Inlägg publicerade under kategorin Litteratur

Av Ulf - 22 september 2017 17:31

 


"Late last night and the night before,

Tommyknockers, Tommyknockers,

knocking on my door.

I wanna go out, don't know if I can

because I'm so afraid

of the Tommyknocker man.”

 

Författare: Stephen King

År: 1987 (svensk utgåva 1989)

Sidor: 839

Förlag: Putnam (svenskt förlag: Bra Böcker AB)

ISBN: 91-582-1341-4

 

Roberta "Bobbi" Anderson, författare till en rad mer eller mindre framgångsrika västernromaner, bor i skogarna utanför den lilla staden Haven. Under en promenad snubblar hon över ett metalliskt föremål som sticker upp ur marken. Nyfiken på vad det kan vara börjar hon gräva, men föremålet tycks bara fortsätta ner i marken. Samtidigt, många mil därifrån, är Bobbis gamle vän och älskare James Gardener ute på en poesiturné som han lyckas förstöra i en rejäl bläcka. Gardener i princip flyr hem till Bobbi men gör en fasansfull upptäckt - Bobbi har nästan arbetat sig till döds med att gräva ut föremålet och hennes hem är fullt med allehanda fantastiska uppfinningar.

 

Science fiction och skräck är ofta så pass närbesläktade genres att det inte är ovanligt att en framgångsrik författare av den ena ger sig på den andra. Utöver några riktigt bra noveller och den under pseudonym utgivna The Running Man (1982) har jag dock inte läst någon bra science fiction av King. Faktum är att Kings berättelser om utomjordingar och allsköns framtidsvisioner är bland det sämsta han skrivit. The Tommyknockers är ytterligare ett exempel på detta, med "meriten" att vara den sista bok King skrev när han missbrukade. Det märks.

 

Runt 1987 hade King i princip gått i väggen och kokain och alkohol styrde hans liv. The Tommyknockers följer Kings proxy i historien, James Gardener, och hans förfall tillbaka in i sin alkoholism. Intressant nog, och med bristande självinsikt, är det just Gardeners historia som alkoholist som får honom att kunna stå emot den kraft som föremålet Bobbi gräver upp har. Gardener är en av Kings sämst skrivna protagonister i det att han trots all reflektion över sitt missbruk inte tar något som helst ansvar för det. Missbruk är ett vanligt förekommande tema hos King (av logiska skäl), men oftast låter King protagonisterna bära hans egen rädsla och  tvivel inför vad han gör med sig själv. När jag läser The Tommyknockers är det som att King har gett upp. Gardener blir en väldigt passiv betraktare av vad som sker omkring honom, men lyckas ändå rädda dagen. Det funkar inte.

 

The Tommyknockers är i princip 800+ sidor av dåligt redigerat svammel som inte skulle getts ut om någon annans namn stod på omslaget. Science fiction-elementen har sina poänger då och då och en bihandling om stadens poliskår livar upp under några hundra sidor, men hjälper också till att sätta krokben för huvudhandlingen. Det verkar som att King gärna skriver science fiction när han mår som sämst. Det är också fallet med en annan bok i hans bibliografi, vilken vi kommer till längre fram. Det vore intressant att läsa en längre science fiction-berättelse han skrivit vid sina sinnes fulla bruk. The Tommyknockers bör dock undvikas. Segment av riktigt bra historieberättande räddar den från nollan i betyg, men det här är absolut en av de fem sämsta böckerna King har skrivit.

 

Betyg: 1 knackare av 5 möjliga

Av Ulf - 26 juli 2017 18:30

 


"I am your number one fan."

 

Författare: Stephen King

År: 1987 (svensk utgåva 1989)

Sidor: 352

Förlag: Viking (svenskt förlag: Bokförlaget Legenda AB)

ISBN: 91-582-1519-0

 

Författaren Paul Sheldon verkar ha haft änglavakt. Efter att ha voltat med sin bil i ett snötäckt Colorado borde han egentligen dött. Istället vaknar han upp, med svåra plågor från sina i princip krossade ben, hemma hos den före detta sjuksköterskan Annie Wilkes. Annie kunde inte tro sina ögon när hon drog ut sin favoritförfattare ur bilvraket och är fast besluten att Paul ska tillfriskna. Hur ska han annars kunna skriva fler böcker om hennes favoritkaraktär, Misery? Det är bara två problem: Paul har tagit livet av karaktären i sin senaste bok och Annie är spritt språngandes galen. Gissa vad Annie håller på att läsa?

 

Det finns vissa karaktärer som man bara kan se på ett speciellt vis. Annie Wilkes är en sådan karaktär. Filmadaptionen från 1990 hade Kathy Bates i rollen som den galna beundrarinnan och hon vann välförtjänt en Oscar för sin prestation. När jag nu läst om Misery för jag vet inte vilken gång i ordningen var det fortfarande Bates ansikte jag såg framför mig. Annie Wilkes är och förblir en av de absolut främsta karaktärer King har skrivit och är ett blodisande porträtt av komplett galenskap utan att gå över gränsen. Wilkes pendlar mellan att vara sitt omhändertagande sjuksköterske-jag, truligt barn och våldsam vuxen utan några som helst spärrar. King vaggar in läsaren i falsk trygghet och lyckas gång på gång chockera med Annies förvandling. Det är inget annat än mästerligt.

 

King har gett flera olika förklaringar till hur Annie Wilkes och idén till boken kom till, men de han upprepat flest gånger är den besvikelse han kände med sina fans när de ratade hans The Eyes Of The Dragon (1987) med invändningen att den inte var i samma genre som han brukade skriva. Den andra förklaringen är att Annie Wilkes är en stand-in för Kings eget missbruk. Kokainet och spriten var hans "number one fans" och precis som Paul är fast hos Annie var King fast i missbruket. Som många andra King-böcker är protagonisten i Misery, Paul, en illa maskerad variant av honom själv. Paul framstår dock inte så mycket som en hjälte som en överlevare. Det finns inget nobelt i hans kamp när han skriker om smärtstillande och hans nästan Stockholms-syndromliknande förhållande till Annie är djupt störande.

 

Misery är en av Kings allra främsta böcker och en psykologisk thriller av allra högsta kvalitet. Fler har troligen sett filmen och även om de är lika lyckas inte denna förmedla samma desperation som boken kan. Dessutom innehåller boken en passage som så bloddrypande äcklig att studiohuvudena nog satte kaffet i halsen. Den gick inte att filma i en mainstream-film 1990 helt enkelt. Den får enorm genomslagskraft i sin framtoning i boken... En av få King-böcker som inte bara är spännande och smått obehaglig utan ren jävla terror!

 

Betyg: 5 kreativa födelsedagstårtor av 5 möjliga

 

 

Av Ulf - 12 juli 2017 22:45

 


Författare: Stephen King (under pseudonym Richard Bachman)

År: 1996 (svensk utgåva 1999)

Sidor: 498

Förlag: Dutton Penguin (svenskt förlag: Bra Böcker AB)

ISBN: 0-451-19192-7

 

Det är en tryckande het högsommardag på Poplar Street i den lilla hålan Wentworth, Ohio. Grannskapet är fullt av typiska sommaraktiviteter i den varma julisolen och Cary Ripton, kvarterets tidningspojke, levererar dagens blaska till varma trädgårdstrappor. Plötsligt slits idyllen i småbitar när en märklig van kör upp till Cary och skjuter huvudet av honom med ett hagelgevär. Det blir början på en märklig och mycket våldsam dag på Poplar Street...

 

Förbaskade krångliga bok! Att få tag i ett exemplar av The Regulators visade sig vara mycket svårare än jag hade trott. Boken gavs ut på svenska under titeln Vöktarna, men när i princip alla andra King-titlar verkar dyka upp på bokloppisar av och till har denna lyst med sin frånvaro. Inte heller har den gått att få tag i via de stora nätbokhandlarna till ett vettigt pris. Till sist blev det en beställning från Amazon USA. Varför denna bok, utgiven så pass sent i Kings karriär som 1996, skulle vara svår att få tag i är ett mysterium.

 

Hur som helst så kanske trogna läsare kommer ihåg att jag för några månader sedan recenserade King-boken Desperation (1996) där jag berättade om Kings experimentvilja att använda samma karaktärer i andra roller i två böcker han skulle ge ut i princip samtidigt. The Regulators är boken han gjorde detta med. Den största kopplingen böckerna emellan är den med väsendet Tak och dennes onda planer. Däremot gjorde King valet att låta sin sedan länge insomnade pseudonym, Richard Bachman, göra comeback som "författare" till The Regulators. Bachman avled 1985 av "pseudonymcancer" (he...) men detta manus hittades av hans fru långt senare. På ett sätt är det rätt kul med tanke på att det finns en betydande skillnad mellan King och hans alter ego - samvetet.

 

När King skriver finns det ett antal mer eller mindre etablerade gränser som inte får överskridas. Ibland, speciellt i de romaner han skrev under de tyngsta missbruksåren på 80-talet, trampar han ändå över och resultatet blir ofta chockerande scener i ordets rätta bemärkelse. Richard Bachman är Kings onde tvilling. Bachman hyser inga skrupler och vadar i tematik som King helst inte vill röra vid. I mångt om mycket är han lite av Tak; han kan besätta en intet ont anande människa (läs: King) att göra vad han vill.

 

I The Regulators öppningskapitel får vi möta Bachman i all sin galghumor när han målar upp den perfekta sommaridyllen för att sedan förstöra den med en enda mening. Kapitlet är bland det bästa jag läst av Bachman/King och lovar enormt mycket. Tyvärr lyckas inte resten av boken riktigt nå upp till den spektakulära början. Experimentet som sådant misslyckas i och med att vad som händer i Desperation har egentligen inte så mycket bäring här och karaktärernas nya platser i dramat utforskas aldrig riktigt.

 

Rent historieberättarmässigt håller dock The Regulators en bra standard och jag rekommenderar den till alla fans av både King och Bachman. Gör er själva en tjänst och läs den här boken innan ni läser Desperation. Även om karaktärerna kanske inte får samma utveckling som jag önskat i stort får man reda på mycket bakgrundsfakta om Tak som definitivt hade förhöjt min läsning av Desperation. En lite udda bok i bibliografin, men väl värt tiden ändå.

 

Betyg: 3+ gamla västerns av 5 möjliga

Av Ulf - 22 juni 2017 19:45

 


"You don’t own a thing unless you can give it up, what does it profit a man, it profits him nothing"

 

Författare: Stephen King & Peter Straub

År: 1984 (svensk utgåva 1986)

Sidor: 798

Förlag: Viking (svenskt förlag: Bokförlaget Bra Böcker)

ISBN: N/A

 

Jack Sawyers mor är döende. Som om inte det vore nog är hans avlidne fars gamla affärspartner ute efter dem angående något som den tolvårige Jack misstänker är ett arv. När Jack träffar den gamle vaktmästaren Speedy får han berättat för sig att det trots allt finns en liten chans att hans mor kan tillfriskna. Det finns världar bortom denna... och Speedy vet hur man färdas mellan dem.

 

Vissa böcker samlar damm av en anledning. The Talisman har stått i ett antal bokhyllor genom åren, men varje gång jag öppnat den nästan 800 sidor tjocka boken har jag ställt tillbaka den. Om King till största delen träffar målet när han skriver skräck är förhållandet tvärtom när han skriver fantasy. Att boken är en medförfattad av Peter Straub hade möjligen kunnat rädda boken (inte minst eftersom Straub i regel är en bättre fantasyförfattare än King), men resultatet är en långrandig mörk saga med ett par ljusglimtar.

 

Föga förvånande är det fantasyelementen som är de svagaste. Så länge boken och handlingen håller sig på vår sida verkligheten märks en tydlig röd tråd - en slags ungdomsodyssé genom det tidiga 80-talets USA. Det hade räckt så. De övernaturliga inslagen hade kunnat förklaras med jordiska medel eller helt enkelt fått vara tvetydiga. Nu saktar boken in varje gång den gör ett hopp till den alternativa verkligheten.

 

Som sagt finns det ljusglimtar, inte minst den längre sejouren på en religiös "uppfostringsanstalt" under en mycket bra och klassiskt tecknad King-skurk, Fader Gardener. Jack är också enkel att tycka om som karaktär och man vill se honom lyckas med sin resa. Det är också därför som jag fortsatte med boken, även om den tog mig närmre tre veckor att ta mig igenom! Som referens brukar jag läsa en bok i veckan ungefär. Så seg är den.

 

The Talisman kan med fördel skippas. Eftersom det här projektet går ut på att läsa och recensera allt King skrivit blir jag så illa tvungen att läsa uppföljaren också. Det ser jag inte fram emot.

 

Betyg: 2- långdragna sökanden av 5 möjliga

Av Ulf - 9 maj 2017 18:15

 


"Under the California desert and subsidized by the taxpayers' money, someone had finally invented a chain letter that really worked. A very lethal chain letter."

 

 

Författare: Stephen King

År: 1978 (svensk utgåva 1988/1995)

Sidor: 834 (min utgåva, utökad och oavkortad, 1176)

Förlag: Doubleday (svenskt förlag: Legenda, min pocketutgåva från Natur & Kultur)

ISBN: 91-27-06363-1

 

När säkerhetsrutinerna på ett labb för biologisk krigsföring fallerar sprids en form av influensa över världen. Dubbad till "superinfluensan" eller Captain Trips slår sjukdomen ut mer än 99% av världens befolkning. Ett fåtal visar sig dock vara immuna mot farsoten. De överlevande börjar snart hemsökas av drömmar som verkar tala till dem. I drömmarna talar en gammal kvinna, mor Abigail, till dem och vill att de överlevande ska samlas hos henne i Hemingford Home, Nebraska. Samtidigt finns det en andra, mycket mörkare, kraft som vill att de överlevande ska dra österut och möta upp med honom i Las Vegas - en mörk kraft vid namn Randall Flagg...

 

The Stand är en av mina få böcker i bokhyllan som är så pass tummad att den håller på att falla samman i sina beståndsdelar. Jag har läst den åtskilliga gånger sedan jag som 15-åring valde ut den som tack för att jag praoat i byns bokhandel och jag återkommer ständigt till den. Versionen jag fick tag i är den oavkortade varianten. Ofta brukar sådana utgåvor lägga till ett eller två kapitel, men i Kings fall ville förlaget att han skulle skära bort cirka 400 sidor när boken först gavs ut 1978. Efter att han blivit det litterära fenomen han blev redigerade han in cirka 345 av dessa sidor igen och gav ut boken på nytt.

 

Det råder diskussion om vilken version som är den bästa. Personligen skulle jag inte vilja vara utan den mycket mer fördjupade karaktärsutvecklingen som King får plats med på sina tidigare försvunna sidor. Båda versionerna innehåller mindre logiska luckor som biprodukt av redigeringen, men dessa är mycket få i den oavkortade diton. Att få tag i den på svenska kan bli ett bekymmer eftersom en sökning på Bokbörsen visar att kopiorna nu går för cirka 5 - 600. Om du vill läsa den på originalspråk är det dock inga problem då många olika upplagor står att finna av denna.

 

Hur det än må vara med vilken version som är bäst så är The Stand tillsammans med IT (1986) den ultimata Stephen King-boken. Berättarlustan nästan hoppar av sidorna och persongalleriet är fantastiskt. Boken blev väldigt banbrytande i sin skildring av post-apokalyps och vi kan se hur den än idag influerar en rad olika böcker, filmer och tv-serier. Det som skiljer Kings variant från de flesta andra är dock de metafysiska och teologiska funderingarna.

 

Jag har i tidigare recensioner skrivit om Randall Flagg. The Stand är hans första framträdande hos King och redan här beskrivs många av hans återkommande drag. Om man ska sammanfatta Flagg med ett ord är det "ondska". Därmed inte sagt att The Stand är en simplistisk strid mellan ont och gott. Många karaktärer råkar mest hamna där de hamnar av olika anledningar och gör egentligen inte egna val. Det gör bokens narrativ intressant att tolka utifrån fri vilja kontra determinism. Eller, som mor Abigail uttrycker det:

 

"There’s always a choice. That’s God’s way, always will be. Your will is still free. Do as you will. There’s no set of leg-irons on you. But... this is what God wants of you."


Samtidigt är det inte så enkelt att det här är Guds trupper mot Satans hantlangare. Namnen i sig är tämligen utbytbara mot andra goda respektive onda krafter. Givetvis går den att läsa som en slags epilog till Uppenbarelseboken om man väldigt gärna vill. Kontentan är att The Stand kan läsas på en mängd olika sätt. 


Som så ofta annars är det den mänskliga godheten eller ondskan som styr, inte den metafysiska. Det blir sällan så tydligt som i fallet Harold Lauder. Harold är med sin extremt självhärligande idéer och sin besatthet av Fran Goldsmith, en av bokens ledande kvinnliga karaktärer, en lika delar obehaglig som patetisk karaktär. Lauder ges ett makalöst personporträtt där man som läsare pendlar mellan avsky och ömkan tills det väldigt passande slutet. Han är helt klart en av höjdpunkterna i en redan mycket bra bok.


The Stand är ett måste för skräckdiggaren såväl som personer som gillar ingående personporträtt. Det är en banbrytande bok som än idag influerar populärkulturen på bred basis. Om du bara sett tv-versionen, gör dig själv en tjänst och läs boken också. Det finns bra saker med tv-adaptionen, men den klarar inte av att förmedla den enorma skala som boken gör. Dessutom slipper du en väldigt svårsmält detalj mot slutet. Ni som sett serien vet säkert vad jag menar.


Betyg: 5 superinfluensor av 5 möjliga

Av Ulf - 12 april 2017 18:15

 


"Perhaps real beauty was something unrecognized by the conscious self, a work that was always in progress, a thing of being rather than seeing"

 

Författare: Stephen King

År: 1994 (svensk utgåva 1995)

Sidor: 612

Förlag: Viking (svenskt förlag: Bra Böcker AB)

ISBN: 91-7119-881-4

 

Nyblivne änklingen Ralph Roberts har börjat få problem med sömnen. Varje natt tycks han sova lite mindre och när han dessutom börjar se ljusfenomen i vaket tillstånd bestämmer han sig för att söka vård. Det visar sig att det inte finns någon hjälp att få. Ralph är dock inte den ende i Derry som börjar uppträda konstigt. Hans granne och vän, Ed Deepneau, har misshandlat sin fru svårt efter att hon skrivit på en aborträttskampanj. När den kända feministen Susan Day bestämmer sig för att tala vid stadens kvinnoklinik sätts skeenden igång som Ralph hamnar mitt i... inte minst sedan han börjar se inte bara ljusfenomen utan även skönja världar bortom denna.

 

Insomnia är en av Kings mest utskällda och sågade böcker. Jag kan i viss mån förstå varför. Om du inte har kunskap om The Dark Tower-serien kommer de sista 150 sidorna eller så vara tämligen obegripliga. Insomnia fungerar således som en fristående "del" i The Dark Tower som handlar en hel del om begreppet ka - ett komplicerat begrepp som genomsyrar en stor del av Kings författarskap. Det närmsta jag kan jämföra det med är romarnas pietas, ett livsöde bundet till dig som du kan kämpa emot om du så önskar, men om du följer det kommer ditt liv också belönas på olika sätt.

 

Som ni märker är Insomnia en av Kings mer svårtillgängliga böcker och jag skulle inte rekommendera den till personer som bara läst en eller två av hans böcker innan. För mig som fan av Kings berättelser i stort är dock Insomnia riktigt bra. Första gången jag läste den tappade jag mycket riktigt bort mig i metafysiken, men med desto större förkunskap om Kings multiversum är den inte alls svår att ta till sig.

 

Alla komplicerade allusioner och beröringspunkter i världen hade dock inte kunnat rädda boken om det inte fanns en god ramberättelse här med. Att King först och främst låter pensionärer spela huvudrollen i narrativet är ovanligt för honom och gör Ralph Roberts och hans vänner till några av de mer säregna karaktärerna han skrivit.

 

Bokens röda tråd, den om abortpolitik, hade lätt kunnat bli rejält lökig om den inte vore så välresearchad. King ger sig inte in i politikens snävare vrår utan håller sig till att utforska konflikterna mellan abortförespråkare och abortmotståndare. Även om det inte råder någon tvekan om att King sluter sig till de förras skara är han ändå inte helt okritisk utan låter problematisera genom vissa av sina karaktärer. För en vid tiden medelålders amerikansk man är det åtminstone ganska progressivt, men framförallt är konflikten spännande skriven. Kombinerat med bokens "monster" (första delen heter "little bald doctors") blir det ett tämligen intrikat muserande över livets villkort om du så är pensionär som spädbarn.

 

För den som orkar grotta sig ner i Kings mytologi är Insomnia en bok som ger väldigt mycket. Det är en av de böcker han skrev under tidigt 90-tal som jag håller högst och som drabbad av periodvis insomnia själv känner jag igen mig väldigt väl i beskrivningarna. Mycket bättre än sitt rykte helt enkelt.

 

Betyg: 4 skalpellviftande, skalliga små doktorer av 5 möjliga

Av Ulf - 30 mars 2017 19:45

 

"Guilt is like a sore, endlessly fascinating, and the guilty party feels compelled to examine it and pick at it, so that it never really heals."


Författare: Stephen King

År: 1987 (limiterad utgåva 1984, svensk utgåva 1988)

Sidor: 353

Förlag: Viking (svenskt förlag: Bra Böcker AB)

ISBN: 91-582-1182-9

 

Kungariket Delain lamslås av mordet på kung Roland. Vad som än värre är döms hans äldste son, den älskade kronprinsen Peter, för brottet till livstids isolering i slottets fängelsetorn. I hans ställe tar den yngre brodern, Thomas, tronen. Det är bara det att Thomas är under inflyande av hovets trollkarl, en mystisk man vid namn Flagg. En man som kan väldigt mycket om både gift och ambition...

 

The Eyes Of The Dragon är en märklig bok i Stephen Kings bibliografi. Å ena sidan är det en ren fantasyroman, å andra sidan har den viktiga beröringspunkter med Kings epos The Dark Tower. Samtidigt som den är skriven som en saga är den på King-manér ganska bloddrypande på sina ställen. Det är en bok av kontraster.

 

Historien i sig är klart över medel inom fantasygenren, men vill ändå inte riktigt lyfta. Den känns ofullbordad och som den skulle leda in till något större. Det är mycket möjligt att den också hade gjort det om inte fansen hade sågat den längs med fotknölarna när den gavs ut. Det var Kings första riktiga exkursion från det som gjort honom känd, skräcklitteratur, och medan kritikerna var förvånansvärt positiva blev fansens dom desto hårdare.

 

Jag läste Dragon någon gång i tonåren, men var inte alls imponerad. Nu, 15 år senare eller så, uppskattar jag den desto mer. King skriver i en klassisk sagotradition som hämtar inspiration ifrån allt från Arthurlegenderna till Rolandssången. Samtidigt är det en saga för sig själv och lutar sig inte enbart på efterskapande. Anledningen till att jag läste om den nu, annat än för mitt projekt, var dock Flagg.

 

Flagg är en återkommande antagonist hos King. Redan innan Dragon gavs ut hade han varit den huvudsakliga skurken i The Stand (1978) och återkommer i senare delar av The Dark Tower. Flagg är, i brist på bättre ord, ondskan personifierad. Han/det tar många olika former i Kings romaner, men i Dragon får jag känslan av att detta är en av hans tidigaste inkarnationer. Det är riktigt synd att King inte fortsatte skriva om Delain. Det hade kunnat bli en klassisk fantasyserie som nu "bara" har en bra förstadel som tyvärr lider av att man på förhand vet att detta är allt som kommer. Trist.

 

Betyg: 3+ servettrep av 5 möjliga

Av Ulf - 1 mars 2017 21:45

 


Författare: Stephen King

År: 1983 (svensk utgåva 1985)

Sidor: 679

Förlag: Viking (svenskt förlag: Bokförlaget Legenda AB)

ISBN: 91-582-0927-1

 

"Maybe that’s one of the ways you recognize really lonely people . . . they can always think of something neat to do on rainy days. You can always call them up. They’re always home. Fucking always."

 

Arnold "Arnie" Cunningham har inget speciellt som får honom att sticka ut från mängden i high school, kanske med undantag för hans vägkarta till ansikte. Förutom att räddas från skolans mobbare av sin polare Dennis är skolan mest en stege till högre utbildning för den begåvade Arnie. När han och Dennis får syn på en gammal Chrysler tänds dock något inom Arnie. Han måste ha bilen till varje pris. Men frågan är vem det är som äger vem egentligen?

 

Stephen King och onda bilar... igen. Eller, ja, Christine var hans första längre verk i denna märkliga subgenre som han snöat in på. På närmre 700 sidor tillhör Christine bland de tjockaste King-böckerna från hans tidiga karriär och tyvärr också en av hans sämsta. Ryktet som King har att vara för pratig kan mycket väl ha fått sin början här. Hans tidigare böcker var, förutom The Stand (1978), ganska normallånga. Christine har förvisso ganska bra karaktärer, men när historien inte lyfter förrän de sista 100 sidorna lyckas bra karaktärer inte göra boken i sig särskilt bra utan håller den mer flytande.

 

Sedan är jag totalt ointresserad av bilar också. Det kanske är en bättre bok om man kan skilja en katalysator från en förgasare, men jag betvivlar det. Det finns bra exempel på King-böcker där tropen med den onda bilen är central, exempelvis From A Buick 8 (2002). Skillnaden ligger i att här fokuserade King nästan helt på karaktärerna medan han i Christine gör bilen själv till en karaktär. Det funkar inte särskilt bra.

 

Christine är inte totalt värdelös, men den skulle verkligen mått bra av redigering och ett större fokus på karaktärerna. När den väl kommer igång runt sida 500 blir det riktigt spännande, men vägen dit hade absolut behövt vara kortare.

 

Betyg: 2- hungry, hungry Chryslers av 5 möjliga

 


Presentation

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2022
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Bloggportaler

Kultur & Historia bloggar Kultur Blogg listad på Bloggtoppen.se BloggRegistret.se Nöje och Underhållning Bloggparaden länkkatalog Favoritlistan.se 1000länkar.com - gratis länkkatalog Sverigeregistret

Skapa flashcards