If you think this world is bad... (you should see some of the others)

Följande inlägg är det första i en serie om en av mina favoritromaner, The Man In The High Castle av Philip K. Dick. Jag ska inte bli långrandig i min inledning utan bara konstatera att detta är, precis som den tidigare publicerade serien Tidsam vs. Epix en produkt av min universitetsutbildning. I sin oredigerade version var denna text min C-uppsats i litteratur, kultur och media. Anledningen till att jag väljer att publicera några akademiska texter då och då är enkel - Skitfinkultur har som uppgift att knyta samman "finkultur" (i det här fallet litteraturanalys på universitetsnivå) och "skitkultur" (i det här fallet en science fiction-roman). Det här kommer bli en ganska lång serie då texten i sin fulla version ligger på drygt 35 sidor. Stora stycken kommer redigeras bort eftersom de varken är intressanta för den icke-insatte. Till sist vill jag önska god läsning och påminna om att eventuella felaktigheter när det gäller årtal beror på att den här uppsatsen skrevs hösten 2006.

Inledning

Sedan jag för knappt 20 år sedan såg mitt första avsnitt av Star Trek har science fiction varit ett av mina största intressen. I takt med att jag blivit äldre har jag också upptäckt alla de sätt man kan se en science fiction-film eller läsa en science fiction-roman på. Science fiction har ofta en ram av äventyr kring sig och som entusiast av ämnet möts man ofta av ganska snorkiga kommentarer om att litteraturen, filmerna och tv-serierna uteslutande skulle vara något för barn, tonåringar och excentriska vuxna. Därför föll det sig naturligt för mig att skriva om en genreroman inom science fiction-facket, nämligen Philip K. Dicks The Man in the High Castle.

Romanen i fråga har också den en ram av äventyr, men här uppvisas också science fiction-romanens största förtjänst - allusionen till verkligheten. Bra science fiction utmanar läsaren att fundera över svåra frågor i vår egen värld. Typiska presentationsgrepp som kontrafaktisk roman, tidsresor, rymdoperor och så vidare fungerar som ny kontext att diskutera frågor som är för tunga, krångliga eller helt enkelt för byråkratiskt uppstaplade för att man normalt ska orka bry sig om dem. Så är även fallet i den roman jag valt.

Dick berättar en historia satt i vår egen värld men med stora förändringar. För drygt 66 år sedan slutade världen så som vi känner den att existera. Mordet på president Roosevelt satte igång en chockvåg av händelser vilket slutligen ledde till en tysk-japansk ockupation av större delen av USA och att Sovjetunionen aldrig lyckades hävda sig. The Man in the High Castle är en av Dicks mest framgångsrika romaner, både kommersiellt och kritiskt, och vann bland annat det prestigefyllda priset The Hugo Award 1963.[1] Den är skriven mitt under kalla krigets varmaste punkt, Kubakrisen och trots att Dick skriver om en alternativ verklighet där stormakterna heter Tyskland och Japan finns ett klart eko av krisen med i texten. För att göra det hela än mer komplicerat har Dick lagt in en kontrafaktisk roman[2] i sin egen kontrafaktiska roman med den inomfiktiva populära alternativa historieskildringen The Grasshopper lies heavy. Även denna historia har sin version av Kubakrisen i sig.

Vad jag tänker utforska med den här uppsatsen är om Dicks roman kan lära oss något om stora internationella krigskrisers natur. Var Dick helt säker på att hur kriget än slutade så skulle en kärnvapenkonflikt vara förestående? Kan en science fiction-roman skriven för 45 år sedan fortfarande fungera som ett sedelärande exempel? Det unika med Dick som samhällskritisk science fiction-författare vid den här tiden var att han inte propagerade för en viss ideologi i sina verk. Hans samtida kollegor, exempelvis Robert A. Heinlein och Ray Bradbury, beskrev också dystopiska samhällen men ofta med en skarp känga åt antingen Sovjetunionen eller för den delen vad de uppfattade som amerikansk imperialism. Dick gör snarare en observation och undersökning: Efter kriget skulle två stora imperium uppstå. Skulle det spela någon roll vilka dessa var i frågan om kärnvapenfrågan? Det är samma fråga jag ställer mig med Dicks bok som utgångspunkt.

Denna fråga är intressant dels ur en rent historisk kontext men också i en nutida eftersom vissa nationer, efter några års respit efter kalla krigets slut, återigen rustar med kärnvapen. Dick skulle säkert ha lett ett ironiskt leende över detta faktum. Oroliga tider föder oroliga människor och oroliga människor gör dumma saker. Frågan är inte om vi kommer att ställas inför en liknande kris igen utan när den kommer. Det är inte givetvis inte alls säkert att det blir kärnvapen nästa gång, det kan lika väl röra sig om biologisk eller kemisk krigsföring eller hot om densamma. Med en värld som återigen rustar är det därför både intressant och skrämmande att ställa sig frågan om det spelar någon roll vem som sitter med fingret på avtryckaren.

 

David B

8 maj 2012 10:33

Kul att slutligen få läsa the uppsats that got away! Ser fram emot nästa del.

Vill bara uppmärksamma denna mening: "Stora stycken kommer redigeras bort eftersom de varken är intressanta för den icke-insatte." Så kan det väl inte se ut?

 

skitfinkultur

8 maj 2012 14:45

oh right! hade en annan tanke där som försvann. därav den konstiga meningen. detta är faktiskt inte the essay that got away, utan en jag lämnade in och fick vg på. det var min första d-uppsats som got away. den kommer i framtiden...:)

http://skitfinkultur.bloggplatsen.se

 

David B

8 maj 2012 20:24

Sorry, blandade ihop korten :)

Tyckte det var något bekant över texten.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  The End Of An Era - Sista posten på Bloggplatsen   Allt har ett slut brukar det heta och så även min tid här på Bloggplatsen. I och med nyårets stora skräckupplevelse nära hela sajten låg nere under närmre en veckas tid för mig tog jag beslu...

Linda hatar allt, Ulf är trött och frustrerad på att bli avbruten och Matti har ingen penis som bakgrundsbild den här veckan. Läget bland trupperna kunde alltså varit bättre för general Gustaf, som förgyller tillvaron med sin bästa Henke Larsson-im...

Regi: Guillermo del Toro Manus: Guillermo del Toro & Kim Morgan (baserat på William Lindsay Greshams roman) Medverkande: Bradley Cooper, Rooney Mara, Cate Blancett mfl. Produktionsbolag: Fox Searchlight Pictures/Double Dare You/TSG Entertainm...

  Regi: Reinaldo Marcus Green Manus: Zach Baylin Medverkande: Will Smith, Aunjanue Ellis, Jon Bernthal mfl. Produktionsbolag: Star Thrower Entertainment/Westbrook Studios/Keepin’ It Reel År: 2021 Längd: 144 min Land: USA Svens...

Linda är sjuk – igen! Frågan är om det var Darkman som var i farten eftersom Linda absolut inte kunde förstå varför veckans titelkaraktär heter som han gör. Det gör hur som helst att de tre medlemmarna med Y-kromosomer får hålla ställningarna...