Regi: Spike Jonze

Manus: Spike Jonze

Skådespelare: Joaquin Phoenix, Scarlett Johansson, Amy Adams mfl.

Produktionsbolag: Annapurna Pictures

År: 2013

Längd: 126 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: Ej bedömd, gränsfall mellan 11 och 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1798709/

 

Theodores liv kunde vara roligare. När han inte arbetar på ett företag som skriver andras människors hjärtliga brev befinner han sig i slutet av en utdragen skilsmässa. På nätterna har han opersonligt cybersex med slumpmässiga människor. En dag köper Theo ett nytt operativsystem till sin dator, det så kallade OS1. OS1 är världens första operativsystem med artificiell intelligens, och när Theo installerat programmet döper det sig snabbt till Samantha. Designad för att passa just Theo, men samtidigt vara självlärande, börjar en problematisk situation uppstå - kan man inleda en romans med någon som inte har en fysisk kropp?

 

Spike Jonze är en av mina favoritregissörer och det var med högt ställda förväntningar som jag började se Her. Efteratt ha blivit känslomässigt utkramad i två timmar kan jag bara konstatera att det här är Jonzes bästa film hitintills, en av de allra bästa filmerna från 2013 och kanske till och med den bästa. Det är svårt att skriva om förhållanden och känslor. Det är därför jag avskyr merparten av alla romantiska komedier - de är så förbaskat taffligt skrivna. De kan vara hur söta som helst i sin eskapism, men när det handlar om kärlek vill jag ha något som verkligen känns i maggropen. Det är få filmer som klarar av detta. Oftast blir det platt fall och ett återupprepande av trötta gamla troper.

 

Her är utsökt i sitt historieberättande och om den inte vinner Oscar för bästa manus blir jag genuint ledsen. Som en väldigt dialogtung film har Jonze fått vrida ut och in på sig själv för att få orden att funka utan att kännas platta. När han dessutom lyckas med en allegori över hur artificiell intelligens kan komma att utvecklas i jämförelse med traditionell (läs: kroppslig) intelligens är det fruktansvärt snyggt och ganska subtilt.

 

De flesta scenerna fokuserar på Theo och Samantha. Om en röstroll hade kunnat bli nominerad för en Oscar hade Scarlett Johansson haft den nomineringen som i en liten ask. Hennes röst till Samantha är helt otroligt bra. Johanssons djupa, något raspiga, röst fungerar perfekt och visar hur viktigt verktyg rösten är för en skådespelare. Kemin hon lyckas ha med Joaquin Phoenix (Theo) trots att de inte har en kroppslig scen med varandra är lysande.

 

Det är både märkligt och samtidigt fullkomligt logiskt att 2013 års mest oförglömliga kärlekspar är mellan en man och ett datorprogram med kvinnlig könsidentitet. Vi lever som bekant i en ständigt mer digitaliserad värld och när folk redan har onlineförhållanden med varandra är steget inte särskilt långt till Jonzes vision. Samtidigt är Her en ganska skrämmande framtidsvision där våra interpersonella färdigheter blir allt sämre och personer blir till slit och släng. Jonze skickar en hel del kängor mot framförallt vårt överanvändande av Apples produkter.

 

Sammanfattningsvis är Her den mest känslosamma romantiska film jag sett på många år, samtidigt som den är en vision om vad som kanske kommer hända om några år. Det är en fascinerande, skrämmande, rolig, charmig och framförallt mänsklig film. Science fiction kan användas för att utforska mänsklighet på många olika sätt och det här är bland de finaste exemplen jag stött på.

 

Betyg: 5 ja, jag grät av 5 möjliga

Oscarsgalan 2014: Nomineringarna

Sin vana trogen kommer Skitfinkultur recensera alla (eller de jag får tag i) filmer som idag nominerades till årets Oscarsgala. Den 86:e upplagan av världens största firmafest går av stapeln söndagen den 2/3. Fram tills dess ska alla filmer särskådas, vinnartips att ges och ohälsosamt mycket film ses. Listan uppdateras varje torsdag. Då kör vi!

 

Best Motion Picture

 

American Hustle

Captain Phillips

Dallas Buyers Club

Gravity

Her

Nebraska

Philomena

12 Years A Slave

The Wolf Of Wall Street

 

Best Performance By An Actor In A Leading Role

 

Christian Bale (American Hustle)

Bruce Dern (Nebraska)

Leonardo DiCaprio (The Wolf Of Wall Street)

Chiwetel Ejiofor (12 Years A Slave)

Matthew McConaughey (Dallas Buyers Club)

 

 

Best Performance By An Actress In A Leading Role

 

Amy Adams (American Hustle)

Cate Blanchett (Blue Jasmine)

Sandra Bullock (Gravity)

Judi Dench (Philomena)

Meryl Streep (August: Osage County)

 

Best Performance By An Actor In A Supporting Role

 

Barkhad Abdi (Captain Phillips)

Bradley Cooper (American Hustle)

Michael Fassbender (12 Years A Slave)

Jonah Hill (The Wolf Of Wall Street)

Jared Leto (Dallas Buyers Club)

 

 

Best Performance By An Actress In A Supporting Role

Sally Hawkins (Blue Jasmine)

Jennifer Lawrence (American Hustle)

Lupita Nyong'o (12 Years A Slave)

Julia Roberts (August: Osage County)

June Squibb (Nebraska)

 

Best Achievment In Directing

David O. Russell (American Hustle)

Alfonso Cuarón (Gravity)

Alexander Payne (Nebraska)

Steve McQueen (12 Years A Slave)

Martin Scorsese (The Wolf Of Wall Street)

 

 

Best Original Screenplay

Eric Warren Singer & David O. Russell (American Hustle)

Woody Allen (Blue Jasmine)

Craig Borten & Melisa Wallack (Dallas Buyers Club)

Spike Jonze (Her)

Bob Nelson (Nebraska)

 

 

Best Adapted Screenplay

 

Richard Linklater, Judy Delpy, Ethan Hawke (Before Midnight)

Billy Ray (Captain Phillips)

Steve Coogan & Jeff Pope (Philomena)

John Ridley (12 Years A Slave)

Terence Winter (The Wolf Of Wall Street)

 

 

Best Animated Feature

 

The Croods

Despicable Me 2

Ernest & Celestine

Frozen

The Wind Rises

 

 

Best Foreign Language Film

 

The Broken Circle Breakdown (Belgien)

The Hunt (Danmark)

The Great Beauty (Italien)

The Missing Picture (Kambodja)

Omar (Palestina)

 

 

Best Cinematography

 

The Grandmaster

Gravity

Inside Llewyn Davis

Nebraska

Prisoners

 

 

Best Editing

 

American Hustle

Captain Phillips

Dallas Buyers Club

Gravity

12 Years A Slave

 

 

Best Production Design

American Hustle

Gravity

The Great Gatsby

Her

12 Years A Slave

 

 

Best Costume Design

 

American Hustle

The Great Gatsby

The Grandmaster

The Invisible Woman

12 Years A Slave

 

 

Best Makeup & Hairstyling

 

Dallas Buyers Club

Jackass Presents: Bad Grandpa

The Lone Ranger

 

 

Best Original Score

 

The Book Thief

Gravity

Her

Philomena

Saving Mr. Banks

 

 

Best Original Song

 

"Alone Yet No Alone" (Alone Yet Not Alone)

"Happy" (Despicable Me 2)

"Let It Go" (Frozen)

"The Moon Song" (Her)

"Ordinary Love" (Mandela: Long Walk To Freedom)

 

 

Best Sound Mixing

Captain Phillips

Gravity

The Hobbit: The Desolation Of Smaug

Inside Llewyn Davis

Lone Survivor

 

 

Best Sound Editing

 

All Is Lost

Captain Phillips

Gravity

The Hobbit: The Desolation Of Smaug

Lone Survivor

 

 

Best Visual Effects

 

Gravity

The Hobbit: The Desolation Of Smaug

Iron Man 3

The Lone Ranger

Star Trek: Into Darkness

 

 

Best Documentary, Short

 

CaveDigger

Facing Fear

Karma Has No Walls

The Lady In Number 6: Music Saved My Life

Prison Terminal: The Last Days Of Private Jack Hall

 

Best Documentary, Feature

 

The Act Of Killing

Cutie & The Boxer

Dirty Wars

The Square

20 Feet From Stardom

 

 

Best Short Film, Animated

 

Feral

Get A Horse!

Mr. Hublot

Possessions

Room On A Broom

 

 

Best Short Film, Live Action

 

That Wasn't Me

Just Before Losing Everything

Helium

Do I Have To Take Care Of Everything?

The Voorman Problem

 

Regi: David O. Russell

Manus: David O. Russell & Eric Singer

Skådespelare: Christian Bale, Bradley Cooper, Amy Adams mfl.

Produktionsbolag: Atlas Entertainment & Annapurna Pictures

År: 2013

Längd: 138 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: Ej bedömd, gränsfall mellan 11 och 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1800241/

 

I slutet på 70-talet och början på 80-talet genomförde FBI en operation vid namn Abscam. Målet var att få bukt med den utbredda korruption som statsanställda misstänktes för i New Jersey med omnejd. För att klara av uppdraget rekryterade FBI en dömd svindlare till jobbet att bygga en trovärdig fälla. American Hustle följer löst detta historiska händelseförlopp när vi får stifta bekantskap med svindlaren Irving Rosenfeld och hans liv.

 

David O. Russell stod för förra årets mest överskattade film i och med Silver Linings Playbook (2012, men den blev inte avgudad förrän 2013). Det tråkiga, och i viss mån rentav förolämpande, manuset med "den magiske mentalpatienten" stör mig fortfarande nästan ett år sedan jag såg skiten. Russell återförenar stora delar av teamet bakom nämnda skräpfilm för American Hustle. Även här ser vi Jennifer Lawrence och Bradley Cooper i stora roller och självaste Robert De Niro i en liten roll. Skillnaden mellan American Hustle och Silver Linings Playbook är bara den att den förstnämnda inte bara är välspelad utan också riktigt bra.

 

Christian Bale gör ännu en fantastisk roll och min beundran för den mannen bara växer. De scener han har tillsammans med Jennifer Lawrence och Amy Adams är filmens höjdpunkter. Bale lyckas ha en fantastisk kemi med samtliga andra skådespelare i den här filmen, men fråga värt om hans bästa kemi inte är med just Lawrence. Lawrence, denna gudinna på vita duken, gör ännu ett frivarv i rollen som Irvings fru. Deras scener är bland de roligaste jag sett på film från 2013. Det samma gäller scenerna mellan Amy Adams och Bradley Cooper som ger sexuell frustration ett nytt ansikte.

 

David O. Russell kan helt uppenbart det här med skådespelarregi. Vad han skulle behöva jobba på är manusen. American Hustle är på tok för lång för sitt eget bästa. Tempot saktar ner rejält emellanåt och det känns som att filmen går runt i samma hjulspår då och då. Om American Hustle hade varit en halvtimme kortare hade det varit en av förra årets bästa filmer. Nu blir den "bara" mycket bra.

 

Betyg: 4 Jennifer Lawrence... will you marry me? av 5 möjliga

 

Regi: Jean-Marc Vallée

Manus: Craig Borten & Melisa Wallack

Skådespelare: Matthew McConaughey, Jared Leto, Jennifer Garner mfl.

Produktionsbolag: Voltage Pictures & Truth Entertainment

År: 2013

Längd: 117 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: Ej bedömd, gränsfall mellan 11 och 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0790636/

Från att ha varit en kvinnokarl och rodeoentusiast tvingas Ron ändra sitt liv efter att ha blivit diagnosticerad med HIV. Läkarna ger Ron 30 dagar att leva - något som Ron inte alls tänker godta. När den amerikanska tillsynsnämnden för läkemedel, FDA, drar benen efter sig med att godkänna nya och förbättrade bromsmediciner tar Ron saken i egna händer. Han tänker förse sig själv, och alla som kan betala en månadsavgift, fri medicin från Mexico.

 

Dallas Buyers Club är en mycket drabbande film. Historien, som baseras på sanna händelser, tar sin början 1985 då HIV fortfarande sågs som "bögpesten". För homofoben Ron blir det ett jobbigt uppvaknande när han inser att hans vänner inte vill umgås med honom längre, dels för att han är HIV-positiv och dels för att han kanske skulle vara homosexuell. Matthew McConaughey spelar huvudrollen och gör en fantastisk prestation! Utöver den säregna blandningen av känslighet och att vara ett komplett rövhål visar McConaughey upp en makalös förvandling rent fysiskt. För att spela en hårt utmärglad HIV-patient har McConaughey tappat närmre 25 kilo och resultatet är att man knappt känner igen honom. Stort fysiskt uppoffrande, roll som aktivist och biopic? Även om han inte hade vunnit en Golden Globe för rollen så sent som igår luktar det Oscarsnominering lång väg.

 

En annan skådespelare som kammade hem en gyllene glob igår var Jared Leto för sin roll som den transsexuelle Rayon. Även Leto är lysande, men den här filmen tillhör McConaughey. Dessvärre får vi dras med Jennifer Garner i den kvinnliga huvudrollen. Jag har aldrig gillat Garner och hennes rollprestation här får mig knappast att ändra åsikt.

 

Borten & Wallack har skrivit ett bra manus med god karaktärsutveckling. Framförallt är jag imponerad över hur de väljer att porträttera Ron, från en till början ganska jobbig och sluskig typ till en förkämpe för människor han från en början avskydde. Det jag har lite emot Dallas Buyers Club och manusetär att berättartekniken inte riktigt fungerar fullt ut. Filmen är omkring 20 minuter för lång för att hålla fullt ut. För den som är intresserad av nutidshistoria är dock Dallas Buyers Club en bra film. Framförallt är den en viktig film. Vi får aldrig glömma hur de HIV-positiva behandlades. Det är vår förbannade skyldighet.

 

Betyg: 4 transor från Texas av 5 möjliga

 

Regi: Chris Buck & Jennifer Lee

Manus: Jennifer Lee (baserat på H.C Andersens saga Snedronningen)

Skådespelare: Kristen Bell, Idina Menzel, Jonathan Groff mfl.

Produktionsbolag: Walt Disney Pictures

År: 2013

Längd: 102 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 7

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt2294629/

 

Baserad på H.C Andersens saga Snödrottningen handlar Frozen om systrarna Anna och Elsa. Anna är en obotlig optimist med aptit på livet, medan Elsa håller sig för sig själv i sina kammare efter en olycka. När systrarna var yngre höll nämligen Anna på att dö av Elsas ismagi - en händelse som Anna inte kommer ihåg något av. När Elsa kröns till drottning hamnar syskonen i bråk med varandra och Elsa flyr sitt rike, men inte förrän hon av misstag lyckats frysa hela landet till is. Det är upp till Anna att hitta sin syster och förmå henne att tina upp landet igen.

 

Förra årets stora Disneyproduktion tillhör tyvärr inte en av deras bättre. Att Disney gillar H.C Andersen är väldigt tydligt om man ser till alla hans sagor de antingen adapterat rakt av eller tagit influenser ifrån. Snödrottningen är en av Andersens mest ansedda sagor rent litterärt, men är av någon anledning inte lika känd som många av danskens andra historier. Så mycket som Disney saliverar över alla historier med prinsessor (de är ju så enkla att marknadsföra...) är det ett under att man inte gjort den här filmen tidigare. Här finns en bra historia, bra kvinnliga karaktärer och chans att sätta en egen prägel på narrativet. Vad gör man? Man... sjunger.

 

Disney, vi måste prata. Från att bolagets filmer innehöll några av de bästa låtarna som skrivits till musikaler (oavsett format) i exempelvis The Lion King (1994) eller Beauty & The Beast (1991), har det gått käpprätt åt helvete de senaste 15 åren. Inte ens The Princess & The Frog (2009) lyckades med mer än två, tre riktigt bra sångnummer, trots att den utspelade sig i historisk New Orleans-miljö. Det är nästan lite imponerande. Frozen fortsätter den nedåtgående trenden med att i princip inte ha en enda låt som sätter sig eller ens har klara musikaliska teman. Allt är bara en enda sörja. När låtarna uppgår till 24 minuter av filmens speltid blir det ofta väldigt tråkigt. Framförallt är det tråkigt för Jennifer Lees manus eftersom Lees dialog ofta är riktigt bra och rolig. Karaktärerna är bra, dialogen välskriven, men Lee sätter inte en riktig personlig prägel på historien. 

 

Frozen hade hoppat upp ett snäpp på betygsskalan om det inte vore för den väldigt undermåliga musiken och det faktum att Lee hade kunnat göra mer av historien. Jag skyller inte så mycket på Lee som på beslutet att lägga in alla sångnummer. Med 24 extraminuter hade Lee kunnat utveckla historien. Ni brukade göra det genom er musik, Disney. Det är dags att hitta tillbaka till det konceptet nu.

 

Betyg: 2+ snart i en leksaksaffär nära dig av 5 möjliga

 

 

Regi: Ryan Coogler

Manus: Ryan Coogler

Skådespelare: Michael B. Jordan, Melonie Diaz, Octavia Spencer mfl.

Produktionsbolag: Forest Whitaker's Significant Productions & OG Project

År: 2013

Längd: 85 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt2334649/

 

På nyårsdagen 2009 sköts den unge familjefadern Oscar Grant ihjäl av polis under ett tvivelaktigt omhändertagande vid Fruitvale Station. Det här är historien om Oscars sista dag i livet, den 31/12 2008. Vi får följa en ung man som kämpar med vad som är rätt och fel och som försöker hitta sin plats i tillvaron efter sina ungdomssynder.

 

Fruitvale Station är manusförfattare och regissör Ryan Cooglers första långfilm. Om förstlingsverk säger något om en filmskapare i längden kan man diskutera, men om Coogler fortsätter på det här spåret har han en ljus framtid i branschen. Coogler tar en infekterad historia och sätter ett mänskligt ansikte på den. Mordet på Oscar Grant (det klassades som ett mord i rätten) ledde till upplopp och kravaller i hela Los Angeles-området. Det är inte många år sedan det inträffade och det krävs mod att göra en film om de här händelserna. I jämförelse väntar jag exempelvis fortfarande på en bra filmatisering av vad som hände under de stora upploppen efter frikännandet av polismännen som misshandlade Rodney King 1992.

 

Michael B. Jordan är riktigt bra i huvudrollen och han har god hjälp av bland andra Octavia Spencer i rollen som Grants mor. Cooglers manus är också det riktigt bra och framförallt nyanserat. Grant framställs inte som ett helgon, och det var han troligen inte heller, utan som en komplex ung man som försöker göra det rätta samtidigt som han lockas av sitt gamla livs snabba affärer med droger. Det som skulle behöva lite mer arbete är Cooglers regi som inte riktigt är där än. Det är dock saker som kommer med mer erfarenhet och detta är som sagt Cooglers första längre film. Som sådan är det ett rörande porträtt och en varning för polisbrutalitet. Det är alltid viktigt.

 

Betyg: 4 klantarslen till poliser av 5 möjliga

 

Regi: Paul Greengrass

Manus: Billy Ray (baserat på Richard Philips & Stephan Taltys bok A Captain's Duty)

Skådespelare: Tom Hanks, Barkhad Abdi, Barkhad Abdirahman mfl.

Produktionsbolag: Scott Rudin Productions/Michael De Luca Productions/Trigger Street Productions

År: 2013

Längd: 134 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1535109/

 

Baserat på den sanna historien om hur kapten Richard Philips med besättning på fraktfartyget MV Maersk Alabama hamnar i trubbel när de seglar utanför Afrikas horn. Ökänt som det mest pirattäta vattnet i världen de senaste 20 åren tvingas Philips och de andra in i en mycket spänd situation med somaliska pirater, under ledning av den unge fiskaren Muse - ett ledarskap som snabbt börjar knaka i fogarna...

 

Vad var det med 2013 och båtar? Visserligen har alla år sina trender när det gäller film, men båtar kändes ganska otippat. Jag räknar in Gravity (2013) i den trenden eftersom, som jag påpekade i gårdagens recension av All Is Lost (2013), den filmen delar i mångt om mycket samma tematik - isolation, kamp mot elementen och överlevnad. Nåja, eftersom både Gravity och All Is Lost var fullpoängare hade Captain Philips en hel del att leva upp till. Även om det är en bra film når den inte riktigt hela vägen fram.

 

De bra sakerna först: Tom Hanks är riktigt bra i huvudrollen och gör sin bästa roll på många år. Det är dock inte hans bästa roll i karriären, vilket många andra recensenter tycks påstå. Det är klart att det här blir en Oscarsnominering, men den går exempelvis inte upp mot Hanks tidigare Oscarsvinnande roller i Forrest Gump (1994) och Philadelphia (1993). Det ska dock sägas att hans kemi med kaparnas ledare, spelad av Barkhad Abdi, är riktigt bra. Denna är tillsammans med filmens klippning och riktigt tajta regi höjdpunkten i berättelsen. Greengrass är riktigt duktig på sådana här filmer och som lite av en comeback efter den sorgligt bortglömda Green Zone (2010) är Captain Philips en triumf.

 

Det filmen tappar på är manuset. Filmen är 134 minuter lång och även om Ray gör ansatser att visa på händelserna från somaliernas sida blir det aldrig särskilt nyanserat. När dessutom kritiska röster har höjt från delar av besättningen att det knappast gick till på det sätt som Philips beskriver blir det lite fadd smak i munnen. Det är en sak att få fel gällande detaljer när man bearbetar händelser som skedde för en generation sedan eller ännu längre tillbaks i tiden. Kapningen av MV Maersk Alabama skedde 2009. Borde inte Ray gjort lite mer research? Dessa två aspekter, kombinerat med en lite för långsam berättarteknik, gör att Captain Philips blir den sämre av 2013 års båtfilmer. Den är dock inte dålig för det.

 

Betyg: 4 fast en amerikansk film delvis på somaliska är rätt coolt av 5 möjliga

 

 

Regi: J.C Chandor

Manus: J.C Chandor

Skådespelare: Robert Redford

Produktionsbolag: Before The Door Pictures & Washington Square Films

År: 2013

Längd: 106 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: Ej bedömd, troligen 11

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt2017038/

 

En man vaknar upp i sin segelbåt, 17 000 sjömil från närmsta strand, och inser att båten tar in vatten. Det hela utvecklar sig snabbt till en kamp mellan människa och hav där utgången är långt ifrån säker.

 

Det är ytterst ovanligt att hitta en film med enbart en skådespelare. Två eller tre, ja, men inte en ensam man eller kvinna. Det är också det som gör All Is Lost så effektiv. Robert Redford, som inte gjort mycket bra de senaste 15 åren, gör en storslagen roll som vår namnlöse protagonist, som i rollistan bara kallas för "Our Man". Den ångest och isolation som Redford förmedlar är enastående och känns aldrig överdriven.

 

2013 var ett starkt år för manliga huvudroller, men Redford är min favorit än så länge av filmerna jag sett från föregående år. Redford visar på nästan uteslutande fysiskt skådespel och yttrar nog bara omkring tio rader dialog i hela filmen. Istället spelar vinden, havet och ett subtilt soundtrack rollen som ljudlandskap i All Is Lost. Det är ett lysande exempel av filmens budord nummer ett: Show, don't tell.

 

Filmens karaktär kräver också sin regissör och manusförfattare. Utan ett manus och regissör av hög kaliber skulle All Is Lost ha blivit mördande tråkig. Chandors första långfilm, Margin Call (2011), var vass nog i sitt utforskande av finanskrisens skurkar och offer för att förtjäna en Oscarsnominering. All Is Lost är enligt min mening ännu vassare och Chandor går från klarhet till klarhet. Om han fortsätter i den här stilen kommer han bli en av mina favoritfilmskapare. Manuset har jämförts med Gravity (2013) och jag kan förstå jämförelsen. Det här är Gravity med mindre budget och satt på havet istället för i rymden - och den är lika jäkla fascinerande! Se!

 

Betyg: 5 salta sjögossar av 5 möjliga