Regi: Sam Mendes

Manus: Neal Purvis/Robert Wade/John Logan

Medverkande: Daniel Craig, Javier Bardem, Judi Dench

Produktionsbolag: Eon Productions/MGM/Danjaq

År: 2012

Längd: 143 min

Land: Storbritannien/USA

Svensk åldersgräns: 11

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1074638/

När Bond skickas till Turkiet för att hämta hem en läckt lista över aktiva MI6-agenter går det mesta fel. 007 anses död i strid och livet i London går vidare. Några månader senare är MI6 och framförallt M under hård kritik för att ha förlorat listan som lett till flertalet agenters död. Saken blir inte bättre när MI6 utsätts för ett bombattentat. Det verkar vara någon i M:s förflutna som jagar henne. Lyckligtvis återvänder Bond till London, om än både fysiskt och psykiskt långt från toppform, för att jaga rätt på den skyldige.

Tredje gången för Craig i rollen som 007 och den helt klart mest hypade filmen i höst. Recensenter och besökare har nästan böjt ryggen ur led för att hylla Skyfall och till en början förstår jag dem. Öppningsscenen med en motorcykeljakt över Istanbuls hustak leder sömlöst in i en grym actionscen på toppen av ett tåg och slutligen till Adeles hyllade tema. Så långt allt väl. Det smäller, det är stort, svulstigt och jag känner igen samma stil som från de två tidigare filmerna med Craig. Attentatet mot MI6 är också en god idé - att attackera vad som känts som säker mark i alla andra Bondrullar är briljant. Sen händer det något. Filmen tappar allt tempo och handlingen blir någon slags pseudohämndhistoria som varken är bra eller dåligt utan bara "är". Det storslagna försvinner, globetrottern Bond blir vingklippt och den skurk som Javier Bardem spelat så bra till en början blir bara mer och mer pinsam. Jag antar att Bardem satsade på "excentrisk" men det blir mest skrattretande.

Visuellt tar också filmen en djupdykning efter halva speltiden. Första halvan är full av intressanta idéer som exempelvis en slagsmålsscen endast i skuggfigurer. Riktigt coolt. Andra halvan... meh, det ser bara billigt ut i jämförelse. Craig gör som vanligt en riktigt bra Bond, men resten av skådespelarna tycks gå på halvfart - inte minst Judi Dench som M. Dench, troligen trött på sin roll, verkar bara spela av sina repliker och vill ta sig igenom scenerna så fort som möjligt. Jag är också mycket besviken på att filmen inte bygger vidare på de två tidigares hintande åt Spectre. Var är Blofeld?!

Skyfall är inte en kass rulle på något sätt, den är bara ganska... tom. Den har inte den klassiska Bondcharmen, bygger inte vidare på de två fantastiska manus som föregick den och är på tok för lång för sitt eget bästa. En besvikelse, trots det relativt höga betyget.

Betyg: 3+ ge mig Spectre! av 5 möjliga

Dagen efter och jag mår ganska bra faktiskt. Visst är jag öm som fanken på både det ena och andra stället, men inget jag inte kan hantera. Karlsson skojade inte igår när han sa att det kunde kännas som att vi hade halsfluss idag. Nack- och halsmusklerna, två grupper man inte tränar särskilt mycket i vanliga fall, fick jobba stenhårt igår. Men vad fan, inget som en kopp kaffe och en whiskey inte kan kurera.

Så vad har jag då lärt mig om wrestling och mig själv den här helgen? Jag har lärt mig att även de saker som ser lätta ut när man tittar på dem kan vara förbaskat svåra. Träna upp framförallt skuldror, nacke och ben. Resten, tja, jag har inte så ont i resten idag i alla fall. Jag har lärt mig att samtliga personer jag träffat inom SWS är drivna jävlar som jobbar stenhårt för att pusha sig själv och underhålla andra. Det är stort.

Hur ser framtiden ut för min wrestlingkarriär? Mja, jag tror väl inte jag kommer komma med. Min grundkondis är för dålig (den dog helt efter tre timmar) och jag behöver få tillbaka den smidighet jag förlorat. Om jag får ett samtal om fortsättning är det klart att jag kör vidare, men annars börjar jag träna annat, tränar upp muskler och smidighet och kanske testar igen nästa gång. Om inte annat för att det kan vara väldigt nyttigt att påminna sig om att även om wrestling är show och kamp finns det inget sätt man kan fejka ett fall på. Det gör ont, det smäller rätt bra och min respekt för alla som sysslar med det här har ökat än mer efter att ha provat på ett träningspass. Dessutom är det en kul träningsform som jag rekommenderar. Har du flair (no pun intended) för akrobatik, är stark, smidig och dessutom förmågan att sälja in en karaktär till en publik? Kör hårt! Nu ska jag ladda om för en ny, icke-våldsam, arbetsvecka. Kommer en recension på Skyfall (2012) senare ikväll också. Missa inte den.