Regi: Lee Hirsch

Manus: Lee Hirsch & Cynthia Lowen

Skådespelare: Alex, Ja'Maya, Kelby mfl.

Produktionsbolag: The Bully Project & Where We Live Films

År: 2011

Längd: 98 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 11

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1682181/

Dokumentärfilmaren Lee Hirsch följer ett antal familjer i olika amerikanska samhällen under ett läsår. Gemensamt för samtliga familjer är att de har eller har haft ett barn som mobbats/mobbas. Fokus ligger på Alex, en tolvårig pojke, samt Tyler Long och Ty Smalley - två elever som tog sina liv på grund av mobbning.

Jag har väntat ett tag på att den här filmen och efter att ha gjort lite research har jag nu fått en förklaring. Den amerikanska censuren ville sätta en 17-årsgräns på den här dokumentären på grund av svordomar som ungdomarna använder. Jisses... Nåja, nu när jag äntligen sett filmen är det inte utan lite besvikelse. Missförstå mig inte, historierna som presenteras är alla hjärtknipande och jobbiga att se, men även om pappan till en av de döda pojkarna startar en anti-mobbningskampanj lämnas jag som tittare med en känsla av maktlöshet. Det kan ha att göra med mitt yrke - jag ser sådana här saker varje dag och har händerna bakbundna från annat än att använda hård samtalston. Det är precis samma skit i USA som i Sverige annat än att eleverna inte har tillgång till skjutvapen i alls lika stor utsträckning. Bully skildrar helt enkelt offren, men gör inga försök att komma med konkreta åtgärder som hade kunnat genomföras. Något krasst tror jag inte att kampanjer gör särskilt mycket. Hur många kampanjer har vi sett i Sverige de senaste 30 åren? Är mobbning ett mindre problem nu än då? Nej.

Frågan är om det är en dokumentärfilmares plats att rycka in? Jag skulle säga, ja. Om du ser en orättvisa och kan agera som privatperson utan fara för dig själv är det din förbannade skyldighet att göra det! Lee Hirsch ingriper faktiskt i ett fall och placerar sig på så sätt i sin egen dokumentär ändå. När man ser en tolvårig grabb bli huggen med pennor, strypt etc. - hade du kunnat undvika att gripa in? Var går gränsen mellan att hålla sig opartisk som dokumentärfilmare och att faktiskt förhindra en misshandel som händer mitt framför dina ögon?

Samtidigt ger Bully ett forum för de här mobbade ungdomarna att få ut sina historier. Därför kan jag heller inte såga filmen. Vad jag däremot skulle önska är mer patos, konfrontation mellan skolpersonal och mobbarna och riktiga konsekvenser för vad som på vilken annan arbetsplats som helst skulle lett till omedelbart avsked eller förflyttning till annan avdelning.

Betyg: 3 filmer som gjorde mig förbannad, av både rätt och fel skäl av 5 möjliga