Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Ulf - 10 augusti 2013 16:03

Min gamla trotjänare till dator, Cyrus IV, har möjligen gått i graven. Läkaren får säga sitt imorgon, men uppdateringarna kan dröja något.

ANNONS
Av Ulf - 16 juli 2013 22:28


Som boende i Lund finns det två livsviktiga utlopp för filmintresse som inte SF vill plocka upp - Folkets Bio och Fantastisk Film Festival. FFF är en dryg veckas glädje i höstmörkret och Folkets Bio kör kvalitetsfilm året runt. Det är för lite. Missförstå mig inte, jag gnäller absolut inte på FFF eller Folkets Bio, tvärtom, men jag vill ha mer! I och med Lunds humorfestivals framgångar de senaste åren är det definitivt inte omöjligt att etablera en ny festival i staden. Men vem ska göra det? Tja... varför inte Skitfinkultur?


Detta är mitt blygsamma försök att få ut en idé till folk boende i Lund med omnejd: Vi startar en festival! Hur gör man det? Jag har ärligt talat ingen aning. Det kommer troligen bli fruktansvärt mycket jobb, utan riktig monetär kompensation, men ska vi verkligen fortsätta gnälla på att Lund mer och mer spelar andrafiol till Malmö när det gäller kulturliv i Skåne eller ska vi göra något åt saken?


För att sprida glädjen under året föreslår jag en festival under våren. Nästa vår? Troligen inte. Våren därpå? Om intresse finns satsar vi på det. Våren 2015 alltså är det som gäller. Vem vill med? Kommentera, sprid, diskutera! 

ANNONS
Av Ulf - 1 mars 2013 23:08


En rolig sak med att blogga är att man efter ett tag faktiskt får fans. Det är något som känns lite märkligt att få mejl från personer jag inte känner som undrar om mitt välbefinnande eftersom jag inte uppdaterat bloggen på några dagar. Anledningen är att jag just nu arbetar på ett projekt för bloggen som förhoppningsvis ska rätta till den ack så försummade litteraturdelen av Skitfinkultur. 


Kort sagt ska jag försöka mig på att göra en podcast en gång i veckan där jag pratar litteratur, recenserar böcker och göra egna ljudboksinspelningar. Idén föddes när jag ännu en gång fick höra att jag hade en bra röst och borde arbeta inom radio. Om det är sant eller inte får väl tiden utvisa, men det utmaningen att göra något nytt för bloggen, som inte involverade text, lockade.


Just nu håller jag på att lära mig tekniken bakom att göra en bra podcast och det är därför som uppdateringarna uteblivit de senaste dagarna. Vem som helst kan göra en podcast, men jag vill att åtminstone ljudkvaliteten ska vara högklassig. Resultatet bör dyka upp i slutet på nästa vecka. Fram tills dess hinner jag nog med några recensioner i alla fall!  

Av Ulf - 30 december 2012 19:56

Årskrönika - 2012 

 

 


Skitfinkulturs fjärde år i internetetern går mot sitt slut. När jag satte mig ner för att skriva det här inlägget tyckte jag att det egentligen inte hade hänt så mycket under året, men vid närmre eftertanke så har det åtminstone skett lite saker, både bra och dåliga. Antalet besökare har inte rört på sig särskilt mycket med en blygsam ökning på cirka 5 %. Det går i alla fall uppåt och inte nedåt!


Mitt samarbete med Apart Förlag fortsatte och jag är numera också en av flera korrekturläsare för den svenska utgåvan av The Walking Dead och The Game of Thrones. Det är givetvis riktigt kul att kunna ge något, om än litet, tillbaka till seriemarknaden i Sverige, inte minst eftersom jag klagat på utgivningen av serier i det här landet förr. Jag ser fram emot ett 2013 med fler panikmejl från en viss herr Tjimrin om att "albumet läggs i press om 48 timmar! Korrläs!".


Roligt var också att jag fick ett presspass till Fantastisk Filmfestival i höstas och fick snacka med zombiegurun själv, George Romero. Ett stort tack till festivalledningen för en ypperligt genomförd festival. Jag hoppas på fortsättning nästa år för Skitfinkultur på festligheterna!


Tyvärr var inte 2012 mitt år riktigt rent privat. Diverse trista saker hände och det avspeglades på bloggen. Jag skulle helt enkelt ha fått mer gjort. Det som verkligen blev lidande var bokrecensionerna som försvann nästan helt under andra halvan av året. Anledningen heter läraryrket. Det blev helt enkelt inte särskilt kul att gå hem efter jobbet och en massa skrivna uppgifter som skulle bedömas och i princip göra samma sak på bloggen. Nu när jag med största sannolikhet slutar som lärare om några veckor kommer säkert den lusten tillbaka.


Flytten till den nya bloggportalen föll också i sank. Jag vet att jag troligen kan få fler träffar om jag ligger på egen domän, men jag måste tro på att det är kontinuerliga uppdateringar och kvalitativa texter som ger träffar - inte kosmetika. Jag försöker hålla mina texter på en nivå som gör att alla ska kunna läsa, underhållas och ha nytta av dem. Det är klart att slumpmässig modeblogg är mer lättsmält, men det är inte till den publiken jag vänder mig heller. Säger jag att Skitfinkulturs läsare i regel är smartare än modebloggarnas? Ja.


Franchise Hell lyckades jag avsluta sånär som på en sammanfattning. Denna kommer någon gång nästa vecka. Skitfinkultur ser med tillförsikt på 2013 och tänker fortsätta vara den där lilla rösten i bakhuvudet som inte räds att sticka ut. Nästa år satsar jag på ett tidigare nämnt projekt gällande min favoritregissör genom alla tider, David Lynch, och ett stort mastodontprojekt som kommer få Franchise Hell att blekna. Faktiskt är det mer än tio gånger så stort och kommer löpa över många år. Vad det är får ni gissa er till fram tills det är dags! Först av allt ska dock Oscarsgalan 2013 klaras av. Det projektet drar igång den 10/1 då nomineringarna tillkännages.


För ett ännu bättre 2013 - skål! 


/Ulf Nilsson, Skitfinkultur

Av Ulf - 13 november 2012 21:39



"No culture can live if it attempts to be exclusive" - Mahatma Gandhi 

 

Om jag tittar i kalendern är det november 2012. Det rimmar väldigt illa med vad jag med ömsom ilska, ömsom uppgivenhet följt i media de senaste dagarna. Svenska banker följer vad de kallar för internationella etiska riktlinjer då de säger upp betalningstjänster för företag som sysslar med vad som kan tolkas som "stötande beteende". Ett av offren för dessa "etiska" riktlinjer är nätaffären Skräckfilmsbutiken. Roland Hånell, innehavare av butiken säger till Sveriges Radio P4 Kristianstad att "man får mail om att 'betaltjänsten är uppsagd på grund av att din verksamhet säljer olämpliga produkter'. Du får inte veta vilka produkter, varför, eller om du kan göra något åt det."

 

Jan-Olof Brunila, chef för Swedbanks kortbetalningslösningar, påpekar i samma artikel att vissa saker kanske inte är olagliga men anses så pass stötande att man inte ska ägna sig åt dem. Tydligen innefattar detta skräckfilm. Bengt Carlsson, presschef på Handelsbanken, inflikar att man gör en individuell bedömning av de företag som ansöker om betalningstjänster. Verksamheten måste i huvudsak vara seriös, menar Carlsson. Det är på denna luddiga grund som banker kan neka exempelvis Skräckfilmsbutiken betalningstjänst men erbjuda samma tjänst till exempelvis Ginza och CDON, två andra butiker med mycket skräckfilm i sina sortiment.

 

Så vilka är dessa "internationella avtal" som bankerna refererar till? Enligt en artikel på Affärsvärldens hemsida kan man läsa att journalisten Jonas Melzer väntar på besked från Visas pressorgan, PR-byrån JKL, om hur avtalen är utformade. Tills dessa avtal kommer ut i ljuset, något som borde vara enkelt att fixa, vet vi helt enkelt inte på vilka grunder som exempelvis Visa och Mastercard bedömer vad som är stötande eller inte. 

 

Två saker som oroar mig mer än annat är att vad som anses vara moraliskt för svenska företag anges av jättar baserade i USA. Vi har inte samma moraliska uppfattning som det stora landet i väst. Det är enkelt att se, då dessa beslut inte endast rör kultur utan även exempelvis butiker som säljer sexleksaker. Det är en jävligt hal backe att ställa sig på om man ska börja diktera vad folk i ett demokratiskt land får och inte får syssla med, inte på några lagliga grunder utan snarare på något moralistiskt skitsnack.

 

Den andra saken som verkligen oroar mig är attityden som vissa av bankernas talespersoner uppvisat i intervjuerna som gjorts. Brunila: "I den mån det är bestialiskt beteende har vi en uppgift att inte förmedla betalning. Sedan får man syssla med vad man vill, och vi förbjuder ingen att göra något. Men ingen har någon mänsklig rättighet att förmedla betalning i de här nätverken." Läs den andra meningen en gång till. Ja, det är ju verkligen otroligt enkelt att syssla med vad man vill om man inte ges möjligheten att syssla med vad man vill. Ett annat exempel från gamla Svedala är Tidsams distribution av bland annat serietidningar. Du får ge ut vilka serietidningar du vill, men du kan inte räkna med att få dem distribuerade på ett rättvist sätt.

 

Bankernas uppträdande i den här frågan är rent ut sagt pinsamt. De kanske inte vill kalla det för censur, men vad är det då? Det är inte den fria marknaden som är ett sådant heligt ideal i Sverige. Om vi nu ska ha en fri konkurrens i Sverige, se då till att den baseras på sunt förnuft och svensk lagstiftning - inte arkaiska moralregler från ett land i väst. Det här kanske vore något att kolla upp, Konkurrensverket? Eller? Hallå? Ekar det här inne? 

Av Ulf - 11 november 2012 20:27



Dagen efter och jag mår ganska bra faktiskt. Visst är jag öm som fanken på både det ena och andra stället, men inget jag inte kan hantera. Karlsson skojade inte igår när han sa att det kunde kännas som att vi hade halsfluss idag. Nack- och halsmusklerna, två grupper man inte tränar särskilt mycket i vanliga fall, fick jobba stenhårt igår. Men vad fan, inget som en kopp kaffe och en whiskey inte kan kurera.


Så vad har jag då lärt mig om wrestling och mig själv den här helgen? Jag har lärt mig att även de saker som ser lätta ut när man tittar på dem kan vara förbaskat svåra. Träna upp framförallt skuldror, nacke och ben. Resten, tja, jag har inte så ont i resten idag i alla fall. Jag har lärt mig att samtliga personer jag träffat inom SWS är drivna jävlar som jobbar stenhårt för att pusha sig själv och underhålla andra. Det är stort.


Hur ser framtiden ut för min wrestlingkarriär? Mja, jag tror väl inte jag kommer komma med. Min grundkondis är för dålig (den dog helt efter tre timmar) och jag behöver få tillbaka den smidighet jag förlorat. Om jag får ett samtal om fortsättning är det klart att jag kör vidare, men annars börjar jag träna annat, tränar upp muskler och smidighet och kanske testar igen nästa gång. Om inte annat för att det kan vara väldigt nyttigt att påminna sig om att även om wrestling är show och kamp finns det inget sätt man kan fejka ett fall på. Det gör ont, det smäller rätt bra och min respekt för alla som sysslar med det här har ökat än mer efter att ha provat på ett träningspass. Dessutom är det en kul träningsform som jag rekommenderar. Har du flair (no pun intended) för akrobatik, är stark, smidig och dessutom förmågan att sälja in en karaktär till en publik? Kör hårt! Nu ska jag ladda om för en ny, icke-våldsam, arbetsvecka. Kommer en recension på Skyfall (2012) senare ikväll också. Missa inte den.

Av Ulf - 10 november 2012 21:33


Malmö, en förhållandevis ljum novembermorgon. Jag är ute i mjukisbyxor för första gången på evigheter. Inser att jag måste vara en syn för gudarna i min dubbelknäppta rock, Doc Martens och grå träningsbyxor. Jag känner mig som en övervintrad kicker. Polaren Martin skickar ett sms om att han vägrar gå ut i träningskläder och istället planerar ombyte på stället. Jag väntar på honom en stund på Centralen och sen drar vi båda mot Annelund med Malmös ökänt pissiga stadstrafik.  


Efter smärre navigeringsmissar står vi utanför ett hyreshus. En träningsklädd snubbe hänger utanför och vi vet att vi kommit rätt när vi ser postern på porten. Sen väntar vi. Tydligen var det en mindre gala i lokalen igår och de som var med är av förklarliga anledningar inte tidigare ute än de behöver. Plötsligt dyker en snubbe jag känner igen upp - Malmös egen son, Killer Karlsson i egen hög person, eller snubben vars artistnamn fick mig att kolla upp SWS från första början. Hur kan inte älska det namnet?


Lite småprat senare står vi i en 16 kvadratmeter stor ring och kör uppvärmning. Förutom jag och Martin är det tidigare nämnda kille, Joel (om jag inte minns fel) och en riktigt tuff tjej vid namn Julia (om jag inte minns fel). Ringen står i ett utrymme i ett vardagsrum i vad jag tror har varit en lägenhet. Resterna från gårdagens efterfest står på borden och det ligger byggmateriel längs väggarna. Jag stormtrivs. Det är precis så här det ska vara, tänker jag, medan jag försöker hänga med i uppvärmningen. Min tidigare nämnda fysiska status ställer inte till med så mycket problem - än - men det är klart att det känns i benen vid det 20:e knäböjet.


Sen blir det bumps. För den icke insatte är en "bump" helt enkelt ett fall. Kroppen måste ju reagera på att bli kastad eller slagen och om man inte kan falla rätt blir man snabbt skadad. Det jag trodde skulle bli en fördel, kampsportsträningen, visade sig istället vara en nackdel. Jag är så invand med mina rullfall från de träningspassen att det är svårt att ändra på, men jag kämpar vidare. Jag bumpar framåt, bakåt, voltar och landar på rygg och har riktigt kul. Sen händer det. Rövbrott. Vid en framåtbump landar jag helt fel och drar i akterkastellet i mattan med en rejäl duns. Det tar några minuter innan jag kan mjuka upp ordentligt, men jag märker snart att mitt ben på den sidan inte riktigt vill lyda som innan. Ingen tid att gnälla dock, på det igen.


Om någon sett WWE Tough Enough vet ni att det bland det första man förväntas göra är att "springa rep". Det ser inte så jäkla illa ut - stjärnorna gör det otaliga gånger per match utan att blinka. Man tar sats, springer mot repen, vänder ryggen till, greppar repet så man inte glider ut av misstag, kastar sig in i repet och studsar mot det. Sen gör man det igen... och igen... och igen. Den första gången känns det bara kul, den femte likaså. Tionde gången börjar man få lite ont i ryggen, vid 20:e gången skriker ryggen "vad fan gör du?!". Jag trodde det inte sedan innan, men resten av skavankerna tillsammans är ingenting mot hur illa min rygg känns ikväll.


Skavankerna ja. Efter mitt spektakulära rövbrott och mitt inte helt kuranta ben som följd var det också nämnda ben som främst ställde till det för mig. Jag har av ren klantighet bränt sönder armbågar och knä, men det är jag van vid. Det som är värre är att jag inte riktigt kunde få höjd på benet i vissa övningar och landade illa som följd. Tog några bumps med skallen, men eftersom jag inte tuppat av än och inte mår illa så klarar jag mig nog från hjärnskakning. Men det är rätt typiskt mig - fullt ös medvetslös. Eller som Karlsson sa: "Det är bra att du satsar fullt ut, men tänk lite också."


Jag kommer vara öm imorgon, det är något jag är helt inställd på, men för stackars Martin gick det värre. Vid en bump drog han i hälen och fick en jäkla massa tyngd på den. När jag pratade kort med honom ikväll visade det sig att foten svullnat upp så pass att han får hoppa på kryckor ett tag. Otur, grabben, men du bangade inte och kan alltid säga att du blivit kastad av ett wrestlingproffs.


Två övningar jag misslyckades fullständigt med var att med hjälp av repen hoppa in och ut ur ringen jämfota. Tydligen sprattlade jag med ben nummer två och mycket riktigt fastnade jag i repen. Något som ser förhållandevis enkelt ut visade sig vara jävligt svårt helt enkelt. Den andra övningen jag misslyckades med var en balansövning. Upp och hoppa på topprepet, släpp med händerna och stå där så länge du kan. Övningen gjordes i tävlingsform och jag åkte i backen efter några sekunder. De övriga självmordskandidaterna stod pall så pass länge att Karlsson kände att det var dags att öka svårighetsgraden. Plötsligt börjar han springa rep. Det tog inte många sekunder innan resterande tävlande var nere i ringen igen.


Något som gick ganska okej däremot var en fireman's carry med benböj, det vill säga lyfta en snubbe som brandmän gör vid en räddningsaktion, gå runt med honom och göra några benböj. Vi parades tack och lov ihop i relativ viktklass, vilket innebar att jag skulle bära och bli buren av Joel. Hepp, sa det och plötsligt hade Joel kastat upp mig på axlarna. Jag vet inte hur länge han gick runt och hur många böj det blev, men killen var minst sagt imponerande! Det var han för övrigt i det mesta han gjorde så jag skulle inte bli förvånad om vi kan se Joel gå matcher om ett år eller så. Själv blev jag mest stolt över att jag fick upp 100 kilo Joel på axlarna, gick runt, gjorde tre knäböj och sen släppte ner honom. Tyvärr missade jag hip toss-övningen, det vill säga höftkast. Jag hade tagit ännu en bump mot huvudet och fick vila i tre minuter. Undrar vad som försvann i den bumpen? Min bristfälliga spanska kanske?


Den absolut läskigaste bumpen vi tränade var en rak framåtbump. Det ska se ut som man faller rakt på näsan, vilket man givetvis inte gör. Kroppen har dock en spärr att man inte ska kasta sig hejdlöst framåt även om man tar emot sig på underarmarna. Mina revben tog rätt mycket stryk av den.


Naturligtvis gjorde vi mer än så här på de fyra timmar vi tränade, men nu känner jag att revbenen inte vill att jag ska sitta upp längre. Fortsättning följer. Nu ska jag bara resa mig från stolen. Aj... aj... aj...

Av Ulf - 9 november 2012 18:03


Vad har jag gett mig in på? För en dryg månad sedan tyckte jag och en vän att det var en god idé att skriva upp oss för tryouts för Svensk Wrestling Syd. Det kan ha förekommit alkoholhaltig dryck när beslutet togs, men efter några dagar tyckte jag det verkade som en kul grej.


Den som läser bloggen eller känner mig vet att min fascination för amerikansk showbrottning har varit ett återkommande inslag i mitt liv sedan tidig ålder. När jag var nio år var min största dröm att bli professionell brottare, men eftersom Sverige inte hade någon organisation alls under min uppväxt sköts de drömmarna i sank. Jag började träna kampsport istället och visst, det var kul, men det innehöll inte det som lockade mig allra mest - teatern och samspelet med publiken.  


Med det sagt är det inte med lite nervositet jag packar träningsväskan ikväll. Det kommer säkert vara skitkul, men min fysiska status är inte vad den en gång var. Vi får se. Om jag lever imorgon kommer en rapport från en svettig träningslokal där jag förhoppningsvis inte gjort bort mig. Den som lever få se. Oh shit, varför sa jag så?

Presentation

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2 3
4
5 6 7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Skitfin kultur med Blogkeen
Följ Skitfin kultur med Bloglovin'

Bloggportaler

Kultur & Historia bloggar Kultur Blogg listad på Bloggtoppen.se BloggRegistret.se Nöje och Underhållning Bloggparaden länkkatalog Favoritlistan.se 1000länkar.com - gratis länkkatalog Sverigeregistret

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se