Senaste inläggen

Av Ulf - Torsdag 22 juni 19:45

 


"You don’t own a thing unless you can give it up, what does it profit a man, it profits him nothing"

 

Författare: Stephen King & Peter Straub

År: 1984 (svensk utgåva 1986)

Sidor: 798

Förlag: Viking (svenskt förlag: Bokförlaget Bra Böcker)

ISBN: N/A

 

Jack Sawyers mor är döende. Som om inte det vore nog är hans avlidne fars gamla affärspartner ute efter dem angående något som den tolvårige Jack misstänker är ett arv. När Jack träffar den gamle vaktmästaren Speedy får han berättat för sig att det trots allt finns en liten chans att hans mor kan tillfriskna. Det finns världar bortom denna... och Speedy vet hur man färdas mellan dem.

 

Vissa böcker samlar damm av en anledning. The Talisman har stått i ett antal bokhyllor genom åren, men varje gång jag öppnat den nästan 800 sidor tjocka boken har jag ställt tillbaka den. Om King till största delen träffar målet när han skriver skräck är förhållandet tvärtom när han skriver fantasy. Att boken är en medförfattad av Peter Straub hade möjligen kunnat rädda boken (inte minst eftersom Straub i regel är en bättre fantasyförfattare än King), men resultatet är en långrandig mörk saga med ett par ljusglimtar.

 

Föga förvånande är det fantasyelementen som är de svagaste. Så länge boken och handlingen håller sig på vår sida verkligheten märks en tydlig röd tråd - en slags ungdomsodyssé genom det tidiga 80-talets USA. Det hade räckt så. De övernaturliga inslagen hade kunnat förklaras med jordiska medel eller helt enkelt fått vara tvetydiga. Nu saktar boken in varje gång den gör ett hopp till den alternativa verkligheten.

 

Som sagt finns det ljusglimtar, inte minst den längre sejouren på en religiös "uppfostringsanstalt" under en mycket bra och klassiskt tecknad King-skurk, Fader Gardener. Jack är också enkel att tycka om som karaktär och man vill se honom lyckas med sin resa. Det är också därför som jag fortsatte med boken, även om den tog mig närmre tre veckor att ta mig igenom! Som referens brukar jag läsa en bok i veckan ungefär. Så seg är den.

 

The Talisman kan med fördel skippas. Eftersom det här projektet går ut på att läsa och recensera allt King skrivit blir jag så illa tvungen att läsa uppföljaren också. Det ser jag inte fram emot.

 

Betyg: 2- långdragna sökanden av 5 möjliga

ANNONS
Av Ulf - Onsdag 21 juni 12:27

 


Regi:  Matt Eskandari

Manus: Matt Eskandari & Michael Hultquist

Medverkande: Nora-Jane Noone, Alexandra Park, Tobin Bell mfl.

Produktionsbolag: Citizen Skull Producions

År: 2016

Längd: 85 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: Ej bedömd, gränsfall mellan 11 och 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt5143226/

 

Systrarna Bree och Jonna fastnar under ett fiberglasskydd till en stor inomhuspool. Med en långhelg i faggorna måste de försöka hitta en väg ut innan Brees diabetes har ihjäl henne. Det är dock inte bara vattnet de måste kämpa mot...

 

Upphittad i independentmappen i min dropbox tänkte jag ge 12 Feet Deep en chans. Premissen är inte så dum, speciellt inte eftersom den baseras på sanna händelser, och bara det att man fått med Tobin Bell i en roll tyder på ambitioner. 12 Feet Deep lider dock lite av sin budget.

 

Om man jämför med en annan independentrulle på lite samma tema, den märkligt nog nästan universellt sågade The Dark Below (2015), ser man hur mycket det gör för en film av det här slaget att kunna klippa mellan två distinkta ställen. Det blir ofta ett snabbare berättartempo och det är något som 12 Feet Deep skulle behöva. Både jag och vännen jag såg filmen med var rörande överens om att filmen var för lång. När jag nu ser att den bara har en speltid på 85 minuter är det inte längden som är problemet utan dispositionen.

 

Nåja, 12 Feet Deep lyckas med en del saker också. Framförallt känns systrarnas situation alltid hotfull och vad jag brukar kalla Spielbergeffekten (inte ett hot, inte två utan tre) är på plats. Systrarnas förhållande till varandra är komplicerat och även om manuset blir lite väl "tell, don't show" ibland känns de verkligen som två skilda personligheter.

 

Till syvende och sist är inte 12 Feet Deep en dålig film. Den är inte heller särskilt bra. Om du inte har något bättre för dig, varför inte?

 

Betyg: 2+ inte magplask men lite överslag av 5 möjliga

ANNONS
Av Ulf - Fredag 16 juni 18:00

 


Regi: Dean Israelite

Manus: John Gatins

Medverkande: Dacre Montgomery, Naomi Scott, RJ Cyler mfl.

Produktionsbolag: Lionsgate/Saban Entertainment/Walt Disney Pictures mfl.

År: 2017

Längd: 124 min

Land: USA/Hong Kong/Japan/Mexico/Kanada/Nya Zeeland

Svensk åldersgräns: 11

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt3717490/

 

Fem tonåringar på glid hittar ett gammalt kraschat rymdskepp mitt ute i ödemarken. Ungdomarna blir snart varse om att det inte är en slump att just de hittade skeppet. De har blivit utvalda till att bli Power Rangers, beskyddare av liv och första och enda försvarslinjen mot en avfallen Ranger, Rita. Det är bara det att de först måste lära sig fungera som ett team för att de ska ha någon chans alls vinna striden.

 

Power Rangers var en av de där franchiserna som kom precis fel för mig. När den första tv-serien gick i Sverige var jag alldeles för "cool" (läs: tonåring) för att uppskatta den för det kitschmästerverk till barnprogram det egentligen var. När jag sett avsnitt i efterhand har de inte direkt varit bra, men de är i princip alltid underhållande.

 

Att ens nysta i kronologin för de olika serierna är något jag inte ens ska försöka mig på. Det finns i skrivande stund ungefär 850 avsnitt av serierna och en hög filmer. Tack och lov kräver inte 2017 års filmversion någon större förkunskap. Det hade enkelt kunnat bli en film som enbart försökte casha in på nostalgivärden, men jag måste säga att jag är förvånansvärt positivt överraskad.

 

Power Rangers är kanske inte världens bästa superhjältefilm som sådan, men för en produkt som riktas främst till yngre tittare är det ett väldigt genomarbetat manus som vi får presenterat för oss. Ja, det är klart att grundpremissen är vad den är, men Power Rangers följer en klassisk origin story-modell med vissa egna vägar och spår. Framförallt är det inte jättevanligt att se ett helt team komma samman redan från film 1 utan sju filmer innan som listar vad hjälte x åt till frukost och vad hjältinna y har för skostorlek.

 

Skådespelarmässigt är det inget som varken engagerar eller irriterar och specialeffekterna har bibehållit sin charm även när man kastat en långt större budget på dem än någonsin tidigare. Överhuvudtaget hade jag en riktigt underhållande stund med Power Rangers och rekommenderar den till både 90-talsnostalgikerna och dagens yngre superhjältediggare.

 

Betyg: 3+ morphin' times av 5 möjliga

Av Ulf - Söndag 11 juni 21:35

 


Regi: Greg McLean

Manus: James Gunn

Medverkande: John Gallagher Jr.Tony Goldwyn, John C. McGinley mfl.

Produktionsbolag: BH Tilt/Blumhouse Productions/Itaca Films mfl.

År: 2016

Längd: 89 min

Land: USA/Colombia

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1082807/

 

Belko är ett amerikanskt företag med huvudkontor utanför Bogotá, Colombia. En dag får inte de colombianska anställda komma in på företagets mark utan stoppas av beväpnade vakter. De amerikanska anställda upplever dock arbetsdagen som vanligt... tills ett meddelande informerar dem om att om de har en halvtimme på sig att ha ihjäl två av medarbetarna, annars kommer de få ta konsekvenserna. Snart inser de att de är instängda på Belko och att vem det än är som ligger bakom meddelandet har makten att döda dem alla närhelst hen vill...

 

På ytan låter en blandning mellan Office Space (1999) och Battle Royale (2000) som en lysande idé. Här finns hur många uppslag för drypande satir som helst som bara väntar på att bli utforskade. The Belko Experiment lyckas dock ta sig själv på alldeles för stort allvar utan att presentera varken karaktärer eller koncept tillräckligt väl. Det hade funkat om det hade varit en komedi, men när filmen nu vill vara seriös måste man också ha ordentliga plotlines att följa.

 

Belko börjar helt okej, men när man inser att det inte blir mer än så här mynnar det ut i en axelryckning. Skådespelarna är av varierande kvalitet, men alla filmer som har John C. McGinley i en roll gör åtminstone något rätt. De spanskspråkiga cover-versionerna av kända låtar på soundtracket är också lite småcharmiga, men seriöst, det är 2017 - greppet med att använda klassisk musik satt till annars ljudlösa våldsamma scener känns så fruktansvärt 1990-tal.

 

Det finns små ljusglimtar i The Belko Experiment, men som helhet funkar den inte särskilt bra. Synd på en idé som skulle ha varit en komedi istället för en studie i gore och krystade slutsatser om mänsklighetens natur.

 

Betyg: 2 filmer i fel genre av 5 möjliga

Av Ulf - Onsdag 7 juni 10:45

 



Regi: Colm McCarthy

Manus: Mike Carey (efter sin egen roman)

Medverkande: Gemma Arterton, Glenn Close, Sennia Nanua mfl.

Produktionsbolag: Poison Chef/BFI Film Fund/Altitude Film Entertainment mfl.

År: 2017

Längd: 111 min

Land: Storbritannien/USA

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt4547056/

 

Storbritannien har kollapsat i en epidemi som gör de infekterade ytterst våldsamma och med smak för att tugga i sig människor. Det finns dock hopp. Andra generationens infekterade, de som föddes av infekterade gravida kvinnor, har lyckats behålla sin mänsklighet även om de fortfarande har kvar sitt begär efter människokött. Barnen är den kvarvarande mänsklighetens främsta chans att hitta ett vaccin mot sjukdomen. När en av de sista militärutposterna i landet faller tvingas den mest lovande av barnen, Melanie, fly tillsammans med en liten grupp forskare och soldater genom ett oigenkännligt England.

 

Handen på hjärtat har zombiegenren varit ganska stel (pun intended) ett bra tag nu. Exklusive The Walking Dead verkar det mesta gå i samma hjulspår som decennierna innan. Det finns dock lysande undantag och The Girl With All The Gifts är ett av dem. Det här är något så ovanligt som en zombiefilm (kom igen, trots att de säger att det är svampinfektion är det klart att det är zombies...) med både hjärta och hjärna.

 

Det är sällan som jag bryr mig om karaktärerna i zombiefilmer eftersom de oftast är där som eftermiddagssnack och/eller allegori över något icke-önskvärt mänskligt beteende. The Girl är annorlunda här. Melanie är lika delar skrämmande som sympatisk och de vuxna vet inte hur de ska bete sig gentemot henne. Filmens bästa karaktär är dock projektets ledande läkare, Caroline Caldwell, spelad av Glenn Close. Close är bra i det mesta hon gör, men här spelar hon skjortan av alla med sin moraliskt ambivalenta doktor som man inte riktigt kan få grepp om. Hennes kemi med Sennia Nanua (Melanie) är superb.

 

Sättet som Mike Carey väljer att presentera sina zombies, ursäkta "svampmänniskor", på är också väldigt bra. Vi får med all tydlighet se hur infektionen inte har ihjäl dem som så utan snarare får dem att genomgå en slags metamorfos. Manuset har mer med evolution och utveckling att göra än med zombieslakten vi sett så många gånger förr. Det är, precis som Glenn Closes karaktär, en moraliskt ambivalent film som hela tiden får oss att gissa. Slutet blir dock lite för snabbt överstökat och jag skulle helst sett en längre film. Det är ett gott betyg i sig.

 

Betyg: 4 svampmänniskor av 5 möjliga

 

 

Av Ulf - Söndag 4 juni 20:09

 


Regi: Daniel Espinosa

Manus: Rhett Reese & Paul Wernick

Medverkande: Jake Gyllenhaal, Olga Dihovichnaya, Ryan Reynolds mfl.

Produktionsbolag: Columbia Pictures/Skydance Media/Sony Pictures Entertainment (SPE)

År: 2017

Längd: 104 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt5442430/

 

En obemannad sond återvänder till Internationella rymdstationen (ISS) med de första jordproverna från Mars. Astronauternas vildaste förhoppningar går i uppfyllelse när de hittar en encellig organism i proverna - det första otvetydiga beviset för utomjordiskt liv. När de dessutom lyckas väcka cellen till liv igen förutspås en rad olika vetenskapliga landvinningar. Just det... väck den sovande marsianen. Det kommer säkert gå bra.

 

Det har gått lite upp och ner för Daniel Espinosa i Hollywood, men med Life har han äntligen kunnat visa att han kan göra bra film på engelska också. Manusidén som Espinosa fått att jobba med låter tämligen klyschig, men det som räddar historien är den första timmens fokus på vetenskapen och karaktärerna. Varelsen de olyckliga astronauterna får ombord på ISS har flera fascinerande drag som är ganska ovanliga i science fiction-sammanhang. Tankarna går till en korsning mellan Alien (1979) och The Thing (1982), men filmen kommer tyvärr inte upp i samma standard som dessa klassiker.

 

Även om Life börjar väldigt bra är mellanakten ganska svag. Vi har sett det här förut och bättre. Jag hade föredragit att man lämnat de större actionelementen som har med jakten på varelsen och istället fokuserat på den extremt farliga allmänna situationen ombord på ISS. Det känns som man har bitit av för mycket med manuset helt enkelt. Filmen tar sig igen mot slutet, men då känns det som att man redan tappat mycket av potentialen. Om Sony är smarta nu går de på fanteorin att Life är en hemlig prolog till deras Venom (2018). Det hade varit ett sjukt häftigt och nyskapande sätt att göra filmserier på. Troligen är så inte fallet, men man hade ju kunnat hoppas att Sony hade vågat lite.

 

Skådespelarmässigt är Life okej, men utan någon som skiner. Varken Ryan Reynolds eller Jake Gyllenhaal får någon tid att briljera och i det här fallet känns det som man hade kunnat ha vilken skådespelare över medel som helst i rollerna. Life är som synes knappast en perfekt film, men med en mycket stark öppning och ett bra slut får jag ändå ge den en stark trea. Fans av genren kommer gilla den. Om du bara gillar science fiction och skräck lite sisådär finns det bättre saker att se.

 

Betyg: 3+ livfulla marsianer av 5 möjliga

Av Ulf - Lördag 3 juni 16:31

 


Regi: Chris McKay

Manus: Seth Grahame-Smith/Chris McKenna/Erik Sommers mfl.

Medverkande: Will Arnett, Michael Cera, Rosario Dawson mfl.

Produktionsbolag: DC Entertainment/LEGO System A/S/Warner Bros. Animation mfl.

År: 2017

Längd: 104 min

Land: USA/Danmark

Svensk åldersgräns: 7

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt4116284/

 

När Jokern försöker ta över Gotham för femtielfte gången går det som det brukar - hans team av superskurkar blir stoppade av Batman utan någon större ansträngning. Jokern upplyser Batman om att om det inte vore för honom, hans värste fiende,  så skulle han inte ha ett syfte. Omedvetet lyckas Batman knäcka superskurken totalt genom att säga att han inte betyder ett dyft för honom. En till synes deprimerad Joker kapitulerar. Gotham är säkert igen och till synes permanent för den här gången... men vem behöver då Batman?

 

The LEGO Movie (2014) förvånade både mig och många andra med hur fantastiskt bra och rolig den var. Batman hade en liten biroll i den historien och eftersom LEGO har rättigheterna till en väldig massa legofierade franchises var det egentligen bara en tidsfråga innan en film om den mörke riddaren dök upp i legoformat. The LEGO Batman Movie är ett sällsynt exempel på hur en så pass konceptualicerad idé kan bli bra en gång till. Det här är bland det roligaste jag sett än så länge under 2017.

 

Jag har tidigare skrivit om hur DC Comics inte verkar veta vad de sysslar med gällande sina spelfilmer, men att de fullkomligt äger Marvel när det kommer till animation. LEGO Batman får med sin stop-motion sägas ligga närmre den sistnämnda kategorin och ja, den sopar fullkomligt banan med sina live action-motsvarigheter. Förutom att den är förbaskat rolig visar manusförfattarna (alla sex!) en mycket bättre förståelse för Batman som karaktär än vad vi fått se från DC på senare tid. Förhållandet mellan Jokern och Batman har utforskats i serieförlagorna åtskilliga gånger, men jag tror inte jag sett det lika tydligt på film någon gång. Det inkluderar även de bra varianterna av Jokern signerade Jack Nicholson och Heath Ledger. Det är ganska stort.

 

Utan att spoila hur eller varför får vi dessutom en fullkomlig kavalkad av populärkulturella monster, såsom Gremlins, Godzilla, King Kong, Voldemort, Sauron och till och med Daleks! Referenserna är knivskarpa och humorn ligger i en perfekt balans mellan saker som alla kan skratta åt och mer subtila saker som kommer få de lite äldre tittarna att dra på smilbanden. Tillsammans med Will Arnetts väldigt passande röst för huvudrollen är The LEGO Batman Movie något som du som fan av antingen LEGO eller superhjältar inte får missa. Everything is indeed awesome!

 

Betyg: 4+ referensmaratons av 5 möjliga

Av Ulf - Torsdag 1 juni 15:45

 


Regi: Tim Smit

Manus: Charlie Kindinger & Omid Nooshin (baserat på Tim Smits kortfilm What's In The Box?)

Medverkande: Dan Stevens, Bérénice Marlohe, Tygo Gernandt mfl.

Produktionsbolag: CTM Productions BV/FilmNation Entertainment/SquareOne Entertainment

År: 2017

Längd: 91 min

Land: Nederländerna/Tyskland/USA

Svensk åldersgräns: Ej bedömd, troligen 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt5464234/

 

Det som till en början verkar vara ett lyckat experiment med till synes outömlig energi tagen från en alternativ dimension går fel. Will Porter, anställd på energiföretaget Alterplex, skickas genom dimensionsportalen för att rätta till saker på andra sidan. Vad ingen hade räknat med är att den parameter som man försökte få bort i dimensionen ifråga, kolbaserat liv, har visat sig vara motståndskraftig mot försök att programmera bort den. Nu måste Will rädda inte bara ett utan två universum...

 

Kill Switch, även känd under namnet Redivider, har så mycket potential att det gör mig förbannad när man inte utnyttjar den. Storyn om en till synes outtömlig energikälla är spännande och Tim Smit har lyckats med sitt världsbyggande. Det här är en nära belägen framtid som känns trovärdig. Smit, tidigare främst specialeffektsmakare, har också lyckats med sina specialeffekter även om han hämtat "inspiration" (läs: stulit) från flera andra och bättre science fiction-filmer. Där slutar också de positiva aspekterna med Kill Switch.

 

Det riskerar alltid att bli lite lökigt när man som inte har engelska som modersmål vill göra en film på språket ifråga. Det är inte det att dialogen är språktekniskt fel, men den känns ytterst stolpig. Kombinera detta med främst holländska skådespelare och resultatet blir därefer. Dan Stevens sköter sig då och då okej i huvudrollen, men problemet är att vi sällan eller aldrig ser honom. Kill Switch berättas till 90% från ett förstapersonsperspektiv och Stevens här därför också främst sin röst att arbeta med. Han besitter ingen Morgan Freeman-röst om vi säger så. Stevens är ändå en stjärna om man jämför med Bérénice Marlohe i den kvinnliga huvudrollen. Marlohe har bemästrat konsten att visa tänderna i ett stelt leende i varenda scen. Jag skojar inte, det är som hon är stelopererad i käken! Kristen Stewarts antites med andra ord.

 

Kill Switch är en tekniskt utsökt och uselt spelad film med intressanta manusidéer som den inte gör något med. Riktigt synd på så mycket potential.

 

Betyg: 2 fast Alterplex låter som ett industriband från 90-talet av 5 möjliga

Presentation

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8 9
10
11
12
13
14
15 16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Skitfin kultur med Blogkeen
Följ Skitfin kultur med Bloglovin'

Bloggportaler

Kultur & Historia bloggar Kultur Blogg listad på Bloggtoppen.se BloggRegistret.se Nöje och Underhållning Bloggparaden länkkatalog Favoritlistan.se 1000länkar.com - gratis länkkatalog Sverigeregistret

Senaste kommentarerna


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se