Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Ulf - 30 december 2012 19:56

Årskrönika - 2012 

 

 


Skitfinkulturs fjärde år i internetetern går mot sitt slut. När jag satte mig ner för att skriva det här inlägget tyckte jag att det egentligen inte hade hänt så mycket under året, men vid närmre eftertanke så har det åtminstone skett lite saker, både bra och dåliga. Antalet besökare har inte rört på sig särskilt mycket med en blygsam ökning på cirka 5 %. Det går i alla fall uppåt och inte nedåt!


Mitt samarbete med Apart Förlag fortsatte och jag är numera också en av flera korrekturläsare för den svenska utgåvan av The Walking Dead och The Game of Thrones. Det är givetvis riktigt kul att kunna ge något, om än litet, tillbaka till seriemarknaden i Sverige, inte minst eftersom jag klagat på utgivningen av serier i det här landet förr. Jag ser fram emot ett 2013 med fler panikmejl från en viss herr Tjimrin om att "albumet läggs i press om 48 timmar! Korrläs!".


Roligt var också att jag fick ett presspass till Fantastisk Filmfestival i höstas och fick snacka med zombiegurun själv, George Romero. Ett stort tack till festivalledningen för en ypperligt genomförd festival. Jag hoppas på fortsättning nästa år för Skitfinkultur på festligheterna!


Tyvärr var inte 2012 mitt år riktigt rent privat. Diverse trista saker hände och det avspeglades på bloggen. Jag skulle helt enkelt ha fått mer gjort. Det som verkligen blev lidande var bokrecensionerna som försvann nästan helt under andra halvan av året. Anledningen heter läraryrket. Det blev helt enkelt inte särskilt kul att gå hem efter jobbet och en massa skrivna uppgifter som skulle bedömas och i princip göra samma sak på bloggen. Nu när jag med största sannolikhet slutar som lärare om några veckor kommer säkert den lusten tillbaka.


Flytten till den nya bloggportalen föll också i sank. Jag vet att jag troligen kan få fler träffar om jag ligger på egen domän, men jag måste tro på att det är kontinuerliga uppdateringar och kvalitativa texter som ger träffar - inte kosmetika. Jag försöker hålla mina texter på en nivå som gör att alla ska kunna läsa, underhållas och ha nytta av dem. Det är klart att slumpmässig modeblogg är mer lättsmält, men det är inte till den publiken jag vänder mig heller. Säger jag att Skitfinkulturs läsare i regel är smartare än modebloggarnas? Ja.


Franchise Hell lyckades jag avsluta sånär som på en sammanfattning. Denna kommer någon gång nästa vecka. Skitfinkultur ser med tillförsikt på 2013 och tänker fortsätta vara den där lilla rösten i bakhuvudet som inte räds att sticka ut. Nästa år satsar jag på ett tidigare nämnt projekt gällande min favoritregissör genom alla tider, David Lynch, och ett stort mastodontprojekt som kommer få Franchise Hell att blekna. Faktiskt är det mer än tio gånger så stort och kommer löpa över många år. Vad det är får ni gissa er till fram tills det är dags! Först av allt ska dock Oscarsgalan 2013 klaras av. Det projektet drar igång den 10/1 då nomineringarna tillkännages.


För ett ännu bättre 2013 - skål! 


/Ulf Nilsson, Skitfinkultur

Av Ulf - 13 november 2012 21:39



"No culture can live if it attempts to be exclusive" - Mahatma Gandhi 

 

Om jag tittar i kalendern är det november 2012. Det rimmar väldigt illa med vad jag med ömsom ilska, ömsom uppgivenhet följt i media de senaste dagarna. Svenska banker följer vad de kallar för internationella etiska riktlinjer då de säger upp betalningstjänster för företag som sysslar med vad som kan tolkas som "stötande beteende". Ett av offren för dessa "etiska" riktlinjer är nätaffären Skräckfilmsbutiken. Roland Hånell, innehavare av butiken säger till Sveriges Radio P4 Kristianstad att "man får mail om att 'betaltjänsten är uppsagd på grund av att din verksamhet säljer olämpliga produkter'. Du får inte veta vilka produkter, varför, eller om du kan göra något åt det."

 

Jan-Olof Brunila, chef för Swedbanks kortbetalningslösningar, påpekar i samma artikel att vissa saker kanske inte är olagliga men anses så pass stötande att man inte ska ägna sig åt dem. Tydligen innefattar detta skräckfilm. Bengt Carlsson, presschef på Handelsbanken, inflikar att man gör en individuell bedömning av de företag som ansöker om betalningstjänster. Verksamheten måste i huvudsak vara seriös, menar Carlsson. Det är på denna luddiga grund som banker kan neka exempelvis Skräckfilmsbutiken betalningstjänst men erbjuda samma tjänst till exempelvis Ginza och CDON, två andra butiker med mycket skräckfilm i sina sortiment.

 

Så vilka är dessa "internationella avtal" som bankerna refererar till? Enligt en artikel på Affärsvärldens hemsida kan man läsa att journalisten Jonas Melzer väntar på besked från Visas pressorgan, PR-byrån JKL, om hur avtalen är utformade. Tills dessa avtal kommer ut i ljuset, något som borde vara enkelt att fixa, vet vi helt enkelt inte på vilka grunder som exempelvis Visa och Mastercard bedömer vad som är stötande eller inte. 

 

Två saker som oroar mig mer än annat är att vad som anses vara moraliskt för svenska företag anges av jättar baserade i USA. Vi har inte samma moraliska uppfattning som det stora landet i väst. Det är enkelt att se, då dessa beslut inte endast rör kultur utan även exempelvis butiker som säljer sexleksaker. Det är en jävligt hal backe att ställa sig på om man ska börja diktera vad folk i ett demokratiskt land får och inte får syssla med, inte på några lagliga grunder utan snarare på något moralistiskt skitsnack.

 

Den andra saken som verkligen oroar mig är attityden som vissa av bankernas talespersoner uppvisat i intervjuerna som gjorts. Brunila: "I den mån det är bestialiskt beteende har vi en uppgift att inte förmedla betalning. Sedan får man syssla med vad man vill, och vi förbjuder ingen att göra något. Men ingen har någon mänsklig rättighet att förmedla betalning i de här nätverken." Läs den andra meningen en gång till. Ja, det är ju verkligen otroligt enkelt att syssla med vad man vill om man inte ges möjligheten att syssla med vad man vill. Ett annat exempel från gamla Svedala är Tidsams distribution av bland annat serietidningar. Du får ge ut vilka serietidningar du vill, men du kan inte räkna med att få dem distribuerade på ett rättvist sätt.

 

Bankernas uppträdande i den här frågan är rent ut sagt pinsamt. De kanske inte vill kalla det för censur, men vad är det då? Det är inte den fria marknaden som är ett sådant heligt ideal i Sverige. Om vi nu ska ha en fri konkurrens i Sverige, se då till att den baseras på sunt förnuft och svensk lagstiftning - inte arkaiska moralregler från ett land i väst. Det här kanske vore något att kolla upp, Konkurrensverket? Eller? Hallå? Ekar det här inne? 

Av Ulf - 11 november 2012 20:27



Dagen efter och jag mår ganska bra faktiskt. Visst är jag öm som fanken på både det ena och andra stället, men inget jag inte kan hantera. Karlsson skojade inte igår när han sa att det kunde kännas som att vi hade halsfluss idag. Nack- och halsmusklerna, två grupper man inte tränar särskilt mycket i vanliga fall, fick jobba stenhårt igår. Men vad fan, inget som en kopp kaffe och en whiskey inte kan kurera.


Så vad har jag då lärt mig om wrestling och mig själv den här helgen? Jag har lärt mig att även de saker som ser lätta ut när man tittar på dem kan vara förbaskat svåra. Träna upp framförallt skuldror, nacke och ben. Resten, tja, jag har inte så ont i resten idag i alla fall. Jag har lärt mig att samtliga personer jag träffat inom SWS är drivna jävlar som jobbar stenhårt för att pusha sig själv och underhålla andra. Det är stort.


Hur ser framtiden ut för min wrestlingkarriär? Mja, jag tror väl inte jag kommer komma med. Min grundkondis är för dålig (den dog helt efter tre timmar) och jag behöver få tillbaka den smidighet jag förlorat. Om jag får ett samtal om fortsättning är det klart att jag kör vidare, men annars börjar jag träna annat, tränar upp muskler och smidighet och kanske testar igen nästa gång. Om inte annat för att det kan vara väldigt nyttigt att påminna sig om att även om wrestling är show och kamp finns det inget sätt man kan fejka ett fall på. Det gör ont, det smäller rätt bra och min respekt för alla som sysslar med det här har ökat än mer efter att ha provat på ett träningspass. Dessutom är det en kul träningsform som jag rekommenderar. Har du flair (no pun intended) för akrobatik, är stark, smidig och dessutom förmågan att sälja in en karaktär till en publik? Kör hårt! Nu ska jag ladda om för en ny, icke-våldsam, arbetsvecka. Kommer en recension på Skyfall (2012) senare ikväll också. Missa inte den.

Av Ulf - 10 november 2012 21:33


Malmö, en förhållandevis ljum novembermorgon. Jag är ute i mjukisbyxor för första gången på evigheter. Inser att jag måste vara en syn för gudarna i min dubbelknäppta rock, Doc Martens och grå träningsbyxor. Jag känner mig som en övervintrad kicker. Polaren Martin skickar ett sms om att han vägrar gå ut i träningskläder och istället planerar ombyte på stället. Jag väntar på honom en stund på Centralen och sen drar vi båda mot Annelund med Malmös ökänt pissiga stadstrafik.  


Efter smärre navigeringsmissar står vi utanför ett hyreshus. En träningsklädd snubbe hänger utanför och vi vet att vi kommit rätt när vi ser postern på porten. Sen väntar vi. Tydligen var det en mindre gala i lokalen igår och de som var med är av förklarliga anledningar inte tidigare ute än de behöver. Plötsligt dyker en snubbe jag känner igen upp - Malmös egen son, Killer Karlsson i egen hög person, eller snubben vars artistnamn fick mig att kolla upp SWS från första början. Hur kan inte älska det namnet?


Lite småprat senare står vi i en 16 kvadratmeter stor ring och kör uppvärmning. Förutom jag och Martin är det tidigare nämnda kille, Joel (om jag inte minns fel) och en riktigt tuff tjej vid namn Julia (om jag inte minns fel). Ringen står i ett utrymme i ett vardagsrum i vad jag tror har varit en lägenhet. Resterna från gårdagens efterfest står på borden och det ligger byggmateriel längs väggarna. Jag stormtrivs. Det är precis så här det ska vara, tänker jag, medan jag försöker hänga med i uppvärmningen. Min tidigare nämnda fysiska status ställer inte till med så mycket problem - än - men det är klart att det känns i benen vid det 20:e knäböjet.


Sen blir det bumps. För den icke insatte är en "bump" helt enkelt ett fall. Kroppen måste ju reagera på att bli kastad eller slagen och om man inte kan falla rätt blir man snabbt skadad. Det jag trodde skulle bli en fördel, kampsportsträningen, visade sig istället vara en nackdel. Jag är så invand med mina rullfall från de träningspassen att det är svårt att ändra på, men jag kämpar vidare. Jag bumpar framåt, bakåt, voltar och landar på rygg och har riktigt kul. Sen händer det. Rövbrott. Vid en framåtbump landar jag helt fel och drar i akterkastellet i mattan med en rejäl duns. Det tar några minuter innan jag kan mjuka upp ordentligt, men jag märker snart att mitt ben på den sidan inte riktigt vill lyda som innan. Ingen tid att gnälla dock, på det igen.


Om någon sett WWE Tough Enough vet ni att det bland det första man förväntas göra är att "springa rep". Det ser inte så jäkla illa ut - stjärnorna gör det otaliga gånger per match utan att blinka. Man tar sats, springer mot repen, vänder ryggen till, greppar repet så man inte glider ut av misstag, kastar sig in i repet och studsar mot det. Sen gör man det igen... och igen... och igen. Den första gången känns det bara kul, den femte likaså. Tionde gången börjar man få lite ont i ryggen, vid 20:e gången skriker ryggen "vad fan gör du?!". Jag trodde det inte sedan innan, men resten av skavankerna tillsammans är ingenting mot hur illa min rygg känns ikväll.


Skavankerna ja. Efter mitt spektakulära rövbrott och mitt inte helt kuranta ben som följd var det också nämnda ben som främst ställde till det för mig. Jag har av ren klantighet bränt sönder armbågar och knä, men det är jag van vid. Det som är värre är att jag inte riktigt kunde få höjd på benet i vissa övningar och landade illa som följd. Tog några bumps med skallen, men eftersom jag inte tuppat av än och inte mår illa så klarar jag mig nog från hjärnskakning. Men det är rätt typiskt mig - fullt ös medvetslös. Eller som Karlsson sa: "Det är bra att du satsar fullt ut, men tänk lite också."


Jag kommer vara öm imorgon, det är något jag är helt inställd på, men för stackars Martin gick det värre. Vid en bump drog han i hälen och fick en jäkla massa tyngd på den. När jag pratade kort med honom ikväll visade det sig att foten svullnat upp så pass att han får hoppa på kryckor ett tag. Otur, grabben, men du bangade inte och kan alltid säga att du blivit kastad av ett wrestlingproffs.


Två övningar jag misslyckades fullständigt med var att med hjälp av repen hoppa in och ut ur ringen jämfota. Tydligen sprattlade jag med ben nummer två och mycket riktigt fastnade jag i repen. Något som ser förhållandevis enkelt ut visade sig vara jävligt svårt helt enkelt. Den andra övningen jag misslyckades med var en balansövning. Upp och hoppa på topprepet, släpp med händerna och stå där så länge du kan. Övningen gjordes i tävlingsform och jag åkte i backen efter några sekunder. De övriga självmordskandidaterna stod pall så pass länge att Karlsson kände att det var dags att öka svårighetsgraden. Plötsligt börjar han springa rep. Det tog inte många sekunder innan resterande tävlande var nere i ringen igen.


Något som gick ganska okej däremot var en fireman's carry med benböj, det vill säga lyfta en snubbe som brandmän gör vid en räddningsaktion, gå runt med honom och göra några benböj. Vi parades tack och lov ihop i relativ viktklass, vilket innebar att jag skulle bära och bli buren av Joel. Hepp, sa det och plötsligt hade Joel kastat upp mig på axlarna. Jag vet inte hur länge han gick runt och hur många böj det blev, men killen var minst sagt imponerande! Det var han för övrigt i det mesta han gjorde så jag skulle inte bli förvånad om vi kan se Joel gå matcher om ett år eller så. Själv blev jag mest stolt över att jag fick upp 100 kilo Joel på axlarna, gick runt, gjorde tre knäböj och sen släppte ner honom. Tyvärr missade jag hip toss-övningen, det vill säga höftkast. Jag hade tagit ännu en bump mot huvudet och fick vila i tre minuter. Undrar vad som försvann i den bumpen? Min bristfälliga spanska kanske?


Den absolut läskigaste bumpen vi tränade var en rak framåtbump. Det ska se ut som man faller rakt på näsan, vilket man givetvis inte gör. Kroppen har dock en spärr att man inte ska kasta sig hejdlöst framåt även om man tar emot sig på underarmarna. Mina revben tog rätt mycket stryk av den.


Naturligtvis gjorde vi mer än så här på de fyra timmar vi tränade, men nu känner jag att revbenen inte vill att jag ska sitta upp längre. Fortsättning följer. Nu ska jag bara resa mig från stolen. Aj... aj... aj...

Av Ulf - 9 november 2012 18:03


Vad har jag gett mig in på? För en dryg månad sedan tyckte jag och en vän att det var en god idé att skriva upp oss för tryouts för Svensk Wrestling Syd. Det kan ha förekommit alkoholhaltig dryck när beslutet togs, men efter några dagar tyckte jag det verkade som en kul grej.


Den som läser bloggen eller känner mig vet att min fascination för amerikansk showbrottning har varit ett återkommande inslag i mitt liv sedan tidig ålder. När jag var nio år var min största dröm att bli professionell brottare, men eftersom Sverige inte hade någon organisation alls under min uppväxt sköts de drömmarna i sank. Jag började träna kampsport istället och visst, det var kul, men det innehöll inte det som lockade mig allra mest - teatern och samspelet med publiken.  


Med det sagt är det inte med lite nervositet jag packar träningsväskan ikväll. Det kommer säkert vara skitkul, men min fysiska status är inte vad den en gång var. Vi får se. Om jag lever imorgon kommer en rapport från en svettig träningslokal där jag förhoppningsvis inte gjort bort mig. Den som lever få se. Oh shit, varför sa jag så?

Av Ulf - 7 november 2012 22:30

 

Efter Disneys köp av Lucasfilm Ltd. förra veckan gick mina tankar till centraliseringen av den media som når oss genom de traditionella kanalerna. Internet är ett helt annat monster - här går det att hitta det mesta om man är villig att gräva igenom enorma mängder skräp, virussmittade filer och dessutom aktar sig för att bryta mot upphovsrätten. Men för väldigt många är nätet fortfarande så pass ovan mark att man aktar sig för allt vad filnedladdning eller streaming heter. Därför föddes idén till den här återkommande artikelserien på bloggen. Är koncentrerat ägande bra? Är många, mindre, outlets bättre? Vem är det som bestämmer vad vi ser och ens kan se på bio och tv i Sverige? Fundera och kommentera! 


Denna första installation i serien kommer handla om amerikansk film. Varför? Om man kollar in dagens tv-tablå från tv.nu kan man idag titta på 107 filmer i de vanligaste svenska tv-kanalerna. Av dessa är 73 amerikanska produktioner. Av filmerna som går i de allra vanligaste baspaketen (Kanal 1 - 6) är det uteslutande amerikanska filmer idag. Det gör att man måste ställa sig frågan vem som äger de amerikanska filmerna - om inget annat än i rent självbevarelsesyfte. Skulle du litat på nyheterna om det endast fanns ett fåtal, vinstdrivande, outlets? Litar du ens på SVT:s public service-nyheter?


Vän av ordning kanske invänder och säger att nyheter är en sak och film är en annan. Säg det till USA:s svarta befolkning som fick se en explosionsartad ökning i medlemskap i den ökända organisationen Ku Klux Klan efter The Birth of a Nation (1915) hade gått upp på de amerikanska biograferna. För den som tror att vi blivit smartare sedan dess vill jag påminna om att det bara för en dryg månad sedan cirkulerade en video på nätet, Innocence of Muslims, som endast var ute efter att provocera fram våldsamma reaktioner. Den lyckades alltför väl med sitt mål! Kontentan är att film faktiskt betyder något! I bästa fall kan film forma vår uppfattning om vår omvärld i en positiv riktning men i sina värsta stunder kan det vara ett hemskt propagandaverktyg.


Så vem äger då vad inom den amerikanska filmen? Att göra en komplett förteckning vore värdigt en doktorsavhandling, men om vi målar med breda penseldrag ser ägandet ut ungefär så här:


1. Disney Pictures

 

Omsättning: 40,84 miljarder dollar

Äger: Star Wars, Pixar, Mupparna, Nalle Puh (karaktären, inte bara de egna produktionerna), Iron Man, The Avengers, Indiana Jones mfl.


2. Warner Bros. Pictures

 

Omsättning: 12,64 miljarder dollar

Äger: Batman, Superman, (inklusive rättigheterna till alla övriga DC Comics-karaktärer på film), Looney Tunes, Harry Potter mfl.



3. Sony Pictures

 

Omsättning: 8,02 miljarder dollar

Äger: Den enda studio på den här listan som inte är baserad i USA. Utgår från sitt huvudkontor i Tokyo, men då man verkar inom det amerikanska studiosystemet väljer jag att ta upp dem här. Äger bland annat Spider-Man, Men in Black, The Karate Kid och Ghostbusters.


4. Universal Pictures

 

Omsättning: 4,24 miljarder dollar (ej verifierad källa)

Äger: Rättigheterna till alla "Universal monsters" exempelvis deras varianter av Dracula och Frankenstein, The Fast & Furious, Jason Bourne.

 

5. Paramount Pictures

 

Omsättning: 1,2 miljarder dollar

Äger: Transformers, Star Trek, Mission: Impossible, G.I Joe mfl.


6. MGM

 

Omsättning: ?

Äger: Då MGM gick i konkurs 2010 omformades bolaget och flera av deras gamla trotjänare ägs nu gemensamt av Sonys underbolag Eon och Warners underbolag New Line. Tillsammans äger de rättigheterna till Lord of The Rings, The Hobbit, James Bond, Robocop mfl.


7. 20th Century Fox

 

Omsättning: ?

Äger: Planet of the Apes, Alien/Prometheus, X-Men, Fantastic Four, Avatar mfl.


Jag har inte hittat några säkra omsättningssiffror för de två sistnämnda bolagen på listan, men en god gissning är att båda i alla fall ligger högre på listan än Paramount och troligen även Universal. Hur som helst så kan vi sluta oss till att filmindustrin i USA har en rejäl drake på förstaplats - Disney Pictures. Disney har alltså en omsättning på dryga 330 % mer än tvåan Warner Bros. Därför ska vi i nästa del av Pwnage kika lite närmre på just Disney Pictures och gå in mer på djupet om varifrån alla pengar kommer och vem som faktiskt kontrollerar de enorma summor som genereras av bolaget varje år.




Av Ulf - 31 oktober 2012 13:20

Gårdagens stora nyhet i filmvärlden var utan tvekan att Disney köper Lucasfilm Ltd. för 4,05 miljarder dollar. Med nyheten följde också beskedet att Disney satsar på att släppa ett antal nya filmer i Star Wars - sagan med start från 2015. Till en början blev jag fruktansvärt irriterad över nyheten - ännu fler filmer i en serie som utgjort så många magiska stunder i min barndom när de tre "prologfilmerna" på sin höjd var stundtals okej? Efter en dags betänketid har min ståndpunkt utvecklats till "jaja, okej då".


Anledningen heter George Lucas. Lucas må vara hjärnan bakom filmsviten, men det visade sig väldigt tydligt med de tre prologfilmerna att Lucas tappat greppet som regissör. Kärleken till berättarkonsten som formligen sprudlar från de äldre filmerna (varav Lucas regisserade en) lös med sin frånvaro större delen av tiden och Lucas själv verkade mest intresserad av att visa upp nya specialeffekter. Den gamla trilogin håller än idag just på grund av sin berättarstruktur. Det är klassiska hjältesagor uppblandat med science fiction och mytologi. De fungerar så pass bra att jag brukar använda dem i skolan för att visa elever hur hjältemyten från antikens Grekland kan översättas till alla tidsepoker. Det är sålunda inte bara nostalgi som får mig att återvända till de tre första filmerna gång på gång utan riktigt bra storytelling.


Den kommande filmen kommer, enligt rapporter från både Lucas och DIsney, att utspela sig efter Return of the Jedi (1983) och kommer således bli "Episode VII" i tideräkningen. Exakt vad det innebär finns det lika många teorier om som det finns fans, men Lucas själv har sagt följande om en eventuell uppföljartrilogi:


"Based on early statements from Lucasfilm, this set of films would have taken place from approximately 40 years after the events depicted in Return of the Jedi. [...] The series would have been Episodes VII, VIII, and IX.


The sequel trilogy was to feature Luke Skywalker as a Jedi Master in his sixties, passing on the torch to the next generation of Jedi, the dismantlement of the last remnants of the Galactic Empire and the rebuilding of the Galactic Republic. It would also have concerned the re-establishment of the Jedi Order, as foreshadowed by Yoda's line in Return of the Jedi, "Pass on what you have learned." According to a 1983 Time magazine article, its main theme would have been "the necessity for moral choices and the wisdom needed to distinguish right from wrong"."

 

Okej, det lät väl kanske inte så spännande. Var är konflikten? Det öppnar visserligen upp för de tre gamla rävarna Ford, Hamill och Fisher att återvända och reprisera sina roller, men jag är skeptisk. Enligt samma artikel, tagen från Wookieepedia, bekräftas tematiken från olika håll, bland annat av Gary Kurtz, producent till de två första filmerna. 


Som en andra möjlighet kommer Disney köra helt på en originalstory. Jag tror det är ett bättre val. Lägg de tre filmerna några hundra år efter Return of the Jedi så kan galaxen ha förändrats åtskilligt och nya historier kan berättas utan att prompt behöva kopplas direkt till de gamla filmerna.


Den som lever får se, men om man nu ska göra nya filmer i serien är det väl kanske bara bra att Lucas tar ett steg tillbaka och släpper in lite friskt blod? Någon som vet hur man förvaltar gamla popcornklassiker. Någon som... Joss Whedon? OH SNAP!

Av Ulf - 17 september 2012 18:18

 


Är du laddad? Jag är laddad. Jag offrade stora delar av min helg för att bli klar med samtliga lektionsplaneringar för några veckor framåt. Nu är jag redo att sätta tänderna i FFF. Mitt schema fullkomligen översvämmas av filmvisningar och någonstans där ligger också problemet - hur göra? Jag kan helt enkelt inte se allt av den enkla anledningen att Skitfinkultur är ett enmansprojekt. Således kan jag bara vara på ett ställe åt gången och när jag dessutom har ett för tillfället rätt krävande arbete blir det lite kaos i prioriteringskretsarna i min positroniska hjärna. Hur göra?


Med tanke på att jag knappast kommer kunna se allt jag har på min lista på grund av platsbrist i salongerna går jag ut hårt. På listan står 31 filmer på lite mer än en vecka. Klarar jag av det? Det är en lika spännande frågeställning som filmerna i sig. Blir det Videodrome (1983) av det hela? Festivalperioden är minutiöst planerad mellan jobb, sömn och film. Någonstans där behöver jag också tid för att plita ner tankar och omdömen om vad jag ser. Dessa inlägg kommer inte komma varje dag. Vissa dagar ser jag för mycket på festivalen för att hinna skriva något. Recensionerna blir också kortare och mer kärnfulla september ut.


Vilket leder mig till det här inläggets egentliga syfte - jag vill rekrytera. Kan du skriva, hålla dig till recensionsmallen och har ett gott språk? Kan du skriva åtminstone tre artiklar/recensioner i veckan? Delad galenskap? Skitfinkultur är min zombiebebis och innan du svarar ja så bör du vara medveten om att jag ställer höga krav på deadlines, punktlighet och pålitlighet. Intresserad? Svara på inlägget så hör jag av mig.

Presentation

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2022
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Bloggportaler

Kultur & Historia bloggar Kultur Blogg listad på Bloggtoppen.se BloggRegistret.se Nöje och Underhållning Bloggparaden länkkatalog Favoritlistan.se 1000länkar.com - gratis länkkatalog Sverigeregistret

Skapa flashcards