Regi: Cary Joji Fukunaga

Manus: Cary Joji Fukunaga, Neal Purvis, Robert Wade

Medverkande: Daniel Craig, Ana de Armas, Rami Malek mfl.

Produktionsbolag: MGM/Universal Pictures/Eon Productions mfl.

År: 2021

Längd: 163 min

Land: Storbritannien/USA

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: https://www.imdb.com/title/tt2382320/

Bond har dragit sig tillbaka från aktiv tjänstgöring och spenderar sin tid i Italien tillsammans med sin flickvän. När han utsätts för ett attentat måste han dock gå i exil och de flesta tror att han dött. Fem år senare blir Bond, nu boendes på Jamaica, kontaktad av sin gamle vän Felix Leitner. CIA-agenten vill ha James hjälp att rädda en kidnappad forskare, men det står snart klart för alla inblandade att något mycket större är på spel.

Daniel Craigs karriär som 007 har verkligen varit upp och ner. Förutom hans första, Casino Royale (2006), har det varit ganska underväldigande måste jag säga. Dock faller ingen skugga över Craig utan mer över manusförfattare och de alltid väl tilltagna speltiderna. När Craig nu gör bokslut över sin tid i rollen är det med en mycket kompetent regissör och huvudsaklig manusförfattare i Cary Joji Fukunaga. Det är bara det No Time To Die är en fruktansvärt lång kompetent film där det är ganska långt mellan höjdpunkterna.

Craig är, föga förvånande, mycket bra i huvudrollen. Han har alltid varit den lite "hårdare" Bond, ett resultat av Jason Bourne och liknande karaktärer. Han har dock bra kontroll över den typiska Bondhumorn också, även om de mer "slapstickmässiga" ögonblicken som exempelvis Roger Moore hade tack och lov uteblir.

Manuset för No Time To Die är tyvärr ganska formelmässigt när det gäller actionsekvenserna och den genomgående handlingen. Jag saknar också en rejält spektakulär öppningsscen som annars brukar vara ett av Bondfilmernas signum. Det som Fukunaga och kompani gör väldigt bra är däremot karaktärsinteraktioner. Ett genomgående tema i Craigs Bondfilmer har varit ensamhet och att Bond inte kan ha någon vid sin sida mer än för ett ytligt förhållande. Det slutar alltid illa annars. Det här temat skruvas upp till tio i den här filmen och det är ingen tillfällighet att We have all the time in the world från den tragiskt underskattade Bondfilmen On Her Majesty's Secret Service (1969) är ett genomgående ledmotiv.

Det här är Craigs film raktigenom och tyvärr blir viljan att låta honom få ett bra avslut lite som en stoppkloss för många andra karaktärer. Rami Maleks skurk är tämligen lättförglömelig och även om Ana de Armas är en energiinjektion den tid hon är med får hon alldeles för lite speltid. Istället är det Christoph Waltz få scener som Blofeld de enda där Craigs annars totala dominans får lite draghjälp. Även Lashana Lynch tål att nämnas som bästa kvinnliga roll och jag skulle inte bli förvånad om vi får se mer av henne i framtida installationer.

No Time To Die är trots min kritik klart över medel, inte minst om vi tänker på Craigs övriga filmer i serien. Det kanske inte är något du behöver se på bio då den troligen tjänar på att ses med en paus i mitten. Den är som sagt nästan löjligt lång. Till nästa del i serien (kom igen, det är klart det blir en nästa del) hoppas jag någon hittar klippsaxen.

Betyg: 3+ värdiga avslut av 5 möjliga