Regi: Destin Daniel Cretton

Manus: Destin Daniel Cretton, Dave Callaham, Andrew Lanham

Medverkande: Simu Liu, Awkwafina, Ben Kingsley mfl.

Produktionsbolag: Walt Disney Pictures/Marvel Studios/Fox Studios Australia

År: 2021

Längd: 132 min

Land: USA/Australien

Svensk åldersgräns: 11

IMDB: https://www.imdb.com/title/tt9376612/

Notoriske underachievern Shaun tvingas avslöja för sin bästa vän Katy att han egentligen är någon helt annan än han utgett sig. Det blir startskottet för deras livs äventyr. Shaun, eller Shang-Chi som han egentligen heter, är son till ledaren för brottssyndikatet De tio ringarna - en urgammal orden som i tusen år styrt regeringar och världshändelser från skuggorna. Nu måste Shang-Chi och Katy åka till Kina för att rädda den förres syster och kanske, bara kanske, finna deras mor fortfarande i livet. Men farsgubben är inte den som glömmer ett svek...

I och med pandemin har min tradition att se alla MCU-filmer på bio kommit av sig. När filmerna nu dessutom kommer på Disney+ tämligen omgående efter biopremiär är det kanske en tradition som jag kommer låta gå hädan. Jag måste nämligen berömma streamingjättens kvalitet när det kommer till bild och ljud, som i min mening inte har någon konkurrent i dagens läge.

Nåja, det var ju en film här med! Shang-Chi är den första filmen i MCU:s Phase 4. Ja, jag vet att tekniskt sett är Black Widow (2021) är först, men i och med den filmens placering i tidslinjen vette fanken om jag skulle kalla den Phase 4. Det är hur som helst i Shang-Chi som den nya övergripande handlingen tar vid. Det är för tidigt att sia om denna än (även om jag som serienörd vet vart vi är på väg), men som öppningsfilm funkar det här väldigt bra. Framförallt är det manusets förtjänst.

Cretton, Callaham och Lanham har skrivit ett manus som förvisso är ett klassiskt matinéäventyr, men samtidigt är det inte svartvitt. Ondingarna är inte genomonda och de goda har sina hangups med. Manuset gör även fina ansatser till att förankra sig stadigt i MCU utan att det känns krystat. Alluderingar till Infinity Saga, gästspel från andra filmer i universumet och en Ben Kingsley som äntligen får upprättelse för sin utskällda roll som "The Mandarin" i en rolig biroll. Han har dessutom hår. Bara en sådan sak. När såg ni Kingsley med hår senast? Eller någonsin?

Fightingen är snyggt koreograferad och baserar sig föga förvånande på kinesiska kampsporter som wushu och wing chun uppblandat med en del wire fu. Jag brukar vara smått allergisk till ett överanvänande av vajrar i mina kampsportsscener, men i och med att detta är satt i en värld med monster och magi stör det mig inte lika mycket här. Resultatet blir lika delar Jackie Chan som Jet Li och balansen bibehålls väl.

Det enda som jag är lite frågande till är huvudrollsinnehavaren. Simu Liu gör absolut inte bort sig, men han har inte den där omedelbara självklarheten i rollen som exempelvis Tom Holland har som Spider-Man eller Chadwick Boseman hade som Black Panther. Han växer förhoppningsvis in i rollen allteftersom Phase 4 fortsätter. Utöver detta fungerar Shang-Chi alltså väldigt väl. Det är inte den bästa Marvelfilm jag sett, men den har det ofördelaktiga läget att börja bygga något nytt från grunden som kommer genomsyra Marvels produktioner under några år. Good show.

Betyg: 4 Eagles-texter av 5 möjliga