Twin Peaks återvänder: Doctor, doctor  

 

Det verkar som att man beslutade sig för den nya säsongen av Twin Peaks i sista sekund för en hel rad medverkande. Under produktion har redan Catherine E. Coulson och Miguel Ferrer gått bort och nu förra månaden var det dags igen. Warren Frost, far till seriens medskapare Mark Frost, gick ur tiden vid den högaktningsvärda åldern av 91 år. Frost spelade en liten, sedd till antalet scener, men mycket betydande roll i serien som stadens chefsläkare Dr. Will Hayward. Han såg riktigt gammal ut redan 1990, så jag trodde inte ens han skulle vara med i den nya säsongen. Något sånt som ålder kan dock inte hålla en D-day-veteran nere. Good show, Mr. Frost.

 

Annars är promotionmaskinen i full gång på alla möjliga och omöjliga sätt. Det coolaste exemplet jag hittat måste vara den australiensiska kampanjen med efterlysningpostrar, ett telefonnummer och ett välkänt budskap. Kolla in den här.

 

Det har spekulerats i exakt hur serien kommer släppas sedan uttalandet från Showtime att den skulle ha en "icke-konventionell visningsstruktur". Vad de luddiga orden betydde fick vi reda på för några veckor sedan. Söndagen 21/5 kommer avsnitt 1 och 2 visas tillsammans. Direkt efter sändningen avslutas kommer amerikanska prenumeranter av Showtimes streamingtjänst ha tillgång till avsnitt 3 och 4. Med andra ord kommer resten av världen ha tillgång till dessa ungefär en kvart senare. Det är vad vi vet än så länge. Sammanlagt är säsongen (eller om den nu är avslutad som är minst lika troligt) 18 timmeslånga avsnitt.

 

Ett foto har cirkulerat på forumen av en handskriven manussida. Jag har försökt hålla mig så spoilerfri jag bara kan och slutade läsa så fort jag insåg vad det var. Om detta är äkta eller inte dristar jag mig inte till att säga och läs sidan på egen risk. Bilden hittar du via en länk här.

 

Slutligen, med alla små teasertrailers som Showtime pumpar ut är det svårt att välja en favorit. Om jag ändå skulle göra det blir det troligen det här fantastiska montaget av hur Cooper dricker kaffe. Det ska jag med göra nu.

 

 

Regi:  James Mangold

Manus: James Mangold/Scott Frank/Michael Green

Medverkande: Hugh Jackman, Patrick Stewart, Dafnee Keen mfl.

Produktionsbolag: Marvel Entertainment/TSG Entertaiment/20th Century Fox mfl.

År: 2017

Längd: 141 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt3315342/

 

I en nära framtid är James "Logan" Howlett, mer känd som Wolverine, en skugga av sitt forna jag. Samtidigt har världens mutantpopulation minskat kraftigt och det föds inga nya. Logan har tvingats ta ett jobb som chaufför samtidigt som han tar hand om den nu 90-årige Charles Xavier i smyg. När Logan kontaktas av en till synes desperat kvinna angående ett barn som delar krafter med honom dras en mycket motvillig gammal hjälte in i vad som kanske blir hans sista strid.

 

Tredje gången gillt för en solofilm om Wolverine och äntligen fick de rätt på karaktären! Missförstå mig inte, jag tycker Jackman har varit som klippt och skuren för rollen, men i både X-Men Origins: Wolverine (2009) och The Wolverine (2013) har både manus och åldersgränser varit problem.

 

Åldersgränserna har kort och gott kastrerat den lille hårige kanadensaren (no pun intended) med att göra honom till en mycket mindre hänsynslös fighter än han egentligen är. I Logan får vi äntligen se en Wolverine som är precis lika vild och jävlig som jag alltid önskat. Det är en exceptionellt våldsam film, men det behöver det vara för att det ska vara Wolverine.

 

Våldet till trots är åldergränshöjningens stora vinst att man nu kan fokusera på ett manus som inte hade tilltalat en yngre publik på samma sätt. I Logan är Wolverine gammal och nedbruten. Hans krafter börjar svika honom och hans enda kvarvarande lojalitet ligger hos Xavier. Han blir en mycket mänskligare karaktär som vi kan relatera till.

 

Manuset har hämtat inspiration från en mängd storylines i serietidningsförlagan, vilket gör att serieläsarna har mycket att gotta sig åt som kanske går gemene man förbi. Samtidigt är det en sammanhållen historia som kan ses av alla som har lite hum om filmernas kronologi. Rent kronologiskt ligger den, som jag har förstått det, i den alternativa tidslinjen som skapades i X-Men: Days Of Future Past (2014), men så länge du har koll på de större händelserna i filmerna kommer inte några av de mer betydande referenserna gå dig förbi.

 

Logan är enligt uppgift den sista gången som Jackman spelar rollen som gjorde honom till en stjärna. Vad som fokuserats lite mindre på är att det också är sista gången som Patrick Stewart spelar sin roll i X-Men-franchisen. Det var länge sedan jag såg någon av dem så här bra, men Stewart tar priset. Om Wolverine är sliten har Xavier en fot i graven redan och Stewart spelar rollen perfekt. Ett ständigt återkommande tema i X-Men-filmerna är det nästan fader-son-aktiga förhållandet mellan Wolverine och Xavier. Detta förhållande dras till sin spets i Logan och de båda skådespelarveteranerna har en fantastisk kemi. Med en ung Dafne Keen i den kvinnliga huvudrollen och Stephen Merchant som mutanten Caliban blir den huvudsakliga kvartetten skådespelare något av det bästa jag sett i superhjältefilm.

 

Logan är inte en perfekt film. James Mangold, duktig regissör som han är, har lite problem med tempot i framförallt andra akten. Den långa speltiden används inte heller optimalt alla gånger utan blir då och då ett långsamt muserande över åldrandets effekter som upprepar sig några gånger för mycket. Det är dock ingen anledning till att inte se Logan. Årets första stora superhjältefilm kan mycket väl också vara den bästa.

 

Betyg: 4+ snikts av 5 möjliga

 

Regi: Macon Blair

Manus: Macon Blair

Medverkande: Melanie Lynskey, Elijah Wood, Devon Graye mfl.

Produktionsbolag: Netflix/Film Science/XYZ Films

År: 2017

Längd: 93 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: Ej bedömd, troligen 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt5710514/

 

Ruth trivs inte särskilt bra med sitt liv. Visserligen får hon spendera stor del av sin arbetstid med att ta hand om otacksamma patienter, men det som verkligen irriterar henne är hur folk är så förbannat otrevliga mot varandra hela tiden. Droppen blir när Ruths hus blir plundrat av en inbrottstjuv och polisen inte tycks lägga två strån i kors för att hjälpa henne. Om man vill få något gjort rätt får man väl göra det själv...

 

Post-Oscarsblues, eller vad man vill kalla det, slår alltid in över bloggen veckorna efter galan. Intensivt arbete får följas av en lite lugnare period helt enkelt. Det är då jag behöver filmer som den här. Netflix har gång på gång visat att man är en kraft att räkna med även när det gäller egenproducerat material och fråga värt är om de andra streamingtjänsterna kan hänga med? I Don't Feel At Home In This World Anymore (IDF) är nämligen ännu en triumf för streamingjätten.

 

Melanie Lynskey är bra i huvudrollen som Ruth, men Elijah Wood fortsätter sin karriär av mindre projekt med starka manus. Han är den klarast lysande stjärnan i IDF som Ruths granne Tony - en man som tar sig själv och sina förmågor på alltför stort allvar och upplevs som dryg av de flesta. Lynskey och Wood har en bra kemi filmen igenom och kompleterar karaktärernas excentriska drag.

 

Både Lynskey och Wood får dock stå tillbaka för Macon Blairs manus. Blair beskriver hela Ruths situation som något väldigt typiskt för vår tid - folk är så upptagna med sina egna "personliga varumärken" att de inte kan se varandra. Det är svart humor och samhällskritik staplat på varandra. Det fungerar ypperligt fram tills det är cirka en kvart kvar. Jag var inte riktigt vän med den överdrivet våldsamma finalen, även om här också finns glimtar av den tidigare nämnda svarta humorn. IDF är dock en film du bör se om du gillar bra skådespel, intressant manus eller om du känner dig lite extra bitter för tillfället. Misery loves company, som bekant.

 

Betyg: 4 grannar med morgonstjärnor av 5 möjliga

 

Oscarsgalan 2017: What just happened?!

 

Jag hade redan skickat iväg min rapportering när något som mig veterligen aldrig hänt under Oscarsgalans 89-åriga historia inträffade - vinnaren för bästa film ändrades i en handvändning. En redan förvirrad Warren Beatty hade fått fel kuvert av funktionärerna från revisorfirman PwC (PricewaterhouseCoopers) och till sist tog Beattys medpresentatör, Faye Dunaway, beslutet att läsa upp den enda filmtitel som stod tryckt på kortet - La La Land.

 

Problemet var bara att Beatty hade fått backup-kuvertet för bästa kvinnliga huvudroll, som mycket riktigt gick till La La Lands Emma Stone. Producenterna och teamet bakom musikalen intog scenen och började hålla sitt tacktal när en av dem tittade på kortet och sa att det istället var Moonlight som var vinnaren. Var han fick det korrekta kortet från vet jag inte eftersom jag, som alla andra, var helt ställd vid tillfället.

 

I en mycket märklig situation kom man ändå undan med hedern i behåll. PwC har haft hand om vinnarkuverten sedan 1934 så jag tror inte att följderna blir särskilt betydande - annat för stackaren som lämnade över fel kuvert. Han vaknar nog utan jobb idag.

 

I övrigt var den 89:e upplagan av Oscarsgalan helt okej. Den glänste inte annat än i vissa segment med värden Jimmy Kimmel, men tillställningen var välproducerad utan att vara utdragen. Talen som hölls var i regel ganska typiska och det enda jag egentligen kommer ihåg är Viola Davis när hon fick pris för bästa kvinnliga biroll.

 

En höjdpunkt var dock att Jackie Chan fick en hedersoscar för sitt betydande arbete inom film under många, många år. Chan är en av mina favoriter genom alla tider och det var nog bara så här han skulle kunna få en Oscar. Han är ingen vidare skådespelare, men en underhållare av absoluta världsklass. Om du bara känner till honom via hans karriär i Hollywood, gör dig själv en tjänst och införskaffa dig hans filmografi från 80-talets Hong Kong. Dödsföraktande stunts, bland den snyggaste kampsportskoreografin någonsin och slapstick-humor. Vad annat kan man önska?

 

Trots att den missade det största priset via redan beskrivna kontrovers blev La La Land kvällens stora vinnare med sex utmärkelser. De övriga som plockade mer än ett pris var Moonlight (3), Manchester By The Sea (2) samt Hacksaw Ridge (2). Även om min egen tippning var den sämsta på många år (66%) fanns det inte något pris som jag tänkte var oförtjänt. I regel hade galan 2017 ett starkt startfält och de flesta vinnarna hade jag åtminstone som "dark horses". Nåja, så länge jag är säkrare än 50% fortsätter jag med tippningen.

 

Med det avslutar Skitfinkultur sin Oscarsbevakning för 2017. Nästa år kör vi samma sak. Varför ändra ett vinnande koncept och tradition? Skitfinkultur fortsätter sitt vanliga arbete och försöker komma ifatt med lite saker som hänt de här en och halv månaderna jag varit helt fokuserad på Oscarsgalan. Stay tuned.

 

And The Winners Are... Samtliga Oscarsvinnare 2017

Best Short Film - Live Action: Sing

Best Short Film - Animated: Piper

Best Documentary - Short Subject: The White Helmets

Best Documentary - Feature: O.J: Made In America

Best Achievement In Visual Effects: The Jungle Book

Best Achievement In Sound Mixing: Hacksaw Ridge

Best Achievement In Sound Editing: Arrival

Best Achievement In Music Written For Motion Pictures - Original Song: "City Of Stars" (La La Land)

Best Achievement In Music Written For Motion Pictures - Original Score: La La Land

Best Achievement In Makeup & Hairstyling: Suicide Squad

Best Achievement In Costume Design: Fantastic Beasts & Where To Find Them

Best Achievement In Production Design: La La Land

Best Achievement In Editing: Hacksaw Ridge

Best Achievement In Cinematography: La La Land

Best Animated Feature: Zootopia

Best Foreign Language Film Of The Year: The Salesman (Iran)

Best Writing, Screenplay Based On Material Previously Produced Or Published: Moonlight

Best Writing, Screenplay Written Directly For The Screen: Manchester By The Sea

Best Achievement In Directing: Damien Chazelle (La La Land)

Best Performance By An Actress In A Supporting Role: Viola Davis (Fences)

Best Performance By An Actor In A Supporting Role: Mahershala Ali (Moonlight)

Best Performance By An Actress In A Leading Role: Emma Stone (La La Land)

Best Performance By An Actor In A Leading Role: Casey Affleck (Manchester By The Sea)
Best Motion Picture Of The Year: Moonlight

 

Skitfinkulturs facit: 16/24 = 66%

 

Och där fick jag för att jag tyckte årets gala var lättippad. Sämsta resultatet på några år. Jaja, godnatt!

 

 

Oscarsgalan 2017: Skitfinkultur tippar galan

 

Dags att tippa! Fetstil innebär att jag tror att filmen ifråga kommer vinna. Kursivstil innebär att jag tycker att filmen borde vinna. Ofta är de en och samma, men inte alltid. Facit publiceras tidigt måndag morgon.

 

 

Best Motion Picture

Arrival

Fences

Hacksaw Ridge

Hell Or High Water

Hidden Figures

La La Land

Lion

Manchester By The Sea

Moonlight

 

 

Best Performance By An Actor In A Leading Role

Casey Affleck (Manchester By The Sea)

Denzel Washington (Fences)
Ryan Gosling (La La Land)
Viggo Mortensen (Captain Fantastic)

Andrew Garfield (Hacksaw Ridge)

Tom Hanks (Sully)

 

 

Best Performance By An Actress In A Leading Role

Emma Stone (La La Land)

Natalie Portman (Jackie)

Meryl Streep (Florence Foster Jenkins)
Isabelle Huppert (Elle)
Ruth Negga (Loving)

 

Best Performance By An Actor In A Supporting Role

Jeff Bridges (Hell Or High Water)

Mahershala Ali (Moonlight)
Dev Patel (Lion)
Michael Shannon (Nocturnal Animals)

Lucas Hedges (Manchester By The Sea)

Best Performance By An Actress In A Supporting Role

Viola Davis (Fences)

Naomie Harris (Moonlight)
Nicole Kidman (Lion)
Octavia Spencer (Hidden Figures)

Michelle Williams (Manchester By The Sea)

 

Best Achievment In Directing

Arrival (Denis Villeneuve)

Hacksaw Ridge (Mel Gibson)
La La Land (Damien Chazelle)
Manchester By The Sea (Kenneth Lonergan)

Moonlight (Barry Jenkins)

Best Original Screenplay

Hell Or High Water

La La Land

The Lobster

Manchester By The Sea

20th Century Women

 

Best Adapted Screenplay

Moonlight

Lion
Hacksaw Ridge
Arrival

Fences

Hidden Figures

 

Best Animated Feature

Kubo & The Two Strings

Moana

The Red Turtle

Zootopia

My Life As Courgette

Best Foreign Language Film

A Man Called Ove  (Sweden)

Land Of Mine (Denmark)
The Salesman (Iran)
Toni Erdmann (Germany)

Tanna (Australia)

Best Cinematography

Arrival

La La Land
Moonlight
Lion

Silence

Best Editing

 

Arrival

Hacksaw Ridge
Hell Or High Water
La La Land

Moonlight

Best Production Design

Arrival

Fantastic Beasts And Where To Find Them
Hail Caesar!
La La Land

Passengers

Best Costume Design

Allied
Florence Foster Jenkins

Fantastic Beasts And Where To Find Them

Jackie

La La Land

Best Makeup & Hairstyling

A Man Called Ove

Star Trek Beyond
Suicide Squad

 

Best Original Score

Jackie

Moonlight

Passengers

La La Land

Lion

Best Original Song

"Audition (The Fools Who Dream)" (La La Land)

"Can't Stop The Feeling" (Trolls)
"City Of Stars" (La La Land)
"How Far I'll Go" (Moana)

"The Empty Chair" (Jim: The James Foley Story)

 

Best Sound Mixing

Arrival

Hacksaw Ridge

La La Land

Rouge One: A Star Wars Story

13 Hours: The Secret Soldiers Of The Benghazi

 

Best Sound Editing

Arrival

Hacksaw Ridge

La La Land

Rouge One: A Star Wars Story

Deepwater Horizon

Best Visual Effects

Rouge One: A Star Wars Story

The Jungle Book

Doctor Strange

Kubo & The Two Strings

Deepwater Horizon

 

Best Documentary, Short

Extremis

Watani: My Homeland

4.1 Miles
Joe's Violin
The White Helmets

 

 

Fire At Sea
I Am Not Your Negro
Life, Animated

O.J.: Made In America

13th

 

Blind Vaysha

Borrowed Time
Pear Cider & Cigarettes

Pearl

Piper

 

Best Short Film, Live Action

 

Ennemis Intérieurs

La Femme Et Le TGV
Silent Nights

Sing

Timecode

 

 

Oscarsgalan 2017: Veckans uppdatering av listan

 

 

 

Best Motion Picture

Arrival

Fences

Hacksaw Ridge

Hell Or High Water

Hidden Figures

La La Land

Lion

Manchester By The Sea

Moonlight

 

 

Best Performance By An Actor In A Leading Role

Casey Affleck (Manchester By The Sea)

Denzel Washington (Fences)
Ryan Gosling (La La Land)
Viggo Mortensen (Captain Fantastic)

Andrew Garfield (Hacksaw Ridge)

Tom Hanks (Sully)

 

 

Best Performance By An Actress In A Leading Role

Emma Stone (La La Land)

Natalie Portman (Jackie)

Meryl Streep (Florence Foster Jenkins)
Isabelle Huppert (Elle)
Ruth Negga (Loving)

 

Best Performance By An Actor In A Supporting Role

Jeff Bridges (Hell Or High Water)

Mahershala Ali (Moonlight)
Dev Patel (Lion)
Michael Shannon (Nocturnal Animals)

Lucas Hedges (Manchester By The Sea)

Best Performance By An Actress In A Supporting Role

Viola Davis (Fences)

Naomie Harris (Moonlight)
Nicole Kidman (Lion)
Octavia Spencer (Hidden Figures)

Michelle Williams (Manchester By The Sea)

 

Best Achievment In Directing

Arrival (Denis Villeneuve)

Hacksaw Ridge (Mel Gibson)
La La Land (Damien Chazelle)
Manchester By The Sea (Kenneth Lonergan)

Moonlight (Barry Jenkins)

Best Original Screenplay

Hell Or High Water

La La Land

The Lobster

Manchester By The Sea

20th Century Women

 

Best Adapted Screenplay

Moonlight

Lion
Hacksaw Ridge
Arrival

Fences

Hidden Figures

 

Best Animated Feature

Kubo & The Two Strings

Moana

The Red Turtle

Zootopia

My Life As Courgette

Best Foreign Language Film

A Man Called Ove  (Sweden)

Land Of Mine (Denmark)
The Salesman (Iran)
Toni Erdmann (Germany)

Tanna (Australia)

Best Cinematography

Arrival

La La Land
Moonlight
Lion

Silence

Best Editing

 

Arrival

Hacksaw Ridge
Hell Or High Water
La La Land

Moonlight

Best Production Design

Arrival

Fantastic Beasts And Where To Find Them
Hail Caesar!
La La Land

Passengers

Best Costume Design

Allied
Florence Foster Jenkins

Fantastic Beasts And Where To Find Them

Jackie

La La Land

Best Makeup & Hairstyling

A Man Called Ove

Star Trek Beyond
Suicide Squad

 

Best Original Score

Jackie

Moonlight

Passengers

La La Land

Lion

Best Original Song

"Audition (The Fools Who Dream)" (La La Land)

"Can't Stop The Feeling" (Trolls)
"City Of Stars" (La La Land)
"How Far I'll Go" (Moana)

"The Empty Chair" (Jim: The James Foley Story)

 

Best Sound Mixing

Arrival

Hacksaw Ridge

La La Land

Rouge One: A Star Wars Story

13 Hours: The Secret Soldiers Of The Benghazi

 

Best Sound Editing

Arrival

Hacksaw Ridge

La La Land

Rouge One: A Star Wars Story

Deepwater Horizon

Best Visual Effects

Rouge One: A Star Wars Story

The Jungle Book

Doctor Strange

Kubo & The Two Strings

Deepwater Horizon

 

Best Documentary, Short

Extremis

Watani: My Homeland

4.1 Miles
Joe's Violin
The White Helmets

 

 

Fire At Sea
I Am Not Your Negro
Life, Animated

O.J.: Made In America

13th

 

Blind Vaysha

Borrowed Time
Pear Cider & Cigarettes

Pearl

Piper

 

Best Short Film, Live Action

 

Ennemis Intérieurs

La Femme Et Le TGV
Silent Nights

Sing

Timecode

   

Oscarsgalan 2017: Duo: Star Trek Beyond och 20th Century Women

 

Den som läser bloggen regelbundet vet att jag inte nog kan uttrycka den avsmak jag känner för rebooten på min favorit-science-fiction-franchise genom alla tider, Star Trek. Vanligtvis skulle jag inte rört vid Star Trek Beyond med tång. Nu råkar den vara nominerad och favorittippad i en Oscarskategori så jag fick bita i den bittra äpplet. Men nej, jag tänker inte ödsla mer tid på det här monstrumet till film. Alla vet att jag kommer såga den längs warpgondolerna. Efter söndag existerar inte den här filmen i mitt minne, om jag så ska dricka en allgalaktisk gurgelbrännare för att tappa både minne och förstånd. Inget betyg. Den här filmen finns inte.

 

 

Sist ut i min Oscarsbevakning är Mike Mills självbiografiska 20th Century Women, delvis baserad på hans egen uppväxt i södra Kalifornien mot slutet av 1970-talet. Lucas växer upp i ett hus fullt med kvinnor. Hans mamma, Dorothea, är orolig att hon har ett för nära förhållande till sin son och ber Lucas något äldre kvinnliga vänner (som bor hos dem då och då) att ta honom under deras vingar och i viss mån "uppfostra" honom.

 

Jag hade ingen aning om vad jag hade att vänta mig av 20th Century Women. Mike Mills har inte imponerat nämnvärt tidigare, men det här är en väldigt välberättad historia som egentligen inte har någon central konflikt. Det är en uppväxtskildring, ja, men framförallt handlar det om människor vilse i tillvaron oavsett ålder. Annette Bening och Greta Gerwig stjäl showen som Dorothea respektive punkfotografen Abbie. Just den tidiga punkscenen spelar stor betydelse för Lucas och klubbarna runt om Los Angeles blir det förlovade landet.

 

20th Century Women är en bra film som vägrar lyfta. Här behövs något mer. Manuset är som sagt välskrivet, skådespelarna gör bra ifrån sig och regin är även den av hög klass. Kanske behövs det lite mer konflikt ändå för att det här ska fungera fullt ut? Ändå sevärt och igenkänningsfaktorn i vissa scener är väldigt hög. Betyg: 3 punkpionjärer av 5 möjliga.

 

 

Imorgon avslutar jag rapporteringen inför Oscarsgalan 2017 med min sedvanliga tipsrad. Vinnarna presenteras direkt efter galans slut, även det som vanligt. Vissa filmer har jag helt enkelt inte hunnit med att recensera. Sånt är livet. Jag önskar att det här vore min heltidssysselsättning. Då hade jag kunnat fila lite på mina texter och inte bara spotta ur mig dem på löpande band. Nåja, film är fortfarande kul. Hoppas ni också tycker det!