Regi: Kevin Dunn

Manus: R. Chett Hoffman & Michael Notarile

Medverkande: Mark Calaway, Bryan Danielson, Brock Lesnar mfl.

Produktionsbolag: WWE

År: 2014

Längd: 235 min (med pre-show 365 min)

Land: USA

Svensk åldersgräns: N/A

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt3058844/

Under tiden som jag skrev och redigerade följande inlägg fick jag reda på att Ultimate Warrior, en av de riktigt stora wrestlarna från sent 80- och tidigt 90-tal gått ur tiden. Det kommer en tribute längre fram.

Wrestlemania, the grandest stage of all. Det har gått närmre 30 år sedan Vince McMahon satte ihop världens största wrestlingspektakel. Om det hade misslyckats hade troligen WWE (då WWF) också följt med i fallet. Med fixstjärnor som Hulk Hogan och Rowdy Roddy Piper blandade med stora namn från övriga underhållningsvärlden (exempelvis Mr. T och Cyndi Lauper) gick McMahons satsning hem och blev starten på det årligen återkommande evenemanget. Söndagens extravaganza hölls i New Orleans inför drygt 75 000 fans på plats och miljontals världen över. Med ett jubileum som förpliktigar levererade också Wrestlemania XXX på de allra flesta plan.

Hulk Hogan återvände till sina rötter i WWE för att agera värd för galan. Även om han aldrig lär brottas igen (då får han nog kolla ut en rullstol) har Hogan fortfarande samma lysande karisma som gjorde honom till den störste i branschen. För icke-wrestlingfans kan jag snabbt nämna att Hogan må vara den störste stjärnan från WWE:s glansdagar på 80-talet, men det var knappast för brottningsskickligheten utan mer för hans sätt att kunna få igång en publik. Hogan öppnade galan tillsammans med de två andra superstjärnorna som bolaget haft - The Rock och Stone Cold Steve Austin. Ett bra öppningssegment, även om jag är riktigt trött på att The Rock ska gå omkring i ringen, nicka och lyssna på publiken i fem minuter innan han börjar prata.

Match 1: Daniel Bryan vs. Triple H

Här börjar jag spoila ordentligt, så om du planerat se galan, sluta läs nu. Bakgrunden till den första matchen var att Daniel Byran, firad publikfavorit, under åtta månaders tid hade blivit utsatt för diverse skumma beslut av WWE:s ledning, däribland Triple H tillsammans med frugan Stephanie McMahon (ja, dotter till Vince). Öppningsmatchen hade en plats i kvällens avslutande fajt om världsmästartiteln i potten. Jag var något tveksam till matchen, inte minst eftersom Triple H har sedan han tog över en del av det dagliga arbetet med företaget (på riktigt alltså) satt in sig själv i stora matcher närhelst han verkar vilja det. Det här var ändå en av kvällens bästa matcher. Bryan gick segrande ur striden, men attackerades av sin motståndare efter matchen för att han inte skulle vara i trim för världsmästarbataljen. Matchbetyg: 4/5

 What do you get if you cross Game of Thrones with Liberace? The Game!

Match 2: The Shield vs. Kane & The New Age Outlaws

I sällskap med flertalet riktigt bra matcher var det här något av en besvikelse. Efter bara tre minuter stod The Shield som segrare. Klarast lysande stjärna var definitivt Shields Roman Reigns som går från klarhet till klarhet. Att jag inte kommer ihåg mer av matchen än just Reigns är ett tecken på att den inte var något vidare. Matchbetyg: 2/5

Match 3: The André The Giant Memorial Battle Royale

Att säga att mottagandet av årets upplaga av Royal Rumble var svalt är knappast att överdriva. Nämnda årliga gala är vanligtvis en av WWE:s mest populära och sätter tonen för Wrestlemania genom att ge vinnaren av den avslutande matchen en chans att utmana mästaren under bolagets flaggskepp till evenemang. När WWE tappade bollen helt i år och lät den återvändande Batista vinna är det inte konstigt att WWE valde att lägga in en Battle Royale-match på programmet. I motsats till matchen på Royal Rumble, där en ny deltagare släpps in i ringen med några minuters mellanrum, hölls den här matchen under de vanligare (och mindre tidsödande) reglerna där alla startar i ringen samtidigt. Målet, att kasta sina motståndare över topprepet och vara själv kvar i ringen, blir oftast sekundärt i den här typen av matcher. En tråkig Battle Royale är bland det tristaste man kan titta på. Nu var Wrestlemania XXX:s upplaga ganska okej ändå. Det gavs tillfällen till flera spektakulära individuella prestationer, inte minst en från Kofi Kingston, och avslutningen var riktigt bra. Antonio Cesaro, som många spått som en av de stora stjärnorna i WWE framöver, tog hem segern. Matchbetyg: 3/5

Match 4: John Cena vs. Bray Wyatt

Windham Lawrence Rotunda, mer känd under sitt ringnamn Bray Wyatt, var anledningen till att jag började titta på WWE igen efter några månaders uppehåll. Han må inte vara världens mest atletiske brottare, men vad han har är en karaktär som verkligen fungerar fullt ut. Rotundas alter ego är något av en sektledare från Louisianas träskmarker. Rotunda spelar rollen helt fantastiskt och hans improvisationsförmåga är imponerande. Man vet aldrig var man har honom - från svavelosande retorik med bibliska förtecken kan han helt plötsligt brista ut i sång mitt under matcherna. Han är helt klart bland det mest intressanta som satt sin fot i en ring de senaste tio åren. Fast på andra sidan i hans match på Wrestlemania stod John Cena...

För er som inte tittar på WWE kan John Cena sammanfattas med att han är en Hulk Hogan för 2000-talet, dock utan den karisma som Hulk har. Fruktansvärt tråkig och förutsägbar i sin brottning är han också avskydd av stora delar av den vuxna publiken. Ungarna älskar honom dock och som sådan är han dels en positiv förebild (hans ledord är "hustle, loyalty and respect") och givetvis säljer WWE tonvis med tröjor och annat med Cena på. Alla ungar vill ju ha sin hjälte på tröjan. Nåväl, vad inte många verkar kunna erkänna är att när Cena pushas till att göra något annat än det han gör vecka ut och vecka in är han riktigt bra på att bära en match och spela sin roll. I matchen på Wrestlemania 30 lyckades Cena och Wyatt bjuda på en sjuhelvetes show som för mig var kvällens match. Från Wyatts entré ackompanjerad av Mark Crozers ledmotiv (spelat live av bandet iförda medicinmankläder) till hans publikkontakt och sätt att få Cena att slåss mot hjärnspöken - det här var i det närmsta en perfekt match. Eller... ja, om Wyatt hade vunnit den hade det blivit en klassiker. Nu, som så många gånger förr, vann Cena, barnen jublade och de vuxna suckade. Matchbetyg: 5-/5

Jag har hatt, boxarlindor och hawaiiskjorta, måste skaffa mig en lampa också

Match 5: The Undertaker vs. Brock Lesnar

I 21 raka Wrestlemanias har The Undertaker avgått med segern. Sviten, helt enkelt kallad för "The Streak", har troligen varit det som drivit Mark Calaway att återuppliva sin karaktär år efter år. De senaste åren har han bara brottats just på Wrestlemania. Calaway har varit en drivande faktor i WWE på och bakom scenen sedan tidigt 90-tal och det av en huvudsaklig anledning - hans karaktär har funkat så jäkla bra i alla år! The Undertaker har haft många former, men det som förenar dem alla är hans förmåga att komma tillbaka från "dödens rand". 

Brock Lesnar är brottarunderbarnet som gjorde sig ett namn i WWE, hoppade av till UFC och blev världsmästare (i sin viktklass i MMA då, inget annat) och kom tillbaka för gästspel i WWE för något år sedan. Uppbyggd som "The Beast" gör han verkligen skäl för sitt smeknamn. Att han har varit legitim världsmästare i världens just nu största kampsport gör att han verkligen är trovärdig i sin roll som killen som kan klå alla.

Det var alltså The Beast vs. The Streak på Wrestlemania XXX och vilket jäkla antiklimax det blev. Undertaker, som de senaste åren gjort fantastiska matcher på galan trots att han börjar bli till åren, var en skugga av sitt forna jag. Det var långsamt, segt och Calaway klarade inte alls av att föra matchen. Lesnar försökte förgäves få nerv i kampen, men det gick inte. Sen kom den stora chocken. Undertaker förlorade. En 21 år lång segersvit bröts. Uttrycket på fansens ansikten sa allt. Det här kunde liksom inte hända. Visst, wrestling är scriptat och uppgjort, det vet alla, men vilken käftsmäll! Calaway, uppenbart tagen, tog lång tid på sig för att ta sig ur ringen. Rapporter skvallrar om att han fått en rejäl hjärnskakning under matchen och togs till sjukhus. Var det sista gången vi såg Undertaker på Wrestlemania? Tja, vad har han nu att komma tillbaka till när The Streak är bruten? Som match betraktat var det här knappt godkänt, men avslutningen flyttar upp den ett steg på skalan. Matchbetyg: 3/5

Fans reagerar på Undertakers förlust

Match 6: Vickie Guerrero Divas Championship Invitational

Vad kan man säga om WWE:s kvinnliga division? Den är pinsamt dålig. Förutom mästarinnan, AJ Lee, och en handfull andra (Natalya och Tamina Snuka är de jag kommer på) verkar de kvinnliga wrestlarna främst anställas för sitt utseende. Kunnandet är sekundärt. När de gjort sig av med kvinnor som kan brottas, såsom Beth Phoenix och Mickie James, och fokuserar flertalet storylines på riktigt dammig sexism brukar jag oftast snabbspola förbi tjejmatcherna. Hur som helst, upplägget här var 14 brottare i ringen, den första som fick ett fall eller submission vann titeln. Några snygga spots, AJ Lee och Natalya gjorde bra ifrån sig, inget att skriva hem om. AJ Lee försvarade sin titel i en match där publiken fortfarande var i chock efter Undertakers förlust. Matchbetyg: 2/5

Match 7: Daniel Bryan vs. Randy Orton vs. Batista (WWE World Heavyweight Championship)

Daniel Bryan gjorde entré till kvällens sista match och såg knappt ut att kunna gå efter första matchens efterspel. Mästaren, Randy Orton, och Royal Rumble-segraren Batista försökte sitt bästa att tråka ihjäl publiken med stil, men Bryan lyckades föra matchen och berätta en historia. Givetvis lade sig Triple H och frugan i igen, men mot alla odds lyckades Bryan slutligen ta hem titeln och avsluta Wrestlemania XXX på en en high note. Rent brottningsmässigt var kvällens sista match okej, men det som gjorde matchen så mycket bättre var just sättet som Bryan sålde sin "skada" på. En underdoghistoria med lyckligt slut, precis som vi vill ha det. Matchbetyg: 4/5

Daniel Bryan visar att han visst kan lyfta två bälten på samma gång

Wrestlemania XXX som helhet är bättre än sina beståndsdelar. Det som verkligen stack ut i årets upplaga av brottarfesten var produktionen. Kevin Dunn har lyckats sätta samman en riktigt häftig show med några av de coolaste entréerna jag sett på många år. Framförallt Bray Wyatts entré var fantastisk, men även Triple H:s och Undertakers var fullkomligt fantastiska. Framförallt lyckades Wrestlemania XXX med det som de bästa upplagorna lyckas med - kännas som att alla (nåja, nästan i alla fall) inblandade gör sitt allra yttersta för att det ska bli en så bra show som möjligt. Jag är lite tveksam till matchföljden dock. Att chocka publiken med Undertakers förlust för att sen ladda om för titelmatch en kvart senare kändes lite sådär. Kvällens andra match var dessutom så pass kort att man lika gärna hade kunnat stryka den. Men, till syvende och sist, WWE lyckas återigen göra årets bästa gala. Det är bara att gratulera.

Betyg: 4 brutna sviter av 5 möjliga

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  The End Of An Era - Sista posten på Bloggplatsen   Allt har ett slut brukar det heta och så även min tid här på Bloggplatsen. I och med nyårets stora skräckupplevelse nära hela sajten låg nere under närmre en veckas tid för mig tog jag beslu...

Linda hatar allt, Ulf är trött och frustrerad på att bli avbruten och Matti har ingen penis som bakgrundsbild den här veckan. Läget bland trupperna kunde alltså varit bättre för general Gustaf, som förgyller tillvaron med sin bästa Henke Larsson-im...

Regi: Guillermo del Toro Manus: Guillermo del Toro & Kim Morgan (baserat på William Lindsay Greshams roman) Medverkande: Bradley Cooper, Rooney Mara, Cate Blancett mfl. Produktionsbolag: Fox Searchlight Pictures/Double Dare You/TSG Entertainm...

  Regi: Reinaldo Marcus Green Manus: Zach Baylin Medverkande: Will Smith, Aunjanue Ellis, Jon Bernthal mfl. Produktionsbolag: Star Thrower Entertainment/Westbrook Studios/Keepin’ It Reel År: 2021 Längd: 144 min Land: USA Svens...

Linda är sjuk – igen! Frågan är om det var Darkman som var i farten eftersom Linda absolut inte kunde förstå varför veckans titelkaraktär heter som han gör. Det gör hur som helst att de tre medlemmarna med Y-kromosomer får hålla ställningarna...