Senaste inläggen

Av Ulf - 8 augusti 2021 21:53

 


Regi:

Manus: /Eisuke Naitou/Naruki Matsuhisa (efter Hideo Yamamotos manga)

Medverkande: Gou Ayano, Ryô Narita, Marika Yamakawa mfl.

Produktionsbolag: Booster Project

År: 2021

Längd: 116 min

Land: Japan

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: https://www.imdb.com/title/tt14404280/

 

Susumu Nokoshi kommer inte ihåg mycket av sitt liv från innan han var inblandad i en hemsk olycka av något slag. Oförmögen att kunna behålla sitt jobb blir han hemlös och bor i sin bil. En dag kontaktas han av en ung läkarstuderande som verkar veta väldigt mycket om honom. För 700 000 yen vill han att Nokoshi ska bistå honom i hans forskningsprojekt om trepanering. Efter ingreppet börjar dock Nokoshi se märkliga saker när han tittar på folk. Det verkar nästan som han kan se deras.. .trauman.

 

Homunculus är definitivt inte en film för alla. Jag kan börja med att säga det. Du kommer säkert hitta lika många som avfärdar den som du hittar folk som tycker den är bra. Jag tillhör den andra skaran. har tillsammans med sina författarkollegor gjort en väldigt sällsam och speciell tolkning av Hideo Yamamotos manga. Om jag ska likna den vid något är någon form av existensiell skräck med delar science fiction och psykologisk thriller.

 

Som ni märker är det svårt att riktigt komma underfund med vad det här är för film. Klart är i alla fall att Gou Ayano gör en jättefin huvudroll som Nokoshi. Ayano bär filmen och utan hans rollprestation hade det surrealistiska manuset antagligen varit svårt att ta till sig. För surrealistiskt blir det. I sina bästa stunder liknar det något som min husgud David Lynch hade kunnat göra och här är också tydliga spår av David Cronenberg. De välgjorda specialeffekterna gör sitt till också med en mix mellan fantasyelement och ren gore. 

 

Shimizus regi är dock den här filmens starkaste kort. Mest känd för den västerländska publiken som mannen bakom Ju-On-franchisen (eller The Grudge som den döptes om till utanför Japan) har Shimizu lång erfarenhet av att bygga upp scener med krypande obehag. Valet att dessutom spela upp en sida av Japan som vi sällan eller aldrig får se på film, hemlösheten och de som hamnar utanför systemet, är också ett genidrag.

 

Det enda jag inte riktigt är helt hundra på med Homunculus är att manuset, trots att det är intressant, spretar lite väl mycket ibland. Det märks att det är adapterat från en manga då vissa saker troligen utspelar sig under längre tid i denna. Det är tyvärr ett vanligt problem med adaptioner från serier och Homunculus lyckas inte riktigt komma undan den heller. Det är dock en mindre invändning. Vill ni se något annorlunda i genren är det här ett mycket bra val!

 

Betyg: 4 trepaneringshål av 5 möjliga

Av Ulf - 5 augusti 2021 18:45

 


Regi:

Manus:

Medverkande: Gitte Witt, Thomas Gullestad, Thorbjørn Harr mfl.

Produktionsbolag: Motion Blur Films & Film Kolektiv

År: 2020

Längd: 86 min

Land: Norge

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: https://www.imdb.com/title/tt11284280/

 

Någon gång i en närbelägen framtid har världen till sist hamnat i kärnvapenkrig. I spillrorna av vad som en gång var Oslo bor Leonora tillsammans med sin man Jacob och deras dotter Alice. När en mystisk man kommer till grannskapet för att göra reklam för en teaterföreställning på det pampiga hotellet som lyckats undgå bombningarna är Leonora fast besluten att ta med hela sin familj dit. Om inte annat för att glömma den grå vardagen. Kvällen kommer dock inte bli som de tänkt sig...

 

Cadaver är den första helnorska film som producerats för Netflix och om jag ska vara helt ärlig var det framförallt den brutala titeln som drog in mig. Beslutet att förlägga handlingen i en postapokalyptisk version av Norge är intressant, inte minst eftersom vi sällan eller aldrig får se dylika skildringar av detta i så pass stor skala i europeisk film. Kontrasten med det till synes helt intakta hotellet där teaterföreställningen ska hållas blir också väldigt stor och drabbande.

 

Framförallt är jag imponerad över s regi. Cadaver är bara hans andra långfilm, men hans öga för framförallt stämningsbyggande är väldigt bra. Han är helt klart inspirerad av Kubricks The Shining (1980) med hotellet som i princip sin egen karaktär. Tyvärr är Herdals manus inte i klass med hans regi. Det är väldigt uppenbart vart filmen är på väg redan efter 20 minuter och manuset skulle behöva någon form av twist för att riktigt lyfta. Vägen till det stora "avslöjandet" är dock tillräckligt sevärd för att jag ska kunna rekommendera den här filmen.

 

Skådespelarna är klart över medel med Gitte Witt (Leonora) i en riktigt bra roll. Den som dock äger varenda scen han är med i är Thorbjørn Harr i rollen som den excentriske teaterdirektören Mathias. Han har en väldigt bra intensitet i alla sina scener och påminner mig mest om en elak variant av de få gånger jag sett Jo Nesbø skådespela.

 

Cadaver lär inte gå till världshistorien direkt, men det är en väldigt välproducerad film med fina skådespelarinsatser och fantastisk scenografi. Synd bara på det spretiga och förutsägbara manuset.

 

Betyg: 3+ norgehistorier av 5 möjliga

Av Ulf - 2 augusti 2021 19:53

 

Kroppsdysmorfi, tonårsångest och onda blommor - tre saker som vi brukar associera med Disney? Eftersom en icke-namngiven Linda (uh-oh...) missade en uppladdning blir det en specialare den här veckan. Vi väntar alla på Lindas I'm sorry-inspelning nu! Hur som helst gästar David Oscarsson oss igen och han, Gustaf och Linda har ett tämligen lågmält samtal om en inte särskilt lågmäld film. Det kanske mest var tur att Matti och Ulf inte var med! Alla avsnitt som gör Jefferson Airplane-referenser är dock bra!

 

 

Av Ulf - 31 juli 2021 21:34

 

 

Regi:

Manus:

Medverkande: Peri Baumeister, Carl Anton Koch, Dominic Purcell mfl.

Produktionsbolag: Rat Pack Filmproduktion & Sirena Film

År: 2021

Längd: 121 min

Land: Tyskland/USA

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: https://www.imdb.com/title/tt6402468

 

Nadja ska åka till New York tillsammans med sin son Elias för att få en experimentell behandling för sin långt gångna leukemi. När terrorister tar över planet inser Nadja snart att hon måste avslöja sin hemlighet för Elias och medpassagerarna för att kunna stå upp mot kaparna. Visst är hon "sjuk", men det är inte leukemi det handlar om. Mer... vassa tänder och problem med solljus.

 

Blood Red Sky vill så väldigt, väldigt mycket. Den vill vara delar gorefest, delar vampyrfilm. Den vill också vara delar drama och delar thriller. Resultatet blir en genreblandning som i viss mån känns fräsch, men samtidigt också väldigt splittrad.

 

Skådespelarna är klart över genomsnittet för den här typen av film, med Peri Baumeister (Nadja) som drar det tunga lasset. Kul är också att den för Arrowverse-tittare gamle bekante Dominic Purcell är med på ett hörn. Han är precis lika stenhård här om än inte med ett hjärta av guld direkt. Den som tyvärr inte riktigt håller måttet är Carl Anton Koch som Elias. Mer irriterande unge får man leta efter. Det är med största sannolikhet hur rollen är skriven, men i kombination med ett hackigt karaktärsarbete med honom och hans ringa erfarenhet som skådespelare sticker han verkligen ut som en sore thumb.

 

Specialeffekterna är oftast riktigt snygga och för tankarna tillbaka till mer klassiska vampyrfilmer där vampyrer var monster och inte glittrade i solsken. Manuset vet dock inte vad det vill säga eller göra. Det går tillbaka till ovanstående splittring gällande genrerna. Om du lyckas med en genreblandning blir det ofta guld. Om vissa delar av ditt manus är vida överlägsna andra blir det lite sisådär. Dramadelarna är i mångt om mycket väldigt svagt skrivna, medan själva gisslandramat funkar mycket bättre. Skräckelementen ligger någonstans mitt emellan.

 

Blood Red Sky försöker mycket och snubblar lika ofta som den lyckas springa. Det är en helt okej film att slötitta på, men tillhör knappast de bättre i projektet än så länge.

 

Betyg: 2+ över Atlanten kan ingen höra dig skrika av 5 möjliga

Av Ulf - 26 juli 2021 17:20

 


Det kanske inte är världens sämsta film, som det så många gånger hävdats, men alla är väl tämligen överens om att detta är inte bra. Underhållande kanske, men inte bra. Förutom Gustaf som alltid ska sätta sig på tvären och vara surgubbe. Han skiftar dock till att påstå att han är modern och framåt lite senare i avsnittet, så om han är det eller om det är senildemensen som till sist slagit till får tiden utvisa. För övrigt öppnar Matti a can of worms när han säger att alla andra får avbryta honom precis när som helst när han berättar filmens handling och Ulf måste till sist erkänna att han är en ljudnörd och lite elitistisk när han menar på att man inte kan spela cd-skivor på vinylspelare. Lindas murder train har många vagnar och hade den här helgen regresserat tillbaka till 19 år, inte 29 som hon brukar. Linda då... det är tur att hon kan mycket om likstelhet i alla fall!

 

 

 

 

Av Ulf - 25 juli 2021 13:45

 

Regi:

Manus:

Medverkande: Matilda Lutz, Francesco Russo, Peppino Mazzotta mfl.

Produktionsbolag: Colorado Film Production/Netflix Studios/Rainbow S.p.A

År: 2021

Längd: 95 min

Land: Italien

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: https://www.imdb.com/title/tt12877640/

 

Fem bilpoolare reser genom den italienska landsbygden tillsammans för att nå ett gemensamt mål. Efter att av misstag ha krockat med ett träd vaknar gänget upp mitt i en skog. Det är uppenbart att allt inte är som det ska och gruppen blir bara mer illa till mods när de upptäcker ett mystiskt hus och de som bor i det...

 

Det här med metaskräck är svårt. A Classic Horror Story gör inga illusioner om att det är något annat med titeln i sig. Frågan är hur man ska få ihop självmedveten skräck 2021 utan att det blir pajigt och drygt? Svaret är att ta sitt material seriöst och inte hela tiden peka på varifrån referenserna kommer ifrån.

 

För den som sett mer än tio skräckfilmer från de senaste 30 åren borde många av referenserna och hyllningarna vara uppenbara, men här finns också mer subtila diton. Jag gillar italiensk skräck i allmänhet och här finns många callbacks till landets gyllene era i genren - 70-talet. Filmens största problem är att den är för snäll.

 

Italiensk skräck är ökänd för att vara bland de mest bloddrypande och äckligaste produktioner du kan se. Zombies, slafs och kannibaler liksom. I och med att det här är en film som är medproducerad av Netflix måste den kunna platsa in på plattformen ifråga. Det gör att många av de gamla gialloreferenserna till exempel känns ganska urvattnade.

 

Manuset är dock tillräckligt intressant för att hålla min nyfikenhet, även om det är ganska enkelt att gissa vart detta är på väg. Twisten i eftertexterna går däremot ett steg längre så stäng inte av filmen direkt när den slutar! Skådespelarna gör sitt jobb men inte mer, men gott så. Vad många verkar ha missat i recensioner är själva filmens poäng. Den ska vara formelmässig (återigen, det ligger i titeln) och jag skulle gärna se att de gjort lite mer med den saken. Inte för att skriva tittaren på näsan utan för att paradoxalt nog skapa sig en starkare egen identitet genom mer imitation. Det är dock en sevärd film för genrediggaren. För er andra, mja, det finns bättre.

 

Betyg: 3 inget bra händer i skogen av 5 möjliga

Av Ulf - 19 juli 2021 21:58

 


Matti flyttar - jävla loser. Linda, Ulf och Gustaf får alltså klara sig själva den här veckan. I en obetänkt (?) sekund gör Lindas rumskompis Jesper ett kort gästspel, men förändringar är farligt så han blir utkörd igen. Gustaf och Ulf är gubbsjuka i retrospektiv när de får reda på att Cameron Diaz bara var 21 år när hon gjorde den här filmen. Det blir ju inte bättre av att Gustaf hittar Diaz första film och meddelar Ulf om detta. Det finns en anledning till att hon velat dölja den.Linda kommer med råd för hur man handskas med närgångna killar - man sparkar dem på pungen och sen fortsätter man sparka. Psykolog-Ulf återvänder i relationspodden och Jennifer Connelly visar nästan sitt fula tryne igen. Tur att både Gustaf och Ulf har laddat med sina anti-Connelly-val. Phew.

 

 

Av Ulf - 18 juli 2021 21:18

 



Regi:

Manus: /Phil Graziadei/Kate Trefry  (baserat på R.L Stines bokserie)

Medverkande: Kiana Madeira, Olivia Scott Welch, Benjamin Flores Jr. mfl.

Produktionsbolag: Chernin Entertainment

År: 2021

Längd: 114 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: https://www.imdb.com/title/tt9701940/

 

När Deena rörde vid Sarah Fiers ben i slutet av förra filmen får hon en "vision" av hur förbannelsen över staden en gång började. Trehundra år innan första filmen utspelar sig var Shadyside och Sunnyvale ett och samma samhälle - Union - där två unga flickor anklagades för häxeri. Men vad var det egentligen som hände och varför är förbannelsen fortfarande i allra högsta grad levande efter tre sekel?

 

Då har vi kommit till vägs ände med Fear Street-trilogin och jag måste säga att det har varit en ständigt uppåtgående formkurva. Jag hade som bekant lite grejer att säga om första filmen i serien där jag inte tyckte den lyckades särskilt väl. Film nummer två funkade mycket bättre och den avslutande filmen fungerar, förvånansvärt nog, bäst. Jag skriver "förvånansvärt" eftersom den egentligen hade allt emot sig. Att sätta en film under 1600-tal första halvan för att sen försöka knyta ihop alla lösa trådar med att återvända till 1994 i den andra borde betyda ett väldigt splittrat intryck. Tack och lov lyckas manusförfattarna balansera på rätt sida linjen större delen av tiden.

 

Det är klart, du bör inte leta efter logiska luckor i den här filmen (eller serien i stort) eftersom här finns både en och två gap stora nog att köra en lastbil igenom. Jag kan dock förlåta det när resten av filmen är så pass underhållande som den är. Twisten under filmens första halva må vara tämligen uppenbar, men fungerar trots det bra. Framförallt knyter den väl an till vad som händer 1994.

 

Skådespelarinsatserna är bättre överlag från de två kvinnliga huvudrollerna här än vad det var i den första filmen (även om Olivia Scott Welch mest får spendera halva filmen med att "grymta") och här finns dessutom ett tydligt klassbudskap som är rätt uppfriskande att se i en amerikansk skräckserie producerad för masskonsumtion. Good show.

 

Fear Street var ett intressant experiment och jag ser gärna fler sådana här satsningar. Slutkänslan blir att jag blev riktigt underhållen och kan jag egentligen begära något mer?

 

Betyg: 4- may we burn her? av 5 möjliga

Presentation

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2022
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Bloggportaler

Kultur & Historia bloggar Kultur Blogg listad på Bloggtoppen.se BloggRegistret.se Nöje och Underhållning Bloggparaden länkkatalog Favoritlistan.se 1000länkar.com - gratis länkkatalog Sverigeregistret

Skapa flashcards