Regi: James Wan

Manus: Leigh Whannell

Medverkande: Leigh Whannell, Cary Elwes, Danny Glover mfl.

Produktionsbolag: Evolution Entertainment/Saw Productions Inc./Twisted Pictures

År: 2004

Längd: 103 min

Land: USA/Australien

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0387564/

Adam vaknar upp i ett badkar i ett övergivet badrum. Nåja, helt övergivet är det inte. På andra sidan rummet sitter Dr. Lawrence Gordon fastkedjad vid ett järnrör - något Adam också upptäcker att han är. Det visar sig snart att Adam och Lawrence är de senaste offren för en bestialisk "seriemördare", Jigsaw. För att komma ut från rummet och rädda sin familj får Lawrence reda på att han måste döda Adam innan klockan 18 samma kväll. Om han misslyckas kommer både han själv, Adam och hans familj dö. Spelet kan börja.

Det finns vissa filmer som knockar en första gången man ser dem, men har svårt att upprepa samma effekt vid en andra titt. Jag har sett den första filmen i Saw-franchisen (2004 - 2010) en massa gånger vid det här laget men slutscenen får mig ändå att rysa. Det är ett tecken på en bra film. Leigh Whannell har skrivit ett jäkligt tajt manus, späckat med blinkningar till framförallt Dario Argento, baserat på sin och James Wans egen kortfilm (2003) med samma namn. Det är lika delar skräck och thriller som kriminalhistoria och den säregna blandningen fungerar väldigt bra. Framförallt är Jigsaws roll i manuset, som den inte så subtila dockmakaren med sin egen moraluppfattning, väldigt intressant. Det är därför som jag satte ordet "seriemördare" inom citattecken. Jigsaw dödar nämligen aldrig någon - det valet överlåter han till sina offer. Parallellt med historien om Lawrence och Adam löper en polishistoria med den till synes nästan besatte detektiv Tapp, som gör allt i sin makt för att fånga Jigsaw. Det hade lätt kunnat bli rörigt, men berättarstilen ger oss en bra bakgrund och fakta om Adam och Lawrence utan att det känns påklistrat.

Manuset är det som bär den här filmen. Skådespelarna varierar sina prestationer från väldigt bra till ganska usla från scen till scen verkar det som. Det har troligen att göra med att filmen spelades in på mindre än tre veckor. Det känns som att man åtminstone skulle behövt dubbla tiden för att polera skådespelarregin. Mest märks det på Cary Elwes (Lawrence) som ibland hittar precis rätt tonläge och intensitet för att i nästa sekund spela över å det grövsta.

Jag är beredd att förlåta det ojämna skådespelet på grund av en enkel sak: fortfarande, efter ett tiotal genomtittar, ger den här filmen mig gåshud. Om du mot förmodan inte har sett den måste du se den. Försök att tänka dig in i en värld där resterande filmer i serien och dess konsekvent försämrade rykte för varje del inte finns. Då är det här fortfarande en av de mest spännande sakerna jag sett från 2000 -talet.

Betyg: 5 oh, I'm a lumberjack... fast med mer blod av 5 möjliga