. I ytterligare två bra roller ser vi Koen De Bouw som den Mefistofeles-liknande kostnären Jeffrey och min gamla favorit Monica Bellucci i rollen som hans partner, Soraya.
Skådespelet i all ära så är det ändå Kaouther Ben Hanias manus som är den riktigt stora behållningen av The Man Who Sold His Skin. Som en version av Ruben Östlunds The Square (2017) på en mer basal och påtaglig nivå lyckas den här filmen ta konstvärldens dilemman och väva in den med en av vår tids stora kriser - människor i fångenskap om det så är för sina åsikter, sitt ursprungs eller sina traditioners skull. Eller som Jeffrey uttrycker det i filmen: "Paradoxalt nog kan vi låta Sam resa mellan länder genom att göra honom till en vara. Varor flyttas enklare än människor i dagens samhälle.". Är det slaveri? Livegenskap? Fri vilja? Allt och inget? Det är upp till tittaren att bestämma. Kanske är det lite av allt? Dessa esoteriska frågeställningar kontasteras mot den väldigt raka kärlekshistorien mellan Sam och Abeer. Slutresultatet blir en komplett film som både kan ses som den är och har djupare och mycket problematiska frågeställningar. Lysande!
Betyg: 5 bokstavliga ryggtavlor av 5 möjliga
Regi: Michael Matthews
Manus: Brian Duffield & Matthew Robinson
Medverkande: Dylan O'Brien, Jessica Henwick, Michael Rooker mfl.
Produktionsbolag: Paramount Pictures/Entertainment One/21 Laps Entertainment
År: 2020
Längd: 109 min
Land: Kanada/USA
Svensk åldersgräns: 11
IMDB: https://www.imdb.com/title/tt2222042/
Joel Dawson säger att han hade en helt vanlig uppväxt... tills världen gick under. När jorden hotades av en asteroid stor nog att slå ut allt liv tog planetens regeringar beslutet att bomba den med allt de hade och hoppas på det bästa. Asteroiden försvann, men strålning och kemikalier gjorde att världen plötsligt fick en insektspopulation som kunde växa till enorma proportioner. Sedan dess har de få överlevande bott i skyddsrum och mest haft kontakt med varandra via radio. Joel beslutar sig dock för att ta sig de 15 milen till kusten för att återförenas med sin flickvän från sju år sedan. Det är bara det att Joel inte har en suck om hur man överlever på ytan...
Jäklar vad jag behövde detta! Efter några dagars halvdana filmer var Love & Monsters en riktig fyrverkeripjäs till äventyrsfilm. Brian Duffield & Matthew Robinson hämtar friskt från mer kända äventyrs- och science fiction-filmer, men gör det på samma sätt som Stranger Things (2016) gör det - hyllning och inspiration istället för plagiat. Tänk monsterdesignen från Starship Troopers (1997) blandat med valda delar från Zombieland (2009) och du kommer rätt nära sanningen.
Inget av detta skulle dock funkat utan Dylan O'Brien. O'Brien har den där kvaliteten som ett fåtal skådespelare har - att framstå som älskvärd och mänsklig även i de mest intensiva actionsekvenser. Han är en perfekt everyman eftersom hans okunskap om världen utanför tangerar tittarens egen. De hade enkelt kunnat göra honom till en råtönt genom att överspela på hans benägenhet att "frysa" vid farliga situationer, men i och med att han kämpar för att bli bättre får tittaren direkt sympati för honom. Kombinera detta med en bra supporting cast där framförallt Michael Rooker gör en kul roll och Love & Monsters blir ett ytterst välspelat actionäventyr. De har till och med castat världens bästa hund, Boy. Om en film har en bra hund är jag såld direkt och Boy är absolut bland de bästa fyrbenta vännerna på länge.
Det enda jag har att anmärka på är att sista akten känns lite stressad. Jag skulle vilja ha den här filmen kanske 20 minuter längre, men helst av allt vill jag ha en uppföljare! Det är en imponerande värld med lika imponerande specialeffekter som regissör Michael Matthews har varit med och byggt upp. Det finns tillräckligt många äckliga creepy crawlies i naturen så att enorma versioner av dem ofta blir grymt häftiga.
Love & Monsters är actionäventyr med hjärta. Det kanske inte är världens smartaste film direkt, men så förbaskat älskvärd att jag bara vill ha mer!
Betyg: 4+ good boys av 5 möjliga
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 |
4 | 5 |
6 |
||||
7 | 8 |
9 | 10 |
11 |
12 |
13 |
|||
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
|||
21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
|||
28 |
|||||||||
|