Titel: 13 dygn i rymden efter 14 år på Jorden

Författare: Christer Fuglesang

År: 2007

Sidor: 335

Förlag: Albert Bonniers Förlag

ISBN: 978-91-0-012188-4

Christer Fuglesang, förste svensk i rymden, berättar om hela processen för att bli astronaut och även om arbetet på ISS under rymdfärden i sig. Från idén att söka sig till ESA, via det ryska rymdprogrammet till NASA och upp i rymden berättar Fuglesang om både svårigheter och glädje.

När rymdfärjan Discovery skulle skickas upp den där decembernatten 2006 satt jag, liksom många andra svenskar, som klistrade framför tv-apparaterna. Varför fascinerades vi så mycket? Det var trots allt "bara" ännu en resa till den internationella rymdstationen ISS? Men den i princip nationalistiska yra som drabbade vårt land under två veckor tydde på att det var något mer - nu var Sverige, genom Fuglesang, del av något alldeles speciellt.

Christer Fuglesangs berättelse om träning, en aldrig sviktande familj och besvikelser om att bli förbisedd är en spännande sådan. Det kanske låter märkligt, inte minst eftersom alla vet att det till sist blev en flygning, men Fuglesang uppvisar god berättarteknik och lyckas dra in läsaren samtidigt som han förklarar de mer tekniska aspekterna av arbetet på ett föredömligt enkelt sätt. Just det sistnämnda var guld värt för en inbiten humanist som mig själv.

Ironiskt nog visar det sig vara händelserna på den här sidan atmosfären som är de mest intressanta. Redogörelserna för arbetet på ISS blir ibland ganska blodfattiga och torra. Jag är säker på att så inte var fallet och just därför skulle dessa delar behövt en extra genombearbetning för att lämpa sig väl i text.

För alla som är intresserade av rymdfart, människans plats i rymden eller för den sakens skull historier om att övervinna hinder på vägen till ett fantastiskt mål rekommenderas den här boken. Den är inte perfekt men i sina bästa stunder fascinerande nog för en genomläsning.

Betyg: 3+ rymdgeléhallon av 5 möjliga