Regi:  Miguel Iglesias

Manus: Paul Naschy

Medverkande: Paul Naschy, Mercedes Molina, Silvia Solar mfl.

Produktionsbolag: Profilmes

År: 1975

Längd: 94 min

Land: Spanien

Svensk åldersgräns:  15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0073338/

Waldemar, en känd äventyrare, slår följe med en expedition till Himalaya för att leta efter en levande Yeti. Snart blir han dock tillfångatagen av en grupp kvinnor med övernaturliga krafter som förvandlar honom till en varulv. Va?! Det blir dock ännu märkligare när delar av expeditionen kidnappas av en lokal krigsherre med Djingis Khan-komplex och endast Waldemar kan rädda sina vänner... eller äta upp dem.

Nu skrapar vi så långt ner i tunnan att vi träffat sten. The Werewolf & The Yeti är en av de mer obskyra filmerna på Video Nasties-listan och mig veterligen har den bara getts ut på dvd i hemlandet Spanien. Paul Naschy var spansk skräckfilms gudfader under en herrans massa år, men handen på hjärtat var de spanska genrefilmerna ingen höjdare förrän en bit in på 90-talet. The Werewolf & The Yeti begår dock kardinalsynden för b-filmer - den är tråkig. Jag kan se vilket skräp som helst bara det är underhållande. Ovanstående handling låter som det skulle kunna vara en kitschfest, men med väldigt förvirrad storytelling blir det bara oengagerande.

Samtidigt undrar jag hur långsamma dagar de hade på den brittiska censuren, för jag kan för mitt liv inte förstå varför den här filmen blev förbjuden. Det våld som porträtteras är så uselt gjort att ingen kan ta det på allvar och utan nerv att tala om är det inte heller någon slags psykologisk skräck som utspelas på skärmen. Det enda jag möjligtvis kan tänka mig retade de brittiska censorerna (och det just för att det är Storbritannien vi talar om) är förekomsten av x antal nakna kvinnobröst.

The Werewolf & The Yeti klarar sig förbi nollan i betyg enbart på den riktigt knäppa premissen som trots allt gjorde att jag ville se hur det slutade. Om ni prompt vill äga obskyra skräckfilmer kan ni dock få köpa min kopia...

Betyg: 1 det var en yeti, en varulv och... av 5 möjliga

Chockerande idag?:  Se ovan

Förbjuden i:  Spanien, Storbritannien

Fortfarande förbjuden i: Storbritannien

Regi:  Michael Hurst

Manus: Michael Hurst

Medverkande: Zoë Bell, Malik Yoba, Adam Huss mfl.

Produktionsbolag: Benattar/Thomas Productions/Parkside Pictures/Tadross Media Group mfl.

År: 2016

Längd: 90 min

Land: USA

Svensk åldersgräns:  Ej bedömd,

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt4540434/

En grupp vetenskapsmän som verkar i lagens utkanter håller på att göra ett betydande genombrott - möjligheten att resa i tiden. Under det första testet med en mänsklig försöksperson går dock allt fel. Ett test en timme in i framtiden visar hur samtliga i labbet är döda. Efter att snabbt återvänt en timme tillbaka måste teamet lista ut vad som kommer hända inom den närmsta timmen.

Tidsparadoxer är som bröd och vatten för mig. Om man sedan slänger med ett rymdskepp i leken spinner jag som en katt som blir kliad på magen. Paradox innehåller tyvärr inga rymdskepp. Dessvärre innehåller det inte heller bra skådespel, kompetent regissör eller ett sammanhängande manus.

Michael Hurst har främst gjort sig ett namn som dussinförfattare till dumaction eller skräck. I Paradox får han verkligen kliva upp några steg på författarstegen, men trillar pladask på arslet. Paradox innehåller mängder av rena dumheter från ett rent vetenskapligt perspektiv och för en film som ska handla om just paradoxernas regler bryter den dessa regler närhelst det passar handlingen. Ingenting får någon konsekvens och Hurst klarar inte av att berätta den här historien.

Inte heller skådespelarna är något att jubla över. Den kanske mest namnkunniga i skaran är Zoë Bell, legendarisk stuntkvinna till några av Hollywoods största kvinnliga actionstjärnor. Hon borde hålla sig till sitt stuntarbete... Bell ser ut som hon har rejält med gas på tvären genom hela filmen och överspelar något så förbannat att det nästan blir komiskt. Hon är dock i "gott" sällskap med i princip alla andra skådespelare i ensemblen. Maken till överspelad film får man leta efter!

Kombinera det usla skådespelet, det läckande manuset och lägg därtill specialeffekter som inte var snygga för 30 år sedan så blir resultatet också kalkonmässigt. De få ansatser den gör till att utforska tidsresandet som koncept räddar den dock ifrån nollan. Själv önskar jag att jag kunde åka tillbaka och få mina 90 minuter åter.

Betyg: 1 paradoxalt paradoxfyllt manus av 5 möjliga

Twin Peaks återvänder: Den slutgiltiga rollistan - vem kommer tillbaka?  

I skrivande stund är det 18 timmar sedan en Facebook-post bekräftade att inspelningen av serien är avslutad, men det vore inte något att anmärka särskilt mycket på om det inte hade varit för vad som postades i stycket under. Samtliga skådespelare har nu släppts och det finns både överraskningar, positiva besked och besvikelser.

Efter månader (tja, år för min del eftersom jag postade den första delen i den här serien i oktober 2014) av spekulationer kan vi nu se fram emot att få återse följande karaktärer och skådespelare:

Mädchen Amick (Shelly Johnson)

Dana Ashbrooks (Bobby Briggs)

Phoebe Augustine (Ronnette Pulaski)

Richard Beymer (Benjamin Horne)

Catherine E. Coulson (The Log Lady)

Julee Cruise (Herself/Bar singer)

Jan D'Arcy (Sylvia Horne)

David Duchovny (Special Agent Dennis/Denise Bryson)

Sherilyn Fenn (Audrey Horne)

Miguel Ferrer (Special Agent Albert Rosenfield)

Warren Frost (Doc. Will Hayward)

Harry Goaz (Deputy Andy Brennan)

Andrea Hays (Heidi)

Gary Hershberger (Mike Nelson)

Michael Horse (Deputy Hawk)

David Patrick Kelly (Jerry Horne)

Sheryl Lee (Laura Palmer/Maddy Ferguson?)

Peggy Lipton (Norma Jennings)

Bellina Martin Logan (Louie "Birdsong" Budway)

David Lynch (FBI Regional Buerau Chief Gordon Cole)

Kyle MacLachlan (Special Agent Dale Cooper)

James Marshall (James Hurley)

Everett McGill (Big Ed Hurley)

Walter Olkewicz (Jacques Renault?)

Kimmy Robertson (Lucy Moran)

Wendy Robie (Nadine Hurley)

Martin Rosand (Cook at the Double R)

Carlton Lee Russell (Jumping Man)

Harry Dean Stanton (Carl Rodd)

Charlotte Stewart (Betty Briggs)

Al Strobel (Philip Gerard/The One-Armed Man/"Mike")

Carel Struycken (The Giant)

Russ Tamblyn (Dr. Lawrence Jacoby)

Ray Wise (Leland Palmer?)

Alicia Witt (Gersten Hayward)

Grace Zabriskie (Sarah Palmer)

En imponerande samling återvändare, men med några stora hål att fylla:

* Varken Lara Flynn Boyle eller Moira Kelly (Donna i serien respektive filmen) står att finna.

* Ryktena om att David Bowie skulle ha filmat några scener innan sin död var osanna.

* Michael J Anderson kommer inte dansa i The Black Lodge.

* Joan Chen kommer inte ut från byrålådan som Josie Packard, pissed off ent.

* Chris Mulkey försvann någonstans. Hank kanske sitter i finkan igen?

* Kenneth Welsh irrade bort sig i The Black Lodge som Windom Earle.

* Ingen från klanen Martell närvarande. Jag hade hoppats in i det sista på Piper Laurie som Catherine.

* Billy Zane repriserar inte sin roll.

* Svart på vitt att Michael Ontkean tackat nej att återvända som Sheriff Harry S. Truman.

* Leo Johnson gick vilse bland granarna.

Nåväl, ovanstående lämnar ändå en rad mystiska frågor, inte minst eftersom flera av karaktärerna som återvänder är "döda". Vi får se vad Lynch och Frost kokar ihop. Bland nykomlingarna på den 217 namn långa listan (bara en sådan sak!) hittar vi i urval:

* Monica Bellucci

* Jim Belushi

* John Billingsley

* Michael Cera

* Richard Chamberlain

* Laura Dern

* Balthazar Getty

* Ashley Judd

* Jennifer Jason Leigh

* Trent Reznor

* Tim Roth

* Amanda Seyfried

* Naomi Watts

Det finns minst sagt mycket att fundera över när det gäller rollbesättning och konstellationer utifrån den information vi nu fått. Nyheter om Twin Peaks läser du som vanligt på Skitfinkultur. De där andra mediaoutletsen kommer hoppa på tåget ju närmre premiären vi kommer, men Skitfinkultur bevakar hela processen. Kolla gärna in den kompletta listan på skådespelare på: https://www.facebook.com/TwinPeaksTV/posts/1142642569100053:0

Twin Peaks återvänder: It's a wrap!

Förra veckan kom så beskedet alla hade hoppats på - allt material för den nya säsongen är filmat och är skeppat till redigering. Med tanke på alla turer som produktionen har tagit och med många av de inblandade nu i ansenlig ålder har jag varit något orolig måste jag säga. Om kändispesten som rasar kan ta renlevnadsmänniskan Prince vid 57 års ålder är det ingen orimlighet att exempelvis Lynch skulle trilla av pinn (ta i douglasgranträ).

Men, det vore inte Twin Peaks om det inte slutet på filmandet väckte nya frågor. Twitter-kontot ForLocations har hårdbevakat produktionen och skickade ut följande tweet:

"Twin Peaks is wrapping up its' first 2 seasons filming on stage (Studio) here in Los Angeles the next few weeks. Yes - first 2 seasons."

Det här kan betyda ett antal olika saker:

1. De bekräftade 18 avsnitten delas upp i två omgångar.

2. Man har filmat mycket mer material än man först planerade och delar upp serien på något annat sätt.

3. Första säsongen är 18 avsnitt och säsong 2 har redan filmats

Det som gör tweeten intressant är att den snabbt försvann från nätet och ersattes av:

"Twin Peaks is wrapping up its' first two seasons of location filming in Los Angeles - about 2-3 weeks to go."

Vid första anblick ser informationen i princip likadan ut, men märk avsaknaden av poängteringen av att det rör sig om de första "två säsongerna". Dessutom har "location filming" tillkommit. Med detta begrepp menas att man filmar vad man behöver på plats för att senare låta produktionen gå över till sound stages eller studioarbete. Det är i sin tur väldigt intressant i och med att om man spenderat så pass mycket tid med location shoots bör det finnas en massa, massa material. Å andra sidan är Lynch känd för att filma enorma mängder material för att sedan klippa ner det. Det enda som kan sägas med säkerhet är att vi inte har någon aning om hur det kommer bli. Mysteriet lever!

Regi:  Ilinca Calugareanu

Manus: Ilinca Calugareanu

Medverkande: Irina Margareta Nistor, Ana Maria Moldovan, Dan Chiorean mfl.

Produktionsbolag: Vernon Films/Passion Pictures/Impact Pictures mfl.

År: 2015

Längd:  78 min

Land: Rumänien/Storbritannien/Tyskland

Svensk åldersgräns:  Ej bedömd, troligen 7

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt2442080/

Rumänien bakom Järnridån och under den maktfullkomlige Ceaușescu var föga förvånande inte ett särskilt livat ställe. När videobandspelaren kommer in i befolkningens liv kostar den lika mycket som en ny bil och det finns ändå inget att se eftersom alla filmer förhandsgranskades av en löjligt hård statscensur. Det här är historien om en driven affärsman som insåg att det gick att tjäna pengar på folks törst efter underhållning, en modig kvinnlig översättare som blev en hel generations röst och hur videofilmen hjälpte till att så frön av revolution.

Chuck Norris vs. Communism är en film jag tänker dänga i huvudet på folk som påstår att mainstreamfilm inte kan vara kultur och konst. Ilinca Calugareanus dramadokumentär om hur en hel befolkning startade illegala videoklubbar och fick sin första glimtar av väst är en fantastiskt medryckande film med ett positivt budskap - konsten kan krossa murar.

Givetvis krävs det också de modiga personerna bakom distributionen för att en sådan här sak ska fungera. Å ena sidan har vi affärsmannen Teodor Zamfir som tjänar enorma pengar på piratkopior och drivs av just detta. Å andra sidan har vi filmälskaren Irina Margareta Nistor som dubbar i princip alla filmer som kommer ut på marknaden driven av kärleken till filmkonsten. Nistor är en hjältinna som måste besjungas mer utanför Rumäniens gränser. Även om hon främst gjorde vad hon gjorde för att kunna se film bidrog hon till att få ut kulturen till folket.

Calugareanu har gjort en film om det hopp som kultur kan bringa människor. Hon använder sig av flertalet intervjupersoner som var med i de illegala videoklubbarna och även om händelserna utspelade sig i en kommunistisk diktatur är det vissa saker man känner igen sig i rätt väl. När jag var liten parvel var piratkopierade VHS-band med förbjudna filmer på hårdvaluta. Grundtanken var den samma - staten ska ge fan i vad jag ska få titta på! På så vis blir Calugareanus film en märklig blandning mellan nostalgitripp och en inblick i ett samhälle jag inte visste särskilt mycket om.

Det enda jag saknar är ett lite större perspektiv. Vem var egentligen Zamfir? Tillhörde han säkerhetstjänsten och brydde sig helt enkelt inte? Hur kunde de här videoklubbarna fortsätta sina verksamheter i ett land med en notoriskt paranoid säkerhetsapparat? Dessa och andra frågor gör visserligen att jag vill veta mer men det vore trevligt att få några teorier presenterade åtminstone. Nåväl, gillar du film- och nutidshistoria och vill se något hjärtvärmande kan jag ändå rekommendera Chuck Norris vs. Communism.

Betyg: 4 undrar om de kollade Red Dawn? av 5 möjliga

Regi:  Phil Joanou

Manus: Robert Ben Garant

Medverkande: Jessica Alba, Thomas Jane, Lily Rabe mfl.

Produktionsbolag: Blumhouse Productions

År: 2016

Längd:  93 min

Land: USA

Svensk åldersgräns:  Ej bedömd, troligen 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt3533916/

Som den enda överlevande från en dödskults massjälvmord kontaktas Sarah 20 år senare av ett dokumentärfilmsteam som vill ta reda på egentligen vad som hände. Tillsammans återvänder de till sektens högkvarter för att gräva upp sanningen - en sanning som kanske inte är lika enkel som de först hade trott.

Som intresserad av psykologi i allmänhet och människans mörkare natur i synnerhet har jag läst en hel del böcker om ämnet. I dessa böcker stöter man snabbt på Jim Jones som ledare av kulten The Peoples' Temple och som ytterste ansvarige för det organiserade massjälvmordet som 918 av sektens medlemmar begick 1978. Historien bakom The Peoples' Temple har filmatiserats ett antal gånger och även om namn, platser och trossatser har ändrats är det tämligen självklart var de fått inspirationen till The Veil ifrån. Tidigare filmatiseringar har gått på en seriös linje och skildrat Jones och hans karismatiska personlighet, men den här filmen gör en egen, mer övernaturlig tolkning. Jag vet ärligt talat inte riktigt vad jag ska tycka.

Filmen börjar bra och bygger upp en riktigt kuslig stämning, speciellt med Thomas Jane i rollen som kultledaren Jim Jacobs (de ändrade inte ens hans förnamn... go figure). Jane får alldeles för sällan roller där han verkligen kan spela ut och är en extremt underanvänd skådespelare i mina ögon. Det samma kan jag dock inte säga om Jessica Alba. Kommer någon ihåg när Alba var ung och lovande? Nu är hon varken eller. Hon stinker verkligen ner varenda scen hon är med i, vilket tyvärr också är många. Lily Rabe gör ett godkänt jobb i huvudrollen, varken mer eller mindre, även om jag önskade att hon kunde spela ut lite mer.

Det som till sist fäller filmen är manuset. Den fina stämningen från filmens start försvinner helt efter halvvägsmärket och ersätts av en riktigt lökig övernaturlig upplösning. Det är få filmer som tappar så här mycket i sin andra halva. Det som ändå ger filmen en riktigt skakig tvåa är Thomas Jane. Han är både underhållande och sjukt obehaglig i sina scener. Det finns dock mycket bättre filmatiseringar om Jim Jones och Jonestown.

Betyg: 2- riktigt skakiga kultledare av 5 möjliga

Twin Peaks återvänder: And little lambs eat ivy - Magisk kväll med Xiu Xiu

Inkonst, Malmö: När den tunga basen börjar eka genom högtalarna lyses videoskärmen upp av en välbekant bild på en roterande fläkt. Basen letar sig rakt in i kroppen och när Xiu Xius tre medlemmar äntrar scenen är jag redan i helt rätt sinnesstämning. Vad som följer är 90 minuters ren magi.

Jamie Stewart, bandets ende ursprungsmedlem, intar en central position med sitt fantastiska gitarrspel genom en rad olika effektpedaler. Hans scenspråk sjuder av energi och det är omöjligt att ta ögonen från honom. Med sig har han Angela Seo på olika varianter av elektroniska instrument och klaviatur samt Shayna Dunkelman på elektrifierat glockenspiel och trummor. Tillsammans skapar de en ljudbild som jag aldrig hört maken till. Dessvärre är inte Inkonsts ljudsystem riktigt i samma klass och speciellt Seo verkade märkbart irriterad över den höga diskanten vid flertalet tillfällen.

Musiken är hämtad från Angelo Badalamentis klassiska soundtrack, med en liten avstickare till soundtracket till filmen. Man rör sig över båda säsongerna och har således haft en stor katalog att välja musik ifrån. Visst fanns det vissa favoriter jag saknade (exempelvis The Nightingale och Just You & I), men det var inget jag tänkte på under spelningen i sig. Jag glömde ärligt talat bort både tid och rum. Det är också därför jag bara har en handfull bilder.

Jag har väldigt svårt att ens hitta någonting att anmärka på i bandets arrangemang och framträdande. Om man är handplockad av David Lynch själv vet man vad man sysslar med. Det enda som stör något är det långa noise-breaket i mitten av konserten. Inget ont om noise som sådant, men det pågick helt enkelt en eller två minuter för länge. Dessutom hade jag önskat att videoproduktionen var lite mer varierad. Visst, stämningsbilderna på vinden genom Douglasgranarna och fläkten var bra, men när man har tillstånd att använda så mycket mer är det lite konstigt att man inte gjorde det.

Allra starkast är numren där Stewart använder sin säregna sångröst, Into The Night, Falling och Sycamore Trees är samtliga makalöst arrangerade - inte minst med gitarrljudet. Och ja, redan till Into The Night började mina ögon tåras. Så stark var den här upplevelsen. Bland de instrumentella partierna måste jag lyfta ut Audrey's Dance som innehöll en rad riktigt kul val av instrument, med allt ifrån lockpipa till distat munspel.

När Dunkelman, iklädd skoluniform, avslutar spelningen med en uppläsning från The Secret Diary Of Laura Palmer (1990) och Stewart bryter ut i en krypande tolkning av Mairzy Doats är det här så nära en David Lynch-film jag kommer komma i verkligheten. Xiu Xiu är lika delar Club Silencio som The Roadhouse och jag älskade varenda sekund av det. Om ni får chansen, se den här turnén. Om jag får chansen kommer jag se den igen. Och igen. Och igen.

Setlist:

1. Xiu Xiu Twin Peaks Ambien

2. Laura Palmer's Theme

3. Into The Night

4. Audrey's Dance

5. Packard's Vibration

6. Nightsea Wind

7. Blue Frank

8. The Pink Room

9. Sycamore Trees

10. Harold's Theme

11. Dance Of The Dream Man

12. The Bookhouse Boys

13. Falling

14. Love Theme Farewell

15. Reading from The Secret Diary Of Laura Palmer (with Mairzy Doats)

Regi: Joel Petrie

Manus: Joel Petrie & Raymund Delmar

Medverkande: Joel Petrie, Dan Schovaers, Jyllian Petrie mfl.

Produktionsbolag: Parking Garage Pictures & Rare Legend Films

År: 2016

Längd:  90 min

Land: USA

Svensk åldersgräns:  Ej bedömd, troligen 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt3317158/

När den aspirerande dokumentärfilmaren Joel försöker hitta en bra story att undersöka stöter hans klippare, och tillika bäste vän, Dan på en mycket upprörd kvinna på tåget. Kvinnan, Mili, hävdar att hennes två barn för fem år sedan kidnappades av en märklig, långsmal, man. Ingen har trott henne, och även om varken Joel eller Dan heller gör det tycker de att kvinnan historia är fascinerande nog att gräva i. Stort misstag.

Suck... ibland får man helt enkelt fel film. Jag trodde detta var den av mig hett efterlängtade dokumentären Beware The Slenderman (2016), som handlar om de tragiska händelserna kopplade till karaktären. För den som inte spenderat tid på nätets skräcksidor är Slenderman en karaktär som skapades av Eric Knudsen 2009. Det var en karaktär som återkom i flertalet creepypastas - moderna digitala vandringsägner - och användare världen runt började bygga ut legenden.

Det hela var en väldigt intressant process att följa, fram tills dess att mer eller mindre psykiskt labila barn och tonåringar började skylla sina handlingar på Slenderman. Flertalet överfall och mordbränder har haft Slenderman som "orsak" enligt både förövrare och media, inte minst eftersom karaktären oftast beskrivs att ha speciell kontroll över barn. Slenderman är väldigt intressant ur ett akademiskt perspektiv - här har vi digital folktro med en karaktär vars skapelse och utveckling kan dokumenteras och undersökas. Sen finns det alltid de som vill tjäna lite pengar på saken. Slender är en sådan film.

Jag vet inte riktigt om jag ens orkar raljera om skräpet. Det är en historia som saknar i princip all form av suspens och framställs som ett exempel av min egen gamla devis: "fruktansvärda människor gör fruktansvärda saker". Och ja, de här karaktärerna uppträder fruktansvärt. Det är paradoxalt nog också det som räddar filmen från en nolla i betyg. Jag var intresserad över att se hur långt de skulle dra sina roller, men när det hela mynnar ut i en totalt poänglös jakt i nedsläckta korridorer där inget händer blir jag bara trött. Indiefilm i all ära, men som en användare på IMDB uttryckte det: "If you don't have budget or talent, just do it for your own amusement, don't market this shit."

Betyg: 1 efterlängtad dokumentär är på gång i alla fall av 5 möjliga