Inlägg publicerade under kategorin Musik

Av Ulf - 11 november 2016 20:07

 

In Memoriam: Leonard Cohen (1934 - 2016)

 

Jag tänkte inte skriva en dödsruna över min stora hjälte, Leonard Cohen. Jag har för mycket att säga och just nu skulle det bara bli fel. Istället spelade jag en två timmar lång konsert från vardagsrummet via Facebook för nära och kära. Gott så. När jag redigerat videon kanske den kommer upp här. Tack för allt, Mr. Cohen.

ANNONS
Av Ulf - 13 oktober 2016 14:30

 


Nobelpriset 2016 - eller: Huka er för finkulturgallan!

 

Grattis, Svenska Akademien. Ni har gjort en kulturgärning med att ge årets litteraturpris till Bob Dylan. Istället för en obskyr vitrysk diktare eller dylikt har ni valt en av 1900-talets mest älskade poeter och främsta textförfattare. Direkt höjs besvikna röster från kulturredaktioner i landet. Jag är inte den som är den. Jag förstår. Jag förstår att definitionen av litteratur som något som enbart finns mellan två pärmar lever kvar. Här är dock den stora "hemligheten": Om dessa kulturskribenter hade varit utbildade de senaste 15 åren skulle de insett att tiden sprungit iväg från dem.

 

Idag talar man inte längre om endast tryckt text i bokform som litteratur. Litteraturen är något levande som inte begränsas av hur den framförs. Orden måste finnas där, men sen då? Om vi tittar tillbaka i historien är några av de mest hyllade lyrikerna författare som framförde sina texter till musik. Ordet "lyrik" kan spåras tillbaka till antikens Grekland då många författare framförde sina verk ackompanjerade av lyra. Det är inte framförandet av texten som är det viktiga, det är texten som är det centrala.

 

Så när diverse litteraturkritiker ikväll dricker gravöl över Nobelprisets legitimitet känner jag mest att de borde lyssna en smula på Dylans texter. Inte bara hitlåtarna, utan även de långa (ibland för långa för att lyssna på) eposen. Lägg dem sida vid sida med tidigare prisade diktare och analysera. Om ni hittar en substansiell skillnad, ring mig. Eller som Nobel själv skrev i sitt testamente angående litteraturpriset: "en del [av priset ska tillfalla] den som inom litteraturen har producerat det utmärktaste i idealisk rigtning".

 

Och lägg av med att föreslå Håkan Hellström eller Beyonce till nästa år... really... skärp er.

ANNONS
Av Ulf - 15 april 2016 17:28

 


Twin Peaks återvänder: And little lambs eat ivy - Magisk kväll med Xiu Xiu

 

 

Inkonst, Malmö: När den tunga basen börjar eka genom högtalarna lyses videoskärmen upp av en välbekant bild på en roterande fläkt. Basen letar sig rakt in i kroppen och när Xiu Xius tre medlemmar äntrar scenen är jag redan i helt rätt sinnesstämning. Vad som följer är 90 minuters ren magi.

 

Jamie Stewart, bandets ende ursprungsmedlem, intar en central position med sitt fantastiska gitarrspel genom en rad olika effektpedaler. Hans scenspråk sjuder av energi och det är omöjligt att ta ögonen från honom. Med sig har han Angela Seo på olika varianter av elektroniska instrument och klaviatur samt Shayna Dunkelman på elektrifierat glockenspiel och trummor. Tillsammans skapar de en ljudbild som jag aldrig hört maken till. Dessvärre är inte Inkonsts ljudsystem riktigt i samma klass och speciellt Seo verkade märkbart irriterad över den höga diskanten vid flertalet tillfällen.

 

 

 

 

Musiken är hämtad från Angelo Badalamentis klassiska soundtrack, med en liten avstickare till soundtracket till filmen. Man rör sig över båda säsongerna och har således haft en stor katalog att välja musik ifrån. Visst fanns det vissa favoriter jag saknade (exempelvis The Nightingale och Just You & I), men det var inget jag tänkte på under spelningen i sig. Jag glömde ärligt talat bort både tid och rum. Det är också därför jag bara har en handfull bilder.

 

Jag har väldigt svårt att ens hitta någonting att anmärka på i bandets arrangemang och framträdande. Om man är handplockad av David Lynch själv vet man vad man sysslar med. Det enda som stör något är det långa noise-breaket i mitten av konserten. Inget ont om noise som sådant, men det pågick helt enkelt en eller två minuter för länge. Dessutom hade jag önskat att videoproduktionen var lite mer varierad. Visst, stämningsbilderna på vinden genom Douglasgranarna och fläkten var bra, men när man har tillstånd att använda så mycket mer är det lite konstigt att man inte gjorde det.

 

Allra starkast är numren där Stewart använder sin säregna sångröst, Into The Night, Falling och Sycamore Trees är samtliga makalöst arrangerade - inte minst med gitarrljudet. Och ja, redan till Into The Night började mina ögon tåras. Så stark var den här upplevelsen. Bland de instrumentella partierna måste jag lyfta ut Audrey's Dance som innehöll en rad riktigt kul val av instrument, med allt ifrån lockpipa till distat munspel.

 

När Dunkelman, iklädd skoluniform, avslutar spelningen med en uppläsning från The Secret Diary Of Laura Palmer (1990) och Stewart bryter ut i en krypande tolkning av Mairzy Doats är det här så nära en David Lynch-film jag kommer komma i verkligheten. Xiu Xiu är lika delar Club Silencio som The Roadhouse och jag älskade varenda sekund av det. Om ni får chansen, se den här turnén. Om jag får chansen kommer jag se den igen. Och igen. Och igen.

 

 

 

 

Setlist:

 

1. Xiu Xiu Twin Peaks Ambien

2. Laura Palmer's Theme

3. Into The Night

4. Audrey's Dance

5. Packard's Vibration

6. Nightsea Wind

7. Blue Frank

8. The Pink Room

9. Sycamore Trees

10. Harold's Theme

11. Dance Of The Dream Man

12. The Bookhouse Boys

13. Falling

14. Love Theme Farewell

15. Reading from The Secret Diary Of Laura Palmer (with Mairzy Doats)

Av Ulf - 30 mars 2016 20:46


Twin Peaks återvänder: Konsert!  

 

Jag är i princip expert på att missa konserter med anknytning till Twin Peaks. Jag vet inte hur länge jag grämde mig över att ha missat Julee Cruise i Köpenhamn för några år sedan, men den här gången lyckades jag upptäcka en förmodad höjdare i tid. Den experimentella rocktrion Xiu Xiu kontrakterades för att spela på den uppmärksammade David Lynch-utställning Between Two Worlds. Giget gav mersmak och ledde till en hel coverskiva av soundtracket. Den 14/4 spelar de på Inkonst i Malmö i deras enda Sverige-spelning. Jag brukar av hävd vara ganska skeptisk till artister som ger sig på Badalamentis musik, men sen kollade jag in deras singelsläpp av Falling. Sex minuter senare är jag en biljett rikare. Covern på nämnda låt hittar du här och Inkonst hittar du här.

 

Utöver den mest efterlängtade konserten i mannaminne står det rätt still gällande produktionen. Det finns ett rykte som säger att delar av serien kan komma att visas på bio. Det är ett rykte som har fått viss tyngd då producenterna uttryckt ett visst intresse för dealen, men inget som kan styrkas än så länge. Men, Twin Peaks-diggare, vi ses i Malmö, eller hur?

 

Slutligen, en liten söt artikel jag hittade om mode och Twin Peaks. Nästan så jag funderar på att göra något liknande.

Av Ulf - 25 januari 2015 18:31


Twin Peaks återvänder: Missa inte tributeplattan!  

 

Nyheten att Twin Peaks återvänder har gett upphov till en mängd olika kreativa uttryck hos fanbasen. Marknaden formligen översvämmas av tröjor, örngott, posters och Gud vet allt. Det mesta är av tveksam kvalitet och egentligen inte värt besväret. När jag min vana trogen trålade nätet efter nyheter att lägga i de här inläggen hittade jag dock något riktigt häftigt som jag var tvungen att dela med mig av - hela soundtracket till serien i coverversioner gjorda så de låter som de spelas av ett synthband anno 1982. Svag som jag är för retrosynth och det fantastiska jobb som Lucy Black har lagt ner på att hitta bra coverartister och producera denna hyllning måste jag lyfta på hatten. I och med Spotifys frammarsch är detta den första skiva jag köpt (om än i digital form) som inte varit släpp ifrån vänner och bekanta på många, många år. Givetvis intressant för kalenderbitare och samlare som mig, men för alla som uppskattar synth av den äldre skolan bör detta kollas in och köpas, speciellt som pengarna går till att släppa två volymer till! Imponerande!

 

Lyssna, beställ och förundras på: https://retropromenade.bandcamp.com/album/the-next-peak-vol-i-twin-peaks-tribute.

Av Ulf - 27 oktober 2013 19:02

 

In Memoriam: Lou Reed (1942 - 2013)


I Lunds skolkatalog över gymnasieskolor årgång 1999 kan man se en yngling med rock av 70-talssnitt, v-jeans och vit skjorta. I handen håller han en vinylskiva av Lou Reed. Den ynglingen är jag, 17 år gammal. Jag ska senare samma dag gå hem och lägga min andra kopia av Transformer på spelaren. Den första kopian är lika sönderspelad som Reeds släpiga New York-dialekt är sluddrande.

 

Lou Reeds Transformer var en jätteviktig milstolpe i mitt musikaliska liv. Året innan hade jag sett honom första gången live på Brofestivalen. Det var den i särklass bästa konserten på festivalen och en Reed på spelhumör till och med log från scenen. Dagen efter köpte jag min första skiva med Lou Reed. Den skivan sitter i skrivande stund inramad på väggen till vänster om mig. Vissa skivor stannar med en. Transformer skickade mig till ett galghumoristiskt New York i Walk On The Wild Side, till ensamhetstristessen i Goodnight Ladies, till den bitterljuva Perfect Dayoch till den obegripliga (men ack så vackra) Satellite Of Love. Lou Reed visade tillsammans med sin vapendragare David Bowie att jag var okej som jag var. Jag behövde inte definiera mig enligt en mall som andra hade tryckt ut åt mig.

 

Idag gick Lou Reed ur tiden, 71 år gammal. För mig kommer han alltid påminna mig om vem jag var när jag var 17. Vissa dagar stannar med en, liksom vissa skivor gör det. Dagen det där klassfotot togs kommer alltid stanna med mig. Timmen innan hade jag suttit på ett café med en tjej jag gillade och fick frågan vad det var för skiva jag hade köpt. "Har du inte hört Lou Reed?" frågade jag på drygt 17-åringsvis. "Det får vi göra något åt". Tack, Lou. Tack för musiken, tack för texterna, tack för att du fick ihop mig med den där tjejen, tack för allt.

Av Ulf - 24 oktober 2013 21:57


Som liten parvel var eftermiddags-tv lika mycket min utbildning som skolan var. Jag lärde mig engelska först och främst genom att lyssna på dialogen till de otaliga syndikatiserade polis- och/eller actionserier som speciellt TV3 körde på eftermiddagarna. Mina hjältar var Thomas Magnum i Magnum P.I (1980 - 1988), gänget i The A-Team (1983 - 1987) och allas rättrådige pojkscout MacGyver(1985 - 1992). Jag var helt enkelt ett barn av 80-talet, men vad jag inte insåg förrän långt senare var hur mycket av 1970-talets tv-estetik som fanns kvar i de här serierna. Det skulle Beastie Boys upplysa mig om med videon till sin låt Sabotage.

 

Sabotage är en 70-talsdeckare på lite drygt tre minuter med alla klyschor du kan tänka dig. Ungefär fem år senare började jag beta mig igenom serierna som videon parodierar. Då hittade jag ännu fler klyschor som jag helt enkelt missat. Om du såg 70-talsserierna när du var liten eller har sett dem senare, kör igång Sabotage och njut av tre minuters nostalgi.

 

Artist: Beastie Boys

Låt: Sabotage

Album: Ill Communication

År: 1994

 

Av Ulf - 22 oktober 2013 21:39

 


Tom Lehrer, nu 85 år gammal, är en sann renässansmänniska. Doktorand i matematik vid Harvard, professor i politisk vetenskap vid MIT, professor i matematik vid University of California, arméveteran, lärare i musikaluppträdande, hyllad musiker och satiriker. Lehrer, med sin extremt långa meritlista, hade mycket lätt kunnat ha blivit en av de torraste människorna på Jorden. Istället skrev han några av de roligaste låtarna jag hört - låtar som han ofta använde i sin undervisning. Dagens inlägg handlar om en av dessa alster, The Masochism Tango.


Jag ska inte uppehålla mig vid låten i sig alltför länge (jag vill låta texten tala för sig själv) utan istället säga några ord om videon nedan. Användaren A2TT's Dream Factory lade för en herrans massa år sedan ut en video på nätet där låten i sig klippts ihop med scener från de två filmatiseringarna av 1960-talsserien The Addams Family. Det är ännu ett exempel på hur internet kan låta kreativa användare få utlopp för sina idéer. Ibland blir det till och med riktigt, riktigt bra.

 

Om låten fungerar, som Tom Lehrer sa, att "haunt him and taunt his and if possible consume you in a kiss of fire"? Tja, jag sjöng den för en mycket vacker kvinna i lördags och det verkade gå hem, om än inte riktigt lika dramatiskt.

 

Presentation

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8 9
10
11
12
13
14
15 16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Skitfin kultur med Blogkeen
Följ Skitfin kultur med Bloglovin'

Bloggportaler

Kultur & Historia bloggar Kultur Blogg listad på Bloggtoppen.se BloggRegistret.se Nöje och Underhållning Bloggparaden länkkatalog Favoritlistan.se 1000länkar.com - gratis länkkatalog Sverigeregistret

Senaste kommentarerna


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se