Regi: Yorgos Lanthimos

Manus: Deborah Davis & Tony McNamara

Skådespelare: Olivia Colman, Rachel Weisz , Emma Stone mfl.

Produktionsbolag: Element Pictures/Scarlet Films/Film4 mfl.

År: 2018

Längd: 119 min

Land: Storbritannien/USA/Irland

Svensk åldersgräns: 11

IMDB: https://www.imdb.com/title/tt5083738/

Under tidigt 1700-tal befinner sig Storbritannien mitt i det spanska tronföljdskriget. Kriget är dock fjärran från drottning Annes hov där Lady Sarah Churchill styr och ställer bakom scenen. Sarahs framtid som drottningens främsta bundsförvant blir dock hotad när hennes kusin, Abigail, anländer till hovet. Fast besluten att återfå sin forna status som Lady börjar Abigail nästla sig in hos drottningen och en konflikt mellan henne och Sarah tycks oundviklig.

Jag erkänner att jag inte var alldeles såld på idén att den i min mening mest intressante regissören just nu, Yorgos Lanthimos, skulle göra ett brittiskt hovdrama. Mina farhågor visade sig dock vara onödiga. The Favourite är, även om det är Lanthimos mest publikvänliga film till dags dato, en film som andas den grekiske auteuren in i minst detalj.

Lanthimos är en regissör som alltid lyckas fånga det absurda och lätt chockerande hos människor. The Favourite är en film fylld av dekadens, överflöd och överklassens löjlighet. Deborah Davis och Tony McNamaras manus innehåller en kavalkad av fantastiskt roliga och/eller tragikomiska scener och replikskiften och de verkar älska att inte låta tittaren sätta sig till ro. Det finns alltid något som skaver eller en dräpande replik att leverera. Uttrycket "dräpande" är ofta överanvänt när det gäller dialog, men The Favourite hade mig asgarvandens ett stort antal gånger.

Mycket förtjänst ligger också hos filmens ensemble och då framförallt de tre kvinnorna i de större rollerna. Lanthimos-bekantningen Rachel Weisz är som alltid en uppenbarelse när hon får spela elak och Emma Stone blir bara bättre och bättre för varje film. Den som stjäl showen är dock Olivia Colman som drottning Anne. Hon kan verkligen vända på en femöring och är lika delar patetisk som skräckinjagande. Det är så jag föreställer mig en drottning eller kung när de verkligen hade makt. Bortklemad, bortskämd men samtidigt djupt tragisk och med en brutal hänsynslöshet - Colman gör sitt livs roll här.

The Favourite är utsökt även rent tekniskt med produktionsdesign, foto och musik att dö för. För alla med en förkärlek för svart humor och lysande skådespel är The Favourite ett måste. En av förra årets bästa filmer.

Betyg: 5 kaninsubstitut av 5 möjliga