Direktlänk till inlägg 21 april 2014
Regi: Hayao Miyazaki
Manus: Hayao Miyazaki (baserad på hans egen serie)
Medverkande: Hideaki Anno, Morio Kazama, Jun Kunimura mfl.
Produktionsbolag: Studio Ghibli/Hakuhodo DY Media Partners/KDDI Corporation mfl.
År: 2013
Längd: 126 min
Land: Japan
Svensk åldersgräns: 7
IMDB: http://www.imdb.com/title/tt2013293/
Jiro växer upp med drömmen att bygga de bästa och vackraste flygplanen världen har skådat. Hans resa tar honom från den japanska landsbygden till universitetet i Tokyo och vidare till Mitsubishis fabrik i Nagoya. På vägen upplever Jiro flertalet historiska händelser, såsom den stora jordbävningen 1923 och Japans intåg i andra världskriget. Under tiden när han även en spirande romans med Nahoko, även om deras tid tillsammans riskerar att bli alltför kort.
Hayao Miyazaki är en av mina favoritregissörer genom alla tider. Han har ett sätt att skildra fantastiska världar samtidigt som han kan ta väldigt realistiska teman och sätta dessa till animerad film som ingen annan kunnat. Med en filmkarriär som spänner över så vitt skilda filmer som Princess Mononoke (1997) till My Neighbour Totoro (1988) har Miyazaki blivit den japanske motsvarigheten till Walt Disney. Personligen tycker jag Miyazakis filmer slår Disneys med hästlängder av en enkel orsak - även om de blandar magisk realism och slapstick har de oftast en allvarlig ton bakom den färgglada ytan. Jag kan se en Miyazaki-film på så många fler sätt än jag kan se en Disney-dito.
På senare år har Miyazaki dessvärre konsekvent gjort sämre filmer än tidigare alster. Sedan den Oscarsvinnande Spirited Away (2001) har Hayao i omgångar försökt lämna över till sin son, Goro. Goro Miyazaki har gjort en del okej saker, men inget i klass med faderns bättre verk. Det är troligen också därför som Hayao gång på gång har sagt att han går i pension, men sen tagit tillbaka sitt uttalande. Ja, han går i pension efter den här filmen också - för sjätte gången.
Tack och lov talar alltså erfarenheten om att han lär komma tillbaka till animationen ännu en gång. Det vore bra synd om The Wind Rises hade blivit hans sista film. I en tekniskt utsökt film (Studio Ghiblis filmer är alltid fantastiskt vackra) presenteras nämligen en tämligen seg historia som försöker vara karaktärsdriven, men lyckas inte skapa några intressanta karaktärer. Jiro Horikoshi, filmens protagonist, är en fiktiv representation av den historiske personen med samma namn. Det är kanske därför som Miyazaki inte kunde ta ut svängarna på samma sätt som han brukar; Jiro är helt enkelt en ganska trist typ. Hans passion för flyg och konstruktion är förvisso ganska smittsam ibland, men i jämförelse med andra Miyazaki-filmer, där karaktärerna är det som driver handlingen framåt, känns det som att Miyazaki försöker låta miljöerna driva The Wind Rises.
Problemet blir bara att Miyazakis (och hela Japans) ambivalenta inställning till mellankrigsåren och idén om Storjapan gör att i princip alla kommentarer om nationalism, moraliska betänkligheter och dylikt sopas under mattan. I en scen säger Jiro att "vi är inte vapenhandlare, vi vill bara bygga de bästa tänkbara flygplanen." Det håller inte. Antingen kommenterar du krigets upptakt och utbredning eller låter du historien befolkas av starka karaktärer med samma typ av ambivalenta inställning som man sett i tidigare Miyazaki-produktioner. The Wind Rises gör ingetdera. Likaså är den genomgående romansen mellan Jiro och Nahoko ett problem. De säger en sak och gör en annan. Det är så himla viktigt att vi gifter oss, men samtidigt tänker jag jobba dygnet runt så vi aldrig ses. Va? Den tilltänkta passionen uteblir förutom i ett par enstaka scener.
The Wind Rises är tyvärr en ganska tråkig och långsam film, ljusår ifrån vad Miyazaki tidigare gjort. Förhoppningsvis återvänder han till regissörsstolen. Annars sätter jag mitt hopp till Studio Ghiblis nästa projekt - Goro Miyazakis tolkning i tv-serieformat av Astrid Lindgrens Ronja Rövardotter. Det kan bli hur bra eller hur dåligt som helst. Den som lever får se.
Betyg: 2 flygande japaner av 5 möjliga
Linda hatar allt, Ulf är trött och frustrerad på att bli avbruten och Matti har ingen penis som bakgrundsbild den här veckan. Läget bland trupperna kunde alltså varit bättre för general Gustaf, som förgyller tillvaron med sin bästa Henke Larsson-im...
Regi: Guillermo del Toro Manus: Guillermo del Toro & Kim Morgan (baserat på William Lindsay Greshams roman) Medverkande: Bradley Cooper, Rooney Mara, Cate Blancett mfl. Produktionsbolag: Fox Searchlight Pictures/Double Dare You/TSG Entertainm...
Linda är sjuk – igen! Frågan är om det var Darkman som var i farten eftersom Linda absolut inte kunde förstå varför veckans titelkaraktär heter som han gör. Det gör hur som helst att de tre medlemmarna med Y-kromosomer får hålla ställningarna...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 | 4 |
5 | 6 |
||||
7 | 8 |
9 | 10 |
11 | 12 | 13 |
|||
14 |
15 | 16 |
17 | 18 |
19 | 20 | |||
21 | 22 |
23 |
24 | 25 |
26 | 27 | |||
28 |
29 |
30 |
|||||||
|