Senaste inläggen

Av Ulf - Lördag 25 feb 14:39

 

 

Oscarsgalan 2017: Skitfinkultur tippar galan

 

Dags att tippa! Fetstil innebär att jag tror att filmen ifråga kommer vinna. Kursivstil innebär att jag tycker att filmen borde vinna. Ofta är de en och samma, men inte alltid. Facit publiceras tidigt måndag morgon.

 

 

Best Motion Picture


Arrival

Fences

Hacksaw Ridge

Hell Or High Water

Hidden Figures

La La Land

Lion

Manchester By The Sea

Moonlight

 

 

Best Performance By An Actor In A Leading Role


Casey Affleck (Manchester By The Sea)

Denzel Washington (Fences)
Ryan Gosling (La La Land)
Viggo Mortensen (Captain Fantastic)

Andrew Garfield (Hacksaw Ridge)

Tom Hanks (Sully)

 

 

Best Performance By An Actress In A Leading Role


Emma Stone (La La Land)

Natalie Portman (Jackie)

Meryl Streep (Florence Foster Jenkins)
Isabelle Huppert (Elle)
Ruth Negga (Loving)

 

Best Performance By An Actor In A Supporting Role


Jeff Bridges (Hell Or High Water)

Mahershala Ali (Moonlight)
Dev Patel (Lion)
Michael Shannon (Nocturnal Animals)

Lucas Hedges (Manchester By The Sea)


Best Performance By An Actress In A Supporting Role


Viola Davis (Fences)

Naomie Harris (Moonlight)
Nicole Kidman (Lion)
Octavia Spencer (Hidden Figures)

Michelle Williams (Manchester By The Sea)

 


Best Achievment In Directing


Arrival (Denis Villeneuve)

Hacksaw Ridge (Mel Gibson)
La La Land (Damien Chazelle)
Manchester By The Sea (Kenneth Lonergan)

Moonlight (Barry Jenkins)


Best Original Screenplay


Hell Or High Water

La La Land

The Lobster

Manchester By The Sea

20th Century Women

 

Best Adapted Screenplay


Moonlight

Lion
Hacksaw Ridge
Arrival

Fences

Hidden Figures

 

Best Animated Feature


Kubo & The Two Strings

Moana

The Red Turtle

Zootopia

My Life As Courgette



Best Foreign Language Film


A Man Called Ove  (Sweden)

Land Of Mine (Denmark)
The Salesman (Iran)
Toni Erdmann (Germany)

Tanna (Australia)


Best Cinematography


Arrival

La La Land
Moonlight
Lion

Silence


Best Editing

 

Arrival

Hacksaw Ridge
Hell Or High Water
La La Land

Moonlight


Best Production Design


Arrival

Fantastic Beasts And Where To Find Them
Hail Caesar!
La La Land

Passengers


Best Costume Design


Allied
Florence Foster Jenkins

Fantastic Beasts And Where To Find Them

Jackie

La La Land



Best Makeup & Hairstyling


A Man Called Ove

Star Trek Beyond
Suicide Squad

 

Best Original Score


Jackie

Moonlight

Passengers

La La Land

Lion


Best Original Song


"Audition (The Fools Who Dream)" (La La Land)

"Can't Stop The Feeling" (Trolls)
"City Of Stars" (La La Land)
"How Far I'll Go" (Moana)

"The Empty Chair" (Jim: The James Foley Story)

 


Best Sound Mixing


Arrival

Hacksaw Ridge

La La Land

Rouge One: A Star Wars Story

13 Hours: The Secret Soldiers Of The Benghazi

 

Best Sound Editing


Arrival

Hacksaw Ridge

La La Land

Rouge One: A Star Wars Story

Deepwater Horizon


Best Visual Effects


Rouge One: A Star Wars Story

The Jungle Book

Doctor Strange

Kubo & The Two Strings

Deepwater Horizon

 

Best Documentary, Short


Extremis

Watani: My Homeland

4.1 Miles
Joe's Violin
The White Helmets

 


Best Documentary, Feature

 

Fire At Sea
I Am Not Your Negro
Life, Animated

O.J.: Made In America

13th

 
 
Best Short Film, Animated

 

Blind Vaysha

Borrowed Time
Pear Cider & Cigarettes

Pearl

Piper

 

Best Short Film, Live Action

 

Ennemis Intérieurs

La Femme Et Le TGV
Silent Nights

Sing

Timecode

ANNONS
Av Ulf - Fredag 24 feb 20:15

 

 

Oscarsgalan 2017: Veckans uppdatering av listan

 

 

 

Best Motion Picture


Arrival

Fences

Hacksaw Ridge

Hell Or High Water

Hidden Figures

La La Land

Lion

Manchester By The Sea

Moonlight

 

 

Best Performance By An Actor In A Leading Role


Casey Affleck (Manchester By The Sea)

Denzel Washington (Fences)
Ryan Gosling (La La Land)
Viggo Mortensen (Captain Fantastic)

Andrew Garfield (Hacksaw Ridge)

Tom Hanks (Sully)

 

 

Best Performance By An Actress In A Leading Role


Emma Stone (La La Land)

Natalie Portman (Jackie)

Meryl Streep (Florence Foster Jenkins)
Isabelle Huppert (Elle)
Ruth Negga (Loving)

 

Best Performance By An Actor In A Supporting Role


Jeff Bridges (Hell Or High Water)

Mahershala Ali (Moonlight)
Dev Patel (Lion)
Michael Shannon (Nocturnal Animals)

Lucas Hedges (Manchester By The Sea)


Best Performance By An Actress In A Supporting Role


Viola Davis (Fences)

Naomie Harris (Moonlight)
Nicole Kidman (Lion)
Octavia Spencer (Hidden Figures)

Michelle Williams (Manchester By The Sea)

 


Best Achievment In Directing


Arrival (Denis Villeneuve)

Hacksaw Ridge (Mel Gibson)
La La Land (Damien Chazelle)
Manchester By The Sea (Kenneth Lonergan)

Moonlight (Barry Jenkins)


Best Original Screenplay


Hell Or High Water

La La Land

The Lobster

Manchester By The Sea

20th Century Women

 

Best Adapted Screenplay


Moonlight

Lion
Hacksaw Ridge
Arrival

Fences

Hidden Figures

 

Best Animated Feature


Kubo & The Two Strings

Moana

The Red Turtle

Zootopia

My Life As Courgette



Best Foreign Language Film


A Man Called Ove  (Sweden)

Land Of Mine (Denmark)
The Salesman (Iran)
Toni Erdmann (Germany)

Tanna (Australia)


Best Cinematography


Arrival

La La Land
Moonlight
Lion

Silence


Best Editing

 

Arrival

Hacksaw Ridge
Hell Or High Water
La La Land

Moonlight


Best Production Design


Arrival

Fantastic Beasts And Where To Find Them
Hail Caesar!
La La Land

Passengers


Best Costume Design


Allied
Florence Foster Jenkins

Fantastic Beasts And Where To Find Them

Jackie

La La Land



Best Makeup & Hairstyling


A Man Called Ove

Star Trek Beyond
Suicide Squad

 

Best Original Score


Jackie

Moonlight

Passengers

La La Land

Lion


Best Original Song


"Audition (The Fools Who Dream)" (La La Land)

"Can't Stop The Feeling" (Trolls)
"City Of Stars" (La La Land)
"How Far I'll Go" (Moana)

"The Empty Chair" (Jim: The James Foley Story)

 


Best Sound Mixing


Arrival

Hacksaw Ridge

La La Land

Rouge One: A Star Wars Story

13 Hours: The Secret Soldiers Of The Benghazi

 

Best Sound Editing


Arrival

Hacksaw Ridge

La La Land

Rouge One: A Star Wars Story

Deepwater Horizon


Best Visual Effects


Rouge One: A Star Wars Story

The Jungle Book

Doctor Strange

Kubo & The Two Strings

Deepwater Horizon

 

Best Documentary, Short


Extremis

Watani: My Homeland

4.1 Miles
Joe's Violin
The White Helmets

 


Best Documentary, Feature

 

Fire At Sea
I Am Not Your Negro
Life, Animated

O.J.: Made In America

13th

 
 
Best Short Film, Animated

 

Blind Vaysha

Borrowed Time
Pear Cider & Cigarettes

Pearl

Piper

 

Best Short Film, Live Action

 

Ennemis Intérieurs

La Femme Et Le TGV
Silent Nights

Sing

Timecode

ANNONS
Av Ulf - Fredag 24 feb 20:00

   


Oscarsgalan 2017: Duo: Star Trek Beyond och 20th Century Women

 

Den som läser bloggen regelbundet vet att jag inte nog kan uttrycka den avsmak jag känner för rebooten på min favorit-science-fiction-franchise genom alla tider, Star Trek. Vanligtvis skulle jag inte rört vid Star Trek Beyond med tång. Nu råkar den vara nominerad och favorittippad i en Oscarskategori så jag fick bita i den bittra äpplet. Men nej, jag tänker inte ödsla mer tid på det här monstrumet till film. Alla vet att jag kommer såga den längs warpgondolerna. Efter söndag existerar inte den här filmen i mitt minne, om jag så ska dricka en allgalaktisk gurgelbrännare för att tappa både minne och förstånd. Inget betyg. Den här filmen finns inte.

 

 

Sist ut i min Oscarsbevakning är Mike Mills självbiografiska 20th Century Women, delvis baserad på hans egen uppväxt i södra Kalifornien mot slutet av 1970-talet. Lucas växer upp i ett hus fullt med kvinnor. Hans mamma, Dorothea, är orolig att hon har ett för nära förhållande till sin son och ber Lucas något äldre kvinnliga vänner (som bor hos dem då och då) att ta honom under deras vingar och i viss mån "uppfostra" honom.

 

Jag hade ingen aning om vad jag hade att vänta mig av 20th Century Women. Mike Mills har inte imponerat nämnvärt tidigare, men det här är en väldigt välberättad historia som egentligen inte har någon central konflikt. Det är en uppväxtskildring, ja, men framförallt handlar det om människor vilse i tillvaron oavsett ålder. Annette Bening och Greta Gerwig stjäl showen som Dorothea respektive punkfotografen Abbie. Just den tidiga punkscenen spelar stor betydelse för Lucas och klubbarna runt om Los Angeles blir det förlovade landet.

 

20th Century Women är en bra film som vägrar lyfta. Här behövs något mer. Manuset är som sagt välskrivet, skådespelarna gör bra ifrån sig och regin är även den av hög klass. Kanske behövs det lite mer konflikt ändå för att det här ska fungera fullt ut? Ändå sevärt och igenkänningsfaktorn i vissa scener är väldigt hög. Betyg: 3 punkpionjärer av 5 möjliga.

 

 

Imorgon avslutar jag rapporteringen inför Oscarsgalan 2017 med min sedvanliga tipsrad. Vinnarna presenteras direkt efter galans slut, även det som vanligt. Vissa filmer har jag helt enkelt inte hunnit med att recensera. Sånt är livet. Jag önskar att det här vore min heltidssysselsättning. Då hade jag kunnat fila lite på mina texter och inte bara spotta ur mig dem på löpande band. Nåja, film är fortfarande kul. Hoppas ni också tycker det!

 

Av Ulf - Torsdag 23 feb 17:45

   


Oscarsgalan 2017: Trio 3: Land Of Mine, Tanna, Fire At Sea

 

Den här posten var till en början tänkt att avhandla de tre kvarvarande filmerna nominerade till bästa utländska film. Det visade sig tyvärr att den iranska The Salesman (2016) bara hade fått textning de första 80 minuterna på min kopia. Således utgår denna film från Oscarsbevakningen. Det är tråkigt, inte minst eftersom den ligger bra till för att vinna. Om du hade frågat mig för några veckor sedan skulle jag sagt att den inte hade haft en suck i slutstriden. Sedan dess har Trumps diverse politiska utspel gett filmen rejält med draghjälp och det kan mycket väl fälla avgörandet i en för i år mycket oviss kategori. I sådana fall kommer klagomål höjas om att galan blivit för politisk. Galan har alltid varit politisk. Det är du som blivit äldre och klok nog att se fler beröringspunkter med verkligheten.

 

Modern politik åsido fokuserar Danmarks bidrag till bästa utländska film, Land Of Mine (Under sandet), på ett kapitel i dansk historia de troligen helst vill glömma. Just därför är det viktigt att berätta om händelserna efter den tyska ockupationen av Danmark som slutade i maj 1945. Den danska västkusten hade långt många fler landminor än resterande ockuperade kustremsor. För att rensa upp de närmre 2,2 miljoner minorna tvångsrekryterades tyska soldater till arbetet. I många fall rörde det sig inte om härdade veteraner utan om de ibland knappt tonåriga pojkar som blev Hitlers sista desperata halmstrå till arméförstärkningar. Det här är historien om en av dessa grupper.

 

Martin Zandvliet har skrivit och regisserat en av de mest gripande filmer om andra världskriget jag sett på mycket länge. Dels är det inte många filmer som utmålar de allierade segermakterna som dehumaniserande svin och dels är det som sagt en skamlig historia som inte får glömmas. Roland Møller är lysande i rollen som sergeant Carl Rasmussen som är pojkarnas danska befäl. Han slits mellan att följa order och att se pojkarna som människor, men det blir aldrig de stora gesterna han gör det med.

 

Samtliga ungdomsskådespelare är bra de med, men det som framförallt är drabbande är den suspens som Zandvliet bygger upp. I de flesta filmer där landminor figurerar kan man räkna ut exakt när det kommer smälla. Så är det inte i Land Of Mine. Flertalet gånger under filmen kom explosionerna som totala överraskningar och därmed blev de också väldigt effektiva för mig som tittare. Land Of Mine tvingar fram en spänning som den sedan inte släpper. Det är ett lysande stycke film som befäster Danmarks dominanta position som det främsta filmlandet i Norden. Betyg: 4+ strandremsor av 5 möjliga.

 

 

Från Danmark är steget väldigt långt till den australiensisk-vanuatuanska samproduktionen Tanna. Två stammar på ön Tanna har varit i konflikt med varandra så länge de kan minnas. Efter att den ena stammens medicinman blir överfallen och dödad stundar krig. Man lyckas dock komma till en kompromiss. Ett giftermål stammarna emellan ska förhindra mer blodspillan. När kvinnan som ska bli bortgift, Wawa, istället förälskar sig i en man i sin egen stam uppstår således problem som kan få ödesdigra konsekvenser.

 

I och med Tanna kan jag kryssa av Vanuatu som blankt land på min filmkarta. Det är en mycket naturskön ö i Stilla Havet som jag främst kände till sedan innan på grund av deras legendariskt dåliga fotbollslandslag. Och ja, Tanna är vackert filmad med en nästintill dokumentär känsla. Det är dock också det bästa med filmen. Manuset är en variant på den klassiska sagan om förbjuden kärlek som vi sett tusentals gånger förr. Att den är satt på en vacker ö istället för exempelvis i Verona gör den inte särskilt nydanande. Detta i kombination med att skådespelarna, alla glada amatörer, i regel inte kan spela alls gör Tanna till en besvikelse och tog en nomination från den fantastiska Elle (2016). Betyg: 2- springa fort som fan genom regnskogen-filmer av 5 möjliga.

 

 

 

Fire At Seaär den sista av de nominerade långfilmsdokumentärerna jag fått tag i. Den italienska ön Lampedusa har sedan länge varit en av de främsta anhalterna för folk som flyr över Medelhavet. Gianfranco Rosi har följt det dagliga livet på ön.

 

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om Fire At Sea. Det är en långsamt berättad betraktelse över ett litet samhälle som tar emot enorma mängder flyktingar. Problemet är att vi knappt får lära känna någon av de flyende. De blir en ansiktslös massa. Jag skulle mycket hellre ha sett att man fokuserade på en eller några familjer så att vi hade kunnat få deras historier. Om man jämför med det desperata berättandet i några av de dokumentärer i kortfilmsklassen som berättar om samma ämne är det här tyvärr inte särskilt bra. Det finns ingen riktig röd tråd att ta fasta på och människoödena skildras av och till ganska klumpigt. Avsaknaden av kontext är också ett problem. Det är inte "bara" flyktingkrisen i Syrien det handlar om utan Lampedusa får ta emot asylsökande från en mängd länder. Således är behovet av kontext stort. Den klart svagaste nominerade i dokumentärklassen. Betyg: 2 fast jag blev sugen på pasta av 5 möjliga.

Av Ulf - Onsdag 22 feb 21:15

 


Regi: Theodore Melfi

Manus: Allison Schroeder & Theodore Melfi (baserat på Margot Lee Shetterlys roman)

Medverkande: Taraji P. Henson, Octavia Spencer, Janelle Monáe mfl.

Produktionsbolag: Levantine Films/Chernin Entertainment/Fox 2000 Pictures

År: 2016

Längd: 127 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: Btl.

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt4846340/

 

När NASA hamnar efter i rymdkapplöpningen mot Sovjetunionen får tre briljanta unga matematiker chansen att visa framfötterna. Det blir en utmaning för Dorothy Vaughan, Mary Jackson och Katherine Johnson som inte bara måste slå sig in i en totalt mansdominerad värld utan också kämpa för att de ska få chansen trots att de råkar afroamerikaner.

 

Hidden Figures är verkligen en högtidsstund för mig. Jag är väldigt intresserad av rymdutforskning i allmänhet och att få detta kombinerat med en historia om kunskapens makt är både underhållande och inspirerande. Vaughan, Jackson och Johnson bekräftade den gamla devisen om att du är tillräckligt bra på något så kan du också göra dig oumbärlig.

 

Trion i huvudrollerna, Taraji P. Henson, Octavia Spencer och Janelle Monáe är samtliga bra, men jag väljer hellre Henson framför akademins nominerade i Spencer. Henson har dels en större roll och uppvisar en större utveckling i sitt spel än Spencer. Nåja, båda är mycket bra. Monáe kommer lite på efterkälken med sin roll, men det är också för att hon inte riktigt har lika mycket att arbeta med som de två andra. Bland de andra rollerna märks en förvånansvärt bra Kevin Costner och Jim Parsons som den styvnackat ambitiöse kontorschefen. Även Mahershala Ali är med på ett hörn och befäster att han hade ett riktigt bra 2016.

 

Jag har dock stora problem med användandet av musik i den här filmen. Det är en salig blandning mellan tidstypiskt och "hipp" modern musik. Det skär sig rejält emellanåt. Jag hade också gärna sett att man trimmade manuset lite. Som så mycket annat nominerat till Oscars i år är Hidden Figures något för lång. Ungefär 20 minuter hade med lätthet kunnat skäras bort och ändå kunnat berätta alla viktiga aspekter i historien.

 

Hidden Figures rekommenderas dock till alla som är intresserade av rymdfärder eller amerikansk historia. Det här är helt enkelt en mycket bra film utan att vara lysande. Gott så!

 

Betyg: 4 badrumslopp av 5 möjliga

Av Ulf - Onsdag 22 feb 17:30

 

Regi:  Stephen Frears

Manus: Nicholas Martin

Medverkande: Meryl Streep, Hugh Grant, Simon Helberg mfl.

Produktionsbolag: Qwerty Films/Pathé Pictures International/BBC Films

År: 2016

Längd: 111 min

Land: Storbritannien

Svensk åldersgräns: Btl.

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt4136084/

 

Den rika arvtagerskan Florence Foster Jenkins drömde i sin ungdom om att bli konsertpianist. Dessvärre satte en handskada stopp för drömmen, men kärleken till musiken levde kvar. Florence ger utsålda konserter för stående ovationer New York runt som operasopran. Det är bara det att Florence inte ens kan träffa en ton rätt. Skyddad av sin nye make inser Florence inte att hon är en värdelös sångerska - och hon vill fylla allt större konsertsalar...

 

Den sanna historien om Florence Foster Jenkins är bara så bisarr att det förr eller senare skulle komma en film baserad på hennes liv. Till allra största del tar den också de verkliga händelserna och låter dem tala för sig själva. Florence liv var ett bevis på att pengar kan köpa allt utom talang. De kan dock köpa dig inbillad talang.

 

Meryl Streep fick sin 20:e Oscarsnominering med den här filmen och även om inte alla nomineringar har varit helt välförtjänta skulle jag säga att det är det den här gången. Att låtsassjunga falskt kan vem som helst göra, men det fantastiska med Streeps uppträdanden i filmen är att det ibland nästan är bra, för att i nästa sekund bli så surt som en not bara kan bli. Jag har tämligen gott gehör och vissa scener i filmen var direkt plågsamma att lyssna på. Tack och lov var det på ett underhållande sätt.

 

Även Simon Helberg, främst känd från The Big Bang Theory (2007), gör en bra roll som Florence pianist Cosmé McMoon och visar här att han absolut kan spela annat än sin paradroll från nämnda tv-serie. Tyvärr är också Hugh Grant med. Bara jag skrev hans namn nu så undslapp jag mig en suck jag inte kunde stoppa. Jag avskyr Grants skådespel. Han har alltid ett självgott flin och stammar fram sina repliker. Han lyckas dock klara sig relativt bra i den här filmen. Han stör åtminstone inte.

 

Det som sänker Florence Foster Jenkins för mig är det låga tempot. Det finns ingen anledning att den här filmen ska vara 111 minuter lång. Klipp bort 20 minuter och du har en helt okej film. Nu blir det mest långdraget på sina ställen. Vi fattar, hon sjunger dåligt, okej? Ett gäng scener funkar bra, men som helhet är det en film som kommer vara bortglömd om några månader. Är du ett fanatiskt Meryl Streep-fan kan det vara värt att kolla in.

 

Betyg: 2+ falska toner av 5 möjliga

Av Ulf - Onsdag 22 feb 12:00

 


Oscarsgalan 2017: Kortfilmer, animerade och live action

 

Den enda gången om året jag använder Itunes är när tjänsten släpper de nominerade kortfilmerna till försäljning omkring en vecka innan galan går av stapeln. Det finns en anledning till att jag bara använder Itunes en gång per år - ett klumpigare och mer tungrott program för film får man leta efter! Det skulle jag bli plågsamt varse om igår. Jag hade köpt ett paket med de nominerade spelfilmerna som alla utom en kom från länder vars språk jag inte talar. Det vore i vanliga fall bara kul, men utan engelsk text kan det bli lite svårt. Hittade till sist tysk text i inställningarna, vilket jag klarade mig på, men seriöst, Apple, ni säljer ett internationellt paket utan engelsk textning?

 

Hur som helst, de nominerade live action-kortfilmerna var i regel bättre än sina animerade motsvarigheter i år. Den danska Silent Nights (2016) var något svagare än sina medtävlanden, men annars var det höga betyg rakt igenom. Mina två favoriter var den spanska Timecode (2016) samt den schweiziska La Femme Et Le TSV (2016). 

 

Den förstnämnda handlar om hur två vakter i ett stort parkeringskomplex började skicka "meddelande" till varandra under sina respektive skift. Jag vill inte avslöja vad meddelandena består av, men det är en ytterst underhållande kvart som väntar tittaren.

 

Den sistnämnda handlar om hur en ensam kvinna boendes vid en liten järnvägsknut varje morgon vinkar till det passerande tåget med en schweizisk flagga. En dag får hon ett brev från lokföraren och de båda inleder en brevväxling. En mycket söt film med både värme och humor!

 

Tyvärr kommer troligen inte någon av dessa vinna. Den franska Ennemis Intéieurs (2016) tippas som vinnare i klassen. Det är en spännande historia om hur en fransk tjänsteman börjar en Kafkalik utredning mot en man som söker medborgarskap i landet. Filmen är förvisso bra, men efter den inledande spänningen tappar den något i fokus mot slutet. På intet sätt en dålig film, men båda ovanstående är klart bättre.

 

De animerade kortfilmerna var som sagt i regel svagare än sina live action-kollegor. Den enda som egentligen imponerade var den kanadensisk-engelska Pear Cider & Cigarettes (2016). Det är en brutalt ärlig skildring av hur en man försöker få en barndomskamrat att sluta dricka när han väntar på en levertransplantation. En distinkt visuell stil och en imponerande berättarteknik gör Pear Cider & Cigarettes till den enda värdiga vinnaren i klassen enligt mig.

 

Som vanligt lär det priset dock gå till Disney Pixar. Deras Piper (2016) har förvisso en söt liten fågel i huvudrollen, men i jämförelse med Pear Cider känns den verkligen bagatellartad. I och med den extrema distributionsfördel som Disney Pixar har jämfört med independentfilmskapare är det här mer en fråga om hur många som sett den istället för konstnärlig kvalitet. Tråkigt.

Av Ulf - Tisdag 21 feb 15:45

   



Oscarsgalan 2017: Trio 2: The Red Turtle, Kubo & The Two Strings, Doctor Strange



Japanska Studio Ghibli har stått för några av de främsta animerade filmerna genom tiderna. I The Red Turtle har de gett sig i lag med ett gäng franska producenter för att adaptera av en gammal japansk legend. Dessvärre är The Red Turtle, precis som Ghiblis senaste alster, bara en skugga av studions forna storhet.


Handlingen kretsar kring en man strandad på en öde ö. En dag, när han gör ett försök att lämna ön på en egenbyggd flotte, slås hans skapelse i sönder av en röd sköldpadda. Frustrerad vänder mannen sköldpaddan på rygg när den går i land. Efter några dagar ångrar han sig och vill vända sköldpaddan rätt igen. Det är dock för sent. Sköldpaddan är död... men i skalet finns istället en vacker kvinna.


The Red Turtle ser förvisso helt fantastisk ut. De estetiska valen kombinerar traditionell japansk med fransk-belgisk design på ett mycket vackert sätt. Miljöerna, med Ghiblis sedvanliga naturromantiska touch, är filmens absoluta höjdpunkt. Sen är det tyvärr det där med manuset. The Red Turtle hade troligen passat alldeles ypperligt som kortfilm, men filmens 80 minuter långa speltid blir efter ett tag ett ok som drar ner den. Tempot är långsamt utan att mycket av konsekvens egentligen händer. Man hade kunnat tro att detta beror på den totala avsaknaden av dialog, men jag har sett andra exempel där detta har lyckats mer än väl. The Red Turtle blir inte mycket mer än en vacker rörlig bild att titta på. Betyg: 2 skalkvinnor av 5 möjliga

 

 


Jag hade helt missat att Kubo & The Two Strings faktiskt var nominerad till två Oscars och inte bara en. Den borde således ha haft sin egen recension utifrån det regelverk jag ställde upp för mig själv, men nu var det lite sent att ändra i mitt schema. Hur som helst var Kubo en mycket trevligare animerad bekantskap än sköldpaddan där uppe.


Den som känner mig vet att jag är mycket svag för stop-motion. Jag gillar det till den milda grad att jag just nu håller ett kursmoment i det på gymnasienivå. Därför vet jag också vilken monumental teknisk utmaning det måste ha varit att göra den här filmen. Omkring 145 000 fotografier har satts ihop för att med hjälp av 3D-rendering göra den mjukaste stop-motion jag sett. Kubo är helt enkelt fruktansvärt tekniskt imponerande. Det skulle dock inte vara tillräckligt om inte historien var bra. Det är den.


Precis som The Red Turtle tar Kubo avstamp i gamla japanska legender. Skillnaden är att den sistnämnda inte försöker återberätta en specifik legend utan väver in element från flertalet för att skapa något eget. Kubo handlar om hur titelkaraktären måste strida mot merparten av sin familj under sitt uppdrag att hitta en legendarisk rustning och svärd. Med vapnen ska Kubo kunna besegra den onde Månkungen och hans anhang. Givetvis blir det ingen lätt strapats.


Utöver det tekniska slitgörat som ligger bakom Kubo fungerar historien väldigt väl. Manusförfattarna Marc Heimes och Chris Butler har verkligen gjort sin research och inkluderar allt från Obon-festivalen till diverse mytiska varelser i sin berättelse. Kubo är i mångt om mycket en perfekt äventyrsberättelse för barn. Den skriver inte dem på näsan utan behandlar svår tematik på ett öppet och ärligt sätt. Lojalitet och familjeband prövas och diskuteras samtidigt som det är full fart i berättandet. Dessutom är jag väldigt svag för musik spelad på shamisen. Betyg: 4 magiska origamipapper av 5 möjliga



Trots att jag har ett smärre Marvel-bibliotek i källaren har jag dragit mig för att se Doctor Strange. Karaktären har aldrig intresserat mig nämnvärt och filmen kom under en period förra året då det var väldigt mycket mer intressanta saker på bioduken. Hur som helst blev jag ganska positivt överraskad av filmen.


Doktor Stephen Strange är en lysande hjärnkirurg som tvingas ge upp sitt kall när han får sina händer nervskadade i en bilolycka. Efter att ha provat alla terapiformer han kan tänka på griper han efter ett sista halmstrå och beger sig till Nepal för att möta upp med en mystisk guru. Det blir Stephens inträdesbiljett till ett mystiskt sällskap som kombinerar vetenskap med vad de kallar för magi. Allt är dock inte som det verkar vara. En utbrytargrupp som vill störta sällskapet kan vara nära att lyckas.


Benedict Cumberbatch gör med den här filmen sin entré i MCU (Marvel Cinematic Universe). Cumberbatch är en erkänt duktig skådespelare och gör mycket bra ifrån sig även här. Hans tunga scener ligger dock i filmens första halva, vilket också är den klart bästa. När filmen fokuserar mer på magi och dimensionshoppande blir det till sist lite för mycket. I ett försök att förankra detta lite fastare i vår verklighet har vetenskapen fått större betydelse här än i serieförlagan. Jag gillar greppet. Det blir en bra syntes mellan tro och vetenskap som känns fräsch.


Det som inte känns särskilt fräscht är manuset. Efter en lovande början blir det superhjältefilm 1A. Det är okej, jag gillar superhjältefilm, men det känns som man hade kunnat berätta lite mer och/eller annorlunda. Det som ändå höjer den här filmen över gemene trikårulle är specialeffekterna. De är helt fantastiska med sitt vridande och vändande på dimensioner och naturkrafter. I en rättvis värld hade den vunnit Oscarn för specialeffekter. Det kommer den dock inte göra. Vem vinner? Se min tipsrad på söndag!


Doctor Strange är bra för vad den är och är ytterst tekniskt kompetent. Gott så. Jag ser fram emot den oundvikliga uppföljaren med tillförsikt. Betyg: 3+ skalliga Tilda Swintons av 5 möjliga.

Presentation

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8 9
10
11
12
13
14
15 16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Skitfin kultur med Blogkeen
Följ Skitfin kultur med Bloglovin'

Bloggportaler

Kultur & Historia bloggar Kultur Blogg listad på Bloggtoppen.se BloggRegistret.se Nöje och Underhållning Bloggparaden länkkatalog Favoritlistan.se 1000länkar.com - gratis länkkatalog Sverigeregistret

Senaste kommentarerna


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se