Skitfin kultur

Logan
Molly's Game
The Disaster Artist

Best Adapted Screenplay

Call Me By Your Name

Mudbound

Best Animated Feature

Coco

The Boss Baby

Loving Vincent

Ferdinand

The Breadwinner

Best Foreign Language Film

The Square (Sweden)

A Fantastic Woman (Chile)
Loveless (Russia)
The Insult (Libanon)

On Body & Soul (Hungary)

Best Cinematography

Blade Runner 2049

Darkest Hour
Dunkirk
The Shape Of Water

Mudbound

Best Editing

Baby Driver

Dunkirk
I, Tonya
The Shape Of Water

Three Billboards Outside Ebbing, Missouri

Best Production Design

Darkest Hour
Dunkirk
Beauty & The Beast

The Shape Of Water

Best Costume Design

Darkest Hour
Phantom Thread

Beauty & The Beast

Victoria & Abdul

Best Makeup & Hairstyling

Darkest Hour

Victoria & Abdul
Wonder

Best Original Score

Phantom Thread

Three Billboards Outside Ebbing, Missouri

The Shape Of Water

Best Original Song

"The Mystery Of Love" (Call Me By Your Name)

"Remember Me" (Coco)
"Stand Up For Something" (Marshall)
"Mighty River" (Mudbound)

"This Is Me" (The Greatest Showman)

Best Sound Mixing

Dunkirk

Best Sound Editing

Dunkirk

Best Visual Effects

War For The Planet Of The Apes

Guardians Of The Galaxy Vol.2

Kong: Skull Island

Best Documentary, Short

Edith+Eddie

Heroin(e)

Traffic Stop
Heaven Is A Traffic Jam On The 405
Knife Skills

Best Documentary, Feature

Abacus: Small Enough To Jail
Faces, Places
Strong Island

The Last Men In Aleppo

Icarus

Best Short Film, Animated

Dear Basketball

LOU
Revolting Rhymes Part One

Garden Party

Negative Space

Best Short Film, Live Action

DeKalb Elementary

The Eleven O'Clock
Watu Wote: All Of Us

My Nephew Emmett

The Silent Child

Film/TV · Oscarsgalan 2018

Dela · Kommentera

Oscarsgalan 2018: Kortfilmerna

Kommentera

Av Ulf - 4 mars 2018 02:15

Oscarsgalan 2018: Kortfilmerna

Min vana trogen är kortfilmerna det sista jag ser innan Oscarsgalan. Det är inte för att de på något vis skulle vara sämre utan för att de är ett rent helsike att jaga ifatt! Krånglande konverteringar av videofiler, filer utan utlovad text och svordomar brukar vara melodin dagarna innan prisutdelningen. I år fick jag ändå tag i det mesta, med en kombination av Netflix, Itunes (Apple... ni kommer ge mig en stroke någon dag!) och HBO.

Det är en jäkla massa titlar att hålla reda på så jag delar upp filmerna i sina respektive kategorier och tar det därifrån. Det ska sägas att det här är en samlingsrecension, och kanske mer av omdöme än betygssättande. Anledningen är tidsbrist. Skitfinkultur har ingen stab eller andra skribenter, det är bara jag. Det är så jag vill ha det, men ibland kommer livet emellan. Nåja, nog muserande om livet och tidens flyktighet.

Best Animated Short

Dear Basketball - 4/5

Negative Space - 2+/5

Garden Party - 4/5

LOU - 4/5

Revolting Rhymes Part One - ej recenserad

Ett mycket starkt startfält bland de nominerade där egentligen endast den franska Negative Space fungerade lite sämre än de övriga. De två filmer det pratats mest om i förhandssnacket är Dear Basketball och LOU. Jag tror också det är där kampen kommer stå. Den sistnämnda är producerad av Pixar, vilket brukar betyda en rejäl vinstchans. Den handlar om hur en mobbare får smaka på sin egen medicin när... något besjälar sakerna han stulit från sina klasskamrater och ger sig efter honom. Något förenklad variant av mobbarproblematik, men Pixar är alltid Pixar och det här är givetvis väldigt charmigt och roligt. Filmen finns gratis via YouTube om ni känner er manade.

Dear Basketball är basketlegendaren Kobe Bryants kärleksbrev till sporten. Mycket snyggt tecknad med ett gripande narrativ berättat av Bryant (även manus) själv. Dessutom med musik av John Williams av alla människor. Franska Garden Party var också en mycket charmig bekantskap där ett gäng grodor av alla de slag tagit över en trädgård till ett till synes övergivet lyxhus. Vad passar då bättre än en fest? Båda dessa filmer finns i paketet du kan införskaffa via Itunes.

Best Live Action Short

DeKalb Elementary - 5/5

The Silent Child - 5/5

My Nephew Emmett - 5/5

The Eleven O' Clock - 4/5

Watu Wrote (All Of Us) - 4/5

Om startfältet till de animerade kortfilmerna var starkt är det för live action-kortfilmerna rent ut sagt magiskt. Kolla in den där betygssviten! Det genomgående temat är orättvisa och/eller inkluderande. Den enda av filmerna som sticker ut är den barmhärtigt nog roliga The Eleven O' Clock som handlar om en psykologs möte med en patient som tror han är psykolog. Eller vem är egentligen psykologen här? Mycket rolig och påminner om en slags modern Monty Python-sketch.

Jag kallar föregående film för "barmhärtigt rolig" med tanke på resten av de nominerade där det går från svart till nattsvart till svart hål. DeKalb Elementary har fått mycket uppmärksamhet då den kom helt rätt i tiden för helt fel anledning. Filmen låter oss följa en skolskjutare som verkar ha tvivel om vad han egentligen vill uppnå med sina handlingar. Det är en svidande kritik mot det amerikanska psykvårdssystemet samtidigt som det är en mycket spännande film som verkligen använder kortfilmsformatet till att berätta en komplett historia som går rakt in i bröstet på dig som en kanonkula.

Lika nattsvart, fast från ett helt annat perspektiv, är brittiska The Silent Child där vi får följa en döv flicka som i princip blir ignorerad av sin familj. Hon får en teckenspråkslärare som börjar dra henne ur sitt skal, men det går givetvis inte som läraren tänkt sig. Slutscenen, som jag inte ska spoila, är riktigt, riktigt brutal. Så pass att jag fick gå och koka kaffe efteråt. Min favorit i kategorin.

My Nephew Emmett och Watu Wrote (All Of Us) behandlar båda rasism och främlingsfientlighet, men från olika perspektiv och tidsperioder. Den förstnämnda är den sanna historien om hur en ung svart man i 1950-talets Mississippi hamnar i trubbel då han busvisslar efter en vit kvinna. Den andra filmen, även den en sann historia, handlar om hur en kvinna tvingas fly via buss då hennes familj blivit dödad av islamistiska terrorister i gränskonflikten mellan Kenya och Somalia. En situation uppstår där hon tvingas omvärdera sitt hat gentemot muslimer och inse att hon inte kan dra alla över en kam. Två mycket starka berättelser som inte lämnar någon oberörd. Alla filmer i kategorin går att hitta via Itunes.

Best Short Documentary

Edith + Eddie - 5/5

Heaven Is A Traffic Jam On The 405 - 4+/5

Traffic Stop - 3/5

Heroin(e) - 4/5

Knife Skills - ej recenserad

Även här ett mycket starkt startfält. Den första filmen, och min favorit, Edith + Eddie, handlar om ett gammalt par som gift sig vid 95 respektive 96 års ålder. Det borde vara en lycklig tid de får ha tillsammans mot livets slutskede, men Ediths syster försöker få henne omyndigförklarad så att de kan sälja av huset. En fullständigt hjärtskärande historia som gjorde mig både förbannad och ledsen. Jag var tvungen att ta en paus efter den här för att jag var tvungen att lugna ner mig. Så förbannad och ledsen blev jag. Det krävs en riktigt bra film för att engagera mig på det viset.

Heaven Is A Traffic Jam On The 405 samt Traffic Stop må båda ha liknande inledande tematik, men skiljer sig rejält åt. Den förstnämnda låter oss följa den mentalt plågade konstnärinnan Mindy Adler och hur hon kämpar med sina fobier och depressioner genom konstnärliga uttryck. Det är ett fint porträtt av en trasig kvinna som med hjälp av olika insatser och vänner lyckas ta sig ur det allra värsta av de mentala svårigheterna och hitta ett sätt att både läka sig själv och hjälpa andra. Traffic Stop, kategorins svagaste kort, skildrar ett brutalt polisingripande i Austin, Texas, där en svart kvinna i princip blir misshandlad av en polis som senare ljuger om vad som hänt - trots videobevis. Delarna som fokuserar på just denna händelse är väldigt bra och en viktig skildring av polisbrutalitet. Dessvärre är filmen tämligen splittrad och vill också berätta om en mängd andra saker. Viktig story, klumpigt utförande.

Kvällen avrundades med den inte särskilt upplyftande Heroin(e) som fokuserar på räddningstjänstens arbete i den överdostätaste staden i USA, Huntington, West Virginia. Det är en stad av ungefär Lunds storlek där det sker omkring fem överdoser per dag. Tack vare ett mycket dedikerat team hos räddningstjänsten och intressanta juridiska lösningar är de allra flesta av överdoserna tack och lov inte dödliga. En viktig titt på den opiotmissbruksepidemi som spridit sig som en löpeld i USA och tyvärr även är på väg till Sverige.

De två förstnämnda filmerna hittas via YouTube, Traffic Stop finns på HBO Nordic och Heroin(e) kan kollas in på Netflix. Den sista filmen i kategorin, Knife Skills, upptäckte jag för sent att den skulle gå att få tag i via Itunes om man har ett brittiskt konto.

Imorgon (läs: senare idag) kommer den sedvanliga tippningen och även den sista uppdateringen av Oscarslistan.

Film/TV · Oscarsgalan 2018

Dela · Kommentera

On Body & Soul

Kommentera

Av Ulf - 28 februari 2018 18:45

Regi: Ildikó Enyedi

Manus: Ildikó Enyedi

Medverkande: Géza Morcsányi, Alexandra Borbély, Zoltán Schneider mfl.

Produktionsbolag: Inforg-M&M Film Kft.

År: 2017

Längd: 116 min

Land: Ungern

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt5607714/

Endre är chef för ett slakteri i Budapest och lever ett ensamt och tillbakadraget liv. När slakteriet anställer en ny kvalitetskontrollant, den vackra Mária, börjar dock märkliga saker att hända. Det verkar som att Mária och Endre delar samma återkommande dröm om att de är hjortar i en snötäckt skog. Endre dras till Mária, men samtidigt måste den senare kämpa med sin autism för att våga sig närma sig honom.

Alltså, ovanstående synopsis låter helt knäpp och ja, On Body & Soul är bland det mer originella jag sett från 2017. En långsam start till trots är det också en film som verkligen föll över mig efter halvtidsstrecket ungefär. Mycket är tack vare huvudrollsinnehavarna i allmänhet och Alexandra Borbélys roll som Mária i synnerhet.

Det sägs aldrig rakt ut att Mária är autistisk, men om man som jag har jobbat med autistiska ungdomar råder det väldigt lite tvivel om detta. Borbély har verkligen gjort sin hemläxa och spelar rollen med lika delar naiv storögdhet som distans. Hon är helt enkelt magnifik. Filmen ger också ett porträtt av autism som något som är, inte något som behöver försöka "botas". Det är väldigt uppfriskande att se. Mária arbetar med sig själv och sina egna mål och Ildikó Enyedi (manus och regi) visar verkligen en djup förståelse för ämnet.

Efter att man skalat ner manuset till sin kärna är det en tämligen rakt berättad kärlekshistoria som berättas i On Body & Soul, men det är på sättet som den berättas som gör den speciell. Museringarna över hur kropp och själ hänger ihop i allt levande, inte bara människor, beskrivs med all önskvärd tydlighet i och med att handlingen i huvudsak är förlag till ett slakteri. Det är med allra största sannolikhet dessa scener som gjort att filmen fått en 15-årsgräns i Sverige. Låt oss bara säga att det är en film som gör mig tacksam för att vara vegetarian sedan 25 år.

Liksom slaktscenerna återfinns även kropp- och själtematiken hos huvudrollsinnehavarna med Márias distans till världen och sig själv samt Endres sargade fysiska kropp. När allt binds ihop mot slutet är det i princip perfektion på skärmen. Om första akten hade varit lite tajtare berättad hade det blivit full pott.

Betyg: 4+ raindeer games av 5 möjliga

Dela · Kommentera

Loveless

Kommentera

Av Ulf - 27 februari 2018 21:45

Regi: Andrey Zvyagintsev

Manus: Andrey Zvyagintsev & Oleg Negin

Medverkande: Maryana Spivak, Aleksey Rozin, Matvey Novikov mfl.

Produktionsbolag: Non-Stop Productions/Fetisoff Illusion/Wild Bunch mfl.

År: 2017

Längd: 127 min

Land: Ryssland/Frankrike/Tyskland/Belgien

Svensk åldersgräns: Ej bedömd, gränsfall mellan 11 och 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt6304162/

Zhenya och Boris ligger i bitter skilsmässa och båda har nya partners på varsitt håll. Deras son, tolvårige Alyosha, hamnar mitt i deras konflikt eftersom ingen av dem vill ha vårdnaden om honom. När Alyosha försvinner spårlöst från hemmet tvingas dock Zhenya och Boris arbeta tillsammans för att hitta sin son.

Dagens underdrift är nog att Andrey Zvyagintsev inte är en muntergök direkt. Hans filmer brukar skildra ett Ryssland i socialt och personligt förfall och inte sällan anklagas han på hemmaplan för att vara direkt anti-rysk. Med Loveless har Zvyagintsev på gott och ont levererat sin mest subtila film hitintills. Det är långsamt, blekt och framförallt i total brist på empati från samtliga större karaktärer. I en mindre skicklig regissörs händer skulle det innebära en tämligen tråkig film. I Zvyagintsevs regi innebär det istället en smärtsam resa som sätter fingret på många av samhällsproblemen som inte direkt är typiskt ryska utan kan anpassas till de flesta moderniserade samhällen.

Det som slår tittaren först är den självupptagenhet som karaktärerna uttrycker. Zhenya lever i sin mobiltelefon och för att ytan ska se så perfekt ut som möjligt. Hon har aldrig ett snällt ord att säga om sin son utan den första interaktion vi ser dem ha är att hon skäller på honom för att han inte städat upp sitt "stökiga" (läs: fullkomligt normala för en tolvåring) rum. Å andra sidan har vi den känslomässigt avstängde Bpris som är på väg ut ur äktenskapet men inte tycks kunna ta det sista steget. Hans nya förhållande präglas av samma inställning som verkar ha drivit Zhenya mer eller mindre till vansinne. Mitt i allt står Alyosha som ett slagträ mellan de båda parterna. Det är hjärtskärande att se.

Zvyagintsevs filmer är alltid väldigt vackra att titta på och Loveless är inget undantag. Fotot är utsökt och den sparsmakade användningen av musik gör att när den verkligen kommer så står den också ut mycket mer. Skådespelarregin är i topp och det är tydligt att det här är en regissör som verkligen vill säga något med sin film. En svidande kritik mot självupptagen individualism som gör att vi inte ser våra medmänniskor. Med det sagt är Loveless inte riktigt lika vass som hans förra film, Leviathan (2014), men är ändå en tung, tung utmanare till Ruben Östlund om bästa utländska film på Oscarsgalan. Det är ingen film man ser för att må bra eller ha en stunds lättare underhållning en sömnig fredagkväll, men ger du den tid kryper Loveless in under huden på dig och stannar där.

Betyg: 4 vidriga människor som gör vidriga saker av 5 möjliga

Dela · Kommentera

Oscarsgalan 2018: Veckans uppdatering av listan

Kommentera

Av Ulf - 27 februari 2018 21:45

Oscarsgalan 2018: Nomineringarna

You know the drill. Fram tills Oscarsgalan recenserar Skitfinkultur alla filmer som ges ut av bolagen eller hittas på lagliga strömmar. Listan uppdateras varje tisdag. Hepp.

Best Motion Picture

Call Me By Your Name

Lady Bird

The Post

Daniel Day-Lewis (Phantom Thread)

Best Performance By An Actor In A Leading Role

Denzel Washington (Roman J. Israel, Esq.)

Timothée Chalamet (Call Me By Your Name)
Daniel Kaluuya (Get Out)

Gary Oldman (Darkest Hour)

Best Performance By An Actress In A Leading Role

Frances McDormand (Three Billboards Outside Ebbing, Missouri)

Saoirse Ronan (Lady Bird)

Meryl Streep (The Post)
Margot Robbie (I, Tonya)
Sally Hawkins (The Shape Of Water)

Best Performance By An Actor In A Supporting Role

Christopher Plummer (All The Money In The World)

Sam Rockwell (Three Billboards Outside Ebbing, Missouri)
Woody Harrelson (Three Billboards Outside Ebbing, Missouri)

Richard Jenkins (The Shape Of Water)

Willem Dafoe (The Florida Project)

Best Performance By An Actress In A Supporting Role

Allison Janney (I, Tonya)

Laurie Metcalf (Lady Bird)
Lesley Manville (Phantom Thread)
Octavia Spencer (The Shape Of Water)

Mary J. Blige (Mudbound)

Best Achievment In Directing

Dunkirk (Christopher Nolan)

Lady Bird (Greta Gerwig)
The Shape Of Water (Guillermo del Toro)
Phantom Thread (Paul Thomas Anderson)

Get Out (Jordan Peele)

Best Original Screenplay

Logan
Molly's Game
The Disaster Artist

Best Adapted Screenplay

Call Me By Your Name

Mudbound

Best Animated Feature

Coco

The Boss Baby

Loving Vincent

Ferdinand

The Breadwinner

Best Foreign Language Film

The Square (Sweden)

A Fantastic Woman (Chile)
Loveless (Russia)
The Insult (Libanon)

On Body & Soul (Hungary)

Best Cinematography

Darkest Hour
Dunkirk
The Shape Of Water

Mudbound

Best Editing

Dunkirk
I, Tonya
The Shape Of Water

Best Production Design

Darkest Hour
Dunkirk
Beauty & The Beast

Darkest Hour
Phantom Thread

Best Costume Design

Beauty & The Beast

Victoria & Abdul

Best Makeup & Hairstyling

Darkest Hour

Victoria & Abdul
Wonder

Best Original Score

Phantom Thread

"The Mystery Of Love" (Call Me By Your Name)

Best Original Song

"Remember Me" (Coco)
"Stand Up For Something" (Marshall)
"Mighty River" (Mudbound)

"This Is Me" (The Greatest Showman)

Best Sound Mixing

Best Sound Editing

Best Visual Effects

War For The Planet Of The Apes

Guardians Of The Galaxy Vol.2

Kong: Skull Island

Best Documentary, Short

Edith+Eddie

Heroin(e)

Traffic Stop
Heaven Is A Traffic Jam On The 405
Knife Skills

Best Documentary, Feature

Abacus: Small Enough To Jail
Faces, Places
Strong Island

The Last Men In Aleppo

Icarus

Best Short Film, Animated

Dear Basketball

LOU
Revolting Rhymes Part One

Garden Party

Negative Space

Best Short Film, Live Action

DeKalb Elementary

The Eleven O'Clock
Watu Wote: All Of Us

My Nephew Emmett

The Silent Child

Film/TV · Oscarsgalan 2018

Dela · Kommentera

Victoria & Abdul

Kommentera

Av Ulf - 25 februari 2018 19:26

Regi: Stephen Frears

Manus: Lee Hall (efter Shrabani Basus bok)

Medverkande: Judi Dench, Ali Fazal, Eddie Izzard mfl.

Produktionsbolag: BBC Films/Cross Street Films/Perfect World Pictures mfl.

År: 2017

Längd: 111 min

Land: Storbritannien/USA

Svensk åldersgräns: Btl.

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt5816682/

Mot slutet av sin tid som regent hade drottning Victoria fått nog av lismare och folk som bara väntade på att hon skulle dö. Det är en av anledningarna att hon blir så betagen av indiske Abdul Karim, en man som egentligen bara befinner sig i England för att presentera en gåva till drottningen. Abduls öppenhet även inför världens mäktigaste kvinna gör honom till Victorias bundsförvant, vilket inte alla i hovet tycker lämpar sig.

Jag hade dragit mig för att se Victoria & Abdul trots att det var en av de första recensionskopior jag fick inför årets Oscarsgala. Anledningen var att jag var rädd för att detta enbart skulle vara anglofili för anglofilins skull och sakna ordentlig berättarstruktur och tempo. Tack och lov hade jag fel. Victoria & Abdul är en hjärtvärmande historia om en vänskap som egentligen inte skulle ha uppstått.

Judi Dench återvänder till sin paradroll (eller paradroller) som en av Englands drottningar och hon gör återigen ett storartat framtädande. Det finns helt enkelt ingen som kan spela drottning som Dench kan. Hon utstrålar makt och pondus i varje scen, men har samtidigt här en sårbarhet som kontrasterar med hennes enorma makt. Victoria vet att hon är döende och att "gamarna redan cirklar", men tiden med Abdul blir hennes huvudskäl att hålla ut ett litet tag till.

Filmen är dock inte utan sina problem. När man gör en film som har sin grund i förhållandet mellan Indien och kolonialmakten Storbritannien måste man hitta ett sätt att förhålla sig till det. Lee Hall låter detta främst bli tydligt i prins Berties attityd gentemot Abdul, men jag känner att man sopar det under mattan lite väl lättvindligt. Samtidigt är det intressant att se filmen som en berättelse om platonisk vänskap mellan en gammal kvinna och en ung man. Här finns flertalet riktigt finstämda scener och även om man inte gör anspråk på att vara särskilt historiskt korrekt (filmen öppnar med meddelandet att filmen baserats på riktiga händelser... mestadels) vill jag gärna tro att det var så här deras förhållande till varandra utvecklades.

Victoria & Abdul var en riktig överraskning och även om du inte brukar gilla kostymdramer kan jag rekommendera den här filmen. Om du dessutom råkar vara anglofil kommer du smälla av. Jolly good.

Betyg: 4 we are amused av 5 möjliga

Dela · Kommentera

The Breadwinner

Kommentera

Av Ulf - 24 februari 2018 23:48

Regi: Nora Twomey

Manus: Anita Doron (baserat på Deborah Ellis bok)

Medverkande: Saara Chaudry, Soma Chhaya, Noorin Gulamgaus mfl.

Produktionsbolag: Aircraft Pictures/Cartoon Saloon/Mélusine Productions mfl.

År: 2017

Längd: 94 min

Land: Irland/Kanada/Luxemburg

Svensk åldersgräns: Ej bedömd, troligen 11

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt3901826/

Elvaåriga Pavarna växer upp under talibanernas styre i Afghanistan. När hennes far blir arresterad på märkliga grunder tvingas Pavarna blir familjens försörjare, men i ett land där elvaåriga flickor knappast kan hoppas på att ens kunna gå till marknaden på egen hand stöter hon på svårigheter. I ett försök att komma runt talibanernas regel klipper hon av sig håret och ikläder sig rollen som pojke och kanske kan hon få sin far ur fängelset på kuppen.

Cartoon Saloon har de senaste åren seglat upp som en av de mest lovande animationshusen i världen och The Breadwinner befäster detta. I en perfekt värld hade studion och framförallt deras huvudproducent/regissör Nora Twomey varit mer kända än vad de är. Tyvärr för Cartoon Saloons vidkommande när det gäller priser och utmärkelser ligger de lite väl utanför den etablerade fåran för animerad film i väst. Som fan av både animation och välberättade historier med hjärta är dock The Breadwinner ännu en lyckad skapelse.

En väldigt avskalad stil när det gäller karaktärsdesign blandas med mer konstnärligt utmanande bakgrunder och fantasisekvenser till en väldigt säregen stil. I ett Afgahnistan där talibanerna håller på att förlora sin omedelbara makt finns det hela tiden små och subtila tecken på hur deras tidigare benhårda fascistiska tolkning av islam börjar krackelera. Det är ett bra sätt att sätta historien i ett större perspektiv och gör Pavarnas värld väldigt levande.

Karaktärernas kamp är trovärdig och det är värt att notera att The Breadwinner inte är en film för de allra yngsta. Den har ganska tung tematik och framförallt finns här många scener som är väl skrämmande för mindre barn. Det är lite det som är Cartoon Saloons signum - att berätta animerade historier som inte skyggar för att visa hemskheter när historien kräver det. På så sätt ligger deras filmografi ofta närmre den japanska skolan än den amerikanska.

The Breadwinner är ytterligare en mycket bra animerad film från den irländska studion. Om du har intresse för nutidshistoria och/eller konflikten i Afghanistan är den ett måste.

Betyg: 4 brödvinnande döttrar av 5 möjliga

Dela · Kommentera

Loving Vincent

Kommentera

Av Ulf - 22 februari 2018 17:39

Regi: Dorota Kobiela & Hugh Welchman

Manus: Dorota Kobiela/Hugh Welchman/Jacek Dehnel

Medverkande: Douglas Booth, Saoirse Ronan, Jerome Flynn mfl.

Produktionsbolag: BreakThru Productions/Trademark Films/Silver Reel mfl.

År: 2017

Längd: 94 min

Land: Polen/Storbritannien/USA

Svensk åldersgräns: 7

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt3262342/

Ett år efter att Vincent van Gogh dött skickas Armand Roulin för att leverera ett brev från Vincent till en värdig mottagare. Han får höra talas om att Vincent mot slutet av sitt liv stod nära en man boende i den sömniga landsortshålan Auvers-sur-Oise och beger sig dit för att slutföra sitt uppdrag. När han måste vänta tills mannen är tillbaka från en affärsresa börjar Armand nysta i vad som egentligen hände Vincent och varför flertalet av byns innevånare är ovilliga att tala om honom överhuvudtaget.

Flertalet recensioner och artiklar om Loving Vincent har handlat om hur filmen förvisso är utsökt rent tekniskt, men att den haltar i manusdelen. För den som inte känner till det sedan innan är alla 65 000 bildrutor i Loving Vincent handmålade i samma teknik som van Gogh använde sig av. Dessa rutor har sedan animerats till den färdiga filmen. Det är ett lika galet som imponerande verk som sysselsatte drygt 100 konstnärer och ja, resultatet blir att det känns som att man tittar på en rörlig van Gogh-tavla.

Till skillnad från många andra recensenter tycker jag dock att Loving Vincents manus funkar nästan lika bra som dess visuella stil. Historien bakom van Gogh och hans död har berättats förr, inte minst i filmens värld, men vad Loving Vincent gör är att dra ner historien till sin essens och låta det konstnärliga sköta mycket av karaktärsutvecklingen. Vanligtvis skulle jag här börjat orera om att man minsann behöver ett starkt skrivet manus också för att det ska bli en bra film av det hela, men Loving Vincent är ett av de sällsynta fallen där en starkt distinkt filmestetik inte kommer i vägen för berättandet utan snarare förhöjer det. Resultatet blir visuell berättarkonst av allra högsta rang.

Det märks när filmskapare verkligen älskar det de arbetar med. Det gäller inte bara filmskapare utan alla former av konstnärer. En historia som förr blivit mer komplex berättad tas som sagt ner till sina grundstenar, men känns därför också väldigt naken och genuin i sitt känslouttryck. Loving Vincent var en mycket positiv överraskning som du bör se på duk. Jag såg en streamad recensionskopia. Det ångrar jag lite nu.

Betyg: 4 öronsnibbar av 5 möjliga