Regi: Steven Caple Jr.

Manus: Sylvester Stallone & Juel Taylor

Skådespelare: Michael B. Jordan, Sylvester Stallone, Tessa Thompson mfl.

Produktionsbolag: MGM/Warner Bros./New Line Cinema mfl.

År: 2018

Längd: 130 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 11

IMDB: https://www.imdb.com/title/tt6343314/

 

Några år efter att Adonis Creed inlett sin karriär med Rocky Balboa som tränare lyckas han vinna ett mästarbälte. Livet som världsmästare och med blivande fru med barn på gång borde vara allt som Creed har kunnat önska sig. Allt ställs dock på sin spets när Ivan Drago, mannen som dödade Creeds far i ringen, kommer till USA med sin son Victor. Efter att ha vunnit sin titelförsvararmatch mot Victor på en teknikalitet måste Adonis inse att Victor kanske är en motståndare han inte kan besegra...

 

När Rocky-sagan skulle fortsätta med Rocky som tränare i och med 2015 års Creed var jag inte alltför uppspelt. Rocky-serien tillhör mina favoritfilmer och jag önskade bara att de kunde låta franchisen dö med värdighet. Creed var dock en, om inte perfekt,  så väldigt bra film. Creed II tappar tyvärr ganska mycket av stinget från den första filmen.

 

Michael B. Jordan är även i den här filmen bra som Adonis och Stallone kan inte göra fel i rollen som startade hans karriär på allvar. Istället är det manuset som halkar den här gången. Istället för att som i föregångaren bygga något eget utifrån en redan etablerad mytologi är man här mitt i smeten igen. Viljan att hela tiden blicka tillbaka skadar filmen som förvisso har allt som en Rocky-film ska ha, men kör verkligen ett paint-by-the-numbers-motiv. 

 

Filmens klart mest intressanta del, exklusive boxningsscenerna, är hur vi får följa far och son Drago i Ukraina och hur Ivans tillvaro totalt sjönk i sank efter förlusten mot Rocky. Om Stallone (även manus) och Taylor hade haft lite mod med manuset hade de baserat en mycket större del i Ukraina och Ryssland. Det är klart att det aldrig skulle hända, men det hade blivit en bra mycket mer intressant film!

 

Creed II är en helt okej film, men som uppföljare till 2015 års överraskande bra seriestartare är det en besvikelse. Dessutom, när man har ett av filmhistoriens bästa soundtrack till sitt förfogande i Bill Contis magiska toner... mer Conti, mindre crap rap tack.

 

Betyg: 3- men de slåss bra i alla fall! av 5 möjliga

 

En gala i högen, men ändå kul

 

Oscarsgalan 2019 lär inte gå till historien som en av de bästa showerna som Akademin har bjudit på, men den var ändå kul. Mycket av förhandssnacket hade handlat om avsaknaden av en Oscarsvärd sedan Kevin Hart bestämt sig för att inte ta jobbet i och med hans välpublicerade Twitter-skandal. Exklusive avsaknaden av en intromonolog märktes beslutet att hålla galan värdlös nästan inte alls. Istället startade showen med ett bejublat framträdande av Queen tillsammans med sin vanliga samarbetspartner i Adam Lambert. Gubbarna rockar fortfarande.

 

En annan, något oväntad, konsekvens av att låta galan ticka på utan värd var att man för första gången (som jag kommer ihåg) var klara med hela spektaklet 20 minuter innan utsatt tid. För undertecknad, som skulle iväg direkt till jobbet efteråt, var detta mycket välkommet!

 

Priserna då? Det blev i princip överraskningsfritt med undantag för att Olivia Colman välförtjänst knep statyetten för bästa kvinnliga huvudroll. Hon höll även kvällens bästa tacktal, uppenbart överväldigad av vinsten. En annan vinnare som kanske inte var överväldigad, men uppenbart tacksam, var Spike Lee, även om han lyckades med en f-bomb direkt i början av sitt tal när han uppmanade producenterna att inte "start that fucking clock!". Lee var föga förvånande tämligen politisk i sitt tal och har efter galan även kritiserat vinnaren av bästa film, Green Book, för att i princip vara Driving Miss Daisy 2. Säga vad man vill om Lee, men förhoppningsvis innebär framgångarna att han får lättare att skaffa finansiärer till kommande projekt! Jag gillar mannen skarpt! I en värld där allt helst ska vara så strömlinjeformat som möjligt sticker Lee ut med sin taggighet och frispråkiga person. Vi behöver fler Spike Lee i världen!

 

Musikaliskt var, förutom Queens intro, höjdaren inte helt otippat framträdandet av bästa sång, Shallow av Lady Gaga och Bradley Cooper. Jag tror aldrig jag varit säkrare på vart ett pris skulle gå än till den låten, och välförtjänt dessutom.

 

Min egen tippning landade på 75%, vilket jag för en gångs skull är ganska nöjd med. De klasser jag missade var oftast sådana där den nominerade jag ville skulle vinna också vann. Framförallt uteblev den stora priskavalkaden för skitfilmen Roma, vilket jag är evigt tacksam för.

 

Därmed avslutas bevakningen av Oscarsgalan 2019 och bloggen återgår till sin vanliga recensionsrapportering. Häng med!

 

And The Winners Are... Samtliga Oscarsvinnare 2019

Best Short Film - Live Action: Skin

Best Short Film - Animated:  Bao

Best Documentary - Short Subject: Period. End Of Sentence

Best Documentary - Feature: Free Solo

Best Achievement In Visual Effects: First Man

Best Achievement In Sound Mixing: Bohemian Rhapsody

Best Achievement In Sound Editing: Bohemian Rhapsody

Best Achievement In Music Written For Motion Pictures - Original Song: "Shallow" (A Star Is Born)

Best Achievement In Music Written For Motion Pictures - Original Score: Black Panther

Best Achievement In Makeup & Hairstyling: Vice

Best Achievement In Costume Design: Black Panther

Best Achievement In Production Design: Black Panther

Best Achievement In Editing: Bohemian Rhapsody

Best Achievement In Cinematography: Roma

Best Animated Feature: Spider-Man: Into The Spider-Verse

Best Foreign Language Film Of The Year: Roma (Mexico)

Best Writing, Screenplay Based On Material Previously Produced Or Published: BlacKkKlansman

Best Writing, Screenplay Written Directly For The Screen: Green Book

Best Achievement In Directing: Alfonso Cuarón (Roma)

Best Performance By An Actress In A Supporting Role: Regina King (If Beale Street Could Talk)

Best Performance By An Actor In A Supporting Role: Mahershala Ali (Green Book)

Best Performance By An Actress In A Leading Role: Olivia Colman (The Favourite)

Best Performance By An Actor In A Leading Role: Rami Malek (Bohemian Rhapsody)
Best Motion Picture Of The Year: Roma

 

Skitfinkulturs facit: 18/24 = 75%

 

 Oscarsgalan 2019: Sista uppdateringen av listan och tippning

 

 

Kort och gott, mina vänner och bekanta, så kör jag samma tippningssystem som tidigare år. Det innebär att fetstil är att jag tror att filmen kommer vinna medan kursivstil innebär att jag tycker den borde göra det. Inte sällan sammanfaller dessa två kategorier. Några få kategorier har jag inte hunnit med. Dessa får bara en "tror kommer vinna" eftersom jag givetvis inte kan ha någon åsikt om något jag inte har sett. Förra året prickad jag 79%. Det blir det inte i år. Årets gala är mer oviss än på länge. Okej, here goes:

 

 

Best Motion Picture

A Star Is Born

Bohemian Rhapsody

The Favourite

BlacKkKlansman

Black Panther

Green Book

Roma

Vice

 

Best Performance By An Actor In A Leading Role

 

Bradley Cooper (A Star Is Born)

Rami Malek (Bohemian Rhapsody)

Christian Bale (Vice)
Viggo Mortensen (Green Book)

Willem Dafoe (At Eternity's Gate)

 

Best Performance By An Actress In A Leading Role

Glenn Close (The Wife)

Lady Gaga (A Star Is Born)

Oliva Colman (The Favourite)
Melissa McCarthy (Can You Ever Forgive Me?)
Yalitza Aparicio (Roma)

 

Best Performance By An Actor In A Supporting Role

Adam Driver (BlacKkKlansman)

Mahershala Ali (Green Book)
Richard E. Grant (Can You Ever Forgive Me?)

Sam Elliott (A Star Is Born)

Sam Rockwell (Vice)

Best Performance By An Actress In A Supporting Role

Amy Adams (Vice)

Emma Stone (The Favourite)
Marina de Tavira (Roma)
Rachel Weisz (The Favourite)

Regina King (If Beale Street Could Talk)

 

Best Achievment In Directing

 

Vice (Adam McKay )

Roma (Alfonso Cuarón)
Cold War (Pawel Pawlikowski)
BlacKkKlansman (Spike Lee)

The Favourite (Yorgos Lanthimos)

Best Original Screenplay

First Reformed

Green Book

Roma

Vice

The Favourite

 

 

Best Adapted Screenplay

A Star Is Born

BlacKkKlansman
If Beale Street Could Talk
Can You Ever Forgive Me?

The Ballad Of Buster Scruggs

 

 

Best Animated Feature

Isle Of Dogs

Mirai No Mirai

Ralph Breaks The Internet

Spider-Man: Into The Spider-Verse

Incrediables 2

Best Foreign Language Film

Cold War (Poland)

Kapernaum (Libanon)
Roma (Mexico)
Shoplifters (Japan)

Never Look Away (Germany)

Best Cinematography

A Star Is Born

Cold War

Roma

The Favourite

Never Look Away

Best Editing

 

BlacKkKlansman

Bohemian Rhapsody
Green Book
The Favourite

Vice

Best Production Design

 

Black Panther

First Man

Mary Poppins Returns

Roma

The Favourite

Best Costume Design

Black Panther
Mary Poppins Returns

Mary Queen Of Scots

The Ballad Of Buster Scruggs

The Favourite

Best Makeup & Hairstyling

Gräns

Vice

Mary Queen Of Scots

 

Best Original Score

BlacKkKlansman

Black Panther

If Beale Street Could Talk

Isle Of Dogs

Mary Poppins Returns

Best Original Song

"Shallow" (A Star Is Born)

"All The Stars" (Black Panther)
"The Place Where Lost Things Go" (Mary Poppins Returns)
"I'll Fight" (RBG)

"When A Cowboy Trades His Spurs For Wings" (The Ballad Of Buster Scruggs)

 

Best Sound Mixing

A Star Is Born

Black Panther

Bohemian Rhapsody

First Man

Roma

 

 

Best Sound Editing

A Quiet Place

Black Panther

Bohemian Rhapsody

First Man

Roma

Best Visual Effects

Avengers: Infinity War

Christopher Robin

First Man

Ready Player One

Solo: A Star Wars Story

 

 

Best Documentary, Short

A Night At The Garden

Black Sheep

End Game

Lifeboat

Period. End Of Sentence.

 

 

Free Solo

Hale County This Morning, This Evening

Kinder des Kalifats

Minding The Gap

RBG

 

Animal Behaviour

Bao

Late Afternoon

One Small Step

Weekends

 

 

Best Short Film, Live Action

 

Detainment

Fauve
Madre

Marguerite

Skin

   

Drama Double Feature: Shoplifters & Mary Queen Of Scots

 

Årets Oscarsbevakning drar mot sitt slut och trots att jag inte hunnit med lika mycket i år som jag brukar göra måste jag säga att jag ändå är ganska nöjd. Om jag har tid kommer jag även recensera den sista filmen i Bästa manliga huvudroll innan galan, men om inte blir detta min sista post innan tippning.

 

Den japanska Shoplifters (2018) skapade viss kontrovers i hemlandet eftersom den visar en sida av Japan som vi inte är vana att se på film. Handlingen kretsar kring en familj (nåja, mer eller mindre) småtjuvar som måste dryga ut sina magra löner med att stjäla från stadens affärer. När familjen tar hand om en liten flicka som blir slagen av sina föräldrar sätter en serie händelser igång som kan få deras överlevnadsstrategi att bli deras fall.

 

Regissören Hirokazu Koreeda har länge varit känd för sina socialrealistiska draman och lyckades med Shoplifters bli den första japanska vinnaren av Guldpalmen i Cannes sedan 1997. Tyvärr är det en tämligen ojämn film som Koreeda presenterar. Vissa scener är helt fantastiska och manuset i sig berättar en viktig historia som många nog gärna hade fortsatt att blunda för. Det här är vad som händer i ett land där det inte finns ett starkt socialt skyddsnät - folk faller mellan stolarna och tvingas ta hand om sig bäst de kan. Å andra sidan har Shoplifters ingen anledning att vara två timmar lång. Historien hade gett ett mycket större intryck om den hade komprimerats och skalats ner till kanske 90 minuter. Det är många och långa transportsträckor som med fördel hade kunnat skäras bort. Det är fortfarande en sevärd film, men den hade kunnat bli en klassiker. Nu tror jag att den tyvärr kommer glömmas bort om några år, Guldplam eller inte. Betyg: 3+ snatterikonstnärer av 5 möjliga.

 

Jag var lite orolig över kvällens andra film, Mary Queen Of Scots (2018) av den enkla anledningen att brittiska kostymdraman har, även om de är satta i en intressant historisk kontext, en benägenhet att bli ganska långsamma. När den dessutom har två skådisar i huvudrollerna som jag tycker är riktigt bra, men som har valt riktiga skitprojekt de senaste åren hade jag inga förhoppningar på den här filmen. Det är kanske därför jag också gillade den så mycket som jag gjorde.

 

Saoirse Ronan gör en fantastiskt bra insats som Mary Stuart och Margot Robbie är, om än inte lika, bra i rollen som Elizabeth I. Filmen följer till stora drag vedertagna historiska fakta, det vill säga att Stuart till sist förlorar sin tron, frihet och liv på grund av politiskt ränkspel och intriger, men den tar sig också friheter. Baserad på John Guys bok om Mary Stuart (som för övrigt rekommenderas) visar Mary Queen Of Scots upp en större respekt mellan de två regenterna än vad som tidigare skildrats. Detta, och det möte som de delar, har fått andra historienördar att muttra, men om man läser Guys bok finns det åtminstone indicier som pekar mot att historien kan ha gått till så här.

 

Hur som helst är Mary Queen Of Scots en väldigt vacker film med svepande landsskapsbilder och en produktionsdesign som är mycket välgjord. Den förtjänar en större publik än vad den troligen kommer få och är en av de större överraskningarna i årets Oscars-race för undertecknad. Betyg: 4 drottningar ingen muckar med... eller alla muckar med... eller... äh, ni fattar av 5 möjliga.

 

Animated Double Feature: Spider-Man: Into The Spider-Verse & Mirai No Mirai  

 

Jag kör vidare med mina double features, vilket jag har upptäckt är ett rätt trevligt recensionsformat som jag nog behåller efter Oscarsgalan. Dagens två filmer avrundar kategorin Bästa animerade film och står som typexempel på de vitt skilda sätten att göra animerad film på i USA respektive Japan.

 

Spider-Man: Into The Spider-Verse har hypats så jag inte ens vet var jag ska börja. Det har talats om att det är den bästa Marvelfilmen från 2018. Superlativen har avlöst varandra i recensenternas vilja att hylla Spidde. Själv tyckte jag den var... okej. Till och med lite bättre än "ok", men långt ifrån den fantastiska film som alla andra verkar ha sett.

 

Filmen tar sin början med att Miles Morales, begåvad men uttråkad tonåring, blir biten av en, you guessed it, radioaktiv spindel. Världen har dock redan en Spider-Man i Peter Parker, men när denne tragiskt nog omkommer funderar Miles på att dra på sig masken och dräkten själv. Det som komplicerar saker än mer är att Wilson "Kingpin" Fisk har lyckats öppna en dimensionsportal för att kunna hämta tillbaka sin familj. Saker går som de brukar med galna planer och plötsligt spottar portalen ut inte mindre än fem andra spindelpersoner, alla från sin egen verklighet. Nu måste de hjälpas åt för att kunna skicka hem alla och stoppa Fisk.

 

Okej, jag erkänner - jag är en Spider-Man-puritan. Serien dog för mig med publiceringen av One More Day/Brand New Day (2007 - 2008) då Marvel tog beslutet att göra hela sin kontinuitet med hjälten värdelös genom den dummaste deus ex machina jag läst. Alltså, jag blir fortfarande förbannad när jag tänker på det elva år senare. Därför är jag inte heller särskilt intresserad av de olika Spider-Man-karaktärerna i den här filmen, alla utom en yngre än ovan nämnda storyline. Märkligt nog är den enda hjältevarianten från innan deus ex stupido Spider-Ham som dök upp i en parodipryl redan 1983. Ja, och Gwen Stacy givetvis, men det här är inte min Gwen Stacy. Hmph!

 

Nu när jag surgubbat mig klart får jag sätta mig över 2008 års traumatiska upplevelser och bedöma Into The Spider-Verse på egna meriter. Den är helt okej. Storyn är inget speciellt, men inte något som heller stör. Filmens stora vinningar ligger i teknik och design. Into The Spider-Verse ser i mångt om mycket ut som en levande serietidning, ibland med onomatopoetiska uttryck på skärmen mixat med inre monologer i tankebubblor. Animationen är väldigt, väldigt mjuk och det märks att det var ett för Sony rekordstort team som varit ansvarig för den.

 

Men... sen är det det där med det überamerikanska sättet att göra animerad film på. Det är aldrig tyst! I en film runt 90-minuters-strecket hade fullt ös medvetslös varit helt okej. När filmen klockar in på knappa två timmar blir det dock för mycket. Allt och alla rör sig hela tiden och det ges väldigt lite utrymme för några karaktärsögonblick. Visst, det här ska vara en actionfylld film för barn, men det går att göra båda. Animationsjättarna hos förvisso amerikanska Pixar brukar lyckas hålla en bra balans i detta. Sony har tyvärr mycket kvar att lära. Betyg: 3 men stå still någon gång! av 5 möjliga.

 

Den japanska Mirai No Mirai är för en gångs skull en nominerad film från landet i öst som inte är producerad av Studio Ghibli. Istället är det relativa nykomlingarna Studio Chizu som står för underhållningen. Jag nämner det främst eftersom man kan verkligen se vilken enorm inverkan Ghibli har haft på den japanska animerade långfilmen. Om jag inte visste bättre skulle jag helt klart sagt att den var producerad av Miyazakis gamla gäng. Det är ett gott betyg i sig.

 

Mirai No Mirai följer fyraårige Kun som måste vänja sig vid att plötsligt ha en lillasyster att tävla med om föräldrarnas kärlek. Han hanterar inte det så värst väl. Men huset där familjen bor har en märklig ek i trädgården - en ek som tycks kunna transportera Kun i tid och rum för att se och lära sig av äldre och framtida familjemedlemmar.

 

Mirai No Mirai är i motsats till Into The Spider-Verse en slow burn som tog ett tag för att vinna mitt intresse, men när den gjorde det fick jag se förra årets sötaste familjefilm. Mamoru Hosoda (manus och regi) har gjort en film från ett perspektiv jag inte kan påminna mig att jag tidigare sett. I och med att vi får följa Kun och hans avundsjuka inställning till lillasyster Mirai blir det också hans verklighet vi får ta del av. Färdas han verkligen i tid och rum? Vem vet? Det spelar inte så stor roll faktiskt. Scenerna när Kun får "lära sig" cykla av sin gammelfarfar eller när framtida Mirai skäller ut honom när han är elak mot henne som barn är både finstämda och härligt surrealistiska. Animationen är på topp och Mirai No Mirai visar upp den säregna japanska traditionen att lyckas göra magisk realism i animerad form. Rekommenderas! Betyg: 4 tågentusiaster av 5 möjliga.

 

 

 

Documentary Double Feature: Minding The Gap & Free Solo  

 

Plötsligt händer det, som det heter i reklamen. Bolagen fick tummarna loss och skickade mig två dokumentärscreeners. Nu ser klassen åtminstone hyfsad ut rent recensionsmässigt. Det var två väldigt olika filmer jag fick se. Bing Lius självbiografiska Minding The Gap skildrar Bings uppväxt tillsammans med sina skejtarkompisar i en av lågkonjukturens hårt drabbad stad i Illinois. Free Solo tar oss med på en minst sagt kittlande klättring när Alex Honnold siktar på att bli den första att klättra den svåraste stigningen på Yosemite utan linor.

 

Minding The Gap visar på en uppväxt långt ifrån den amerikanska drömmen. Bing Liu har ständigt sin kamera med sig vart han än går, eller ännu hellre skejtar, och lyckas på så sätt fånga en väldigt naturlig coming-of-age-historia som verkligen löper över en mängd år. Tänk Boyhood (2014) fast på riktigt. Att Liu skulle arbeta som kameraman när han kom ur tonåren var ingen högoddsare när man ser bilderna han filmade med billigaste möjliga utrustning under sin uppväxt. Minding The Gap är nästan oförskämt snygg för att vara en independentproduktion först och främst filmad av en kille som inte ens visste om att han filmade en dokumentär! Det är djupt orättvist att den här filmen inte är nominerad i bästa klippning med tanke på det enorma jobb det måste ha tagit för få ihop det här till en enhet. 

 

Lius debutfilm som regissör är lika delar en uppväxtskildring som det är en svidande kritik mot den andra sidan av USA som vi sällan ser på nyheterna. Dåliga socioekonomiska förhållanden döljs med fina fasader på husen och Liu och hans vänner för en ständig kamp för att hitta arbete. Bristen på jobb föder trassliga familjeförhållanden och samtliga Lius vänner bär på massa skräp i sin bakgrund. Det fina är att de, med undantag för den väldigt omogne Zack, reser sig över detta och tar hand om varandra. Minding The Gap är lika hjärtskärande som älskvärd. Se den. Betyg: 4 brädor på hjul av 5 möjliga.

 

Om Minding The Gap tar sitt avstamp i gemenskap är Alex Honnold å andra sidan väldigt ensam i Free Solo. Beslutet att klättra Yosemites svåraste vägg, El Capitan, är häftigt bara det. Att göra det utan linor är snudd på galenskap. El Capitan reser sig i nästan 90 grader och är ökänt svår att klättra överhuvudtaget. Alex är dock inte riktigt som andra människor. Det står klart när han genomgår en magnetröntgen som visar på hur hans hjärnan är tillräckligt tränad för att hans amygdala inte ska skrika i högan sky och börja pumpa ut flight or flight-responser. Han är verklighetens Daredevil - han känner ingen fruktan. Samtidigt framstår han som väldigt livsbejakande Vi får följa med på Alex två år långa resa för att förbereda sig och till slut klättra El Capitan.

 

Free Solo är djupt imponerande, inte bara för Alex bedrift, men också filmtekniskt. Teamet visar på otrolig kontroll över sin utrustning  - inte minst eftersom de måste hålla sig på behörigt avstånd för att inte bryta Alex koncentration. Elizabeth Chai Vasarhelyi och Jimmy Chin har i viss mån specialiserat sig på dokumentärer om bergsbestigning. För några år sedan gjorde de den uppmärksammande Meru (2015) om en expedition uppför berget med samma namn. Dessvärre är de inte lika vassa på att få fram berättelserna bakom sina dokumentärpersoner. Det känns som de inte riktigt vill pusha när de nuddar vid känsliga punkter och filmen blir lidande av detta. Trots detta är Free Solo en fascinerande film och Alex bestigning i sig gav upphov till många halvkvävda läten från min sida. Betyg: 3+ bergsgetter av 5 möjliga.

 

 

 

Oscarsgalan 2019: Veckans uppdatering av listan

 

 

 

Best Motion Picture

A Star Is Born

Bohemian Rhapsody

The Favourite

BlacKkKlansman

Black Panther

Green Book

Roma

Vice

 

Best Performance By An Actor In A Leading Role

 

Bradley Cooper (A Star Is Born)

Rami Malek (Bohemian Rhapsody)

Christian Bale (Vice)
Viggo Mortensen (Green Book)

Willem Dafoe (At Eternity's Gate)

 

Best Performance By An Actress In A Leading Role

Glenn Close (The Wife)

Lady Gaga (A Star Is Born)

Oliva Colman (The Favourite)
Melissa McCarthy (Can You Ever Forgive Me?)
Yalitza Aparicio (Roma)

 

Best Performance By An Actor In A Supporting Role

Adam Driver (BlacKkKlansman)

Mahershala Ali (Green Book)
Richard E. Grant (Can You Ever Forgive Me?)

Sam Elliott (A Star Is Born)

Sam Rockwell (Vice)

Best Performance By An Actress In A Supporting Role

Amy Adams (Vice)

Emma Stone (The Favourite)
Marina de Tavira (Roma)
Rachel Weisz (The Favourite)

Regina King (If Beale Street Could Talk)

 

Best Achievment In Directing

 

Vice (Adam McKay )

Roma (Alfonso Cuarón)
Cold War (Pawel Pawlikowski)
BlacKkKlansman (Spike Lee)

The Favourite (Yorgos Lanthimos)

Best Original Screenplay

First Reformed

Green Book

Roma

Vice

The Favourite

 

 

Best Adapted Screenplay

A Star Is Born

BlacKkKlansman
If Beale Street Could Talk
Can You Ever Forgive Me?

The Ballad Of Buster Scruggs

 

 

Best Animated Feature

Isle Of Dogs

Mirai No Mirai

Ralph Breaks The Internet

Spider-Man: Into The Spider-Verse

Incrediables 2

Best Foreign Language Film

Cold War (Poland)

Kapernaum (Libanon)
Roma (Mexico)
Shoplifters (Japan)

Never Look Away (Germany)

Best Cinematography

A Star Is Born

Cold War

Roma

The Favourite

Never Look Away

Best Editing

 

BlacKkKlansman

Bohemian Rhapsody
Green Book
The Favourite

Vice

Best Production Design

 

Black Panther

First Man

Mary Poppins Returns

Roma

The Favourite

Best Costume Design

Black Panther
Mary Poppins Returns

Mary Queen Of Scots

The Ballad Of Buster Scruggs

The Favourite

Best Makeup & Hairstyling

Gräns

Vice

Mary Queen Of Scots

 

Best Original Score

BlacKkKlansman

Black Panther

If Beale Street Could Talk

Isle Of Dogs

Mary Poppins Returns

Best Original Song

"Shallow" (A Star Is Born)

"All The Stars" (Black Panther)
"The Place Where Lost Things Go" (Mary Poppins Returns)
"I'll Fight" (RBG)

"When A Cowboy Trades His Spurs For Wings" (The Ballad Of Buster Scruggs)

 

Best Sound Mixing

A Star Is Born

Black Panther

Bohemian Rhapsody

First Man

Roma

 

 

Best Sound Editing

A Quiet Place

Black Panther

Bohemian Rhapsody

First Man

Roma

Best Visual Effects

Avengers: Infinity War

Christopher Robin

First Man

Ready Player One

Solo: A Star Wars Story

 

 

Best Documentary, Short

A Night At The Garden

Black Sheep

End Game

Lifeboat

Period. End Of Sentence.

 

 

Free Solo

Hale County This Morning, This Evening

Kinder des Kalifats

Minding The Gap

RBG

 

Animal Behaviour

Bao

Late Afternoon

One Small Step

Weekends

 

 

Best Short Film, Live Action

 

Detainment

Fauve
Madre

Marguerite

Skin