Regi: Mike Flanagan

Manus: Mike Flanagan

Medverkande: Katie Parker, Courtney Bell, Dave Levine mfl.

Produktionsbolag: FallBack Plan Productions

År: 2011

Längd: 91 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1610996/

Efter sju års tystnad är Tricia beredd att dödförklara sin man i hans frånvaro. När hennes lillasyster, Callie, bestämmer sig för att bo med henne och se till att hon slutligen kan gå vidare verkar saker och ting till sist peka åt rätt håll. Plötsligt börjar dock Tricia drömma om sin man... och han är inte glad.

Om man ska tro de filmforum jag hänger på har Absentia delat skräckfilmsfansen i två läger. Jag hamnar (som vanligt verkar det) i mitten. Absentia är en bra film, ingen tvekan om det, men den lider något av att inte riktigt våga ta steget fullt ut och vara antingen en "traditionell" skräckfilm eller en psykologisk thriller. Kopplingen till gamla tiders legender om exempelvis troll landar den i det första facket medan de psykologiska förklaringsmodellerna som ges framförallt i filmens första del landar den i det andra.

Det som höjer Absentia är framförallt Mike Flanagans regi och bildspråk. Flanagan har skrivit, regisserat och klippt filmen och den ger helt klart en känsla av att vara en berättares vision. Flanagan har arbetat med små medel, såväl ekonomiska som filmtekniska, men har skapat en helhet som är riktigt snygg. Hans skådespelarregi är även den väldigt bra även om han inte kan rädda den pinsamt dålige Dave Levine som "stereotyp poliskaraktär 1A". De två kvinnliga huvudrollsinnehavarna gör däremot riktigt bra ifrån sig, inte minst Katie Parker i rollen som den något struliga lillasystern, Callie.

Absentia ger mersmak. Jag vill se mer av Flanagan om han får fria händer att jobba såsom han haft här. Ta gärna en titt på postern också. Den är helt underbart kitschig och påminner mig om 80-talets VHS-omslag. Den har dock ganska lite med filmen att göra så bli inte avskräckt.

Betyg: 3+ farliga tunnlar av 5 möjliga

Regi: Darren Lynn Bousman

Manus: Leigh Whannell & Darren Lynn Bousman

Medverkande: Donnie Wahlberg, Tobin Bell, Erik Knudsen

Produktionsbolag: Twisted Pictures/Lion's Gate Pictures/Evolution Entertainment mfl.

År: 2005

Längd: 93 min

Land: USA/Kanada

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0432348/

Polisinspektör Eric Matthews har problem med det mesta i livet. Hans fru har lämnat honom, hans son har kleptomaniska tendenser och hans partner är hans före detta älskarinna. När Matthews kallas till en brottplats anar han föga att hans problem bara ska bli värre. Han har nämligen fastnat på Jigsaws radar...

Det finns en anledning till att Saw II fungerar så bra som den gör. När jag gjorde lite research för den här recensionen läste jag att regissören och medförfattaren till manuset, Darren Lynn Bousman, hade försökt pitcha det här manuset under ett annat namn i flera år innan han lyckades sälja det som uppföljaren till Saw (2004). Visserligen ändrades delar av manuset men kontentan av det hela är att det redan fanns 90 % till ett manus redan innan Saw hade haft premiär. Det gör också att Bousman och Whannell hade tid att bearbeta det trots den korta tiden mellan del ett och två i franchisen.

Precis som i del ett är alltså manuset det som sticker ut i Saw II. Skådespelarna är sisådär, förutom en riktigt bra Tobin Bell som den dödssjuke Jigsaw. Bell är riktigt jäkla obehaglig i sina scener, inte minst för att det han gör har en pervers logik. Det är enkelt att förstå motivationen bakom hans handlingar även om man aldrig skulle tänka sig att göra dem själv. Så skapas en bra bad guy. Erik Knudsen, skådespelaren som kunde vara tvillingbror till både Michael Cera och Jessie Eisenberg, gör också en ganska bra roll.

Liksom första delen skulle dock Saw II behöva haft dubbla inspelningstiden. Tre och en halv vecka är helt enkelt inte tillräckligt med tid för att göra en tekniskt komplicerad film rättvisa samtidigt som skådespelarregin ska sitta. Dessutom, även om jag berömt manuset, finns här några större logiska luckor som irriterar. Det som till syvende och sist gör filmen sämre än sin föregångare är att det inte alls blir samma täta samspel mellan de fångade karaktärerna när det rör sig om en grupp och inte bara ett par. Men, i motsats till många skräckuppföljare, är Saw II ändå sevärd - och då inte bara för genrefans.

Betyg: 3+ Tobin Bell har aldrig sett tröttare ut av 5 möjliga

Regi: Wim Wenders

Medverkande: Pina Bausch, Regina Advento, Malou Airaudo mfl.

Produktionsbolag: Neue Road Movies/Eurowide Film Production/ZDF

År: 2011

Längd: 103 min

Land: Tyskland/Frankrike/Storbritannien

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1440266/

När den tyske dokumentärfilmaren Wim Wenders hade startat produktionen av en dokumentär om den legendariska dansaren Philippina "Pina" Bausch dog plötsligt Bausch. Wenders ville lägga ner produktionen men de övriga medverkande övertalade honom att göra om det filmade materialet till en hyllning till Bausch.

Pina är inte en dokumentär som de övriga nominerade till Oscarsgalan. Det är klart att material från en av vår tids största koreografer ska användas till något, men Wenders ganska okritiska hyllning liknar mer en snabbproducerad tv-dokumentär än något mer seriöst - om det inte vore för den fantastiska scenografin och dansscenerna givetvis. Men räcker det? Räcker vackra bilder för att rädda vad som i princip är en lång hyllning? Både ja och nej skulle jag säga.

Det är klart att Wenders första tanke med Pina inte skulle gå att genomföra längre och om man inte förväntar sig en större djupdykning i Bauschs liv är det här en vacker film som visar på otroliga färdigheter från en mängd dansare. Jag antar att man snarare får se det här som en konstfilm än en dokumentär, och som det är den helt okej (även om jag har stora problem med begreppet "konstfilm"). Gillar du dans eller är intresserad av filmteknik är Pina väl värd en titt. Om du vill ha ett nyanserat personporträtt får du nog leta vidare.

Betyg: 3- dance, monkey, dance! av 5 möjliga

Lika glad som jag var över att Itunes hade gjort de flesta kortfilmer nominerade till Oscarsgalan tillgängliga, lika irriterad är jag på dem idag. Jag väntade, dumt nog, med att köpa samlingen med animerade kortfilmer eftersom jag hade skaffat allt jag ville ha i samlingen i enskilda inköp tidigare i veckan. Men i samlingen ingick även A Morning Stroll - en film jag inte kan hitta någon annanstans. I morse höjde Itunes priset på samlingen från överkomliga 19 kronor till 89 kronor. Småfult så där på Oscarssöndagen. Nåja, här är de sista två nominerade i live action-kategorin. Jag har en dokumentär kvar att se i eftermiddag, men sen är projekt Oscar 2012 avslutat gällande recensionsdelen. Kolla gärna in min tippning framåt kvällen!

Titel: Time Freak

Regi: Andrew Bowler

Manus: Andrew Bowler

Medverkande: John Conor Brooke, Michael Nathanson, Emilea Wilson

Produktionsbolag: Team Toad

År: 2011

Längd: 11 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: Ej bedömd, troligen Btl.

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1733689/

Stillman bygger en tidsmaskin men "fastnar" i en tidsloop på grund av hans oförmåga att släppa småsaker nu när han väl kan förändra dem. Nu är det upp till hans polare Evan att lösa problemet.

Time Freak borde ligga precis i linje med vad jag älskar. Det är science fiction, tidsparadoxer och ett ganska smart manus. Ändå känner jag att Bowler inte utnyttjar konceptet tillräckligt mycket. Tidsresor har mycket mer att erbjuda, speciellt med en så här pass rolig premiss. Sevärd, men inte en av de bättre nominerade.

Betyg: 3- let's do the Time Warp again av 5 möjliga

Titel: Tuba Atlantic

Regi: Hallvar Witzø

Manus: Linn-Jeanethe Kyed

Medverkande: Edvard Hægstad, Terje Ranes, Ingrid Viken

Produktionsbolag: The Norwegian Film School

År: 2010

Längd: 25 min

Land: Norge

Svensk åldersgräns: Ej bedömd, troligen 7 eller 11

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt2061843/

Oskar får reda på att han har sex dagar kvar att leva. Detta får den lokala kristna föreningen "Jesusklubben" nys om och skickar ut Inger, en ung kvinna som aspirerar på att få graden av "ängel" bland sina bröder och systrar. För att göra detta måste hon spendera Oskars sista dagar tillsammans med honom. Oskar är inte särskilt pigg på förslaget. Han vill hellre föra sitt eviga krig mot strandens måsar och tala med sin bror genom den gigantiska tuba han byggt på gården.

Tuba Atlantic var en riktigt fin avslutning på samlingen med live action-nominerade. En väldigt surrealistisk liten pärla som både lyckas vara gripande, sorglig och rolig på samma gång. Snudd på högsta betyg.

Betyg: 4+ måsskitar av 5 möjliga

Regi: James Bobin

Manus: Jason Segel & Nicholas Stoller

Medverkande: Jason Segel, Amy Adams, Chris Cooper mfl.

Produktionsbolag: Mandeville Films & Muppets Studios

År: 2011

Längd: 103 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: Ej bedömd, troligen Btl eller 7

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1204342/

Walter har det inte lätt. Han är en tvärhand hög, är luddig och just det - han är en mupp. Efter att ha upptäckt Mupparna kretsar Walters liv kring hans nya hjältar. En dag bestämmer sig Walters bror och flickvän för att ta med honom till Muppet Studios i Los Angeles. Deras förhoppningar grusas när de inser att studiobyggnaden ska rivas av en oljemagnat. Det finns dock ett sätt att rädda byggnaden på - om de kan få ihop tio miljoner dollar kan Mupparna köpa tillbaka sin studio.

Mupparna kom precis i skarven där jag var för ung för dem men för "gammal" för andra barnprogram. Jag såg några avsnitt här och där, men var aldrig ett stort fan. Det är först på senare år som jag tack vare YouTube har stiftat ordentlig bekantskap med Jim Hensons fantastiska skapelser. The Muppets lyckas också ta till vara på den gamla magin och är en film som trots stor igenkänningsfaktor med karaktärerna presenterar en söt, men inte sötsliskig, historia med de klassiska teman från förr - tro på dig själv, du klarar mer än du tror och även om livet är ganska kasst ibland kan du fortfarande ta dig igenom svårigheterna tillsammans med sina vänner.

Jason Segel har medförfattat manuset och spelar själv den "mänskliga" huvudrollen. Han ser ut att ha riktigt kul och hans entusiasm smittar av sig. Det här är dock självklart dockornas film och ja, alla är här, från Kermit och Miss Piggy till Den svenske kocken och Animal. Speciellt Animal får mig fortfarande att skratta. Hans scener tillsammans med Jack Black (liten biroll) är förbaskat jäkla roliga!

Vad den här filmen lider lite av är sitt manus. Klassiskt som det är finns här inte särskilt många överraskningar. Det är en väldigt rak "samla ihop gänget till en sista show"-variant som vi kunnat se i dussintals filmer förr. Här finns några riktigt roliga skämt och one-liners men filmens starka öppning och slut dras ner något av transportsträckor i mitten. Något annat som förvånar mig är valet av nominerad låt till Oscarsgalan. Det finns ju så mycket bättre sångnummer i den här filmen!

Har du inte sett något med Mupparna tidigare är det här en film god nog att börja med. Har du sett några av de andra kan du förbereda dig mer av samma. Trevligt, rolig dialog, ibland förbannat rolig, men lika ofta ganska medelmåttig.

Betyg: 3 ordvitsar av 5 möjliga

Tacka gudarna för Itunes! Hittade alla kortfilmerna samlade idag förutom La Luna. What gives?! Nåja, här kommer de tre första nominerade i live action-kategorin. Verkar inte som varken Pentecost eller Raju har några officiella posters. Fick ta vad jag hittade. Uppmuntrar fortfarande folk som läser Skitfinkultur och vet var jag kan få tag på de filmer jag saknar på min lista via stream att höra av sig!

Titel: Pentecost

Regi: Peter McDonald

Manus: Peter McDonald

Medverkande: Andrew Bennett, Scott Graham, Michael McElhatton mfl.

Produktionsbolag: National Film Board Of Ireland

År: 2011

Längd: 11 min

Land: Irland

Svensk åldersgräns: Ej bedömd, troligen Btl.

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1866218/

När den unge Damien lyckas knocka en präst med rökelsekaret under en gudstjänst förbjuder hans far honom från att se Liverpool spela Europacupfinalen. Men Damien får en chans att gottgöra sitt misstag när ärkebiskopen själv kommer på besök.

Pentecost är en pärla och elva minuters ren fröjd att se. Peter McDonald har fångat ett punkuppror i miniatyr på ett fantastiskt sätt och jag skrattade så jag vek mig under slutscenen. Se den och skratta gott du med!

Betyg: 5 straffsparkar med 5 möjliga

Titel: Raju

Regi: Max Zähle

Manus: Max Zähle & Florian Kuhn

Medverkande: Wotan Wilke Möhring, Julia Richter, Krish Gupta mfl.

Produktionsbolag: Hamburg Media School

År: 2011

Längd: 24 min

Land: Tyskland/Indien

Svensk åldersgräns: Ej bedömd, troligen Btl eller 7.

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1819651/

Ett tyskt par åker till Calcutta för att adoptera barnhemspojken Raju. När den nyblivne adoptivfadern tappar bort Raju på en lokal marknad börjar paret jaga efter honom i en storstad där de inte kan språket och försvunna barn är en vardagshändelse.

Ambitiöst och drabbande om än lite långsam uppstart för att vara en kortfilm. Det här känns som ett ämne som skulle lämpa sig bättre som långfilm och det är kardinalsynden nummer ett när det gäller kortfilm. Men, välspelat moraliskt drama som ställer frågan om ursprung eller materiellt välstånd är viktigare. Intressant och väl värd en titt.

Betyg: 3+ tveksamma affärsidéer av 5 möjliga

Titel: The Shore

Regi: Terry George

Manus: Terry George

Medverkande: Ciarán Hinds, Conleth Hill, Kerry Condon mfl.

Produktionsbolag: -

År: 2011

Längd: 31 min

Land: Nordirland (i tävlan som autonom region)

Svensk åldersgräns: Ej bedömd, troligen Btl eller 7.

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt2201259/

Paddy försöker dryga ut den lilla a-kassa han får genom att plocka musslor och andra skaldjur på stranden nedanför sitt hus. Samtidigt återvänder Jim till Nordirland efter 25 års frånvaro tillsammans med sin dotter. Det visar sig att Paddy och Jim har en lång historia tillsammans.

En lite ojämnt spelad försoningskomedi med några riktigt roliga förvecklingar. Roliga missförstånd om livets krokiga vägar. Något långsam uppstart, men denna vägs upp mer än väl av en riktigt rolig scen involverande män i gummistövlar som jagas av en häst. Säger inte mer än så.

Betyg: 4 enarmade musselplockare av 5 möjliga

Att hitta alla nominerade kortfilmer till Oscarsgalan är verkligen ingen lätt uppgift. Därför har jag valt att göra små korta recensioner om två eller tre kortfilmer när jag nu får tag i dem. Ovanstående filmer är samtliga nominerade i bästa animerade kortfilm och kan hittas på Itunes (Dimanche och Wild Life) samt YouTube (The Fantastic Flying Books Of...). I skrivande stund saknar jag tillgång till följande kortfilmer: La Luna, A Morning Stroll, The Shore samt Tuba Atlantic. Om någon har tillgång till dessa filmer innan söndag är jag djupt tacksam för en länk till en stream, Itunes, YouTube eller liknande.

Titel: Dimanche (Sunday)

Regi: Patrick Doyon

Manus: Patrick Doyon

Medverkande: -

Produktionsbolag: National Film Board Of Canada

År: 2011

Längd: 9 min

Land: Kanada

Svensk åldersgräns: Ej bedömd, troligen Btl.

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1895334/

En ung pojkes upplevelser en typisk söndag i Quebec. Ett kyrkbesök leder till en släktlunch - något som är fruktansvärt tråkigt för en liten kille som bara vill leka.

Mja, även om jag gillar tecknarstilen i Dimanche är det här inte särskilt intressant. På sin höjd har Patrick Doyon skapat en småcharmig film med igenkänningsfaktor. Jag har egentligen inte mer att säga om Dimanche - den gick väldigt obemärkt förbi.

Betyg: 2 fåglar med stalkingtendenser av 5 möjliga

Titel: Wild Life

Regi: Amanda Forbis & Wendy Tilby

Manus: Amanda Forbis & Wendy Tilby

Medverkande: Adam Blackwood, Luba Goy, Anthony Bekenn mfl.

Produktionsbolag: National Film Board Of Canada

År: 2011

Längd: 14 min

Land: Kanada

Svensk åldersgräns: Ej bedömd, troligen Btl.

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0983193/

En brittisk överklassyngling reser till Kanadas öde slättlandskap för att försöka göra sig ett namn som ranchägare. När han kommer dit inser han dock att hans "ranch" i princip är värdelös jord och ett skjul. Det hindrar honom inte från att skriva brev om sina fantastiska äventyr och goda lycka till familjen i England.

Wild Life var en allmänt skum upplevelse. Den ganska roliga premissen blandas upp med en väldigt pretentiös liknelse mellan en komet och en människas liv. Tecknarstilen varieras mellan att vara mjuk och nästan drömsk till att vara kantig och grov. Intressant försök, men det splittrade berättandet fungerar inte särskilt bra i en kortfilm.

Betyg: 2 kometsvansar av 5 möjliga

Titel: The Fantastic Flying Books Of Mr. Morris Lessmore

Regi: William Joyce & Brandon Oldenburg

Manus: William Joyce

Medverkande: -

Produktionsbolag: Moonbot Studios

År: 2011

Längd: 15 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: Ej bedömd, troligen Btl.

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1778342/

En man förlorar alla sina högt prisade böcker i en tornado och i sitt försök att rädda dem sveps han iväg till ett magiskt land där han blir kurator för ett bibliotek där böcker har sitt eget liv.

Som den enda kortfilm jag sett av årets nominerade hitintills försöker The Fantastic Flying Books Of Mr. Morris Lessmore berätta en riktig historia och inte bara visa på animationsteknik. Manuset, även om det är helt okej, hade kunnat utvecklas lite bättre, men budskapet går fram tydligt och bra. Animationsmässigt var jag inte alltför imponerad, men när någon pratar om böckers helande kraft lyssnar jag med spetsade öron. Bäst hitintills.

Betyg: 3+ flaxande sidor av 5 möjliga

Regi: Marshall Curry & Sam Cullman

Medverkande: Daniel McGowen, Joel Ferguson, William Rodgers mfl.

Produktionsbolag: BBC/CPB/Lucky Hat Entertainment mfl.

År: 2011

Längd: 85 min

Land: USA/Storbritannien

Svensk åldersgräns: Ej bedömd (?), troligen 7

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1787725/

Marshall Curry & Sam Cullman skildrar Earth Liberation Fronts (ELF) uppgång och splittring under sent 1990-tal och under första halvan av 00-talet. Fokus ligger på Daniel McGowen, en av de drivande medlemmarna i ELF i Oregon och Washington State, och mordbrandsrättegången mot honom. Tillbakablickar blandas med hur McGowen förbereder sig för sin rättegång och huruvida han ska ta en förlikningsdeal eller inte.

Medan svenska miljöaktivister släpper ut minkar och demonstrerar utanför Scan är jänkarna i vanlig ordning lite mer extrema. ELF sysslade först och främst med aktioner och brandattentat mot påstådda miljöbovar under tidsperioden som filmen skildrar. Sedan FBI lyckades gripa några av nyckelpersonerna i rörelsen har de fört en mer tynande tillvaro i nordvästra USA.

Curry & Cullman (låter som en advokatbyrå) har gjort en dokumentär som är en bra genomgång av rörelsens historia, dess mål och mening. Historiken, varvat med intervjuer från personer som varit med i rörelsen, är riktigt intressant och visar på en förvisso radikal grupp men med mycket slipade metoder som förbjöd våld mot personer och inriktade sig på ekonomisk skada. Det är också lätt att förstå McGowens aktivism när han mycket riktigt påpekar att ett av brandattentaten "löste" ett problem som de lokalt boende försökt lösa med brev och demonstrationer i tio år. Det var ett direkt resultat som gav mersmak.

Dessvärre faller dokumentären lite på bristen av nyansering. Alla parter får komma till tals och här finns goda ansatser till reflektion både från polismyndigheter och aktivister, men precis när det börjar bli riktigt intressant slutar filmen med den öppna frågan: vad är egentligen en terrorist? Ska McGowen och hans polare klassas som terrorister? McGowen själv menar att "terrorism" är ett modeord som används för att skrämma folk med. Jag vill ha mer av den här inriktningen! Mer analys och åtminstone en 20 minuter längre film! Den är dock sevärd och bra mycket bättre än gårdagens dokumentär.

Betyg: 3+ trädkramare av 5 möjliga