Regi: Sean Baker

Manus: Sean Baker & Chris Bergoch

Medverkande: Brooklynn Prince, Bria Vinaite, Willem Dafoe mfl.

Produktionsbolag: Cre Film/Freestyle Picture Company/June Pictures mfl.

År: 2017

Längd: 111 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 11

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt5649144/

 

Sexåriga Moonee bor tillsammans med sin mor i närheten av Walt Disney World. Under en sommar får vi följa henne och hennes vänner i omgivningarna runt det motell där de bor. Och sen... händer saker?

 

"You know the kind of guy who does nothing but bad things, and then wonders why his life sucks?". Citatet är från öppningen till den lysande komediserien My Name Is Earl (2005 - 2009) som följde en småkriminell fixare också boende på ett motell. Det är också väldigt träffande när det gäller The Florida Project. Den här filmen består av karaktärer som gör massa dumheter och sen gnäller över sina liv. Skillnaden ligger i att Earl var jäkligt rolig och hade karaktärer som egentligen hade hjärtan av guld. The Florida Project består å andra sidan av karaktärer som är kompletta puckon och ett manus som inte finns.

 

The Florida Project har en ambition att på ett så socialrealistiskt sätt som möjligt skildra skuggsidan bakom "the happiest place on Earth". Det är en spännande premiss i sig, men när det inte blir mer än så är det mest tröttsamt. Istället för att skriva ett ordentligt manus låter Baker & Bergoch ungarna i filmen improvisera fram sin dialog, och ja, det här är ungar som agerar som ungar gör, fast med ett stort aber - de är samtliga så fruktansvärt otrevliga, elaka och oförskämda att varje gång någon av dem var med i en scen ville jag slå av ljudet. Skräniga, skrikiga och med en filmteknik som gör att dialogljuden ligger så lågt som möjligt (så kallad "mummelfilm") blir det inte bara påfrestande att titta på utan också att försöka höra vad de säger.

 

Ungarna åsiso är filmens andra två huvudkaraktärer, Moonees mor Halley och motellföreståndaren Bobby, de karaktärer vi främst får följa. Halley (Bria Vinaite) är en vuxen version av sin dotter och således ett påfrestande pucko som inte har någon som helst självinsikt. Bobby (Willem Dafoe) är den enda karaktär som uppträder som han inte bor på ett zoo. Dafoe är som alltid bra, men lyckas inte rädda den här skithögen till film nämnvärt.

 

The Florida Project är en fullständigt vedervärdig film. Det finns inte något att tycka om här, från det skitnödiga filtret för att öka färgmättnaden till den obefintliga handlingen. Jag vill fakturera Sean Baker för mina 111 förlorade minuter. Allt som blöder pengar från honom så att han inte gör mer film.

 

Betyg: 0 asjobbiga ungar av 5 möjliga

 

 

Oscarsgalan 2018: Nomineringarna

 

 

You know the drill. Fram tills Oscarsgalan recenserar Skitfinkultur alla filmer som ges ut av bolagen eller hittas på lagliga strömmar. Listan uppdateras varje tisdag. Hepp.

 

 

Best Motion Picture

Call Me By Your Name

Dunkirk

Lady Bird

The Post

Three Billboards Outside Ebbing, Missouri

Darkest Hour

Get Out

Phantom Thread

The Shape Of Water

 

 

Best Performance By An Actor In A Leading Role

Daniel Day-Lewis (Phantom Thread)

Denzel Washington (Roman J. Israel, Esq.)

Timothée Chalamet (Call Me By Your Name)
Daniel Kaluuya (Get Out)

Gary Oldman (Darkest Hour)

 

Best Performance By An Actress In A Leading Role

Frances McDormand (Three Billboards Outside Ebbing, Missouri)

Saoirse Ronan (Lady Bird)

Meryl Streep (The Post)
Margot Robbie (I, Tonya)
Sally Hawkins (The Shape Of Water)

 

Best Performance By An Actor In A Supporting Role

Christopher Plummer (All The Money In The World)

Sam Rockwell (Three Billboards Outside Ebbing, Missouri)
Woody Harrelson (Three Billboards Outside Ebbing, Missouri)

Richard Jenkins (The Shape Of Water)

Willem Dafoe (The Florida Project)

Best Performance By An Actress In A Supporting Role

Allison Janney (I, Tonya)

Laurie Metcalf (Lady Bird)
Lesley Manville (Phantom Thread)
Octavia Spencer (The Shape Of Water)

Mary J. Blige (Mudbound)

 

Best Achievment In Directing

Dunkirk (Christopher Nolan)

Lady Bird (Greta Gerwig)
The Shape Of Water (Guillermo del Toro)
Phantom Thread (Paul Thomas Anderson)

Get Out (Jordan Peele)

Best Original Screenplay

Get Out

Lady Bird

The Big Sick

The Shape Of Water

Three Billboards Outside Ebbing, Missouri

 

Best Adapted Screenplay

Call Me By Your Name

Logan
Molly's Game
The Disaster Artist

Mudbound

 

 

Best Animated Feature

Coco

The Boss Baby

Loving Vincent

Ferdinand

The Breadwinner

Best Foreign Language Film

The Square (Sweden)

A Fantastic Woman (Spain)
Loveless (Russia)
The Insult (Libanon)

On Body & Soul (Hungary)

Best Cinematography

Blade Runner 2049

Darkest Hour
Dunkirk
The Shape Of Water

Mudbound

Best Editing

 

Baby Driver

Dunkirk
I, Tonya
The Shape Of Water

Three Billboards Outside Ebbing, Missouri

Best Production Design

Blade Runner 2049

Darkest Hour
Dunkirk
Beauty & The Beast

The Shape Of Water

Best Costume Design

Darkest Hour
Phantom Thread

Beauty & The Beast

The Shape Of Water

Victoria & Abdul

Best Makeup & Hairstyling

Darkest Hour

Victoria & Abdul
Wonder

 

Best Original Score

Dunkirk

Phantom Thread

Star Wars: Episode VIII - The Last Jedi

The Shape Of Water

Three Billboards Outside Ebbing, Missouri

Best Original Song

"The Mystery Of Love" (Call Me By Your Name)

"Remember Me" (Coco)
"Stand Up For Something" (Marshall)
"Mighty River" (Mudbound)

"This Is Me" (The Greatest Showman)

 

Best Sound Mixing

Baby Driver

Star Wars: Episode VIII - The Last Jedi

Dunkirk

The Shape Of Water

Blade Runner 2049

 

Best Sound Editing

Baby Driver

Star Wars: Episode VIII - The Last Jedi

Dunkirk

The Shape Of Water

Blade Runner 2049

Best Visual Effects

Star Wars: Episode VIII - The Last Jedi

War For The Planet Of The Apes

Blade Runner 2049

Guardians Of The Galaxy Vol.2

Kong: Skull Island

 

Best Documentary, Short

Edith+Eddie

Heroin(e)

Traffic Stop
Heaven Is A Traffic Jam On The 405
Knife Skills

 

 

Abacus: Small Enough To Jail
Faces, Places
Strong Island

The Last Men In Aleppo

Icarus

 

Dear Basketball

LOU
Revolting Rhymes Part One

Garden Party

Negative Space

 

Best Short Film, Live Action

 

DeKalb Elementary

The Eleven O'Clock
Watu Wote: All Of Us

My Nephew Emmett

The Silent Child

 

Regi: Dan Gilroy

Manus: Dan Gilroy

Medverkande: Denzel Washington, Colin Farrell, Carmen Ejogo mfl.

Produktionsbolag: Bron Studios/Creative Wealth Media Finance/Cross Creek Pictures

År: 2017

Längd: 129 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: Ej bedömd, troligen 11

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt6000478/

 

Roman J. Israel, Esq. är en lysande jurist som varit mångårig man bakom gallerierna på en liten advokatbyrå. När hans vän och partner får en hjärtattack tvingas Roman ut från bakom skrivbordet - en roll som han absolut inte är förberedd på. Med bristande social kompetens och diverse excentriskt beteende blir Roman ändå förvånad över att lagen, så som han alltid tolkat den, tycks komma i andra rummet i rättegångssalarna.

 

Denzel Washington är en gudabenådad skådespelare. Med det sagt har jag inte gillat någon film han gjort de senaste tio åren eller så. Washington har haft en benägenhet att ta väldigt bra roller i ganska usla filmer, vilket gör att jag mest suckade när jag hörde talas om att han nominerats för ett rättegångsdrama. Roman J. Israel, Esq. skulle visa sig vara en positiv överraskning och om inte en fantastisk film så i alla fall Washingtons bästa det här decenniet.

 

Det som gör Roman lyckad där andra Washington-filmer snubblat är att han inte bara spelar en intressant karaktär utan att manuset tack och lov är intressant. Det är inte utan problem, men kontrasten med en advokat med trolig aspergers och ett yrkessamhälle som borde vara skapt för honom men där sociala spelregler blir de största fienderna är väldigt bra. Det gör Roman till en väldigt sympatisk karaktär. Han har fullkomligt rätt i sin idealism och i en perfekt värld skulle han hyllats för att han försöker göra det rätta. Det blir dock inte riktigt så.

 

Filmens svaga punkt är lite överraskande Dan Gilroys regi. Jag var djupt imponerad av hans arbete med sin debutfilm Nightcrawler (2014), men här känns det som han skulle ha behövt någon som kom in och ropade "bryt!" lite oftare. Det är absolut inte så att Gilroy gör bort sig i regisstolen på något sätt, men det är helt enkelt inte i klass med vad jag vet att han kan. Man hade kunnat skära bort cirka 25 minuter av Roman och det hade blivit en mycket bättre film. Som den är nu är det en intressant moralhistoria med hjärta och hjärna som inte inte når riktigt ända fram till toppbetygen.

 

Betyg: 3+ övervintrade aktivister av 5 möjliga

 

Regi: Feras Fayyad/Steen Johannessen/Hasan Kattan

Manus: Feras Fayyad

Medverkande: Khaled Umar Harah, "Mahmoud", "Ahmad" mfl.

Produktionsbolag: Aleppo Media Center/Larm Film/Kloos & Co. Medien GmbH mfl.

År: 2017

Längd: 105 min

Land: Syrien/Danmark

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt6333074/

 

Feras Fayyad följer ett team från hjälporganisationen White Helmets och deras kamp för att rädda så många civila som möjligt från Assad-regimens och Rysslands bombningar av Aleppo. Det är brutal bild som målas upp där civila mål blir urskiljningslöst bombade och teamet är först på plats för att rädda dem som räddas kan.

 

Det tog bara några minuter innan jag viskade "nej, nej, nej...". Räddningsarbetarna hade precis grävt fram ett avlidet spädbarn ur rasmassorna. Varken de män som gräver eller Feras Fayyad skyggar för att visa allt i precis så fruktansvärd detalj som man någonsin kunnat önska. Det här är Last Men In Aleppos stora styrka - det är inte bara en krigsdokumentär från fronten utan en krigsdokumentär på själva frontlinjen.

 

Det enda problemet med den här filmen är att den gjordes redan förrförra året under titeln The White Helmets (2016). Filmen vann en Oscar för bästa kortfilmsdokumentär och innehåller i princip samma berättarperspektiv. Missförstå mig inte, det här är en historia som behöver berättas fler gånger, men kanske hade det tjänat den här versionen bättre om man lyft blicken då och då för att granska de större geopolitiska händelserna. Det hade gett en kontext som snarare skulle förhöjt det personliga anslaget än att tynga ner det.

 

Filmen kan dock med sin längre speltid fördjupa de mänskliga levnadsödena på ett sätt som kortfilmsversionen inte hann med. Den kanske mest drabbande scenen, förutom den tidigare nämnda, är när en bräcklig vapenvila (som mer eller mindre betyder att det är färre bomber i alla fall) tillåter familjerna att ta sina barn till en av få kvarvarande lekplatser. Dagsutflykten får dock ett abrupt slut när ryska plan attackerar en annan del av staden. De trötta och resignerade blickarna från de vuxna blandat med barnens gråt kommer stanna hos mig länge.

 

Om vi bortser från vem som skjuter på vem i den här konflikten och ser till konsekvenserna visar Last Men In Aleppo dessa väldigt tydligt. Det rör sig om sönderbombade hus och människor, familjer som splittras och personer som begår hjältedåd på hjältedåd när de räddar sina grannar och bekanta. Den här dokumentären slår fast en av vår tids beskaste läxor som inte får glömmas: Glöm inte Syrien.

 

Betyg: 4 hjälmar av 5 möjliga

 

Regi: Yance Ford

Manus: Yance Ford

Medverkande: Yance Ford, Harvey Walker, Kevin Meyers mfl.

Produktionsbolag: Yanceville Films/Louverture Films/Final Cut for Real

År: 2017

Längd: 107 min

Land: USA/Danmark

Svensk åldersgräns: Ej bedömd, troligen Btl eller 7

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt5873150/

 

Drygt 25 år efter att hans bror William mördades försöker dokumentärfilmaren Yance Ford ta reda på varför åtalet mot mannen som sköt William ogillades. Samtidigt visar Ford upp ett porträtt av en familj som aldrig blev den samma efter mordet.

 

Strong Island gör mycket rätt, men samtidigt mycket fel. Det känns som att Yance Ford inte kan bestämma sig för vilken historia han vill berätta. Vill han göra en dokumentär som fokuserar på familjens sönderfall efter broderns död? Vill han göra en film om sin upptäckt att han var homosexuell? Vill han göra en film om polisutredningen och det juridiska efterspelet? Ford försöker göra allt av det och det blir om inte platt fall så åtminstone en tämligen ofokuserad film.

 

Det är den sistnämnda infallsvinkeln som trots allt står i första rummet, men trots en lovande öppning tappar Ford bollen rejält några gånger under berättelsens gång. Istället för att utforska exakt vad det var som hände förutsätter han att broderns mördare var skyldig och fokuserar på den jury som ansåg att fallet inte var starkt nog för rättegång. Det finns oklarheter gällande fallet som Ford skulle kunna gräva mycket mer i. Dessa skulle stärkt hans argumentation att det var ett mord som slätades över och inte en självförsvarhandling som juryn påstod. Istället lyckas Ford i några scener bjuda på en skrämmande onyanserad syn på den vita amerikanska befolkningen som ibland slår över i rent rasistiska tirader. ("They all look alike to me" och liknande fraser).

 

Historien om Fords familj är mer välbalanserad och ger nyttig bakgrundsinformation till vem William var... tills den inte gör det. Ford utelämnar vissa saker om sin bror för dramatisk effekt och när de väl kommer till ytan verkar det just som ett teatraliskt knep.

 

Strong Island vill berätta mycket men tar ett lite för stort grepp. Här finns några riktigt starka scener, men det räcker inte för att betyget ska bli annat än svajigt godkänt. Inte Oscarsklass direkt.

 

Betyg: 2 hiphopreferenser av 5 möjliga

 

 

Oscarsgalan 2018: Nomineringarna

 

 

You know the drill. Fram tills Oscarsgalan recenserar Skitfinkultur alla filmer som ges ut av bolagen eller hittas på lagliga strömmar. Listan uppdateras varje tisdag. Hepp.

 

 

Best Motion Picture

Call Me By Your Name

Dunkirk

Lady Bird

The Post

Three Billboards Outside Ebbing, Missouri

Darkest Hour

Get Out

Phantom Thread

The Shape Of Water

 

 

Best Performance By An Actor In A Leading Role

Daniel Day-Lewis (Phantom Thread)

Denzel Washington (Roman J. Israel, Esq.)

Timothée Chalamet (Call Me By Your Name)
Daniel Kaluuya (Get Out)

Gary Oldman (Darkest Hour)

 

Best Performance By An Actress In A Leading Role

Frances McDormand (Three Billboards Outside Ebbing, Missouri)

Saoirse Ronan (Lady Bird)

Meryl Streep (The Post)
Margot Robbie (I, Tonya)
Sally Hawkins (The Shape Of Water)

 

Best Performance By An Actor In A Supporting Role

Christopher Plummer (All The Money In The World)

Sam Rockwell (Three Billboards Outside Ebbing, Missouri)
Woody Harrelson (Three Billboards Outside Ebbing, Missouri)

Richard Jenkins (The Shape Of Water)

Willem Dafoe (The Florida Project)

Best Performance By An Actress In A Supporting Role

Allison Janney (I, Tonya)

Laurie Metcalf (Lady Bird)
Lesley Manville (Phantom Thread)
Octavia Spencer (The Shape Of Water)

Mary J. Blige (Mudbound)

 

Best Achievment In Directing

Dunkirk (Christopher Nolan)

Lady Bird (Greta Gerwig)
The Shape Of Water (Guillermo del Toro)
Phantom Thread (Paul Thomas Anderson)

Get Out (Jordan Peele)

Best Original Screenplay

Get Out

Lady Bird

The Big Sick

The Shape Of Water

Three Billboards Outside Ebbing, Missouri

 

Best Adapted Screenplay

Call Me By Your Name

Logan
Molly's Game
The Disaster Artist

Mudbound

 

 

Best Animated Feature

Coco

The Boss Baby

Loving Vincent

Ferdinand

The Breadwinner

Best Foreign Language Film

The Square (Sweden)

A Fantastic Woman (Spain)
Loveless (Russia)
The Insult (Libanon)

On Body & Soul (Hungary)

Best Cinematography

Blade Runner 2049

Darkest Hour
Dunkirk
The Shape Of Water

Mudbound

Best Editing

 

Baby Driver

Dunkirk
I, Tonya
The Shape Of Water

Three Billboards Outside Ebbing, Missouri

Best Production Design

Blade Runner 2049

Darkest Hour
Dunkirk
Beauty & The Beast

The Shape Of Water

Best Costume Design

Darkest Hour
Phantom Thread

Beauty & The Beast

The Shape Of Water

Victoria & Abdul

Best Makeup & Hairstyling

Darkest Hour

Victoria & Abdul
Wonder

 

Best Original Score

Dunkirk

Phantom Thread

Star Wars: Episode VIII - The Last Jedi

The Shape Of Water

Three Billboards Outside Ebbing, Missouri

Best Original Song

"The Mystery Of Love" (Call Me By Your Name)

"Remember Me" (Coco)
"Stand Up For Something" (Marshall)
"Mighty River" (Mudbound)

"This Is Me" (The Greatest Showman)

 

Best Sound Mixing

Baby Driver

Star Wars: Episode VIII - The Last Jedi

Dunkirk

The Shape Of Water

Blade Runner 2049

 

Best Sound Editing

Baby Driver

Star Wars: Episode VIII - The Last Jedi

Dunkirk

The Shape Of Water

Blade Runner 2049

Best Visual Effects

Star Wars: Episode VIII - The Last Jedi

War For The Planet Of The Apes

Blade Runner 2049

Guardians Of The Galaxy Vol.2

Kong: Skull Island

 

Best Documentary, Short

Edith+Eddie

Heroin(e)

Traffic Stop
Heaven Is A Traffic Jam On The 405
Knife Skills

 

 

Abacus: Small Enough To Jail
Faces, Places
Strong Island

The Last Men In Aleppo

Icarus

 

Dear Basketball

LOU
Revolting Rhymes Part One

Garden Party

Negative Space

 

Best Short Film, Live Action

 

DeKalb Elementary

The Eleven O'Clock
Watu Wote: All Of Us

My Nephew Emmett

The Silent Child

 

Regi: Paul Thomas Anderson

Manus: Paul Thomas Anderson

Medverkande: Daniel Day-Lewis, Vicky Krieps, Lesley Manville mfl.

Produktionsbolag: Annapurna Pictures/Focus Features/Ghoulardi Film Company mfl.

År: 2017

Längd: 130 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: Btl.

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt5776858/

 

Reynolds Woodcock är en respekterad modedesigner och skräddare i 1950-talets London som gör klänningar till alla berömdheter. När han av en slump träffar den mycket yngre Alma vill han absolut ha henne som stående modell för sitt skrädderi. Reynolds ordningssamma liv tvingas börjar dock nystas upp allt mer av Almas närvaro och Alma själv gör ingen hemlighet att hon är upp över öronen kär i sin arbetsgivare.

 

Paul Thomas Anderson, vad är det med dig? Det känns som jag frågar det varje gång du gör en film nuförtiden. Efter att ha fått sitt stora genombrott under slutet av 90-talet med fantastiska filmer som Boogie Nights (1997) och Magnolia (1999) har han mer eller mindre snöat in på långdragna epos där skådespelarregin oftast är klanderfri, men manusen är så träiga att man får spågar av dem. Phantom Thread, enligt rapport Daniel Day-Lewis sista film innan han drar sig tillbaka, är ytterligare en prinsessbakelse - vacker yta, men med så mycket fluff och dåligt använd isbergsteknik att jag fick kämpa för att hålla mig vaken.

 

Daniel Day-Lewis är som vanligt mycket bra, men hans karaktär är drygare än Yes. Hela Phantom Thread kretsar kring ett i princip oironiskt återberättande av "det manliga geniet" av ett slag som jag trodde vi var färdiga med vid det här laget. De små insticken för att låta pösmunken Reynolds pysa ut en smula blir små ljusglimtar, men det är alldeles för långt emellan dem.

 

Om Day-Lewis är bra är hans kvinnliga motpart, Vicky Krieps, fullkomligt vedervärdig i rollen som Alma. Hon snubblar på orden (Alma ska, liksom Krieps, komma från Centraleuropa) och har noll och ingen kemi tillsammans med mannen hon uppenbarligen ska vara kär i.

 

Det som verkligen fäller Phantom Thread är dock bristen på tempo. I 130 minuter diskuteras allt från hur man brer smör på sin brödskiva tyst (!) till hur mycket det stör i arbetsprocessen när någon serverar en te. Det här är en fars. Andra kritiker har hyllat de djupa karaktärsporträtten och utvecklingen dessa karaktärer genomgår. Den här kejsaren är dock uppenbart naken och fylld med en passivt aggressiv ton som verkligen ger en besk bismak. Undvik.

 

Betyg: 1 nåldyna av 5 möjliga

 

 

Regi: Bryan Fogel

Manus: Bryan Fogel/Jon Bertain /Mark Monroe mfl.

Medverkande: Bryan Fogel, Nikita Kamaev, Grigory Rodchenkov mfl.

Produktionsbolag: Alex Productions/Diamond Docs/Impact Partners mfl.

År: 2017

Längd: 121 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: Ej bedömd, troligen Btl eller 7

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt6333060/

 

Bryan Fogel, dokumentärfilmare och tävlande i amatörtävlingar för landsvägscykel, börjar undersöka den ljusskygga dopningsbranschen och hur denna kan hjälpa honom till bättre resultat. Han får snart kontakt med Grigory Rodchenkov, chef för Moskvas anti-dopningslabb och mycket högt uppsatt i den ryska hierarkin. När ett avslöjande om systematisk, statssponsrad, dopning i Ryssland offentliggörs tvingas Fogel inse att han hamnat mitt i en internationell konspiration.

 

Grundpremissen bakom Icarus är så knäpp att jag hade skrikit "bullshit" om det inte var en dokumentär. Att bara få kontakt med en så pass högt uppsatt man som Rodchenkov är imponerande, men att få honom att öppet samarbeta på kamera utan några som helst skrupler är bara bisarrt. Ändå hände det och i skrivande stund har Rodchenkovs avslöjanden stängt av Ryssland från de pågående vinterspelen i Sydkorea.

 

Fogel har gjort ett fantastiskt arbete med den här dokumentären och även med att ta sitt ansvar när allt börjar gå åt helsike. Vänskapen som uppstår mellan honom och Rodchenkov kommer aldrig i vägen för de tuffa frågorna som han tvingas ställa och rent journalistiskt är Icarus djupt imponerande. Alla påståenden och avslöjanden beläggs med bevis och till sist framstår ryssarna enbart som löjliga i sitt förnekande. Samtidigt tappar Fogel aldrig fokus gällande att detta är avslöjanden som kan få hans vän mördad. 

 

Icarus använder sig också av en mycket passande ramberättelse ungefär halvvägs in. Rodchenkov citerar ofta från sin favoritbok, 1984 av George Orwell, och filmen förgrenar sig i tre distinkta delar: learning, understanding, accepting. Valet att använda Orwell som guide genom byråkratin och tankesättet är mycket effektivt och både visar på och förklarar hur Fogel kunde anlita Rodchenkov från första början.

 

Icarus är i det närmsta en perfekt dokumentär som visar på hur Fogel är villig att gå vart historien än för honom. Dessutom är den i och med de pågående OS-tävlingarna högaktuell just nu. Se den.

 

Betyg: 5 ryssfemmor av 5 möjliga